Sommar-fråga: Finns det åsikter som du tolererar?

Finns det åsikter som du inte alls hyser - du är rent av kanske motsatt - men som du märkt att du förvånande nog tolererar, inte har något emot? Du får inte panik när du hör dem (ser dem inte automatiskt som farliga), blir inte ilsk, men du deklarerar ändå din egen hållning.

Du krafsar dig i håret och tänker: "Men, men...det här GÅR att leva bredvid, det här klarar jag ju av!". Kanske är du rent av oförstående inför dina meningsfränder som inte alls står ut med att den ståndpunkten finns?


Uppdatering: Det har uppstått en (ganska viktig) spin-off-diskussion bland kommentarerna, men jag är alltså fortfarande nyfiken på åsikter som ni accepterar (inte blir arga på) trots er egen motsatta syn (-:

Åsikt som jag inte har några speciella problem med att tolerera: Eva Dahlgren nobbar Gud 
Tidigare, relaterat: Har du fått någon att byta åsikt? 
VoFs forum-tråd i ämnet: Vad tolererar du?

Helgfrågan - om ett litet välkänt begrepp

Citerar från Zoltans kommentar till förra inlägget:


1. Vad betecknar en typisk fanatiker?


.......å så följdfrågorna:

2. Nämn en fanatiker (känd personlighet i historien/samhället)
Varför tycker du att just han/hon är en fanatiker?

3. Är fanatism = religiös fanatism, enligt dig?
Eller var även t ex Stalin en fanatiker?

4. Att kalla någon 'fanatiker' verkar vara ett väl beprövat debattknep. Har du någon gång fått höra att du skulle tillhöra gruppen fanatiker?


Tack på förhand; jag är nyfiken

Ps. Dagens bloggtips: Dels Hosannas rara kaktus-bild, och dels Alephs krönika "Fria viljan ännu en gång"

Vad får er att tro?

Trots att jag ofta bedyrar att jag helt erkänner evolutionen och inte håller med Intelligent design-folket (men möjligen teleologerna, ändå, ibland....), så kan jag inte låta bli denna utmaning: Vilka sinnesintryck (förutom folks vittnesbörd) får mig att tro att Gud finns?

Ett fenomen som ger mig enormt hopp, är livets och universums totala oförutsägbarhet (det händer även hemska saker, naturligtvis, men jag menar på det hela taget): Alla dessa överraskningar.
Hur mycket vi än tror oss veta om en händelse eller ett förlopp, verkar vi inte någonsin kunna göra exakta förutsägelser; vi känner väl inte till alla myriarder av aspekter. Nya dyker upp hela tiden, trots svettig forskning dygnet runt. Detta gör mig hoppfull: tänk så otroligt trist om vi hade "kunnat göra" någont enda förlopp helt förutsägbart.

Varför tror ni på Gud? :)

Photo credit: freefoto.com

En dogm och en kanelbulle, tack

Goddagens, denna undran riktar sig till alla läsare:


Vad tycker ni om ordet dogm?
Hur låter det?

Photo credit: fotoakuten.se

Hur ska man formulera frågan om livets uppkomst?

När vi trevar med frågeställningar som:

"Hur uppstod livet?" eller "Varför finns liv på jorden?"

...så kommer åhöraren att uppfatta dem efter sitt eget tycke, humör, resp. föreställningar. Och debatten förefaller först intressant, men präglas antagligen av missförstånd kring vad den undrande faktiskt menade.

Det tycks som om man - vad gäller själva biologin/kemin - hade en tydligare, precisare fråga, dold i bakhuvudet, vilken? Mina försök:


* Varför började en viss typ av molekyl (dna) plötsligt att kopiera sig självt?

* Hur uppstod dna/rna-molekylen?

* Varför kan endast just denna typ av molekyl själv-mångfaldigas?


Någon som har en idé om detta?
Eller en bättre fråga?

Ps. Fler obesvarade frågor finns listade hos Zoltan samt hos Kaffepaus

UPPDATERING: Jag ändrade i rubriken där det tidigare stod "Vilken är den korrekt formulerade frågan...." eftersom Jónatan påpekade att ingen fråga kan vara ensamt korrekt.

Photo credit: freefoto.com License: by-nc-nd

Humorn som olja i maskineriet

....med mina två föregående artiklar försökte jag lösa en del av problemen med polariseringen mellan oss som säger att vi följer Kristus, frälsaren.* En del av er har kanske undrat över dessa tilltag: "Men måste man hålla med varandra i allt? Räcker det inte med bön för fred och försoning och ömsesidig respekt?"

Det gör det nog, men ibland har man lite svårt att skönja själva respekten. Vart har den gömt sig? Och så tror jag inte det är helt onaturligt att fråga sig hur vi, trots att vi tror att Jesus är sanningen själv,
kan ha oceaners avstånd mellan hur vi anser att denna tro bör manifesteras. Det är väl dags att börja umgås lite oftare.

Ett annat verktyg som kan hjälpa oss, verkar vara humorn. Skratten går visst över samfundsgränserna ibland. Jag tänker här bland annat på Charlottes skämt, samt Mackans i hennes kommentarrader.

Förresten: Mackans obetalbara replik till mitt förra inlägg:

" Ge upp något?
Jag tänker minsann sitta här i min uniform, med fanor och hornmusik och hålla fast vid den enda sanna läran. Ni andra får helt enkelt bli frälsningssoldater! ;) "

Kan säga att jag kände mig träffad.

För att inte helt sno dessa bloggrannars idé, tänkte jag låta bli att be er skriva roliga religiösa historier, utan frågan är lite mer generell än så:

Berätta om någon allmänt rolig företeelse i de olika samfunden (ex. påvens mössa) eller något komiskt ärketypiskt ni upptäckt på kristna bloggar. Vad får er att skratta till?




* Kanske lät den meningen kaxig, med vissa spår av hybris, men en DEL av lösningen var det väl? En miljarddel?

Links to this post: Visa ödmjukhet mot alla människor (Hosannas krypin)
................................ Humor och kristen tro - världens kortaste bloggpost? (Mackan)
................................... Med humorn som vapen (A Catholic Renewal)
............................................ Skratta tillsammans (Mackan)

Photo courtesy of freefoto.com Creative commons by-nc-nd license

Eftergifter från Pingst/baptister/frikyrkan?

....& idag går frågan till frikyrkliga läsare:

Tycker du som frikyrklig att det finns några eftergifter, som man skulle kunna göra gentemot katoliker och ortodoxa, för ekumenikens skull, dvs för samtalet över samfundsgränser? Om du inte har några eftergifter på lager, motivera gärna varför.

Gräv alltså djupt i fickorna och se om där finns något litet förslag.

I mitt förra inlägg frågade jag katolikerna om detta och diskussionen blev spännande. Har hittills mottagit långa genomtänkta kommentarer. Tack. Och jag känner inte för att rikta mig till traditionella svensk-kyrkliga i denna fråga, för de ordnar, sedan länge, så många ekumeniska möten i alla fall, är mitt intryck. Tack, SvK, fortsätt med det.

Dagen: "Peter Halldorf förvillar" Dagen: "Räcker inte friheten i Kristus, längre?" Dagen: "Bjärka-Säby pekar inte i rätt riktning"

Länkar till detta inlägg: Länktips och min sammanfattning (Ave Maris Stella)
...................................... Ekumeniska eftergifter? (A Catholic Renewal)

Photo credit: http://www.freefoto.com/ with a Creative commons no-derivative license
Klickar man på bilden, får man en underbar förstoring.

Eftergifter från RKK?

Hej, om du som läser detta är katolik, eller håller på att konvertera, så har jag en specifik fråga till dig:

Vilken/vilka eftergifter anser du att katolska kyrkan kan göra för att hjälpa till med ekumeniken, dvs samtalet mellan kristna samfund? Om inga, motivera gärna varför.


Jag hoppas på många katolska svar, även från de blyga läsarna.
Gräv djupt i fickorna och se om ni möjligen hittar något förslag.
Mitt eget: Att grunda fler platser än bara Taizé, med ekumenisk nattvard.

Idén till detta inlägg kommer från Doktorn. Hoppas han också kommenterar med konkreta tips.
....& eftersom katoliker inte precis är ymniga i Sverige, eller på svenska bloggar, så önskar jag att det tipsas friskt till katoliker om detta inlägg. Jag är t o m så fräck så jag ber er länka hit.

Ps. Gissa vad jag kommer att fråga om i nästa inlägg, och vilka det då riktar sig till.

Uppdatering: Tuve menar att endast själva mässan är ekumenisk i Taizé, inte nattvarden, men jag har hört att det var så förut, i alla fall: Pga något specialtillstånd från Johannes XXIII blev visst alla närvarande erbjudna katolsk nattvard. Någon som vet mer?

Blog reactions to this post: Katolska eftergifter? (Remember Lepanto)
............................................... Ekumenik (Kaplansgården)

Lördagsfråga... Hur gör ni?

Ofta när man är mitt i en debatt eller ens ståndpunkt/tro blir angripen av omgivning, vänner, media, så känner man sig aningen ensam och i akut bekräftelsebehov ;)

"Var är mina gelikar när Gudstron blir angripen?" "Var är prästerna och kändisarna i denna diskussion...." "Varför gör de inget?" , etc etc

Vad man då inte förstår är t ex att ens vänner och allierade kanske är mer visa och "ekonomiskt" väljer sina strider. Tystnad behöver inte alltid betyda feghet.

En annan omständighet man lätt glömmer, är den motsvarande: ibland har andra debattörer undrat varför jag inte uttalat mig, och då har man ju alltid sina randiga skäl, tycker man...

.....min fråga är nu:

Hur gör ni i debatter? Avslöja gärna ett debattknep, något ni betonar extra mycket, då er livssyn eller kyrka blir angripen. Vad säger ni exempelvis till den som undrar varför ni tror på något "så vidskepligt som en god Gud?"

.

Ps. Ett av mina tuffaste knep, som jag tyvärr inte alltid lyckas följa, är att, speciellt då det tjatas för mycket, helt enkelt ge de andra sista ordet. Det är egentligen enda valet, då man inte hinner göra mer, men det ger den andre massor med tid att begrunda samtalet.

photo credit: http://www.freefoto.com/

Varför bloggar vi?

....Séra Jónatan har en intressant liten notis, där han berättar om sitt bloggande:
"Min blogg är inte tänkt att användas som allmänt diskussionsforum. Det är en öppen dagbok om allehanda ting som kan vara roligt att se sedan för mig"

Upptäcker att känslouttrycken är mycket vildare när folk skriver, än när folk pratar. Känner nämligen inte igen några formuleringar i den verkliga världen. Har nästan aldrig hört dessa kraftord på bussen, på arbetsplatser, vid studier etc....(Det är egentligen inte kraftorden jag saknar, utan det småhumoristiska) vad beror det på? Undertryckta känslor? Kanske,
men eftertankens kranka blekhet säger mig egentligen något annat:

Vi skriver överdrivet, för att det helt enkelt är bus-trist att lyssna på det talspråk vi använder till vardags.

Det är helt enkelt inte underhållande att läsa om vardagens samtal. Då är man fullt upptagen med att verka så balanserad och lagom som möjligt, för att inte bli ovän med någon eller för att kunna få förtroendeuppdrag. Dessa konversationer gör sig inte riktigt i skrift. (förutom på bloggen Tjuvlyssnat.se, där man endast infogar de absoluta guldkornen & hur ofta hör man sådant? .....sällan....). Vad tror ni?
Ska vi ta tag i det och vara lite roligare i verkligheten? Eller, förresten....pallar inte, kanske....?.

Varför bloggar jag? Jo, jag har sedan barndomen drömt om en kuriosatidning som blandar humor, bön och vetenskap med vissa djupa/roliga personliga betraktelser.
har alltid gillat tidningsartiklar med mycket text (något jag själv inte alltid hinner skriva) och satt ofta i tonåren på bibliotekens dagstidningsavdelningar bland en massa farbröder i roliga hattar samt damer med tjocka läsglasögon.
Läser hellre en kilometer tidningstext, än en bok på 100 sidor. Vet inte varför. Romaner o noveller är inte riktigt min grej. Tidningslayouter är attraktiva på något sätt.
.
Varför bloggar ni
(eller varför läser ni bloggar)?


Uppdatering: har förresten inte något särskilt emot noveller och essäer. De är oftast skrivna med en överraskande "twist": Tipsar gärna om Monicas skrivarblogg - noveller

Skrev tidigare detta om bloggning: Man blir tvungen att ta itu med sin existens

Photo credit: freefoto.com

En existentiell fråga: vilka är ni, filosofiskt sett?

.
Jag skulle bli glad om ni läsare som känner för det, skrev varsin rad eller två om er tro.

Vilken religion/kristen gren, vilken riktning.

Vilken livsfilosofi?

Några ateister? Agnostiker?



Dagen: "Det som händer är både främmande och nära"
Photo source: NASA's Image satellite http://sv.wikipedia.org/wiki/Polarsken
Links to this post, from: Stora i-landsbekymmer för litet huvud (Hosannas krypin)

Apologetik inför helgen....med frågor

...Hej go'vänner Dagens frågor blir en smula svåra för mig att formulera. De är inte, om jag ska använda ett modernt mediauttryck, "klockrena", utan trevande; texten följer inte ett färdigt "koncept" (ännu ett inne-ord), utan får utvecklas medan jag skriver. Hjälp mig gärna med formuleringarna:

En egenskap som vissa av oss beundrar med ateister/icke-troende, och som dessa gillar med sig själva, är att de,
när de gör en god gärning mot en medmänniska,
inte gör detta för att få, så att säga pluspoäng i Himlen, eller en genväg till frälsning,
utan helt enkelt för den andres skull.

Är det så enkelt egentligen? Hur tänker ni, ateister, & religiösa, som läser det här?

Jag vill börja med att påpeka att jag inte alls tycker det är ok när folk endast bryr sig om sin egen personliga frälsning, håller med ateisterna om att det är ego. Jag hoppas att vi strävar efter våra medmänniskors eviga liv också.


...men här kommer mina invändningar om himmels-belöningen:

Ateisten kan ju inte rimligen tro att människan har en fri vilja, i reell bemärkelse. man tänker väl Newtonskt, att allting har en rörelse-kraft-orsak, samt genetiska upphov. "Om man känner till alla positioner, vilka krafter som verkar på vilka massor och massorna i ett system under ett visst ögonblick, så kan man räkna ut positionerna för nästkommande ögonblick"

Fri vilja är väl något mystiskt, som vi religiösa tror att Gud givit oss individer.

Så jag undrar vad icke-religiösa menar med "goda intentioner". Finns sådana?
jag menar: de flesta hävdar väl att vi alltid, på något sätt, agerar egoistiskt, för våra egna geners bästa. Hur får man ihop detta påstående med att någon vill den andre väl (vad menas förresten med "vill"?)? Utan baktanke om belöning?


.....& nu hoppas jag att jag inte skrämt bort de modiga icke-religiösa besökarna från bloggen.....


Ps. En annan tycker att det här med fri vilja, är ett komplicerat kapitel över lag, men jag vägrar tro att jag inte har något ansvar här i världen.

photo source: http://www.muckrach.co.uk/

Ett av mina äldsta inlägg: Fri vilja - hur mäts det?

Bloggare som reagerat på detta inlägg:
Oh, du underbara, undersköna och underliga under av medvetenhet (Kaffepaus)

Vad har kyrkan gjort mot Alfred Nobel?

....läste att Nobel visst, förutom sin uppfinningsrikedom och flit,
bl a skrivit en pjäs:
"Nemesis"
(Nemesis är straffets och hämndens gudinna enligt gamla greker)
.
Denna tragedi i fyra akter handlar, enligt Wikipedia, om hemska företeelser som övergrepp, tortyr och hämnd.
Jag hänger helt med på att tragedier handlar om sådana saker.

Men sedan står det att Nathan Söderblom, senare ärkebiskop, visst lät makulera alla tryckta exemplar utom tre, efter Nobels död. Inte bara på grund av att han trodde att detta absurda material kunde skada Nobels rykte, utan även pga att pjäsen var mycket antikatolsk, och Söderblom, som omhuldade ekumenik, önskade goda relationer mellan Svenska kyrkan och Katolska kyrkan.

Jag förstår att Nobel kanske hade en jobbig uppväxt, etc, med många dåliga erfarenheter,
MEN
Var kommer katolska kyrkan in i bilden?
Hur hade detta samfund gjort just Alfred Nobel illa? Nyfiken.

Ekumenik handlar väl om fred? Ett av prisen heter Fredspriset.

Får väl läsa pjäsen om jag hittar den.

Svd: "Hoppas någon gör en Linda Skugge ikväll" Svd:" Snillena förbereder sig" Sydsvenskan: "Fredspris på fel grunder" HD: "TV4 lovar reklamfri sändning." DN,
DN


Källa: Wikipedia

Kunde vi inte twingla VARANDRA också?

....om man tittar precis under "Startsida" i marginalen, så ser man en länk, "Blog reactions to my posts" som går till Knuff.se "Länkar till enklabloggen" där det står vilka som länkar till mina inlägg eller bara till bloggen.

Om man kunde se denna lista (kanske de fem senaste elementen) UTAN att behöva klicka på länken.....
...........så vore detta ungefär som en TWINGLYFUNKTION mellan oss bloggare. "Länka hit i ett inlägg, så syns en länk tillbaks till dig i marginalen."

Men jag har letat runt på nätet och inte funnit någon lösning. Har försökt lägga in Technorati-sidan som en feed, men den godkändes inte av blogspot. Hmmmm, vad gör jag för fel?

Karin L-V har en typ av knuff-twinglyfunktion, som jag, genom att här länka till henne, testar as we speak. Min länk till henne kanske syns i hennes marginal, i knuff.se-rutan, under rubriken Hitlänkat.
Men då jag botaniserar på knuff.se samt bloggportalen.se, så förstår jag inte hur man kan finna denna funktion, kanske kostar den pengar att prenumerera på, kanske är hon en av ett fåtal utvalda för att testa "knuffandet"

Hur som helst så är jag alldeles för generad för att fråga Karin hur hon gjort; en bloggare vill kanske inte alltid dela med sig av det senaste. Vet ej.

Hoppas någon läsare kan lösa detta i helgen, så att vi äntligen kan få lite CRED för att vi bekräftar andra i bloggosfären!

Börjar själv med att placera mig på Bloggkartan

UPPDATERING: Nuvarande status: Jag har skrivit till knuff-administratören och frågat hur man gör.

Fotokälla: Jag länkar redan till www.freefoto.com på annan plats

Länkar till detta inlägg från:
Ave Maris Stella: Följer Z i spåren

Personlig helgfråga för den som känner för att svara

Hej Jag kommer inte på något speciellt att skriva om denna fredag.......
......mer än att jag funderat, mer än vanligt, på ämnet mirakler de senaste dagarna.

De får mig att känna hopp, miraklen, men själv har jag kanske inte precis "sett nå't" någon gång, mer än att jag är så glad för ett visst tillfrisknande, på nära håll, från i våras.
Kanske är man väldigt dålig på att uppskatta allt det goda som sker med en och all tur man har; man väntar på något "mer", att få se en ängel framför sig, höra Guds röst (i form av en mänsklig röst som talar svenska! ;)), etc.....ja, aldrig kan man va' nöjd......suck

Finns det nå'n läsare som har "sett nå't"/ "hört nå't"?
Eller varit med om något övernaturligen speciellt, så att er Gudstro stärkts?

(bilden hämtad härifrån)

Helgfråga: Hur tjockt är GT?

En sak som man kan undra över mitt i all debatt om.......... Gamla testamentet, och all helig skrift, verser och tolkningar, exegetik, uppmaningar till att gå till källan, samt att "Kyrkan tolkat helt fel egentligen" etc...etc......
.....är:

Hur många böcker anser ni läsare att Gamla Testamentet innehåller?
....och för varje svar önskar jag en present: argument
:)

Ps. Idé: Courtesy of Doktorn
Blog reactions to this post: Dialog med Theodor (Ave Maris Stella)

Tror man på att han uppstod till kropp och själ, då?

Många på denna jord tror alltså inte att Jesus Kristus är Gud (vilket jag gör), inget nytt där, folk har alltid tyckt olika,

Vissa andra frågor är jag däremot lite rädd för att ta itu med, för folk kan ta anstöt, men spörsmålen är inte logiskt omöjliga, dvs: jag frågar inte "Varför är triangeln fyrkantig?" och då borde de faktiskt, i alla fall försiktigt, få ställas:

Jag funderar lite kring optimismen i kyrkorna, samt bland alla människor, egentligen. Vågar vi tro idag? De allra flesta kristna har inga problem med att bekänna att Jesus tagit på sig våra synder som ett ok, och för vår frälsnings skull, utgivit sig åt människorna, och låtit sig piskas och korsfästas, dödas.
men det är den andra delen jag undrar om.....

......tror ni på att Jesus uppstod med hull och hår, kropp och själ?

(Ps. En i bloggosfären uttryckte detta som "lik som travar ur sina gravar")

The Big UN Question

Har en liten gimmick,
jag gör en grej av att alltid försöka komma ihåg Förenta Nationernas dag, 24 oktober. Vet inte varför, kanske bara för att kunna briljera och utbyta trevligheter med folk, t ex då jag jobbade på bibliotek: "Den kan lämnas tillbaka på FN-dagen". Alltid småskrattade någon.
Grattis, FN!

Tycker ni att fredsmäklaren FN ska finnas kvar?
.
.
Apropå ingenting: Sydsvenskan.se & hd.se har kommit in i det 21:a århundradet, och börjat med twingly-funktion.......

Töntig eller syndig?

När man idkar välgörenhet får man ofta höra att man, enligt vissa coola typer, särskilt journalister och nöjesskribenter, verkar råtöntig:

Moder Teresa blev ofta anklagad för detta, speciellt angående utseendet och det töntiga i att vilja stå där i fattiga smutsen

Rosa bandet (stöd för bröstcancerforskningen),
Vita bandet
etc.......
Till och med de röda kläderna vissa bar för två veckor sedan, som stöd för Burmas demonstrerande munkar och annat folk, blev häcklade av Alex Schulman under devisen:
Det syns inte ända till Burma att Robban i Södertälje har röd skjorta.
Nej, det har han rätt i, men det verkar synas ända till Burma om vi INTE gör någonting alls.

Frälsningsarméns soppkök och deras uniformer enligt gammalt snitt....

We Are The World-sångare, dvs artister och kändisar som deltar i olika galor, till förmån för some kind'a benefit.

Jag håller med viss kritik som icke-religiösa och liberaler ger åt den som vill upprätthålla en stämning och en ordning i kyrkosammanhang: Ibland ser man saker i svart eller vitt: "Om du inte är lika strikt och stel som jag, så är du......syndig och fräck"

Men jag vill även att andra också ser nyanserna: Är man råtöntig så fort man deltar i ett soppkök?


Och jag håller med om att imagen hos välgörenhetsartisterna inte alltid verkar naturlig, men här kommer frågan:

Tror ni att det går att göra goda gärningar utan att förlora någon endaste del av ens coola, sexiga, "normala", väldsvana "jag"?

fråga till icke-katoliker

.....avdelningen annorlunda frågor........

Denna post riktar sig mest till icke-katoliker:

Vad tycker ni;

kan man kalla sig katolik om man inte tror på Treenigheten?

.

.

.

.Bilden kommer visst från Trinity Church i New York, S:t Paul's Chapel