Klimatinlägg hos grannen

Varning, här kommer länk till två av mina klimatposter i bloggen Uppsalainitiativet; säg till om de är opedagogiska:

* Introduktion till debatten om vattenångan

* En väderprognos är inte samma sak som en klimatförutsägelse

Vad tycker ni förresten om bloggbeskrivningen/underrubriken för Uppsalainitiativet?
Är den för fräck eller är den helt enkelt friskt polemiserande?

En lite annorlunda bön

O Jesu, du som är saktmodig och
ödmjuk i hjärtat, hör min bön

Från begäret att bli älskad
Befria mig, o Jesu
Från begäret att vara eftersökt
Befria mig, o Jesu
Från begäret att vara omtyckt
Befria mig, o Jesu

Från ängslan att bli förlöjligad
Befria mig, o Jesu


(ur kardinal Rafael Merry del Vals litania för en själv som lever av tro)

Balans i mina blog headlines?

Johan S ger en liten tankeställare med sitt inlägg om jämställdhet på tidningars hemsidor och bloggar. Jag räknade lite på min blog headlines-lista, dvs den som visar de senaste inläggen hos några frekvent uppdaterade bloggar jag länkar till.

Av 22 nuvarande element, är det......åtta....som har minst en kvinnlig écrivain. Hyfsat? Två tjejer till, kanske?

Värre är det med listan som har rubriken "Intressant", dvs min blogroll: Av 43 blogglänkar, går 13 st till kvinnliga skribenter.....hm.....

Har ni några tips på vassa kvinnliga bloggers? Gärna med följande teman: Kristendom, vetenskap, musik, humor, miljö- och klimat..... Kommer inte acceptera någon modeblogg, om man uttrycker det milt.... ;)

Jantelagen är bara toppen på isberget....

Mackan blir ordentligt ledsen över att Lidl visst hällt frätande rengöringsmedel i matresterna (urk! är detta verkligen sant?), för att hålla luffarna borta från butikens sophögar. Nå, de varnade åtminstone med en skylt, och omständigheterna var säkert flera och besvärliga...

Men det hela får mig ändå att tänka på en grov missuppfattning många har, vad gäller begreppet missunnsamhet (och avundsjuka). Det är inte bara gentemot dem som har det bättre som vi blir avis, utan här kommer den sorgliga biten:

Vi människor har också en tendens att ibland inte ens orka med om någon kommer upp sig till att ha det 1/10 så bra som vi själva. T o m det kan irritera. Det är knappt så man tror det själv, men de reella mänskliga egenheterna övergår ens föreställningsförmåga.


Hur ska vi motverka detta?

Rostar-filosofi

Tipsar så gärna om Séra Jónatans trevliga inlägg där han diskuterar disktrasors olika kvalitéer.

Och så tänkte jag helt fräckt och ogenomtänkt sno idén och fråga om en annan köksvän:

Brödrosten

Hurdan ska den vara, anser ni?

High-tech med en massa rattar och knappar? Avec le formidable fjärrkontroll?
Eller ett riktigt gammaldags gallerskelett?
Kromfärgad?
Som en dammsugare till formen?

Blogmeet

Kära bloggvänner, jag vill meddela att jag inte är rädd för att ni ska visa er vara annorlunda än hur jag föreställt mig er. Åtminstone inte åt ena hållet.

När jag läser era bloggar, så får jag ofta ett superhoppigt och glatt energi-knippeintryck av er, massor med upptåg etc. Det är kanske därför jag blir nervös när jag ska träffa någon av er. "Åh, nej, nu måste man le brett en hel kväll. Undrar om h*n kommer att tycka att jag är tråkig"

Men så visar det sig, att ni är mycket mer avspända än jag trott, speciellt coole norrlänningen Johan S. Så skönt. Denna gång blev det Burger King istället för MC.

:)

Vetenskaplig konsensus och debatt-nivå

Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat är "Missförstånd och känslor i debatter", som jag tidigare skrivit om vid flera tillfällen.

När man debatterar komplicerade saker på bloggar och på internetfora, så vill man gärna hänvisa till någon form av auktoritet inom aktuellt vetenskapligt fält.

Motdebattören kan sedan svara med att länka till en undersökning/professor som säger annat. Och så gäller det att (för den som hinner och är intresserad) botanisera bland de olika undersökningarna, för att kolla vilka felkällor de kan tänkas ha. Ibland ter sig svaret tydligt, men ofta är det en hel härva att reda ut, bland alla påståenden.

Jag tänker mig vetenskaplig metod som ungefär följande:
Logik och förnuft tillämpad på empiriska observationer

Ju känsligare ett debattämne är, desto fler olika uttlanden och tolkningar av observationerna.

En riktigt het potatis blir det om det mest råder oenigheter utanför den vetenskapliga sfären, dvs bland folk som inte är forskare inom fältet ifråga, samtidigt som man är ganska överens inom akademierna.

Funderar lite på hur man ska lösa problemet med de överhettade diskussionerna som jag sett ute på nätet, där deltagarna inte tycks förstå vilket klurigt ämne de dividerar om (och det är ofta två väldigt smarta individer som stångar sina pannor blodiga) - även om detta inte betyder att den ene inte kan ha helt rätt. Här kommer några förslag:

1. Ta en fråga i taget, (eller kanske några få i punktform); det är ett sätt att ödmjukt erkänna ämnesområdets många parametrar.

2. Oavsett vilken ståndpunkt man har, kan det vara hederligt att informera om det som verkar vara konsensus inom de vetenskapliga akademierna ute i världen.
Man behöver absolut inte hålla med gänget, men det underlättar om man då nogrannt berättar varför.

3. Det kan vara en fördel om de undersökningar som stöder ens tes finns publicerade i en väl-renommerad tidskrift: T ex Nature, Science, etc....
(även dessa redaktioner har vid några tillfällen blivit lurade, men de har kontroller som gör det mindre sannolikt för bluffarna att slinka igenom)

4. När man kritiserar ett specifikt resonemang/undersökning, så bör man argumentera för på vilket sätt just den visar fel, eller vilka felkällor den har (man får gärna vara hur konkret som helst på denna punkt)

5. Man får extra guldstjärna om man även påpekar det som motståndaren har rätt i :)


Uppsala-initiativet: Vad är så bra med konsensus?

Vilken bok....

Vilken bok tycker just du att man bör ha läst här i livet?

(Bibeln är här utom tävlan)

.

.

.
Photo description: Alan Alexander Milne, the author of Winnie-the-Pooh,

Source: Ilmari Karonen (Talk contribs) (recovered from the Wayback Machine)

License: Copyright Fair use, Image information tag

Om att låta nyfikenheten om Gud få ha sin gång

En benediktinnunna som är god vän till familjen berättade för mig, under en skogspromenad, om sin barndom i Tyskland. Har aldrig frågat om hennes ålder, men gissar att det var ca 65 år sedan.

Hon förklarade att hennes mor var den religiösa och starkt gudstroende i familjen, men hon pratade nästan aldrig om detta. Nämnde knappt ordet Gud. Det fanns en del omständigheter kring det hela som gjorde syster A och hennes småsyskon nyfikna:

Mamman vandrade visst varje söndagmorgon en lång väg (var det t o m en mil)till närmsta kyrka, för att gå på högmässan. A mindes speciellt när modern drog på sig alla kläderna, flera lager, och pulsade ut i tjocka snön, på vintrarna.

Hon bad inte ens barnen att följa med. De fick göra som de ville, men de blev med åren otåligt nyfikna på hennes mysterium, och den frid hon tydligen utstrålade när hon bad. De ställde fler och fler frågor....

Det slutade med att två av syskonen blev nunnor.


Vad tror ni om att vara mystisk om Gud? Om att låta frågorna komma själva?


Photo: December frost in Sweden, Author: Sigurdas