Nu löser vi en liten del av qualia-problemet
Rörande det s k qualia/kvalia-beskrivnings-problematiken. Stanford Encyclopedia om qualia. "Hur smakar sött?", "Hur smakar kaffe?".
(Frågorna kan tyckas...lite petiga, men tänk om vi kunde beskriva detta digitalt för en som saknar smaklökar; det skulle innebära att en sådan person i framtiden skulle få börja känna smaker, medelst ett inopererat chip)
Svenska wikipedia: Qualia är ett filosofiskt begrepp för den subjektiva fenomenvärlden; qualia är den subjektiva kvaliteten hos medvetna upplevelser. Det vill säga de känslor eller upplevelser som påstås inte gå att beskriva, såsom till exempel smaken av choklad, upplevelsen av färgen rött eller den smärta man känner då man slår sig.
Som jag har lurat på saken, efter en del läsning och trevande, så är orsaken till att vi "inte kan beskriva hur färgen röd (för ett mänskligt ickefärgblint öga) ser ut", fortfarande följande:
Vi har ett antal olika sinnesceller i kroppen, som gör att vi kan få grepp om vissa fenomen:
Färg-upplevelser (brukar gå under namnet qualia/kvalia):
För detta ändamål har vi 1) ögonens tapp-celler
Kontraster, avstånd, figurer, hastigheter, mönster, pulser:
för att få grepp om dessa ting har vi:
1) ögonens stav-celler,
2) hörselceller (man hör avstånd, tidsavstånd mellan två ljud/uttalade ord, kontraster mellan basljud och diskantljud, etc)
3) hudens sinnesceller (man kan ta på en tredimensionell figur och avgöra proportioner och avstånd på den, genom handens känsel, t ex. Dessutom kan man läsa blindskrift, just genom känseln)
Smak-upplevelser (brukar gå under namnet qualia/kvalia):
...upplever vi med våra fyra-fem sorters 1) smaklökar
Doft-upplevelser (brukar gå under namnet qualia/kvalia):
...känner vi med hjälp av 1) näsans luktceller
Smärt-upplevelser (brukar gå under namnet qualia/kvalia):
... 1) Hudens sinnesceller
Här ovan ser man tydligt att en viss grupp av entiteter, som jag menar hör ihop: Kontraster, avstånd, figurer, mönster, pulser, kan upplevas medelst hela tre olika typer av sinnesceller i våra kroppar.
Och det är därför vi kan kommunicera dem, beskriva hur cirklar/trekanter ser ut/känns att gå runt, känns att ta på, dessutom är våra uttalade ord byggda på kontraster i ljud och pulser (ord), samt att skrivtecken också bygger på kontraster/avstånd. Så figurer kan vi kommunicera med varandra, för språkljud/tecken/ord är en sorts figurer/mönster.
Varför kan vi inte kommunicera dofter/smaker/färger med varandra då? Ex: hur beskriver man hur färgen röd ser ut för en svartvit-seende person, eller hur sött smakar, för en person som är född utan smaklökar?
Det beror på att människans språk/tecken/ordljud, etc inte bygger på färger/dofter/smaker, utan på just figurer, avstånd, mönster, kontraster. Rumtidsliga fenomen. Dofter t ex är inte rumtidsliga fenomen, inte heller färgupplevelser. En figur kan vara väldigt liten, och har vilken form som helst, den är fortfarande röd, t ex.
Och för att detektera färger/dofter/smaker/smärta, har vi bara en sorts sinnesceller per fenomen (även om jag håller med om att just dofter och smaker är varandras släktingar).
Och för att detektera färger/dofter/smaker/smärta, har vi bara en sorts sinnesceller per fenomen (även om jag håller med om att just dofter och smaker är varandras släktingar).
Jag håller med om att upplevda färger, dvs tecken för olika våglängdsintervall, hos olika objekt, nog inte finns objektivt sett (alltså som intrisikal egenskap hos objekten), däremot är våra sinnen konstruerade så att vi grupperar olika våglängds-intervall inom det för oss synliga intervallet, i form av något som vi kallar färger. Färgerna uppstår således inom oss, däremot är våglängderna hos fotonerna som föremålen reflekterar, objektivt av något visst värde. Liknande resonemang gäller för smakupplevelser. Och så är det enligt mig objektivt sant att vi har färgupplevelser, som uppstår av kombinationer av våra tre syntappar. Saknar man den ena tappen, saknar man en hel del färgupplevelser,.
(sedan finns även allmännare qualia: välbehag och obehag, samt överhuvudtaget upplevelser. Vad är en upplevelse? Vissa gör saker utan att vara medvetna om det, går i sömnen, öppnar dörrar i sömnen, etc... Det verkar som om man fullt möjligt skulle kunna göra en massa saker utan upplevelse av det. Men i min inläggsrubrik lovade jag bara att förklara en liten del av qualia-problemet...)
__________________________________________________________________
Ovanstående något enkla och koncisa inlägg, med förmodligen inte helt okänt resonemang (har sett sådant dryftas på diskussionsfora), skrevs mest som förtydligande, pga att jag tycker mig se en ganska så aktuell debatt om saken på svenska bloggar och kommentarsfält. Inlägget är lite av ett svar på vad "ettor och nollor inte kan illustrera", en viss typ av upplevelser/intryck går inte att beskriva m h a ord. Däremot kan man beskriva intryck av figurer, former, och mönster, mha ord. Säg gärna till om ni hittar fler spännande blogginlägg i frågan, så länkar jag härifrån.
Obs: Jag ber läsarna ha i åtanke att detta ämne är känsligt inom filosofin, det tenderar att bli rätt komplicerade och slitiga debatter kring det, speciellt då debattörerna inte argumenterar för sin sak. Så jag skulle vilja be er om att era kommentarer, de som berättar hur fel jag har i mitt inlägg, innehåller argument, inte bara t ex känslouttryck eller bara en länk till någon bok, utan argument, så att ni visar att ni förstått det som ni eventuellt länkar till.
Och är det något i inlägget som är svårt att hänga med på eller oklart, så fråga gärna hur jag menade just där. Tack på förhand
Ctail: Dennetts dravel
Sentio ergo sum: Dennett. Sentio ergo sum: Qualia
Vetenskapens gräns (Filosofiska färgproblem)
Conscious Entities: Monkey see?