7 juli 2009

"I'm going to Lou's'ana".. - Det här med humor och fattigdom

Satt och tittade och lyssnade på ett underbart youtube-klipp med gamle Lightning Hopkins, i vilket han öste på med sin gitarr-boogie på ett hyfsat enkelt stålsträngat akustiskt instrument

Hopkins: Mojo Hand

så angenäma ackord (speciellt på tiderna 0.17-0.21 resp 1.09 - 1.13), vilken rytm, och ascool sång, i synnerhet när han börjar stroferna.

Under de sista sekunderna ser det ut som om han tappar en tandprotes, vilket fick vänner (och även undertecknad) som bevittnande klippet, att skratta ordentligt, till tårar i vissa fall.

Jag mådde inte riktigt bra av situationen.

Dels så är ju Hopkins hjälten, dels så var han svart i USA, men främst så förknippar jag den äldre blueskulturen med fattigdom och vardagens dråpligheter och umbäranden.

Googlade reda på att killen faktiskt tappade sitt gitarr-plektrum, som han haft i munnen av praktiska skäl, då han inte behövde det under den låten. Lite lättad nu...och smått generad.

Vad tycker ni om att skratta åt den som har...hål på byxorna...fula glasögon...löständer
Är det helt ok i vuxen ålder, under rubriken att man inte ska begränsa sig i onödan, eller skaver det lite?


Ps. Hur går det därute i sommaren?

7 kommentarer:

Hans Georg Lundahl sa...

kolla in mina messages på Creation vs Evolution och Litavisk kulturhistoria (problem 2)

funkar det med de interna lenkarne från din dator, eller måste jag göra om jobbet?

l_johan_k sa...

Hans har i alla fall gjort den här bloggen oläsbar för mig...

Hans Georg Lundahl sa...

vet ej om du kollade, men nu funkar det!

Z sa...

Hans länka gärna till din länk, för jag hittar den inte, så kan jag fixa twinglandet hit, om du menade så.

mvh
/z

Hans Georg Lundahl sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hans Georg Lundahl sa...

ny adress till musikbloggen:

http://hglundahlsmusik.blogspot.com

Charlotte Thérèse sa...

Oj, jag tittade in här och fick en vitchock!

Din blogg gör sig riktigt bra ljus! Mycket mer lättläst med vit bakgrund.

Men jag var ju så van vid det lite blues-mörka att jag först trodde jag hamnat fel... :-)

Annars, för att hålla mig till ämnet, så tycker jag inte att det känns rätt att skratta åt folk - hellre ett gott skratt tillsammans med dem.

Min sommar går det att läsa om i bloggen. Bara delvis än så länge, mer kommer senare.

Hoppas du har det fint!

Skicka en kommentar

Sjung ut