Föräldrar/vuxna bör uppmana till empati

Jag blir berörd av en insändare i Dagen. Författaren Dag Öhrlund skriver om den skriande bristen på empati, bland olika grupper i samhället,

men han visar inte endast en nattsvart beskrivning av läget (mobbing, hänsynslöshet, våld) utan är hoppfull inför att ämnet etik finns på skolschemat

"Det är bra, ty någonstans på vår resa mot framtiden har en del av självklarheterna försvunnit."

Jag anser att det finns en ännu viktigare komponent, hos föräldrarna. Barn som har föräldrar som visar upp förakt för vissa grupper i samhället, samt inte aktivt uppmanar dem till medkänsla med kamrater och omgivning (och kollar upp emellanåt så att det följs), kommer inte att finna vägen till empati i första taget.

Inget skolschema i världen kan kompensera för det.


Photo: The mill "Vester Mølle" on Ærø Island, Denmark
By User:Erik Christensen Permission: GNU Free Documentation License

Han har inte glömt varför han har hög lön

Varning: innehåller kontroversiell åsikt
Hm......Med anledning av senaste dagars turbulens i regeringen har man börjat fundera.......

Undrar om vi människor har GLÖMT anledningen till att direktörer och chefer har extra höga löner. Dessutom har det blivit inflation kring ordet 'ansvar', tror jag. Kompetensen är inte huvudorsaken till denna månatliga summa utan vad? Jo:

Fd försvarsminister Mikael Odenberg har inte glömt.

Det handlar om etikett och heder, inte om praxis eller lagar

('Etikett' kan nog överättas med 'liten etik')

Hög lön ska man få för att: Så fort det sker någon stor olycka inom organisationen/bolaget eller något annat som chefen inte kan stå för med hedern i behåll....

....så ska han eller hon avgå.

Just det.

Det var det som var tanken från början, när man instiftade dessa astronomiska salaries, förmåner och bonusar. De har ett syfte: Chefen ska kunna avgå när som helst.

Även om jag var liten då, så har jag INTE glömt en stor tågolycka 1987 då ca tio personer dog.

SJ-chefen avgick och lät någon annan ta över. Han kände nog att han i alla fall har yttersta ansvaret. Även om han naturligtvis inte hade direkt med själva olyckan att göra.

Detta hedrar den mannen, i alla fall i mina ögon.

Ni får ursäkta mig, men jag blir inte ett dugg imponerad av folk som vägrar avgå efter skandaler, som de bevisligen har stor del i. Eller då man leder organisationer på ett sätt som inte alls överensstämmer med åsikterna. Vad står man för då egentligen?

Odenberg kände tydligen på sig att detta skulle bli situationen. Han blev vingklippt i försvarsdepartementet efter nedskärningsbeslut och förstod att politiken i fortsättningen inte på minsta sätt kommer att stämma överens med vallöftena från år 2006.

Tack, Odenberg för att du visat lite gammal, hederlig hyfs.

:)

Man duar Gud....

Tänkte just börja med en artikel om felaktigt engelsk-uttal, men kunde inte låta bli att kommentera denna dn-artikel som berättar om hur känsligt ordet "du" är i Tyskland. Titlarna är livsviktiga ;)

En fransklärare berättade om att för bara ett par decennier sedan fanns barn som niade sina föräldrar och äkta par som niade varandra. I England och USA kommer man undan med "you", oavsett om det är singular eller plural. Skönt. Men titeln får man nog ändå lägga till ibland.

Konstigt nog envisas jag med att titulera mina katolska prästpolare: fader Bengt, pater Ingemar, kanske för att visa respekt för en celibatär. Vet ej.

En av dem markerade skarpt att han vill kallas 'Tomas' och INTE 'fader Tomas'. "Endast Gud är Fader". Men även titulerade präster duas.

Undrar om man i länder utan du-reform (de allra flesta utanför Sverige) har tänkt på det här (bland troende):

Jag duar Gud; det gör man överallt i världen.

Vem är värd mer respekt än så?

Det kanske man kan tänka på nästa gång man känner sig du-kränkt ;)

Photo source: http://www.fws.gov/midwest/