23 sep. 2008

Nykterism p g a solidaritet eller medkänsla?

Kära bloggare och andra läsare.
Har tänkt på det här med frikyrkornas budskap om nykterhet: Vad tycker ni om absolutism (eller i oss katolikers fall: absolutism, utom vid nattvarden)?

Visst står det i evangeliet om att Jesus gjorde vatten av vin, och dessutom finaste vin, till bröllopsgästerna,
men jag har, handen på hjärtat, i allmänhet mindre och mindre emot nykterism: kanske har man en vän eller flera som har problem med alkoholen, man har kanske varit med om det värsta, misshandel och dylikt.

Hur långt anser ni att man kan gå med denna sympati?


Dagen: Vita satsar på "tvärkristen" nykterhet

18 kommentarer:

Forbo sa...

Hej Z,
Jadu, det är en intressant fråga det där. Nu ör jag visserligen ateist, men ur strikt religiös tolkning finns det ju inga hinder att dricka alkohol, det finns däremot påbud om måttlighet med rusdrycker vill jag minnas.
Ur ett mer allmängiltigt perspektiv: Min far var alkoholist så jag har sett verkningarna av det problemet i första hand, och i tonåren brottades jag en del med tvångstankar om att "tänk om jag blir likadan om jag dricker något.." Men till sist och syvende så är det en fråga om individen och dess individuella förutsättningar. Känner du att du kan hantera alkohol, vilket den stora majoriteten av alla människor faktiskt kan, så är det inget fel i det. Du avstår säkert inte från bröd även om du har en glutenallergisk vän? Däremot kan det vara empatiskt att kanske inte ha alkohol med i bilden när man umgås med människor som har faktiska problem.

Sen vill jag påpeka att de allra flesta som är missbrukare är det av andra anledningar är själva substansen/sättet de missbrukar. Alkoholen är inte orsaken, det är ett symptom på något annat djupare problem.

hilaron sa...

Att dricka sig full är en synd, eftersom det innebär att man sätter sig själv ur sina sinnens fulla bruk – en synd som jag själv har begått alldeles för många gånger – och även av den anledningen du nämner att vi inte ska vara "stötestenar" för våra bröder. Samtidigt ses vin som ämnat att glädja själen i sitt måttfulla bruk.

Det är ju ingen egentlig uppoffring att avstå från vin vid de tillfällen man kan vara en stötesten, men samtidigt är jag mycket skeptisk till frikyrkans närmast påtvingade absolutism. Ser du något hinder att dricka ett glas vin med en god vän som inte har alkoholproblem?

Jag har dock all respekt för de som väljer att avstå helt från alkohol av olika anledningar, men det är för att tala med helige Ignatius av Loyola, något "som är överlämnat åt vår fria viljas förmåga att avgöra, och som inte är förbjudet" (ur de Andliga övningarnas princip och grundval).

Herrens frid!

Johan Stenberg sa...

Du glömde att Paulus uttryckligen uppmanar till vindrickande och att GT uttryckligen säger att vinet är en gåva från Gud.

Personligen har jag inga skrupler så länge jag inte uttryckligen har blivit upplyst om att det finns alkoholister i sällskapet. Helt hjärtlöst alltså!

Men det kanske är en senkommen tonårsrevolt... :-)

Z sa...

Forbo

Däremot kan det vara empatiskt att kanske inte ha alkohol med i bilden när man umgås med människor som har faktiska problem.

Smart. Men när man kommer till ett nytt sammanhang med människor som man inte riktigt känner, hur gör man då, för att vara så empatisk som möjligt?

Hilaron

Ser du något hinder att dricka ett glas vin med en god vän som inte har alkoholproblem?

Nej

Men visst är det lätt att uppmana missbrukare att aldrig dricka sprit; det blir mer tyngd bakom orden om man vet vad man pratar om, dvs hur det känns att aldrig få dricka alkohol.

Johan S

:) Visst är vinet en gåva, en gåva på Jesu tid förbehållen åt dem som hade turen att bo i vindruvs-vänligt klimat ;)


Nej, jag har inget emot alkohol, men jag har slutat att tycka att det är fel på nykterister

Alde sa...

Att gömma flaskorna när någon kommer på besök, som har alkoholproblem lägger snarare en onaturlig moralkaka pladask i relationen! Och jag har alltid känt en avsky mot frikyrkligt moraliserande som trycker ner och förminskar alkoholister och lägger skuldbördor, vilket istället leder till ännu sämre självförtroende hos den som dricker för mycket.
Alkoholism är en ärftlig sjukdom och därför har den inget att göra med synd och skuld. Precis lika lite som man kan skuldbelägga någon annan sjukdom eller handikapp.

Om man själv vill följa en religions påbud ska man göra det. Exv rastafaris där man inte använder alkohol - men marijuana. Det kan ju för vissa också framkalla moraliserande och jag anse ändå det värst av allt. Att moralisera!

Forbo sa...

Z:
Smart. Men när man kommer till ett nytt sammanhang med människor som man inte riktigt känner, hur gör man då, för att vara så empatisk som möjligt?

Vet du, det är ju så att inte du är "roten till allt ont", dvs, du har inte personligt ansvar för andras problem som inte du har varit orsak till.
Å andra sidan är det ju inget självändamål att dricka alkohol, så känner du att du inte vill dricka så behöver du ju inte.

och slutligen, och viktigast: Ditt drickande av alkohol utlöser inte andras alkoholism lika lite som ditt avstående får alkholister att låta bli. Du kan inte förändra andra människor, det kan bara de själva göra.

Hosanna sa...

Jag föredrar omsorg och därmed nykterhet.
Skulle kunna utveckla men orkar inte just nu. Timmen är *gäsp* sen.

I många kristna sammanhang sups det ganska friskt just under parollen att "Jesus gjorde vatten till vin" och att "lite vin gör gott".

Charlotte Therese sa...

Z,

Tror man får känna in vad som är bäst att göra i varje situation.

D.v.s.

Avstå om det vid något tillfälle skulle kunna förleda min syster eller broder.

Och fortsätta glädjas åt festliga middagar med goda vänner. Gott vin och god mat hör till livets gåvor...

Har inget emot dem som avstår alltid - men generellt tänker jag att strikthet i fråga om vad som helst kan bli så fel om man inte ser upp.

Och lite absurt...

Skulle någon välja celibat inom äktenskapet för att vara solidariska med de katolska präster som verkligen hade velat gifta sig och nu kämpar med ensamheten?

Z sa...

Hosanna

Jag tänkte just på att du i din blogg ofta skriver om människor som behöver hjälp, bl a med missbruk, och därför blir det fullt förståeligt att du föredrar nykterhet.

Charlotte

:)

Tänker på det sista du skriver:

Skulle någon välja celibat inom äktenskapet för att vara solidariska med de katolska präster som verkligen hade velat gifta sig och nu kämpar med ensamheten?

Hmmmm...är inte frågan lite fel ställd? Den mannen har ju en gång själv valt att leva i celibat.
Bl a i solidaritet med folk som av olika anledningar inte får/kan ha intimt umgänge.

Det är prästen själv som lever solidariskt med andra.

Helena sa...

Jag är inte något 'fan' av supande direkt, men ett glas vin till maten kan vara gott. En liten likör till någon pralin en lugn kväll tillsammans med maken är inte fel det heller.

Var nästan absolutist ett tag i min tonårstid när de flesta verkade sätta likhetstecken mellan hög promille och något roligt. ;)

Z sa...

Helena

Låter mysigt.

Charlotte Therese sa...

Z,

Tror faktiskt att frågan var rätt ställd från början...

För det är nog få präster som väljer att bli präster för att det de längtar allra mest efter i sina liv är celibatet. I så fall behövde de ju inte bli präster utan kunde förbli ogifta lekmän...

Om man ser det som att de lever i solidaritet med andra genom celibatet, men inte egentligen är kallade till det (visst finns det de som verkligen är det - men det är en annan femma) - så behövs det säkert några gifta par som lever i solidaritet med dem - och andra som solidariserar med dessa gifta celibatära par i sin tur.

Den katolska cirkelgången är då i full rullning. Ytterst allas solidaritet med alla...

Och den är väl ändå bra... ? ;-)

Hosanna sa...

Z; jo, jag har ju sett och ser frotfarande baksidan med alkohol och annat missbruk.
Kanske är det så att man blir extra vaksam också om man själv har någon form av sårbarhet i förhållandet till alkohol och andra droger.

Sleepaz sa...

Jag har haft problem med droger så jag får se upp lite med alkohol. Alkohol är en lurig drog, i vissa sammanhang då är den så socialt inmatad att folk nästan tycker man är lite konstig om man låter bli. Här uppstår det ibland ett problem för mig, jag gillar att dricka öl, då öl är min favorit dryck. Och det kan ibland vara en svår balans gång. Tex firmafester med jobbet då brukar det festas en del. Att helt avstå från att dricka kan vara svårt, det är möjigt att det är en svaghet hos mig, men det är samtidigt en sådan social grejj i sverige, iaf bland "icke kristet" folk. Tyvärr så är har det blivit ett stort glapp med många som varit kristna hela livet och icke kristna pga alkoholen. Så det kanske ibland uppstår mur imellan. Vi kristna kan då uppfattas som lite stela och torra på dem bjudningar/parmiddagar vi har utan alkohol. Och dem icke kristnas parmiddagar kanske är lite mer fart i då vin och öl serveras. Jag tar gärna vin om det bjuds, fast jag tycker att det är ett svårt dilemma.

Så att dricka med måtta är ett måste för min del, alkohol kan lätt ta ta bort fokus från Gud. Och vi skall vara förebilder för andra som ännu inte kommit till tro. Är vi förebilder om vi ragglar runt stupfulla på krogen?

Ef 5:18 "Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden"

Z sa...

Sleepaz

Tack för en viktig kommentar. Jag tror du angriper kärnan i problemet: alla har det inte lika lätt och smidigt.

Sleepaz sa...

Tack.
Jag tycker detta är ett viktigt ämne. Men som du säger inte helt lätt att hantera.

YesBat sa...

Tar mig äntligen tid att skriva ett par rader i egenskap av frikyrklig…

Jag tror att om man vill förstå frikyrkornas absolutism, så måste man komma ihåg att de har vuxit upp hand i hand med nykterhetsrörelserna i ett supande land, där spriten har verkligen förstört familjer och människoliv. Frikyrkorna har också varit (och är fortfarande) mycket aktiva med att arbeta med missbrukare, så det finns många f.d. alkoholister i församlingarna. Lägg därtill uppfattningen att en f.d. alkoholist knappt kan flukta på något alkoholhaltigt utan att återfalla, samt bibelord om kvarnstenar runt halsen på dem som förleder de svagare, så är teologin nästan given…

Vinundret i Kana brukar, så vitt jag förstått, i hardcore-absolutistkretsar förklaras med att vinet som Jesus gjorde var ungt vin, dvs. väsentligen druvjuice… En förklaring som jag själv inte tycker är bra…

Sedan har vi även Ef 5:18 som Sleepaz citerar, och den intressanta 1 Tim 5:23: ”Drick inte längre bara vatten, utan ta dig lite vin för din mage och dina ständiga krämpor.” som Johan Stenberg hänvisar till. Ur den senare kan vi explicit läsa att vinet var för medicinskt bruk, samt att Timotheos i övrigt var absolutist. Om det var en allmän och bestående hållning eller ett tillfälligt fenomen i form av någon variant av nasirlöfte framgår inte.

Så visst anser jag att absolutismen kan motiveras, fast personligen är jag ”bara” nykterist…

/YesBat

Z sa...

YesBat

Aah, en efterlängtad förklarande utläggning.

Skicka en kommentar

Sjung ut