22 jun 2010

Hur ser ni på _små_ bloggar som publicerar ilskna kommentarer, men inte svarar på dem?

Hallå Bloggvärlden! Jag känner inte alltid för att svara på alla möjliga kommentarer, men släpper igenom rätt friskt. Blockerar spam + en enda individs kommentarer (som var obehagliga, av stalker-typ). Har hittills inte fått några andra riktigt grova att spärra, men skulle spärra hot om någon skickade in sådant, etc. Reaktionerna här är ofta skrivna i artig ton och är utförliga.

Däremot får jag ibland arga kommentarer mot t ex kristendomen. Jag släpper igenom dessa i de allra flesta fall, för att visa upp verkligheten: Så här tycker folk. Mina läsare är en rätt så brokig skara och det är så jag vill ha det. Jag frågade ju faktiskt om era synpunkter i inlägget (avslutar ofta inläggen med en fråga). Kan tänka mig att många kristna bloggar har mer filtrering, alternativt att de alltid bemöter kommentarerna i fråga, tar fighten. Men jag känner inte alltid för att försvara min prestige eller min "ära". Denna strategi brukar funka fint om man redan har många kommentatörer, och de arga "drunknar i mängden", men om man bara har ett fåtal?

Om en kommentar är skriven i  uppenbar affekt - oavsett om den gäller religion eller annat i livet - utan någon specifik argumentation, eller är off topic från blogginlägget, så låter jag den ibland bara passera obemött, för andra läsare att eventuellt bemöta, om de känner för det.

* Nu undrar jag: Ser ni/vi läsare lite ner på bloggare som publicerar ilskna kommentarer, och bara låter dem stå obemötta, vänder andra kinden till/vill inte gå in på känslofight? "Hur kan denna bloggare låta sina läsare behandla henne på detta sätt, egentligen?"

Skrämmer arga kommentarer bort läsare från bloggen? Sjunker respekten för en blogg om man ser att vissa av dess läsare är tillåtet argsinta? Och är det i så fall något jag har ansvar för, hur vissa behandlar "mig"?



Ps. En klassiker vad gäller arga utgjutelser, är denna från signatur José Ramirez. Man blir ganska road av känslosamma tillmälen. (-;


Något relaterat: Dilsa Demirbag-Steen om rätten att häda

10 kommentarer:

David Nyström sa...

Tycker du gör rätt. Jag har bara i några sällsynta fall tagit bort alt. spärrat kommentarer, men då har det handlat om rena personangrepp. I övrigt låter jag alla kommentarer passera, men jag svarar inte heller på allt. Ibland har jag inte ork eller tid att ta en diskussion och ibland är det ju som sagt helt enkelt svårt att skriva ett vettigt svar. Ilskna svador är i regel svåra att bemöta...

skogsman sa...

Jag gör lika själv, för det mesta. Så jag tycker det är vettigt.

Personangrepp och ogrundade påhopp brukar jag släppa igenom för underhållnings skull (och liiiite för att den som skrev inte ska kunna gotta sig/reta upp sig på att jag blockade). Tar aldrig åt mig av sådana kommentarer, och jag vinner inget på att svara heller, av tre anledningar (på rak arm):
1. Personen i fråga kommer sannolikt inte att läsa, och knappast bemöta, mitt svar.
2. Det är slöseri med min tid.
3. Tystnaden är ett bra sätt att visa vad jag tycker om kommentaren.

Zoltan sa...

"Ser läsare ner på bloggare som låter publicera ilskna kommentarer?"

Inte jag. Om vettvillingar vill krä(n)kas på Internet så är det inte bloggarens fel. Men, vissa bloggar har ju ilskna kommentarer som affärsidé.

"Skrämmer arga kommentarer bort läsare från bloggen?"

Ja, tyvärr. Men, det är återigen inte bloggarens fel - ibland dyker det bara upp någon som vill tjafsa. Det läskiga är när någon verkar manisk.

Att aktivera moderering gör automatiskt att de värsta stollarna håller sig borta - de vet ju att de inte kan räkna med att alltid få passera.

Det tråkiga är att enstaka stolpskott så lätt förstör intressanta diskussioner. Därför låter jag inte sådant längre passera på min blogg, där alla kommentarer tidigare fick flyga fritt fram...

Rolf sa...

Jag har tidigare haft öppen kommentarsmöjlighet till min blogg. Men efter personangrepp godkänner jag först kommentarer numera. Om man låter någon kommentera som hånar och tar till personangrepp och besvarar denna lugnt och sansat utan att låtsas om personangreppet kan man lugna vederbörande. Men risken att någon annan mer eller mindre stabil person tar vid är stor.
Sedan är det otrevligt att ha fåniga och omogna personangrepp på sin blogg både för en själv och läsarna. Det ger ett lite oseriöst intryck att låta sådana kommentarer ligga kvar.Jag har rensat ut sådana som fanns på min blogg några år tillbaks och som mer eller mindre stabila personer fortfarande ibland la till ytterligare konstiga felstavade förödmjukningskommenater till vilket inte hade med ämnet att göra. Kritiska kommentarer är en sak men personangrepp med mer eller mindre hot ska inte publiceras. Jag går just av den anledningen inte heller ut med för mycket om mig själv eller var jag finns i Sverige.
Rolf

ctail sa...

Bäst är att bemöta på ett öppet, respektfullt och icke-konfrontatoriskt sätt, men kan man inte det – och ytterst få människor, om ens någon, kan alltid det – är det nog bättre att inte bemöta. Dock kan det ofta gå bra om man bara låter bli att kasta ur sig ett bemötande direkt, som riskerar att bli hetsigt, utan återkommer efter några timmar eller någon dag när man tycker att man lyckats se frågan ur motpartens synvinkel.

Tyvärr är jag själv inte alltid så vis som jag förespråkar, utan tänder ofta till och spottar ur mig något som för stunden tycks retoriskt framgångsrikt, men som inte övertygar någon annan än de redan frälsta (i överförd bemärkelse, jag är ateist!). Du är ju i själva verket ovanligt bra på det här, bättre än jag, tror jag. Men i princip tycker jag att jag vet hur man bör bete sig.

Vad gäller mannen som misstrodde statistiken tycker jag i och för sig att du kunde ha tillfört en reflektion om att vi för vår överlevnad är tvungna att åtminstone ibland lyckas förutsäga skeenden innan de äger rum, och undra om han har något bättre förslag till hur vi lyckas med det än genom att göra generaliseringar utifrån erfarenheter av det förflutna.

Z sa...

Eftersom ni alla här har skrivit planerade och trevliga kommentarer, så vore det helgerån av mig att låta bli att bemöta just er!

David N: Ja, det är en liten rävsax, man har svårt att avgöra om personen är på trollhumör eller inte (-;

Skogsman: Jojo, det är bara att invänta osäkerhet hos den man bemötte med tystnad. hehe, vet själv hur det känns att inte bli bemött, då börjar man grunna på om man skrivit fel eller något otrevligt.

Zoltan intressant, du får gärna rapportera mer sedan om hur det går med ditt nya system att filtrera mer.

Rolf Det är så förvånande för mig att läsa att även du fått arga kommentarer, du skriver raka motsatsen till aggressivt, eller tufft, men du uttrycker åsikter, och alltid är det någon som är uber-lättkränkt och tar det personligt, förstås. Håller ännu inte med dig om att det är vårt ansvar som småbloggare (med småbloggare menar jag: Någon som får få kommentarer per post i medeltal, max fem styck) att rensa bort skräpet, men får fundera vidare.

ctail: Tänkte på det du skrev och vidarebefordrade till statistik-kommentarerna.

Terror Flynn sa...

Ett par tips om att förbättra den här bloggen: begränsa antalet inlägg på förstasidan till ca 7, och länka helst inte till jättestora bilder som tar tid att ladda. Den här bloggen är tyvärr väldigt trögladdad vilket gör att jag drar mig för att besöka den.

Z sa...

Terror Flynn: Ska tänka på det där med bilderna och ladda upp så många som möjligt till Blogspot, så jag slipper länka

mvh
/Z

kyrksyster sa...

Att godkänna innan publicering innebär ibland att man förlorar läsare. T ex på AB så kommer man ju inte då med på listan av "senast kommenterat".

Jag försöker bemöta vänligt och korrekt, men det gör i regel den typen av kommentatorer bara mer upprörda. De är inte intresserade av utbyte, de vill bara ha någon att ösa sitt hat över. Kristna verkar för en del vara antingen rött skynke eller tillåtet villebråd.

Man får försöka att inte ta det personligt.

Det har hänt att jag tagit bort kommentarer när diskussioner spårat ur. Angrep på andra tolererar jag inte.

Z sa...

Hej, Kyrksyster

Kristna verkar för en del vara antingen rött skynke eller tillåtet villebråd.

Jag får för mig att det inte egentligen är just du som bloggare eller andra bloggare som är målet för ilskan hos en del kommentatörer, utan helt enkelt allt som hänt dem tidigare under dagen. Och de har socialt minst att förlora på att sprida okväden på just nätet. Man vill ju inte ta ut några känslor på kollegorna, gubevars....
(fast jag har hittills bara råkat ut för ett enda riktigt troll, tror jag, modereringen har jag mest pga henom, fast just i detta ögonblick kör jag utan moderering)

Och sedan det här med att man är kristen.
1. Kanske har en del kristna i historien ofta hävdat att de varit goda/godast.
2. Förut var det säkert mer obligatoriskt att vara kristen. Speciellt före 1900-talet, med husförhör och liknande.
3. Det finns en kristna i historien som gjort grymheter. Förföljt andra kristna samt icke-kristna individer.

Allt det här stämmer, och man kan hålla på och vara arg på det hela livet om man vill. Men nyansering är också bra, det hjälper en att tänka klart.

När folk i moderna Sverige får höra olika påståenden vill de ha evidens och belägg, statistik som bekräftar, etc. Men när det gäller anklagelser och omskrivning om religiösa och deras samfund verkar Aftonbladets/Expressens krigsrubriker räcka fint. Och detaljer och nyans verkar vara helt överskuggade.

Skicka en kommentar

Sjung ut