30 apr. 2008

Varför tycker jag att det är uppenbart?

Det finns en ganska tydlig iakttagelse som är ett av skälen till att jag lutar mot att klimatförändringarna är människans fel.

Det är varmare i städer, än i omgivande landsbygd. Ofta mer än en grad.

Detta förklaras av vindskydd från husen, men även av alla ton avgaser som sprids varje dag, i stadsluften.
Det finns en mängd miljonstäder i världen, där det är enormt trångt: dessa upptar dessutom en ganska stor del av landytan.


Kan det vara så omöjligt att tänka sig att avgaser, ånga och rök värmer upp jorden? Precis på det sätt som man tror?

Era synpunkter?


Signum: Jordens framtid kräver en etik som varar - länge
DN: Klimatet räcker inte SvD: Antarktiska halvön tinar allt snabbare

29 apr. 2008

Var klämmer skon när vi skriver dessa arga lappar?

Tänkte försöka reflektera lite. Läste om den roliga bloggen Arga lappen. Har förut tittat på den en del och fått mig härliga skratt, ofta till tårar (så är det när man är lättroad). I SvD-intervjun konstaterar upphovsmannen Mikael Sellin att tvättstugan är vår utan konkurrens största konflikt-zon
(vem har låtit bli att städa efter sig?,
vem glömde en hop kläder i tvättmaskinen?,
vem tvättar på andras tid?,
vem stoppade in en tjock indisk matta i maskinen och sabbade den,
eller gympaskor,
så att 4-barnsfamiljen hindras från att tvätta sin enorma klädhög?
vem stal mina kläder?,
vem fick med sig min skjorta av misstag?..... etc....).

Jag tror jag snappat upp några orsaker till detta; genast när vi slutat grundskolan/gymnasiet, börjar vi bygga upp vår egen värld. Vi slipper helst vara tillsammans med människor som "inte alls är på samma våglängd", som det så fint heter. Vi börjar umgås i de grupper vi själva väljer. I största möjliga mån.

* En gemensam tvättstuga är, tillsammans med pendelbussen, ofta den sista påminnelsen om att samhällets invånare inte är precis som vi själva vill att de ska vara.

* Dessutom påminner den om att vi alla har smutstvätt: på ett sätt är vi alltså lika dem vi så gärna vill fjärma oss från: de som "ju inte är lika väluppfostrade, minst sagt" etc....

Tyvärr har det, enligt rapporter, även skett riktiga våldsbrott och handgemäng i tvättstugor.

Och vi tappar tålamodet. Man orkar - och vågar - inte knacka på och tala grannen ifråga tillrätta. Eller hur?
DESSUTOM har man dåligt samvete inför att göra sådant.

"Dåligt samvete? Varför har man dåligt samvete?"

* Jo: Därför att man då endast talat med grannen i utskällningsärende, och kanske aldrig någonsin om vädret, eller annat trevligt. Det får bli nedtecknade ord istället.

Vi skäms lite när vi skriver dem, lapparna.... ;)


Eller är jag helt ute och cyklar nu?



Fler roliga lappar på Passive-aggressive Notes: passiveaggressivenotes.com

Photo source: http://thefilter.blogs.com License: some rights reserved

28 apr. 2008

Tre måndagstips

Kristina aktualiserar en gammal önskan om ett ord i svenskan, som förkortar "att be om någons förbön".
Förresten: Vem är förvånad över att det just råkade vara anrika kultiverade tidningen Expressen som behövde hjälp med meningsbyggnad och uttryck i svenska språket?

Dag listar några Frequently asked questions om Guds rike

Pekka filosoferar kring begreppet "Magiskt tänkande" och inbillning.








Gammal post: Verb som förkortar "Att be om någons förbön" efterlyses!

Ps. Uppdatering:
Utdrag från Peter Woits blogg:

"Vanity Fair seems to think that the right person to review a book about Isaac Newton is Christopher Hitchens.
Hitchens devotes much of the piece to condemning Newton as “a crank and a recluse and a religious bigot” who “spent much of his time dwelling in a self-generated fog of superstition and crankery.” He feels the same way about most scientists before the modern era, noting that:
"It may not be until we get to Albert Einstein that we find a true scientist who is also a sane and lucid person with a genial humanism as part of his world outlook—and even Einstein was soft on Stalin and the Soviet Union.
He ends the piece by accusing Newton of doing everything he could to keep people from understanding the universe, and claiming that this was typical of physicists until recently, when physics began to become indistinguishable from the humanities" "


Photo © Silas Jones for openphoto.net CC:Attribution-NonCommercial

25 apr. 2008

en kluring....pust....tänk...knak....

.....dags för ännu en utmanande fråga. Think long and hard. (Vad sägs om att vänta en halvtimme innan ni svarar ?) .
Hjälp mig gärna med detta:


Vad har teologi och naturvetenskap gemensamt?




http://www.signum.se/signum/template.php?page=read&id=1607

Tack på förhand och god helg! Glad påsk till ortodoxa läsare!

24 apr. 2008

Artikeltips: "Religion, den resandes ensak?"

Läs med fördel denna reflektion kring kravet på att religionen ska vara en privatsak (obs: förtydligande: författaren förespråkar religionsfrihet): http://signum.se/signum/template.php?page=read&id=3767

Saxar två små citat. Slit dem med hälsan:


Första utdraget, straight to the point:

* " Formuleringen att religion är en privatsak var en reaktion på tidigare förslag (inspirerade av den marxistiska religionskritiken) att förbjuda all religiös verksamhet som ett led i revolutionen. Lenin kommenterade senare denna princip och i en helt annan kontext. Han menade att religion inte ska bekämpas offentligt, eftersom den då blir mer attraktiv. Statens kamp mot religionen, folkets opium, får dock ingalunda vara någon privatsak utan är en högst offentlig angelägenhet. Kampen måste ske med mer subtila medel än förbud:

”Vi måste bekämpa religionen. Det är ABC i all materialism, och följaktligen i marxismen. Men vi stannar inte vid ABC. Marxismen går vidare. Den säger: vi måste veta hur vi ska bekämpa religionen, och för att kunna göra det måste vi förklara källan till tron och religionen bland massorna på ett materialistiskt sätt”
(”Arbetarpartiets inställning till religionen”, Samlade skrifter, 15, 402 ff. Moskva 1973). "

Och avslutningen:

* "Att religion blir en ren privatsak är alla diktatorers önskedröm. Varför skulle annars alla totalitära system genast vilja ha totalkontroll över trossamfunden?"

23 apr. 2008

Man blir inte ett dugg mer helig för att man tränger sig fram

Varning för gnäll. Tänkte först skriva ett humorrikt inlägg idag, men jag lyckas med motsatsen istället....nåja, läs om ni orkar, i brist på annat, eventuellt som andra-reserv på bloggronden

Har stört mig mäkteliga på ett fenomen, ända sedan barndomen:

När vi trängs i kyrkan.

Var av denna anledning tills för några år sedan, väldigt ointresserad av det som hade med påven att göra....eller...egentligen inte, utan jag var mest irriterad på hur folk talade om honom. Tyckte inte om det som syntes vara en gammal klassisk personkult. De kompisar som hade besökt Världsungdomsdagarna, Rom och andra möten där han brukar närvara, verkade visserligen lyckliga, men det blev litta väl mycket, då de allihopa betonade att de på något sätt var bland de utvalda eftersom de fått stå närmast honom/vara i gruppen längst fram/fått välsignelse av just honom (och inte någon av de andra assisterande biskoparna), handpåläggning, etc...

Detta är sådant jag också skulle vara glad över, men inte hålla på och tjata om. Jag blir inte mer helig om jag har ett kortare fysiskt avstånd till en påve eller annan kyrklig potentat.

Det är först på senare år jag verkligen börjat uppskatta påven och hans viktiga position som Jesu ställföreträdare, och hans arbete.

Men jag är fortfarande bergfast övertygad om att jag är precis lika älskad av Gud/helig vid en eventuell audiens om jag sitter/står längst bak i kyrkan, som de som tränger sig framåt och inte ställer sig i kön.

Röra-vid- och-trängas-hysterier får mig att tänka på när folk trängs och åbäkar i kyrkrummet för att få sitta så långt framme som möjligt. Speciellt när de kommer i sista stund.

Vissa platser är extra heliga inom vår religion, detta inser jag. T ex Jesu tomma grav i Jerusalem.

Vill bara påpeka att: Den som vallfärdar dit i intentionen att hälsa på vid graven, har gjort sitt heliga, även om h*n inte blir insläppt pga präster och potentater som helt glömt vad deras ämbete handlar om, och tar sig själva på väldigt stort allvar.

.....jag har förstått att många ortodoxa kyrkor firar påsken först nu i veckan; tidningen Dagen rapporterar som vanligt om bråk och till och med slagsmål mellan patriarker från de olika nationella kyrkorna, om vem som ska få "do the honours" när det gäller att gå in med facklan i graven, för att få se att den mystiskt tänds (låter i och för sig väldigt spännande :))

och hur gärna jag än skulle vilja att alla kristna kunde enas om ett gemensamt påsk-datum, så kan jag samtidigt inte låta bli att dra en berömd suck av lättnad:

Skönt att många kristna pilgrimer slipper vara med om dessa handgemäng, i vilka man för stunden helt glömt vems grav det handlar om och alla pilgrimer, gäster, som vill fira mässa. Get over yourselves!

Färdiggnällt



Wikipedia: Holy Fire

Photo: The Catholicon (main church), Church of the Holy Sepulchre, Jerusalem.
By: adriatikus, Licence: GNU Free documentation

Ps. Namnsdagsbarnet: Eftersom det är Sankt Georg / Göran / Giorgios / George / Georges / Jorge / Jurij / Örjan / Yrjö / György-dagen idag, så länkar jag till en gammal post igen

Image: Saint George, Tempera on wood, 58.4x41.8x3.5, State Russian Museum, Sankt Petersburg
Copyright: Expired Source: http://www.rusmuseum.ru/

21 apr. 2008

"Tron som söker ett sätt att förstå"

Har märkt att det inte nödvändigtvis är själva argumenten i en debatt som är tröttande, utan taktlösheten, tonfallet, hetsen, missförstånden och prestige-stressen. Zoltan och Monica klurar på dessa missförstånd.

Funderade kring detta under dagens lunchmässa i kapellet....under förbönerna nämner fader Pascal plötsligt den helige Anselm av Canterbury.....wow....vänta lite, är det hans dag idag? 21 april? Där ser man.

Kände mig lite stärkt av att höra om filosoferande biskopen Anselm som på 1000-talet kämpade för att låta Gudstron ingå i förnuftet också. Han menade att själva förnuftet är ett Gudsbevis i sig. Well, hoppas det.

Även om Anselm mest var känd för sitt ontologiska argument, så blev vikten av hans 'objektiva försoningslära' (inspirerad av bl a Augustinus) ännu större. Wikipedia summerar:

"Den objektiva eller juridiska försoningsläran, bygger på att Guds känsla för rättfärdighet kräver att den som bryter mot hans regler får ett straff. Eftersom de syndande människorna aldrig klarar av att uppfylla Guds krav på rättfärdighet, förtjänar de att straffas, men eftersom Gud samtidigt älskar dem vill han inte utdöma straffet. Gud är således i konflikt mellan sin egen kompromisslösa rättfärdighet och stora kärlek.
Lösningen på dilemmat blir att Gud själv blir människa i Jesus Kristus och tar på sig straffet."


Dessutom kommer här Anselms egen fina bön, :) Har inte lyckats hitta någon svensk översättning:

"Almighty God, merciful Father, and my good Lord, have mercy on me, a sinner.
Grant me forgiveness of my sins.
Make me guard against and overcome all snares, temptations, and harmful pleasures. May I shun utterly in word and in deed, whatever you forbid, and do and keep whatever you command. Let me believe and hope, love and live, according to your purpose and your will.

Give me heart-piercing goodness and humility; discerning abstinence and mortification of the flesh. Help me to love you and pray to you, praise you and meditate upon you. May I act and think in all things according to your will, purely, soberly, devoutly, and with a true and effective mind. Let me know your commandments, and love them, carry them out readily, and bring them into effect. Always, Lord, let me go on with humility to better things and never grow slack. Lord, do not give me over either to my human ignorance and weakness or to my own deserts, or to anything, other than your loving dealing with me. Do you yourself in kindness dispose of me, my thought and actions, according to your good pleasure, so that your will may always be done by me and in me and concerning me. Deliver me from all evil and lead me to eternal life through the Lord.

Image source: magicstatistics.com

Doktorn om Materiens mysterium

18 apr. 2008

Slumpar fram ett litet inlägg....

Z spånar igen...(och benämner sig själv i tredje person, av någon mysko anledning ;))

Oförutsägbarhet......är det slump? Inte riktigt, ändå, eftersom det finns sannolikheter, som ger oss viss vägledning. Hmmm....är i behov av fanatasifulla läsares tips.....Wikipedia skriver om slump:

"Man skiljer mellan determinisisk slump och indeterministisk slump. Den deterministiska slumpen beror på våra hjärnors oförmåga att sortera alla inkommande händelser eller våra instruments oförmåga att mäta tillräckligt noggrant. En händelse såsom ett löv som faller till marken, betraktas som slump.

Den indeterministiska slumpen är ett erkännande att slumpen är en faktor inbyggd i naturlagarna."

Det är just denna indeterministiska slump som får mig att grunna, den som handlar om kvantmekanik. När inga naturlagar alls verkar gälla; man vet då inte vilken väg en partikel kommer att välja i ett experiment. Den bara väljer.

Är inte denna typ även inbyggd i vår vardag? I den deterministiska delen? Beats me....

"Coincidence is the noteworthy alignment of two or more events or circumstances without obvious causal connection."

Alltså, två händelser (efter varandra) som inte verkar ha orsakssamband, räknas som slump.

Men, vad är det som gör att det blir ett resultat överhuvudtaget?
Varför inträffar nästa ögonblick? Varför väljer fotonen en väg?

Kan man säga att något är "orsakat av slumpen"? Who is this famous mr Coincidence?




Ni får gärna beskriva vad som är slump, på ert eget vis.


“I accept no responsibility for statistics, which are a form of magic beyond my comprehension.” — Robertson Davies

Gamla poster om detta:"Statistik, tärningar, och Schrödingers katt", "Intelligent Coincidence ;) "

Image: Wikipedia commons: Embedded Julia set, created by Evercat License: GNU free documentations

15 apr. 2008

Ber vi inte tillräckligt...

....vilken fråga i rubriken, det gör vi såklart inte, nej...

Jag funderar kring följande problem


1. Utövare från olika religioner, som tar till våld gentemot varandra, pga att de andra samfunden ju har fel.....
2. Inom en religion: Folk som ilsket och otåligt anklagar andra för att vara "inskränkta"/"fanatiker"....
3. Folk som ilsket anklagar andra för att vara liberala, för att inte vara "riktiga" kristna...


Får en känsla av att dessa tre urspårningar egentligen beror på precis samma sak. Har inte kunnat formulera det hittills men gör nu ett litet försök. Hjälp mig gärna.


* När vi normalt söker svar på frågan "Hur?" tar vi vetenskapen till hjälp, tester, laborationer, exkursioner etc

Sedan kommer frågan "Varför?" eller "Hur ska vi agera moraliskt i denna situation?".

Då brukar man ibland tänka, att: ok, jag ställer denna fråga till Gud, och söker svar genom bön och meditation.

Sedan inträder problemet: man vet ju inte när man fått svar: och så är man mäkta ivrig och "bestämmer" sig därför för ett svar, en "uppenbarelse". Så här är det! Det har den Helige ande sagt till just mig.

Ofta tror jag att dessa ingivelser är ett resultat av otålighet. Svaren kommer kanske inte så där snabbt.

Men man orkar i regel inte att be ständigt, och då finns ett alternativ för oss som ännu inte bett så mycket i ett visst ärende som vi föresatt oss, En plan B för den otålige:

Att lyssna på argument, erfarenheter, experter, påven, präster, biskopar, andra människor, framhålla egna argument, som man själv känner håller tätt, i ett lugnt och ödmjukt samtal.



Hur tror ni?

(Ps. Det är än så länge bara tisdag, så ovanstående var inte Helgfrågan. Utlovar en annan kluring på fredag)
.
.
Dagens bloggtips: Hosanna undrar vilka böcker vi läser.

Photo courtesy: freefoto.com

14 apr. 2008

Som utlovat, en kombinationsförklaring....

En lättare förklaring till Monty Hall:

två sätt kan man ha valt fel dörr (dörr nr 1)

a. Vinsten ligger i nummer 2 (33% chans)

b. Vinsten ligger i nummer 3 (33% chans)

Och bara på ett enda sätt kan man ha rätt

c. Vinsten ligger i nr 1, den man valde (33%)

Och oavsett var vinsten ligger, så MÅSTE lekledaren peka ut en av de andra två lådorna som en nit.


Vi säger att man hade fel från början och vinsten ligger i 2:an eller 3:an.

Då får man, om man byter dörr, vinsten, oavsett om den ligger i tvåan eller i trean:


Om vinsten ligger i 2:an, så måste lekledaren peka på 3:an (niten)

Om vinsten ligger i 3:an, så måste lekledaren peka på 2:an (niten)

11 apr. 2008

Monty Hall: Förklarar, en gång för alla, varför man ska byta låda

....och så kommer här ett lite mer nöjesrelaterat inlägg, om sannolikheter och kombinationer.....

Jag tänkte förklara mysteriet Monty Hall, en gång förr alla, så att alla läsare förstår! Använd gärna kommentarsfältet om jag inte lyckas. Yell at me.



Man är med i ett tävlingsprogram på tv.

Programledaren presenterar tre dörrar 1, 2, och 3.

Bakom den ena dörren finns en ny bil, och bakom de andra två, nitlotter.

Man får välja en låda, och pekar exempelvis på ettan.


Programledaren kommer då med en ledtråd: han öppnar dörr nummer tre och visar att det ligger en nitlott bakom den.


Nu frågar han: Vill du stanna på dörr nummer 1, så att jag öppnar den?
Eller vill du byta till dörr nummer 2?


Den tävlande tänker nu exempelvis:
"Tja jag har fortfarande lika stor chans på båda dörrarna, så det är väl lika bra att hålla sig till ettan, och inte hoppa omkring"


Men det är faktiskt så, att hon har dubbelt så stor chans att vinna om hon BYTER låda, till nummer 2! Då får hon två tredjedelars chans på bilen, medan om hon stannar kvar på ettan har hon bara en tredjedels chans.


What? Varför? Sunt förnuft säger väl att man lika gärna kan stanna kvar!

Men detta är ett exempel på att man ibland nästan inte kan sluta sig till rätt svar genom blotta åsynen/förnuftet/vettet, utan behöver även sätta sig ner och teoretisera lite, grubbla....;)


* Här kommer förklaringen
(jag vet att det formulerats en hel del förklaringar, men jag har min egen stil):

Det finns två nitlotter och en bil, bakom de tre dörrarna. När man väljer en dörr har man 1/3 chans att det är en bil bakom.

Men nu kommer det viktiga:

Alltså har man 2/3 risk att det är en nitlott som man valt! Alltså 2/3 chans att vinsten ligger i någon av de lådor man inte valt.

Nu pekar programledaren ut en av de andra lådorna (3:an), som en nitlott.


Remember: Det är FORTFARANDE 2/3 chans att vinsten ligger i någon av de andra lådorna (2:an eller 3:an).

(fast nu är det bara en kvar utav de andra lådorna, nämligen tvåan)
Trevlig helg!



Annat exempel på när endast formler ger svaret, om höga vågor på havet.
Image source: http://a.abcnews.com/

9 apr. 2008

Något vi är överens om?


Efter senaste inlägget har jag spånat kring vad vi troende är eniga med ateisterna om:

Vad sägs om empatin? Att man bör agera mot andra, så som man själv tror att man skulle vilja bli bemött i deras kläder.
(något vi är minst sagt halvtaskiga på ibland)


Om man inte tror att moralen är objektiv, tänker man då att den utvecklats av människan och att den inte fanns innan hon blev till?

Tycker vi att andra djur är moral-medvetna? Växter?




Bloggtips: Kolportören undrar varför vi har så svårt för att klämma fram ett 'förlåt'.

Dagen
om moralfrågor ............Photo courtesy: freefoto.com

Tidigare skrivet i ämnet: Grundläggande värderingar - vilken grund?

4 apr. 2008

Var kör troende-ateistdebatten fast?

Har lurat lite på helgfrågan. Gissa om den är invecklad idag.


Man har fått höra att att Guds existens-debatten är så pass polariserad, per definition, att det inte går att mildra den. Ok, då kommer utmaningen: Vilka rädslor finns inblandade i diskussionen? Vad kör fast? Vad känner de båda parterna?


....jag börjar med två rädslor:

1 Som troende blir jag rädd när den andre argumenterar så hårt att det blir mörkt för mig, att jag börjar tänka "Ja, finns Gud egentligen?"
Utan Gud vissnar min optimism inför morgondagen, inför livet efter detta. Ska verkligen döden segra? Nä. Och så undrar jag vad som händer med människor som först varit saliga i sin tro, men sedan slutar tro "Nu vet jag hur det är, inga romantiska förhoppningar här inte, här gäller det vi kan mäta, se, just nu. Universum har noll orsak, etc..." Hur uppåt känner sig en sådan individ?

2 Försöker sätta mig in i hur en ateist känner, på andra sidan debatten:
När man argumenterar för starkt, känner nog personen: "Usch, va? Finns gud? Nej, nej....det innebär väl SÄPO, CIA, övervakning dygnet runt, universums diktator.....brrrrr......"


Kan ni fler återvändsgränder/knutar/missuppfattningar?

Dagen
Image source: freefoto.com

3 apr. 2008

Vår bloggranne Mikael.....

....Wälivaara, med UUAA Radio, har också gått vidare. Så synd. Du skrev om maktens och medias korruption. Allra oftast höll jag inte alls med dig om konspirationsteorierna, tyckte de var överdrivna, galna,
men du sköt i alla fall åt alla håll och lämnade ingen part "ifred". Det ska jag komma ihåg, Mikael. Rest in peace.


Här skriver jag om Mikaels blogg (med hans kommentarer):
"Lögn och konspiration - det vi sysslar med varje dag"

Ps. Han svarade mycket trevligt och tålmodigt på de mängder av kommentarer han fick från sina läsare.

"Jag är ingen man. Jag är en poet"


Nästan alla som någon gång under de senaste tio åren besökt Café Ariman, kommer förstå vem detta inlägg handlar om: En glad och tjock (snarare var det magen som var uppblåst pga diabetes) polskättad äldre herre, som nästan tillhörde inventarierna:

Poeten och översättaren Ján Kunicki, mannen som blev vän med alla gästerna och hälsade högt och ljudligt varje gång, som om han inte hade sett oss på år och da'r.
Stället var hans andra vardagsrum brukade man säga. Vi som lärde känna honom, men som sällan hann hälsa på på kaféet, blev ofta uppringda, flera gånger i veckan. Jan undrade mest hur man hade det, bad aldrig om något för egen del, mer än en pratstund.
Man skämdes för att gå till kaféet och hälsa på, även då man hade haft tid till det, eftersom denne gentleman alltid, med sin lilla garantipension som enda inkomst, ändå envisades med att vilja bjuda på fikat. Denne tuffe gubbe hade alltså varit en professionell poet/översättare, och försörjt sig på det, även om det kostat honom mycket, och varit hårt.

Mest var det tjejer Jan kommunicerade med, för han var trött på den machovärld han upplevde. Humoristiskt brukade han utbrista: "Jag är ingen man! Jag är en poet!".
Ok, några män umgicks han med, goda vänner som han inte fann "begränsade" i deras världsbild. Vi fick påpeka för honom att många gubbar är helt ok och sjyssta.
Apropå poesi: "Mummel i kön" var visst ett uttryck han fastnat för så fort han kom till Sverige för 40 år sedan, för det använde han ofta.

Nästan varje dag i fyra år ringde telefonen. Ofta var det jobbigt och jag svarade inte, ifall vi redan hade pratat samma dag. Ok....... kanske lyfte jag alls luren en gång av tre. Mina vänner undrade varför jag överhuvudtaget talade med denne långsamme och besvärlige person.

Jo, det får jag påpeka:
att det finns infinitesimalt få människor på denna jord, som förbehållslöst umgås, utan tanke på den andres prestationer, tillkortakommanden, pengar, etc...

För några veckor sedan tystnade telefonen. Ibland hade han haft problem med den, ringsignalen t ex, så jag tänkte att jag får åka till honom och hjälpa till med det,
men så funderade jag: Förut brukade han ändå ringa upp. Inte hemma? Ovanligt. Har Jan fått en ny hjärtattack? Ligger han på intensiven? Även därifrån hade han ringt förut, för att berätta var han var. Hälsade en gång på (för två år sedan), på översta våningen i blocket-skrapan, dvs sjukhuset. Fin utsikt över Lund därifrån, lugnt, tyst.

Jan hade varit orolig för brodern i Polen. Sedan flera månader hade han inte hört av honom. Jag undrade om Jan möjligen åkt dit, eller om brodern avlidit.

En väninna ringde i söndags kväll och berättade att hon talat med en hemtjänst-chef: Ján hade själv dött. Redan den 13 mars, mer än två veckor tidigare. Inte långt efter att han lämnat/blivit portad från Ariman, för att ha haft med sig vindruvor som han suttit och ätit där. Skulle fyllt 70 om ett par månader.

....

Tomt känns det nu. Suck.
Googlade Jans namn och fann att en bloggare uppmärksammat detta.

Trodde annars inte att någon skulle skriva om Jan.

Informationen om hans sista stund, att han fallit då han varit ute och handlat mat i Netto-butiken, var lättande:
bättre för honom än att ligga ensam i natten med ångesten och lidandet.
Jag var orolig för att kanske inte ha svarat i telefon under hans sista stund. Som tur var syntes fortfarande spåren i min telefons samtalslista: Han hade ringt 12 mars, och jag hade svarat.

Vila i frid, Jan

(Tack för de vänner jag fått, genom dig)

Ps. tack också för att du, säkert nästan varje dag - i alla fall sedan 2003 då jag träffade dig första gången - ibland med rullator, darrande stapplade dig fram till busshållsplatsen för att åka iväg till sta'n. Du vägrade sitta hemma.

2 apr. 2008

Boktips: "Darwin eller Intelligent design" - en antologi

Lite brist på fantasi har man visst haft på senaste tiden,

så jag tänkte stoppa in en liten recension, som jag skickade iväg till Svensk Teologisk kvartalsskrift för några månader sedan. Eftersom den nu är publicerad, tänker jag att jag kanske får lov att ha den som blogginlägg. Som vanligt kan jag säga att jag inte är någon skjutjärnskritiker, á la Jan Aghed, utan lite för nådig, men, men; min ursäkt är att boken är så bra att det säkert blir tal om sträckläsning för den som köper/lånar den. Here we go:

Redaktion: Torben Hammersholt Christensen & Sören Harnow Klausen Titel: 'Darwin eller Intelligent design', 333 sid. Tryckt av: Anis, Köpenhamn 2007.

Efter flera års het debatt, speciellt i USA, kring begreppen intelligent design, ’kreationism’ samt ’evolutionsbiologi’, kan det verka lite lugnande att få läsa en antologi där vetenskapsmännen får framträda och ge sin syn på saken. Vad handlar egentligen denna diskussion om? I Sverige har det främst talats om oron kring att vissa religiösa friskolor vill presentera ett alternativ till Darwins teori om arternas utveckling. Kommer dessa friskolor att förvilla barnen/eleverna?
I Darwin eller Intelligent design får man höra vad som sägs från danskt håll.

Jag får börja med att påpeka att åtta av de tio författarna säkert vill behålla ”evolutionär läroplan”. Jag tänker kort beskriva de olika artiklarna, fast med ett tappert försök att inte förstöra spänningen för den som tänker läsa denna innehållsrika antologi!

* I första kapitlet redogör Olav Hammer för kreationismens idéhistoria, med citat från första Moseboken samt kyrkofadern Augustinus, som i sin skrift De Civitate Dei förstärkte den gängse judiska skapelsetron. Sedan går Hammer bl.a. igenom några viktiga punkter kring utgivningen av Charles Darwins Om aternas uppkomst, som är den skrift, tillsammans med bibeln, som huvuddelen av diskussionen rör sig kring.

* David Favrholdts essä, ”Darwins väg till evolutionsteorin”,
skildrar Darwins livshistoria, upptäcktsresorna, hans kamp mot rådande vetenskapsetablissemang, etc. Dessutom visas här lite grann, med illustrationer, hur arterna på jorden utvecklats enligt Darwin, samt hur dessa teorier har redigerats genom åren.

* Niels Henrik Gregersen gör det lite klarare för oss européer. I
”Historien om Intelligent design”
koncentrerar han sig på vad som hänt i det amerikanska lägret. Namnet ’intelligent design’ utreds, liksom de olika rättegångarna kring skolundervisning, där holistiska teorier om komplexa enheter hittills verkar ha motbevisats av biologer som hittat exempel på enklare versioner av olika cellfunktioner. Gregersen påpekar bl.a. att det finns många definitioner på ID, allt från att Gud har skapat universum till att han ständigt griper in i form av systematiska mirakel.

* Sedan kommer den, enligt mig, mest spännande titeln:
”Intelligent designs intellektuella argumentation: Michael Behe och William Dembski”.
Här berättar Jens Hebor om vad ID-rörelsens två största namn menar med termer som ”irreducibel komplexitet”, dvs. hur de resonerar då de påstår att vissa cellfunktioner endast finns som helheter. Jens Hebor skriver ner sin utförliga kritik mot resonemangen i detta långa avsnitt.

* Intelligent design-teorin har en stark underton av etik och denna presenteras lämpligen av en som är positiv till ID, nämligen Jakob Wolf:
”Intelligent design i naturen och etik”.
Han menar bl.a. att ID främst använder fenomenologiska förklaringar, istället för strikt vetenskapliga. Han utreder förhållandet mellan fenomenologi och (1) naturvetenskap, (2) religion och (3) etik.

* Jakob Christensen-Dalsgaard med
”Intelligent design som biologisk teori?”,
står på motsatt sida om föregående författare. Han ställer sig starkt frågande till hela ID-teorin om 'irreducibel komplexitet' och undrar varför man ibland har skrivit om evolutionen som ”endast en teori bland flera” samt varför biologer i allmänhet kallas för ’evolutionister’, när biologin som ämne i själva verket beskriver just evolutionen. Jag får uppfattningen att han dessutom är kritisk till gudstro, samt benämner indirekt alla som överhuvudtaget tror på något övernaturligt som ’kreationister/ID-anhängare’. Han analyserar Jakob Wolfs fenomenologi och kritiserar friskt och utförligt.

* En av redaktörerna, Sören Harnow Klausen, står för sjunde kapitlet:
”Intelligent design som vetenskap?”
Han pekar på hur vanskligt det kan vara att avgränsa och definiera begreppen ’ID’ och ’evolution’. Klausen försöker lugna debatten och det tycks som om han inte vill att vi hoppar mot ytterligheterna; även evolutionsteorin har hittills sina obevisade fläckar.

* ”Intelligent design – förnuftet på standby!”
Här går Jan Faye bl.a. igenom begreppet ’naturlig förklaring’, som är ett av slagorden som används i dispyterna. Han säger att det är omdiskuterat huruvida man kan ge fullständiga fysiska förklaringar till alla fenomen. För filosofer och teologer råder det nog ingen tvekan om att det är detta kapitel som i första hand kommer att sträckläsas. Här definieras begreppen.

* Gorm Nissen behandlar 'evolutionär altruism', dvs. att en population evolutionsmässigt kan vinna på att en del individer antar en, till synes, osjälvisk roll. Han refererar till exempel till Richard Dawkins’ verk Den själviska genen. Med sina schematiska argument och bevis höjer Nissen spänningen, fast man förstår samtidigt att altruism i sig är ett hittills ej väldefinierat begrepp.

* Allra sist har den enda kvinnliga skribenten, Caroline Schaffalitzky de Muckadell, ordet. Hon tar sig an den kritiska frågan: Vad ska barnen i skolorna få för biologiundervisning? Hon citerar bl.a. Koranens ord om skapelsen och menar att man bör överväga om barn överhuvudtaget är i stånd att värdera argumenten för och emot evolutionsteorin. Det stora problemet med ID verkar vara att teorin är svår att testa.

Darwin eller intelligent design har sina kvaliteter främst i att de olika skribenterna skriver så underhållande, att man vissa timmar inte släpper boken! Men jag har två frågor att ställa till vissa av författarna:

(1) Vet ni om att många/de flesta kristna i Europa köper hela evolutionsteorin? Hos några av skribenterna verkar det som om det handlar om ”Gud eller evolutionen” och detta kanske gäller i USA, det vet jag inte, men i allmänhet inte på denna sida om Atlanten. ID-anhängarna skulle jag vilja fråga nästan samma sak:
(2) Kan inte Gud vara så stor att han skapat evolutionen med hull och hår och all dess kausalitet?

Tack annars för frågeväckande, underhållande och bildande läsning!





SvD Under strecket: "Naturen bryr sig inte om Darwin"
Photo source: www.sdu.dk