12 jan. 2009

Undvika lidandet

"The truth that many people never understand, until it is too late,
is that the more you try to avoid suffering the more you suffer because smaller and more insignificant things begin to torture you in proportion to your fear of being hurt. "

Thomas Merton

Dessa visa men skrämmande ord är naturligtvis alltid aktuella, och den sista raden låter nästan klämkäck,
men den lurar inte mig,
utan som jag ser det, avslöjar den mer än bara vishet,
nämligen författarens egna erfarenheter, och kamp mot sig själv, att länge försöka vara vanlig trots att det inte alls var hans natur/kallelse.

Han talar nog om det stora tålamod han behövde i sitt liv.

17 kommentarer:

Excelsis sa...

Tänkvärt citat. Lidandet är subjektivt och flyende från lidandet flyttar lidandets gränser. Mitt i allt växer rädslan och verklighet och sanning fjärmar sig.

Dan sa...

Jag länkade till ditt inlägg, eftersom det inspirerade mig till ett. Men det verkar inte bli någon trackback.

Det Excelsis säger ovanför får mig att tänka på spelet Othello. Den som flyr blir omringad av motståndarens pjäser, och ens egna pjäser blir motståndarens. Intuitiv association. Märker nu att det låter flummigt, men det må vara hänt.

Z sa...

Excelsis
Man kan inte fly lidandet och det verkar som om både Merton och Hammarskjöld kämpade med detta.

Dan
Snart bör länken dyka upp här :)

Annars kan du kolla i din html-kod, om där står några taggar märkta med "nofollow". Ta bort dem (spara mallen i någon fil, innan du gör ändringar, för säkerhets skull)

Ang. Othello så blir det ofta jämnt resultat, remi, på något sätt...
men det hade kanske inte med filosofin att göra.
Förresten har ditt länkande inlägg inspirerat tillbaka, så jag kommer att skriva om en aspekt av mobbing, som har med begreppet "bevisbörda" att göra.

Välkommen

paerhc sa...

Thomas Merton var en stor mystiker. Han, tillsammans med många andra katolska mystiker, lät Gud bära kyrkan genom att frivilligt ta på sig det lidande Gud utsatte honom för. Det kunde han sedan låta bära sig fram till föreningen med Gud.

Lidande är ett djup som Gud har skänkt oss. Antingen lider vi för vår egen renings skull eller så lider vi för andra själars skull.

Vi kan se det hos S:t Petrus i det att han också fick lida för Gud, trots att Gud gett honom nycklarna till paradiset.

http://casorosendi-articles.blogspot.com/2008/09/secular-war-on-supernatural.html

Dan sa...

Kul att "ge tillbaka" med inspiration.

Angående lidande och rening så var det så Rasputin resonerade: det finaste som finns är att bli renad från synd genom lidandet. Ju mer synder att "rena bort", desto bättre. Alltså är det bra att synda. Läste en bok om denne mytomspunne man som skrivits av en rysk historiker. Mycket intressant.

paerhc sa...

Det är pga synden det finns lidande. Om inte människan syndat hade Kristus inte behövt dö för oss och ingen av oss hade behövt lida. Vi sitter fast i varandra i de heligas gemenskap, god såväl som ond.

Jag är så oerhört tacksam för att det finns karmelitsystrar. Genom dem bär Gud så många andra av oss. De ska bli rikligt belönade.

Jag är inte lika överväldigad över och tacksam för Rasputin! :)

paerhc sa...

Jag får väl också då tillägga att jag inte vet särskilt mycket om Rasputin. Kanske borde jag egentligen läsa mer om honom innan jag fäller en kommentar.

Spito sa...

Ett bra citat. Jag tror också att den här typen av kortsiktig utilitarism, där man i varje enskilt ögonblick ska försöka maximera lycka och minimera lidande blir orimlig i längden.

Dels av det skälet, som citatet belyser, att lidandet kommer ikapp oss, vi kommer inte undan det faktum att livet gör ont ibland och flykten ifrån smärtan riskerar göra att den upplevs som värre.

Men kanske också av det skälet att vi inte klarar av i varje enskild situation att välja det som är optimalt. Det är många faktorer att ta hänsyn till och missar vi några väsentliga så kan vårt val bli fatalt. En rimligare hållning är väl kanske ett mer strategiskt nyttotänkande, där vi med hjälp av tumregler, lagar, dygder och goda vanor försöker främja ett liv där nyttokontot totalt blir så stort som möjligt men där vi inte blundar för det allt som är jobbigt vare sig kan vi, eller bör vi, försöka fly ifrån.

Merton ringar in något allmänmänskligt som inte har något med religion elller tro att göra.

mvh
/spito

Excelsis sa...

Z: Lägligt nog har jag suttit och bläddrat i min ganska tummade Vägmärken idag igen. Han har en liten betraktelse om att det som hävdar att Gud använder lidandet för att fostrar oss kommer bli förvånade när man blir ledd fram till ett lidande just för att man följt Gud (eller något sådant). Lidandet, offret och utblottelsen, samt dess koppling till kärleken, bör man nog inte uttala sig för tvärsäkert om förrän man är heliggjord. Det är uppenbart att det rymmer dimensioner bortom det uppenbara. Utblottelsen är en upphöjelse.

Z sa...

Paerhc
Tack för dina fina kommentarer!

Dan
Har hört detta förr om Rasputin, och visst låter det helt fel för mig, men samtidigt så är det så, i människans filosofi-historia, att olika roller antas av olika personer (upphovsmän). Rasputin blev den som blev förknippad med att uppmana till synd och gav oss ännu ett citat att analysera.

Spito
Men kanske också av det skälet att vi inte klarar av i varje enskild situation att välja det som är optimalt. Det är många faktorer att ta hänsyn till och missar vi några väsentliga så kan vårt val bli fatalt.

Man tänker på "För mycket försiktighet kan leda rakt i fördärvet."

Excelsis
Ja, kanske är det i detta korsbärande som vi är mest verkliga.

(Obs. Stor, viktig disclaimer: Mitt inlägg säger inte att man får orsaka andra lidande, "för att de ska lära sig om livet", absolut inte; för andra människor bör man underlätta vardagen. Uppmaningen gäller ens egen personliga anspråkslöshet och tålamod)

kaffepaus sa...

Om det inte fanns lidande och svårigheter skulle vi inte någon form av personlig utveckling vara möjlig. Lidande är alltså en nödvändig del utav att vara människa och att bli det vi är menade att bli, så att säga. Äkta evolution och inte meningslös darwinism.

Och fråga till Spito:
Varför skulle inte tro och religion ha något med det allmänmänskliga att göra?

/Johan

Spito sa...

Kaffepaus skrev:
Och fråga till Spito:
Varför skulle inte tro och religion ha något med det allmänmänskliga att göra?


? Har jag påstått det? Det enda jag hävdar är att Mertons yttrande är allmänmänskligt och inte behöver några religiösa eller trosmässiga krokar att hängas upp på.

Frågor på det?

Charlotte Therese sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Z sa...

En eventuell outning från Alephs kommentar fick tas bort. Kommentar utan outning:


"Det citatet säger insåg jag själv för länge sedan. Det är därför jag brukar dyka rakt ner i de konflikter och problem som det vore allra bekvämast att blunda för ("självdestruktivitet" som jag kallat det).

Det är faktiskt en metod att rekommendera, inte bara för det Nietzsche sade - det man inte dör av det härdas man av - utan för att världe vore betydligt bättre om alla gjorde samma sak. Det funkar helt enkelt inte att vänligt flirta med t.ex. Humanister bara för att man själv är katolik."


/Aleph

Z sa...

Kaffepaus: Välkommen tillbaka, förresten :)

Johan Stenberg sa...

Jag har haft detta citatet i huvudet hela veckan...

YesBat sa...

Citatet får mig att tänka på curlingföräldraskap, där föräldrarna försöker sopa rent framför barnen för att de inte ska möta motgångar -- vilket väl oftast leder till att barnen blir olidliga snorungar... Förr kallades ju motgångar (~lindrigt lidande) karaktärsdanande, kan vara värt att tänka på. Ett visst mått av lidande får oss att växa som människor. I det här sammanhanget kan det väl vara värt att fråga sig varför många kristendomskritiker hänger sig på att Gud tillåter ondska och lidande, och menar att en god gud måste bete sig som en curlingförälder.

Spito skrev om kortsiktig utilitarism: ”Men kanske också av det skälet att vi inte klarar av i varje enskild situation att välja det som är optimalt. Det är många faktorer att ta hänsyn till och missar vi några väsentliga så kan vårt val bli fatalt.” Detta är just en av orsakerna till att jag menar att utilitarismen inte funkar: vi kan inte välja det optimala eftersom vi är begränsade varelser. Däremot får jag ibland intryck av att Gud är utilitarist – men eftersom Han kan se vilka val som är de optimala kan vi som inte ser det tycka att Han agerar omoraliskt. Och istället för att ge oss utilitarismen har Han gett oss en uppsättning grundregler och dygder att leva efter…

Skicka en kommentar

Sjung ut