Hur stor del av dagen....
Kolportörens inlägg om kristna som aldrig verkar tvivla på någonting de säger, gav inspiration till denna korta Askonsdags-reflektion:
Hur gör man för att balansera sin personlighet, och var går gränsen mellan personlighet och image?
När jag läser om sympatiska och omtyckta människor i kyrkans historia, så får jag i beskrivningarna ett intryck av balans mellan klokhet, lugn, vitterhet, humor, etc...
Hur går detta till? kan man vara "lagom" och omtyckt av alla och samtidigt god? Jag får inte ihop ekvationen, riktigt (måste dock påpeka att det finns en del extrema personer i helgonlängden också, som t ex ansågs ha ett himla humör)
Hur stor del av dagen tror ni att Medelsvensson lägger ner på sin image (då räknar jag kläder, smink, att tänka på hur man uttrycker sig, för sig, inte trampa på tår, försöka variera sig så att man blir underhållande och inte töntig, välja sina ord noggrannt så att de ger ett trovärdigt intryck, etc...)?
Ps. Apropå fastetiden: Ska man nu försaka chips och cola i 40 dagar (minus söndagarna)?



