30 maj 2010

"Får" man sakna en viss kyrkoherde?

...så har nu även jag kommit till den där kritiska punkten då jag på ett tufft vis erfar det här med att man går till kyrkan för att  möta Gud, inte för att möta en specifik präst. Igår kväll, på vigiliemässan anmälde lugne trevlige, coole fader Pascal att hans sista mässa på länge (kanske för alltid) i vår församling, blir idag söndag (en mässa som Doktorn och jag missade pga att vi var på barndop i Svenska kyrkan). Det var snopet. Men inte så snopet ändå. jag hade på något sätt anat att Pascal inte skulle mäkta med att vara kyrkoherde här ännu en vända (han tillträdde för andra gången förra året) pga mycket jobb. Vet inte om jag någonsin tidigare blivit så besviken över att en präst förmodligen flyttar. Det är svårt att hitta sådana personligheter här i världen. Lugna gladlynta, ganska lågmälda, med predikningar som verkar genomtänkta, etc

Uppdatering 6/6: f. Pascal har tydligen utsetts till generalvikarie för Stockholms stift (Sveriges enda stift). Grattis!

Image source: Berberis leaves

26 maj 2010

Valår och statistiska felmarginaler....

....here I go again. Min förra post om statistisk säkerställning (där gällde exemplet KD-partiet) blir så pass ofta besökt nuförtiden, enligt  besöksmätaren (sidan ligger väl högt på Googles träfflista eftersom det eftertraktade mystiska begreppet "statistiskt säkerställd" står i rubriken redan), att jag behöver lufta saken igen, lägga upp den på bordet: Pga era ymniga besök så har jag sett till att justera inlägget ifråga, rätta felaktig a formuleringar, lägga till relevant information jag hade glömt, etc.

Kanske bäst att även ta upp ett aktuellt exempel: ur DN:
"Sverigedemokraterna sjunker klart under riksdagsspärren i Skops senaste väljarbarometer. Från 5,0 till 2,9 procent, ett ras som är statistiskt säkerställt."

Detta betyder alltså att den aktuella mätningens (B)  felmarginal och den förra mätningens (A) felmarginal inte överlappar varandra. Vi kan om detta stämmer förkasta möjligheten att ingen förändring egentligen skett.

Felmarginal beräknas ofta enligt följande approximation (men förmodligen är det inte exakt denna formel som använts av Skop; den duger dock för att vi ska kunna få oss en uppfattning om läget):

 1,96 x roten-ur(p(100 - p)/n

där 1,96 står för det "kritiska talet" vid 95% konfidensgrad
(95% konfidensintervall innebär att (Nationalencyklopedins formulering): Om hundra institut gör var sin studie, blir ungefär fem intervall felaktiga, dvs. innehåller inte den korrekta väljarandelen. Vid högre konfidensgrad görs intervallen bredare och fler blir riktiga.). p står för procentsatsen (andelen svarande som angav SD som parti, 2,9%), ,  som man fick fram i enkäten ifråga, och totala antalet som svarade i opinionsmätningen var 1 133 personer = talet n.

Förra mätningen av Skop (april 2010)  hade tydligen 1058 svarande, och 5% av dessa uppgav SD.

Felmarginalen för procenttalen, p1 och p2, i de båda undersökningarna (5% resp. 2,9%) räknas ut ungefär så här:
(en formel som endast kan användas då man har samma typ av standardavvikelse på de båda stickproven)

1,96 x roten-ur(p1(100-p1)/n1 + p2(100-p2)(n2) =
1.96 x roten-ur((5x95/1058)+((2,9x97,1)/1133)) = ca 1,64

Skillnaden mellan de båda undersökningarna behöver ha varit minst 1,64 procentenheter för att förändringen ska räknas som statistiskt säkerställd.
5% - 2,9% = 2,1% Skillnaden var alltså 2,1 procentenheter, vilket är mer än 1,64 procentenheter, således kan man säga att förändringen är statistiskt säkerställd.

Bild: enligt gamla temat "en statistisk säkerställning och en kanelbulle, tack" 
SvD, Sydsvenskan, HD ______________________________________________________________________________________________
Ovanstående inlägg är direkt inspirerat av Skogsmannen: "Träffar hos mig", där han nämner vad folk googlar på för sökfras när de hittar till hans blogg, bl a "mannen som grubblade", samt "överleva en natt i skogen", och av Sentioergosum-Daniel, där han funderar över alla som söker på "Jennifer Aniston" när de hamnar hos honom. 
Här på Z- enkla bloggen, är det, förutom ett gammalt inlägg med bilder på tigerungar (från början avsett för att locka besökare!),  främst "statistiskt säkerställd", "hur många sekunder på ett dygn" (detta inlägg)  (följt av "katolsk biskop", tror jag) som gäller som ingång.

23 maj 2010

Om motivet som allmänt erkänt finns, men som ingen specifik individ får anklagas för.....

....ibland hajar jag till när jag av någon anledning tänker irriterat på en framgångsrik vän, eller kändis. Händer det extra ofta med samma individ kan det vara avundsjuka som ligger bakom. Bland annat. Eller mestadels.  en insikt som (förhoppningsvis) hjälper mig att "tagga ner". Kom att tänka på detta då sångerskan Anna Bergendahl förde det på tal i en intervju:

Faktum är att hon blivit rejält påhoppad i hemstaden Nyköping, särskilt i kommentarer på nätet. Hon viftar bort det mesta och struntar i de elaka kommentarerna.

– Nyköping är en fin stad, men jag har rätt att prata om den avundsjuka som faktiskt finns.

Jag upplever det som att vi i Sverige måste bemöta all kritik och allt ifrågasättande som seriöst, och precis som det står och sägs. Det är absolut tabu att säga till en person att "Så där säger du lite för att du avundas mig" Det förefaller som om egenheten avundsjuka är förträngd.  Som om vi i vår iver att analysera argument och ord och påståenden, försökt definiera bort detta motiv. Mycket annat erkänner vi om oss själva och skrattar lite åt, t o m lögner, men avundsjuka....nej det kan vi inte tillstå (utom möjligen kanske tio år senare: "jo, jag var nog lite avis på den personen")

För några år sedan noterade jag en löpsedel med en jätterubrik: "Jag röstades ut ur [dokusåpa-tävlingen] Robinson för att jag var för snygg"

Den deltagaren blev ordentligt utskrattad i media om jag minns rätt. Men varför, egentligen? Det kan väl mycket väl vara så att en person undanröjs som medtävlare i en tävling pga just avundsjuka?

Fast visst är det så att avund är svårt att påvisa, och extremt få erkänner den just när de upplever känslan, så det är väl en orsak till att man är försiktig med att utdela den spekulationen + att det anses väldigt barnsligt att vara avis, så de flesta vill inte råka ut för att höra detta om sig själv.

Och så är man rädd att råka i onödig konflikt.


Vet ni någon metod för att påvisa avundsjuka? För det är nog viktigt; avundsjuk tjatig kritik är ett svart hål som liksom inte bli mättat av försvar och förklaringar från föremålet för avundsjukan, utan är en riktig energitjuv.

Och har ni någon gång sagt rätt ut till någon extremt nitisk arg kritiker att ni tror att den personen nog är lite avundsjuk på er?


Photo: 'Strix nebulosa', by user: BS Thurner Hof

16 maj 2010

Klyschan om att "sanningen ligger någonstans mitt emellan".....

....stämmer kanske stundtals, vid en del diskussioner, men Patrik L, min medbloggare på Uppsalainitiativet, har postat en dråplig och ironisk skildring kring vad som sker ifall man inte sansar sig i sin skrivbordsgeneral-självsäkerhet om nämnda motto, utan tillämpar det hejvilt och glatt varje gång man hör två motsägande påståenden.

ur inlägget:

..[...] Men som ni förstår är förstås alla klimatforskare uteslutna som deltagare i så fall. De får ju pengar för att forska på klimatet, så därför vill de att klimatet ska vara … varmt? Den nya panelen måste bestå av forskare som inte forskar på klimatet. Men forskare är säkert kollegiala. Någon måste ju ha sett till att ge klimatforskarna anslag från början.

Den enda möjligheten är att tillsätta en panel av lekmän! En grupp människor som aldrig funderat över klimatet tidigare. De är helt neutrala!
[...]

13 maj 2010

En försoningsgest i grevens tid - följdfråga

Livets Ords Ulf Ekman har offentligen deklarerat att han hade fel i sina fördomar om de gamla traditionella kristna kyrkorna, den katolska, de ortodoxa, etc. Detta är Doktorn och jag lättade av att få höra.

Vi har också en liten följdfråga till det aktuella beskedet: Innebär detta att Livets Ord i fortsättningen kommer att föra en dialog med de lokala kyrkorna i t ex Ryssland, där LO bedriver mission?

 

11 maj 2010

Ett rörande litet tal

En författare, Elizabeth Gilbert, lägger fram ett förslag på hur artister, författare och andra kreativa själar kan göra för att inte bli helt förlorade av att uppleva att de inte lyckas upprepa framgångar:




Elizabeth Gilbert on nurturing creativity | Video on TED.com

5 maj 2010

Om varför tunga-stenen-argumentet mot allsmäktighet inte fungerar

"For why should God not be able to perform the task in question? To be sure, it is a task - the task of lifting a stone which He cannot lift - whose description is self-contradictory. But if God is supposed capable of performing one task whose description is self-contradictory - that of creating the problematic stone in the first place - why should He not be supposed capable of performing another - that of lifting the stone?

After all, is there any greater trick in performing two logically impossible tasks than there is in performing one?"

/Harry G Frankfurt, 'The Logic Of Omnipotence'


Tack till Nonicoclolasos för tipset.

Kommentarsfältet "Skicka en kommentar".....

....är inge vackert, så jag försöker installera ett lite snyggare kommentarsformulär, vilket egentligen borde gå på ett kick, men eftersom jag ändrat så mycket i min layout-kod, från den ursprungliga, så blir det lite extra strulande för min del.Om ni har problem med att skicka kommentarer idag, så försök gärna igen tio minuter senare - det är förmodligen bara jag som håller på och ändrar på något just då.

Drömmen är alltså följande: Likadant kommentarsformulär som David Willgren och Karin Långström-Vinge för närvarande har

Uppdatering: fixat nu, rock n roll. Klicka här nedan på 'kommentarer' och spana in nya fräna kommentarsrutan (står under nedersta kommentaren):

4 maj 2010

Om man flög omkring så här på gymmet....

+ hörde den musiken i bakgrunden....så skulle jag gå dit



(Fred Astaire i filmen Royal Wedding)


Ps. Kommer på att Royal Wedding är ett stundande fenomen för oss