Aningen nervös, väntar på beslut från en antagningskommitté, samt för två andra tjänster (som handledare, övningsledare) och har svårt att få tänderna från naglarna. Jag stoppar in en lättsam måndags-rolighet.
Jag kan väldigt lite om biljardspelet snooker, men det är intressant att titta på kanalen Eurosport när de har finaler och att imponeras av vinklarna, skruvarna samt "det omöjliga" som spelarna åstadkommer.
Den ständige kommentatorn verkar vara Kim Hartman, en herre med whiskey-stämma ;)
Man kan riktigt höra på rösten att han nog tillbringat en del tid vid pubarnas och spelhallarnas gröna bord.
Hade förut extra svårt att tänka mig humor kring just denna sport.....
För ett par månader sedan var det visst en jättefinal och om jag inte minns fel kom lustigheten då storfräsaren Mark Selby funderade på nästa stöt. Ganska nära hålet låg ett blått klot, men en bit bort låg visst ett svart, som det skulle var mycket mer taktiskt att träffa.
Mark satte igång med sin svåra vallning och skruv för att komma åt den svarta.
Försiktige kommentatorn:
"Jaså, han satsar på den svarta. Vissa skulle ha svårt att ens få i den blå. Inga namn nämnda..."
När man ser på snooker, får man en glimt av den riktige gentemannens klädsel, med fluga och väst, samt glänsande skor, stilfulla rörelser och domarens vita handskar.
Bara spelarna inte öppnar munnen:
Efteråt, vid intervjuer hör man spelarnas....eh...nordengelska dialekt...och...cockney..
Illusionen borta.
Edit
Oj, det visar sig att det finns minst en nätsida med Kim Hartman-citat.
Det ante mig.