20 apr. 2010

På jakt efter accepterad definition på 'moralisera'

Jag får det till att det handlar om att berätta för någon annan om hur de ska leva och bete sig, men att det i vissas - men inte alls i allas - öron kan te sig som en lite överdriven varning, eftersom faran inte är spritt språngande akut, utan endast kan ses eller anas lite på sikt, eller efter diverse rättviseanalyser (om det ens föreligger någon fara, vilket det kanske inte gör precis varje gång).

Vad tror ni om den definitionen?

(N B: mitt förslag är alltså mer positivt klingande än Nationalencyklopedins, enär jag upptäckt att det gått inflation i ordet, och det blivit ett allmänt skällsord för alla möjliga typer av uppmaningar som är det minsta mindre självklara än "Mord är fel" och "Sälja narkotika till barn är fel")

Image source

6 kommentarer:

Zoltan sa...

"faran inte är spritt språngande akut"

Om man besöker tingsrätten en vanlig dag, så kanske upplevelsen av akut får en annan mening?

Eller, om man pratar med någon som arbetar i socialtjänsten, akutmottagningar, eller ordningspolisen.

Läget är akut för oerhört många, och alla ärenden kunde ha undvikits.

Man kan kanske fråga sig ifall lagar skall ersätta "moral". Varifrån lagarna kommer vet vi, men varifrån skall moral komma till nya generationer?

Ska man alls bry sig?

Nisse sa...

Jag skulle vilja påstå att moraliserande är ett spridande av en moralisk ståndpunkt på ett sätt som inte avser att argumentera för att denna följer logiskt ur mottagarens mer grundläggande värderingar, utan snarare söker förmedla en auktoritet - att den som lagt sig till med ståndpunkten är mer rättfärdig än den som tvivlar.

Kanske en överdrivet filosofiskt idealiserad bild av verkligheten.

Stefan Herczfeld sa...

Jag har en känsla av att moral och moralisera ofta handlar om att tala om hur saker bör vara, och att ställa det mot hur det de facto är. Detta kan naturligtvis även göras implicit genom att framhålla vad som uppfattas som uppenbara brister.

Det finns en svårfångad gränslinje mot vad som kan vara befogat. Man måste t.ex. erkänna en brist och ett nuläge för att kunna göra en förbättring.

Sedan är företer människor väldigt olika grad av såväl känslighet som finkänslighet...

Z sa...

Zoltan: Aha, du tänker på att den som inte agerar i något läge, borde förstå att läget är akut för någon, som inte nödvändigtvis är h*n själv. Bra, det glömde jag i så fall att inkludera

Nisse: Välkommen i stugan!
Aha, ok, du tänker på när man berättar för någon annan om hur de borde agera, då man inte riktigt förstår alla premisser den personen har, dvs den personens hela situation?

Stefan: Ok, ja, jag tänkte lite sådär som du uttryckte det.

Tycker att 'du moraliserar!' har blivit lite av ett klichéuttryck att ta till för att mota bort alla de åsikter man själv inte tycker om, utan att riktigt argumentera för sin sak.

Nisse sa...

Tack! Jo, det är möjligt att användandet av uttrycket har gått till överdrift. När man anklagar någon för att moralisera, enligt min definition, menar man att den personen bygger sitt normativa uttalande på en implicit moralisk premiss, för vilken argument utelämnas. Då bör man givetvis också identifiera denna premiss och lyfta fram den i ljuset för att visa att den kan ifrågasättas.

Tyvärr verkar det också bli allt vanligare att folk förväxlar moral med moralism, och kanske därmed ofta felaktigt pekar ut hävdanden av moraliska ståndpunkter som moralism.

Stefan Herczfeld sa...

Jag har funderat litet kring "du moraliserar". Det är naturligtvis ett sätt att avvisa kritik, men man kan borra litet djupare i det ändå.

Emellanåt handlar människor på ett sätt som de i situationen kan uppfatta som rätt i någon utsträckning, vilken kan variera allt ifrån "nödvändigt" till "rimligt" eller "min rätt" eller att man hamnat i ett dilemma, eller att man inte såg skäl för särskild eftertanke, eller...

I efterhand kan man ofta med annan information, och med kännedom om resultat & effekter, säga att man borde ha gjort annorlunda. En hake i sammanhanget kan vara att den handlande har satt sig med bekväma vanor som fått en tråkig effekt i en bestämd situation.

Exempelvis kan man ofta skjuta upp saker. Ibland kan det vara bra att invänta rätt tillfälle, ibland måste man prioritera, ibland ... Någon gång hamnar man i att tiden inte räcker eftersom man inte förberett det man borde ha gjort.

Skicka en kommentar

Sjung ut