Sommar-fråga: Finns det åsikter som du tolererar?

Finns det åsikter som du inte alls hyser - du är rent av kanske motsatt - men som du märkt att du förvånande nog tolererar, inte har något emot? Du får inte panik när du hör dem (ser dem inte automatiskt som farliga), blir inte ilsk, men du deklarerar ändå din egen hållning.

Du krafsar dig i håret och tänker: "Men, men...det här GÅR att leva bredvid, det här klarar jag ju av!". Kanske är du rent av oförstående inför dina meningsfränder som inte alls står ut med att den ståndpunkten finns?


Uppdatering: Det har uppstått en (ganska viktig) spin-off-diskussion bland kommentarerna, men jag är alltså fortfarande nyfiken på åsikter som ni accepterar (inte blir arga på) trots er egen motsatta syn (-:

Åsikt som jag inte har några speciella problem med att tolerera: Eva Dahlgren nobbar Gud 
Tidigare, relaterat: Har du fått någon att byta åsikt? 
VoFs forum-tråd i ämnet: Vad tolererar du?

Mer svengelska från Svanberg...

Från en kommentator på Monicas blogg: "Här en egen variant på Svanbergs engelska "

SvD, SvD, Sydsvenskan, Dagen

Hur ser ni på _små_ bloggar som publicerar ilskna kommentarer, men inte svarar på dem?

Hallå Bloggvärlden! Jag känner inte alltid för att svara på alla möjliga kommentarer, men släpper igenom rätt friskt. Blockerar spam + en enda individs kommentarer (som var obehagliga, av stalker-typ). Har hittills inte fått några andra riktigt grova att spärra, men skulle spärra hot om någon skickade in sådant, etc. Reaktionerna här är ofta skrivna i artig ton och är utförliga.

Däremot får jag ibland arga kommentarer mot t ex kristendomen. Jag släpper igenom dessa i de allra flesta fall, för att visa upp verkligheten: Så här tycker folk. Mina läsare är en rätt så brokig skara och det är så jag vill ha det. Jag frågade ju faktiskt om era synpunkter i inlägget (avslutar ofta inläggen med en fråga). Kan tänka mig att många kristna bloggar har mer filtrering, alternativt att de alltid bemöter kommentarerna i fråga, tar fighten. Men jag känner inte alltid för att försvara min prestige eller min "ära". Denna strategi brukar funka fint om man redan har många kommentatörer, och de arga "drunknar i mängden", men om man bara har ett fåtal?

Om en kommentar är skriven i  uppenbar affekt - oavsett om den gäller religion eller annat i livet - utan någon specifik argumentation, eller är off topic från blogginlägget, så låter jag den ibland bara passera obemött, för andra läsare att eventuellt bemöta, om de känner för det.

* Nu undrar jag: Ser ni/vi läsare lite ner på bloggare som publicerar ilskna kommentarer, och bara låter dem stå obemötta, vänder andra kinden till/vill inte gå in på känslofight? "Hur kan denna bloggare låta sina läsare behandla henne på detta sätt, egentligen?"

Skrämmer arga kommentarer bort läsare från bloggen? Sjunker respekten för en blogg om man ser att vissa av dess läsare är tillåtet argsinta? Och är det i så fall något jag har ansvar för, hur vissa behandlar "mig"?



Ps. En klassiker vad gäller arga utgjutelser, är denna från signatur José Ramirez. Man blir ganska road av känslosamma tillmälen. (-;


Något relaterat: Dilsa Demirbag-Steen om rätten att häda

Har du fått någon att byta åsikt?

Zoltans intressanta inläggsämne, om vidgade vyer, får mig att undra:

Minns du något tillfälle då du fått en vuxen person att byta åsikt, i en, för dig, viktig fråga?

...två viktiga blogginlägg...

...Johans sommarblogg: Om en katolsk präst, 35 år gammal, som blev skjuten i Mosul (hade tidigare tjänstgjort i Södertäljes församling)

Karin Långström-Vinge: Om allvarliga förföljelser mot kristna i Irak, både präster och lekmän,

...det är ganska lätt att vara kristen i Sverige, men man bedrar sig väldeliga om man tror att det är så i andra delar av världen idag. Utan folk som står på sig och vågar stå för sin tro, sina principer (även vid fara) blir det nog inte mycket kvar av kyrkan.

Dagen: Afghansk parlamentariker kräver att kristna konvertiter avrättas

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ps. Zoltan verkar ha ångrat det där med 'aldrig' och återupptagit bloggandet. Liv i luckan igen!

Hur orkar man....

....spotta fram dagliga filosofiska högkvalitativa betraktelser? Det är ingen hejd på dem hos Rolf: Dagens filosofiska tanke; behöver jag säga att jag rekommenderar att ni stoppar in den i er RSS-läsare? Känner mig drabbad och anfallen av laviner av visdom och kreativitet. I rest my case. Nästan.