Apan som hade tur, minsann

"For millions of years, mankind lived just like the animals,

but then something happened, that unleashed the power of our imagination.

We learned to talk"

Pink Floyd, 1993, ur "Keep Talking"

Ungefär: "I miljonertals år levde människan precis som andra djur, men så hände något som frikopplade vår fantasi:

Vi lärde oss att tala"

Z tar en flukt på "sammanhangs-sammanhang"

Slog upp ordet 'kontext' och läste betydelsen 'sammanhang' vilket bekräftar min förvirring:

I många uppsatser och avhandlingar möts man av uttrycket

KONTEXTUELLT SAMMANHANG Vad betyder det? Tårta på tårta?

Lite exempel

"Forskningen om skogsfinnarna i Sverige måste sättas in i ett kontextuellt sammanhang och inte behandlas som en isolerad tematik, vilket det ibland funnits tendenser till i äldre forskning."

länk till artikel

Jag förstår någonstans vad killen vill säga med det här, men kunde han inte skippat ett av orden, antingen genom att skriva 'sammanhang', eller bara 'kontext', helt enkelt?

Jag är inte expert på uppsatsens område, men får känslan av ogenomtänkthet, också pga att rubriken är särskriven: Projekt beskrivning. hrmpf.....

"Produktionen av fritidstjänster sker i ett helt nytt kontextuellt sammanhang där offentlig förvaltning endast är en av många aktörer"

länk till artikel

Även här förstår jag andemeningen, men känner att abstrakta uttryck är så typiska då man vill presentera en ny idé, som man behöver anslag till, som man inte utfört konsekvensanalysen på.

Rätta mig, som vanligt, om jag har fel.

"Varje projekt utgår antingen från ett rumsligt eller kontextuellt sammanhang eller helt förbehållslöst från en konstnärs vision"

länk till artikel

Här blir jag fundersam, kanske för att jag inte är konstnär men: ett rumsligt ELLER kontextuellt sammanhang ? Här skulle jag definitivt riskera att skriva denna mening istället:

Varje projekt utgår från ett sammanhang, t ex rumsligt, eller helt förbehållslöst från en konstnärs vision.

Vill också härmed be artikelförfattarna om överseende med en utomståendes frågor, men jag vill gärna förstå detta uttryck för dessa alster är bara ca en procent av alla kontextuella sammanhang jag stött på genom google. ;)

Ps. Jag har blivit utmanad att skriva sju märkligheter om mig själv, men är för blyg för att ägna det en hel bloggpost

Saker som är märkliga:

1. Jag gillar industrimat; pulvercappucino, osv

Halvfabrikat kan smaka milt och ibland lite översaltat. Kul :)

2. Skulle bli en hemskt dålig inbrottstjuv; mina tåleder knäpper när jag går, vartenda steg i hela mitt liv hittills

3. Klarar inte riktigt det här med skönlitteratur; romaner o noveller

( för kvinnor: extremt sällsynt),

men läser gääärna idéhistoria, biografier, vetenskap, humor, populärvetenskap, poesi och filosofi

4. En av få kvinnor som inte diggar choklad, speciellt. En pralin om någon bjuder, kanske.

En salt böna. Chips är grejer.

5. En av väldigt få människor i Sverige som inte är speciellt intresserade av att ta foton.

Andra kan göra det. ;)

6. Uttrycker ofta min glädje över att träffa människor med skratt, omedvetet, vilket har gjort att en hel del har missuppfattat det som att jag skulle skratta åt DEM. Synd.

7. Det märkligaste: tycker om min egen bloggdesign

Enligt märklighets-utmaningen ska jag nu lista 7 st bloggar som jag ska skicka denna utmaning till Får vänta en vecka eller så med det...

A profound truth

Denna intressanta tanke har ni kanske hört förr?

"The opposite of a true statement, is a false statement.
But the opposite of a profound truth may well be
another profound truth"

Niels Bohr

Elmore James - hårdrockens föregångare, enligt Z

Om man undrar vilken som var den första hårdrockslåten och tittar efter i något uppslagsverk, nämns oftast The Kinks "You Really got Me", från 1964. Tycker även de kan nämna Elvis' "Jailhouse Rock" som en stilbildare.

Allright, de är väl tuffa på sitt sätt, men har ni hört Elmore James? (1918-1963) . Det var visserligen inte mycket till trummor i hans musik, men en kraftfull gitarr, MINST sagt.

Första gången jag spetsade öronen till

"Done Somebody Wrong"

kämpade jag inombords: Ah, för tufft, rivigt, skruva ner! Men något bar emot att skruva ner. Bara för att samma eftermiddag upptäcka att jag blivit helt såld på denna hjärtskärande, aggressiva steel guitar, (repeat 8 gånger), spelad med flaskhals och den utomjordiskt råa sången. Oj oj oj....

Jojomen. Dock hörde man senare de riktiga godbitarna, ballader som inte visar någon nåd:

The Sky is Crying

samt

I Need You

för att inte glömma

It Hurts Me Too

Elmore blev tydligen bara 45, dog i hjärtattack.

Efter att ha valt och vräkt upptäckte jag massor med mildare blues, men kommer inte att glömma den spektakulära "Done Somebody Wrong".

I filmen Brother, Where Art Thou? nämns bluesmusikern Robert Johnson, som skrivit klassikern Crossroads. Hade filmen utspelat sig ett årtionde senare, skulle Soggy Bottom Boys definitivt ha sjungit ur Elmore James' repertoar.

Ps. En som flitigt spelat James' låtar genom åren är Eric Clapton.

Optisk analys av färgen rosa

".... Aaaaah...Pink...is my favourite crayon!..."

ropar Steven Tyler i en av Aerosmiths skönast ljudande låtar.

Tror ni att han är ironisk?

Ibland har man undrat varför det kan vara smått irriterande att se för mycket av färgen rosa, varför känns det som om något fattades, då ett rum är inrett helt i rosa, men inte denna akuta saknad vid andra ljusa färger, som ljusblått och ljusgrönt. Varför kan rosa bli "kletigt"?

Ska vi nöja oss med förklaringar som handlar om "kvinnans lägre ställning i samhället och att rosa förknippas mest med flickor etc etc....". ?

Nej, B-stämpeln har nog en hel del optiska orsaker; det är jag övertygad om.

En fågel viskade i mitt öra att färgen rosa är en kombination att rött och vitt. Jag gissar att dessa båda komponenter utgör en stor motsats till varandra, men på vilket sätt? Tror att denna motsats kan vara nyckeln till gåtans lösning om vad som doserat i stora mått kan tråka blicken. Den vita färgen ser väl ut som den renaste (vitt ljus består av alla möjliga våglängder/färger, hela spektrat). Köper man en ny vit bil, är det väl den som snabbast kommer att se smutsig ut.

Har man en röd, däremot, kan man räkna med att behålla helhetssynen av lackfärgen ganska länge. Detta tror jag är orsaken till att många köper röd bil. När en vit/blå bil rostar, ser det genast fläckigt ut, medan den röda lacken klarar sig lite längre; dess kulör står närmare rostens.

-

För att få rosa blandas alltså en mycket känslig och lättbesudlad färg med den starkaste och mest rostlika. Tror inte att de riktigt smälter ihop, dessa två.

Gissar helt enkelt att rosa inte kan ses med helt lugna ögon, utan att det egentligen är en ständigt pågående växling mellan rött och vitt. Denna vibration kan vara mycket snabb, och till synes helt försumbar, kanske tiotusentals växlingar per sekund, men undermedvetet stressande.

Om man däremot ser rosa som en liten klick, t ex en rosenknopp på en grön rosenbuske, blir bilden mer harmonisk och den skära färgen som en krydda.

På datorskärmar gör sig rosa extra bra, har man märkt.

Kommentatorn Johan menar att rosa, liksom lila, är onaturliga färger. Om man tittar ut ser man mest blått, grönt , brunt, gult. Och blod är rött. Snö vitt. Därför känner man genast instinkten "utomstående", "konstigt" vid åsynen av annat. Att vissa blommor är starkt rosa/lila tror jag beror på att de vill att bina och humlorna lättare upptäcker dem i den gröna omgivningen, så att de kan bli pollinerade.

photo source 1

Hagia Sofia

Sitter och ruvar på en optisk analys om färgen rosa, och varför man kan bli irriterad om det blir för mycket av den. Jämför ett rum helt inrett i ljusblått/grönt och ett med bara rosa. Mer om det imorgon, tror jag.

Under tiden sätter jag in en bild på Hagia Sofia, Istanbul, med anledning av aardvarchaeologys text, där han förutspår att många kyrkor i Sverige kommer att bli moskeer i framtiden.

Detta namn kom upp i kommentarraderna, så jag bestämde mig för att slå upp Hagia i wikipedia. Kyrkan invigdes visst första gången på 500-talet. På 1400-talet blev den omvandlad till moske, men sedan 1935 tjänar den som museum. Hoppas den som går in och ber får ro.

Bilden visar en fantastisk färgkontrast.

Tillägg

Efter Greklandsresan förstår jag att "Hagia Sofia" ungefär betyder "Heliga Vishet".

Jag antar att det syftar på Jesus, Visheten.

-

Ps. Ett sidospår:

Vissa har frågat varför jag kallar detta Enkla bloggen. Min tanke från början var att, med så små medel som möjligt (bloggprogram + google bilder) göra en så snygg blogg som möjligt.

När jag först fick syn på Anders' blogg förstod jag att varje inlägg kunde ha sin egen lilla färgbild, och därmed bli ett eget litet konstverk. Ville egentligen ha en mindre ödesmättad bakgrundsfärg än svart, men förstod snart att svart är det som tar fram färgerna i fotona på bästa sätt. Bilderna lyser.

Vad gäller texten har jag helt klart inspirerats av Nihonshu: att man möts av ett stort, generöst textsjok, som ett nät.

Att innehållet kan vara personligt, anekdotiskt och finurligt såg jag hos Sara.

Idén till friskheten kommer från Karin Vinge.

Vill på något vis ge känslan av färggranna tidningsartiklar med massor av text.

Picture source: www.kosovo.net

Varför känns det så olustigt att vara abortmotståndare?

Varför gör abortdebatten så ont?

Är svaret på frågan verkligen så enkelt, som vissa
abortmotståndare säger: Därför att det handlar om
liv och död ? Jag vill här presentera några punkter som
skulle hjälpa till med trovärdigheten i diskussionen:

En hederlig abortmotståndare bör:

1. Personligen sitta barnvakt åt andras barn minst ett par
gånger om året. Denna första punkt är ytterst viktig.
2. Tänka på möjligheten att adoptera ett barn, som t ex en ensam ung mamma
inte orkar/har råd med att ta hand om.
3. Gå med i en organisation som hjälper till med dagisplatser och nattdagis.
4. Aktivt umgås med handikappade/rörelsehindrade/downs syndrom-are, för att
visa andra och sig själv att man vet vad man talar om: Dessa personer har ett stort
livsvärde och är viktiga för världen.
5. ...vara en envis pacifist som visar motstånd mot krig, våld och dödande.
6. Sluta med sura blickar och diverse gliringar mot tonårsmammor/pappor med
barnvagnar på bussen, som råkar fumla med växelpengar, biljetter eller bussdörrar.
Dessa tonårsföräldrar har tydligen inte gjort abort.
7. Att på praktiska vis ge signalen "Vårt samhälle välkomnar ditt/ert barn till livet
och världen"

Dessa åtgärder ser jag som precis lika viktiga som diverse lagändringar.
Själv tycker jag det känns onödigt med abort (förutom vid fara för moderns liv, incest,
våldtäkt), men manifesterar det inte genom aktivitet och demonstrationer, därför att
det var längesen jag satt barnvakt och jag är själv inte med i någon organisation som
hjälper till med barnpasning/adoption. Då känns det väldigt teoretiskt, som om man sade
till kvinnan:
"Föd barnet, men vi ger dig ingen hjälp"
Som om "Välkommen till världen" bara var lip service.

ps.
svd brännpunkt

Links to this post from:
Ett djupt sår i samhället (Ave Maris Stella)

Madeleine Peyroux + Pink Floyd => 8 min. sommarbris

Medan jag mediterar över hur jag ska förklara
fotonernas luriga beteende från förra inlägget,
kan jag nämna: TVÅ LÅTAR I SAMMA TAKT.
Idag handlar det om en mjuk swingbeat.

Börjar med den äldsta

Låt : SAN TROPEZ, Album: Meddle, Artister: PINK FLOYD
-
När man lyssnar på San Tropez, kan man liksom höra havets
brus och tänka sig en aprikosfärgad solnedgång. På slutet
spelas ett harmoniskt pianosolo. Vet inte vem som sjunger
så milt men gissar på försiktiga David Gilmour.
-
-
Låt: DON'T WAIT TOO LONG Album: Careless Love,

Artist: MADELEINE PEYROUX
Denna sångerska är aktuell, och spelar gärna i Sverige En klassisk

röst som påminner om Dinah Washingtons, och ett ljuvligt

band/orkester med en effektfull 50-talsgitarr. Framför allt skapar

hennes sång en sommarbriskänsla.


Diggar man den ena av sångerna, kan man snarast njuta
av den andra också. En lågmäld kontrabasist ger mysfaktor

i båda fallen.

Statistik, tärningar & Schrödingers katt

Jag spinner vidare på Anders' inlägg om huvudvärk orsakad av kvantteori.

Kan inte erbjuda någon alvedon, för jag klurar själv men ska försöka dela med mig av en fundering/betraktelse på ett lättförståeligt sätt.
Kommer skriva i etapper, ett mockasin-kliv i taget,
och eftersom indianerna säger att man inte ska döma någon förrän man gått en mil i hans mockasiner, ska jag vara ödmjuk då jag väl närmar mig den berömda katten. Om kattexperimentet kan du läsa i detta inlägg nedanför kattungebilden. Välkomna med egna lurigheter och frågor.
Vi börjar
Det känns som om man kan byta ut ordet statistik mot ordet erfarenhet.
Statistik används varje dag. Jag brukar dela upp omständigheterna i tre grupper:

1. Då människan stött på ett nytt fenomen som ännu inte fått en generell formel eller teori. Eftersom vi fortafarande inte kan räkna ut vad som ska hända, får erfarenheten ge tips. Exempel: områden inom kvantmekanik, atomfysik....
-
2. Där man känner till mekanismerna bakom ett skeende, men det innehåller lite för många och komplicerade faktorer som skulle vara omöjliga att hålla reda på samtidigt, eller för dyra att ständigt detektera och räkna på. Ett stort exempel är vädret, som påverkas av zillioner faktorer.
-
3. Om vi känner till en del av faktorerna, men inte alls alla, och det är praktiskt omöjligt att följa hela skeenden.
-
Alea iacta est - exempel på punkt 2.
Varje gång man skakar om en tärning i handen för att kasta är det omöjligt att med säkerhet förutsäga vad tärningen hamnar på just den gången.

Det är inte det att vi inte allmänt vet mekanismerna bakom, för det gör vi nog
(eventuell vindpust, höjden över underlaget, handens exakta vinkel, hur mycket kraft handen använder, ytan på underlaget: matta, bord, plastgolv, parkett etc.....bla bla....),

utan problemet är att dessa faktorer är på tok för många att hinna och orka mäta på den korta tid det tar att kasta tärningen! Det är för komplicerat.
Men eftersom nämnda omständigheter i regel tar ut varandra, kan man gissa att alla sex sidor på tärningen har lika stor chans att hamna överst.

Då man slår en välbalanserad sexsidig tärning många gånger kan man alltså genom erfarenhet - statistik - sluta sig till att det ungefär var sjätte gång blir en fyra t ex.
-
-
Nu kommer den känsliga och svåra delen....
Vad är det som orsakar cancer? - exempel på punkt 3
Man vet inte exakt NÄR eller OM en person/ett djur kommer att drabbas av denna hemska sjukdom. En del av orsakerna har vi förstått: rökning, genetiska orsaker, giftutsläpp, gifter, viss infektion. Men vi har fortfarande inte tagit cancerceller på bar gärning då de attackerat, alternativt; just då de börjat växa okontrollerat, startögonblicket.

Därför jobbar forskarna febrilt med att ta fram empiriska - statistiska - data, för att kunna hitta så många samband som möjligt, och för att informera folk om vad som kan tänkas minska riskerna. Erfarenheten tillåts ropa så mycket den hinner.


Och nu kommer mysteriet där statistik verkar styra......

Quantus mechanicus mysticus
Kvantteori, exempel på punkt 1

Kvantmekaniken bygger på att man vill förklara varför en enda partikel (foton, elektron, nå'nting omänskligt litet) kan visa upp ett interferensmönster:
-
Interferens med vad? Där är ju bara en enda partikel närvarande?
Man tror helt enkelt att det går att vara på flera ställen samtidigt (beter sig som en våg, med vågrörelse) och att partikeln "bestämmer" sig för en enda väg (upphör att vara våg, och blir en snäll partikel), så fort man mäter på den.

En tolkning av detta är, (skumt):
att allt vi ser och mäter här i världen egentligen bara är det mest sannolika utfallet
Åhå.
När vi kommer upp till nivåer i vår egen storlek, egentligen för alla storlekar över en trilliontedels trilliontedels meter (en plancklängd), så ser vi endast en möjlighet, ("det som händer"), eftersom tyngdkraften och alla möjliga naturlagar tar över och dominerar så fullständigt.
Man kan t ex inte se en person gå in genom två dörrar samtidigt ;)

Vad är det som gör att en liten foton bestämmer sig för att välja en viss väg just då man mäter på den? Detta undrar forskarna, en nobelprisfråga. Vill fotonerna busa? Vet de om när man ska mäta på dem......

Schrödingers katt...... samtidigt både levande och död?.......
........är ett TANKEexperiment

citerar wikipedia:
en katt placeras i en sluten stålkammare (en låda) med följande utrustning:
En bit radioaktivt ämne med 50% sannolikhet att sönderfalla inom en timme och en geigermätare kopplad till en hammare som krossar en flaska cyanid om sönderfall registreras, varvid katten skulle dö. Efter en timme hänger kattens öde på ett kvantmekaniskt tillstånd med samma sannolikhet för liv och död.

Katten är både levande och död samtidigt enligt kvantmekaniskt synsätt. Men, när kammaren öppnas, ser man bara en katt som antingen lever eller är död. Frågan är: när övergår systemet från en mix av tillstånd till antingen eller?

Schrödinger ville med detta tänkta scenario visa att kvantmekanik... verkar ofullständigt....o...litta.... konstigt.
Och det behöver inte vara någon katt inblandad, bara någon levande individ.
-
Men hans egen vågekvation, Schrödingerekvationen och hela kvantmekaniken, för den delen, används idag flitigt inom vetenskap och teknik, it..osv...
Ingen har hittills kunnat ge ett svar på vad kvantmekaniken egentligen visar, bara att den är himla praktisk att räkna med.

I kommande inlägg kontemplerar jag de olika alternativen till förklaringar.

Richard Feynman, nobelpristagare i fysik (kvantmekaniker):

"I can safely say that nobody quite understands quantum mechanics"

Anima Christi

För in-zoomad skönhet, klicka på bilden

Har mycket att göra.. funderar samtidigt över hur jag ska formulera ett trovärdigt inlägg om Schrödingers katt, kvantmekanik & statistik...
.....medan jag grubblar och söker harmoni kan jag lika gärna sätta in en vacker bön "Anima Christi" pga att det i söndags var Kristi Kropps och Blods högtid. Så innerlig att den nästan gör ont att läsa. Jag hittar ingen svensk översättning och skriver så länge en spontan tolkning, från engelska:

Kristi själ, hela mig

Kristi kropp, fräls mig

Kristi blod, uppfyll mig med kärlek

Vatten från Jesu sida, rena mig.

Kristi lidande, styrk mig.

Gode Jesus, hör mig.

Inom dina sår, göm mig

Låt mig aldrig skiljas från Dig.

Från den onde fienden, skydda mig.

I min dödsstund, ropa till mig.

Kalla mig att komma till Dig
Så att jag, tillsammans med dina helgon, lovar Dig

I evighet

Amen

-

Originalet

Anima Christi, sanctifica me.
Corpus Christi, salva me.
Sanguis Christi, inebria me.
Aqua lateris Christi, lava me.
Passio Christi, conforta me.
O bone Jesu, exaudi me.
Intra tua vulnera absconde me.
Ne permittas me separari a te.
Ab hoste maligno defende me.
In hora mortis meae voca me.
Et iube me venire ad te,
Ut cum Sanctis tuis laudem te.
In saecula saeculorum.
Amen

(traditionellt tillskriven Johannes XXII)

Ädel uppfinning på Rosengård: aerobics-hall utan speglar

Blev smått berörd av Saras bild från Rosengård, den ökända betongförorten (som kan vara riktigt grön o mysig) i utkanten av Malmö. Vid fotograferingen verkar hon ha stått på en viss busshållsplats....

I tre års tid, på gymnasiet, åkte jag buss nr. 11 i ca 30 minuter eller cyklade den långa vägen till Rosengårds centrum för att gå på deras aerobic/gympa, två kvällar i veckan. Priset var lågt, rabatt för ungdomar under 20. Deltog mest för att träffa mina latinamerikanska väninnor, som då bodde där med sina föräldrar.

Föreställ er en gymnastikhall UTAN spegelväggar. Briljant.

..... man slapp därmed att hela tiden se den stora skillnaden mellan ens egna slitna sneakers och de andras lyxiga, som på world class gym, athletic center, och var de nu heter, de fancy ställena. Man kunde koncentrera sig på rörelserna och slippa vissa komplex i tonåren: De andra hade muskler. Figuren på bilden visar ungefär min armtjocklek.

En annan fördel i detta sammanhang: Den tuffaste instruktörskan, en stark blondlockig tjej, SKELADE med ögonen. Oj, vad det hjälpte:

Varje gång hon röt till någon:

"Du där, tänk på ryggen och andningen i denna rörelse!"...

....så var det genast 15 personer som rätade på ryggen och ansträngde sig. Vi vågade inte annat.

Kunde inte avgöra exakt vem hon tittade på.

Kommer ihåg att jag var ordentligt skraj för att efter passet stå och vänta vid busshållplatsen under vinterkvällar då det var mörkt. Paula och Laura fick vänta med mig de första gångerna.

Och sedan fick de, inför mig, låtsas som att de skulle följas åt hem så att inte DE gick ensamma.

Jojomen, jag var nojig. Hade läst för mycket aftonblaskor.

Efter ett tag minskade denna rädsla och jag förstod att man kunde överleva och att det fanns fler sjysta boende i kvarteret än dessa tjejer.

-

Ett lite tyngre minne

En gång spatserade jag i solskenet, då jag besökt en familj på Ramels väg. Såg så mycket grönt omkring mig, träd, buskar.....Plötsligt stötte jag på två flickor i 12-årsåldern som hälsade blygt.

"Hej är du en sådan som kommer utifrån?"

"En som inte bor här? Är du svensk?" frågade de tyst och tittade mot marken.

-

Jag visste inte vad jag skulle svara.

Även ungerskfödda kan ha mellanblont hår, tänkte jag. Bor här inte många polacker?

Men eftertankens kranka blekhet gav mig den egentliga anledningen till att de frågade:

Jag såg nog ut som en muntergök, som var på väg till stan, på väg därifrån.

-

Efter en sekundslång inre kris sade jag bara:

"Jag är här ibland och hälsar på kompisar. "

Och så satte jag mig ner för att lyssna lite.

Flickorna berättade för mig om skolan, favoritämnen, skådisar, basketstjärnor, sångerskor de gillade......

Dave McKean

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

....finner inte orden......

-

...har letat febrilt efter denna mystiska bild på internätet.....

Konstfotograf: Dave McKean

(& Neil Gaiman)

Skriver snart mer om denna måne.

Illern? Ja, den är ett farligt rovdjur!

En anekdot om en uggle-skådning förklädd till en Monthy Python-sketch.

En mörk vårkväll gav man sig ut med ett gäng, bestående av en bibliotekarievän och ca 20 andra fågelskådare.

Själv var jag totalt rudis på det här med skogen i natten - jag kallade Klågerupsområdet utanför Malmö för skog.

Vi var utrustade med en gammal bandspelare med inspelat hoande

för att ha smulan av en chans att skymta en äkta uggla, i alla fall en liten kattuggla.

Vi fick inte ha ficklampor tända; guiden menade att man skrämde djuren och missade att ställa in ögonen på mörkerseende, om man fick för sig något sådant.

Ett litet aber

Till saken hör att ugglor gärna vill vara tysta då de dyker på sin mat, t ex nattsorkar, så de har visst en massa små ljuddämpande dun mellan vingfjädrarna. Dessutom gömmer de sig för hungriga illrar som kan klippa deras ungar. Ok, tänkte jag otåligt, det blir ingen uggleparad i natt.

Guidegubben fick berätta i viskande ton och gestikulera försiktigt.

Vi fick igång bandet med det lagrade hoandet.

........
........

Fick smyga till en ny glänta. Fast rewind.

Satte åter igång lockhoandet. Och nu hörde vi.... en hes, förkyld liten gynnare. Hooo, hrrrroooo Godkänd uggla.

Nästan:

Jag gick fram till en av fruarna, som verkade känna en liten aning distans och ställde en försiktig fråga:

"Tänk om det är några som står i andra änden av skogen, därborta, med en likadan bandspelare?"

"Ja. Vilken idé!" Hon skrockade och skrattade och erkände att det ibland kunde gå väl lång tid mellan fynden. Vi fnittrade viskande tills vi fick ont i magen. Nå't får man ju pyssla med.

Någon av oss undrade: "Finns här illrar och järvar i skogen, tro?"

Guiden spände ögonen i honom och sade: "Illern är en PREDATOR."

En öm tå. Han tog sina hoande vänner på allvar.

Men redogjorde sedan snällt för illrarnas dväljande

Plötsligt tyckte jag mig skymta en svart ugglesiluett och sedan ett hoande från trädet jag upplevt fågeln landa på.

"Ok, nu har jag också sett den" försökte man.

"Jaså? Såg du en? Här?"Vi fick enas om att: av 20 delegater i skogen den natten var det MÖJLIGEN en

(undertecknad, som blev osäker pga grupptrycket) som hade sett ett enda exemplar.

På vägen till bilparkeringen var det en kille som plötsligt tände sin starka ficklampa och flashade mot ett träd: "Titta, en papegoja!"

Jag förstod honom.

Exkursionen hade, för oss nybörjare, varit en ovanlig upplevelse, med mycket tyst väntan och lurpassande.

Obs.

Individen på bilden är anonym och har ingenting med denna artikel att göra.

Varför är man rojalist?

Min nära väninnas syster dog, så jag skriver lite dämpat.

....och vad kan vara mer ödmjukt att behandla än en stilla undran om varför jag inte är en antirojalist. Har själv funderat över min envishet.

Ett inlägg handlar om att det egentligen är ganska onödigt och rent av dumt med monarki.

Jag förstår författarinnan till inlägget, i många fall.

Det är klurigt till tusen att försvara min ståndpunkt i denna icke-brinnande fråga. Jag har inte brytt mig tillräckligt, men mumlar ibland till katolska republikanska vänner att:

"Då accepterar vi att alla är republiker UTOM en stat, Vatikanen, (a.k.a. den Heliga Stolen)"

Påven Benediktus XVI är en enväldig furste.

Ja men, invänder påvens republikanska polare: "Det är HELT frivilligt att vara undersåte/medborgare i detta plutteland, och de flesta som ansöker får ett nej" - kanske pga platsbrist?.

Ok, så DEN specifika monarkin gillar vi katoliker: Jesu ställföreträdare på jorden och Jesus är den enda riktiga kungen. Bra. Schweizergardet, påvens beskyddare, är heavy duty med snygga dräkter o tappra män.

Sverige och Norden, då?

Vi har en kristen kung, som iofs inte får välja religion själv, men han kan ju alltid abdikera och behöver inte flytta utomlands som stackars drottning Kristina på 1600-talet. Vi har ett antal korsprydda flaggor här uppe: Dessa representerar våra kristna monarkier. Våra monarker har ingen makt, mer än mediarepresentativ (inte som en riksdagsmans representation, utan som en fotomodells eller poets eller författares).

"Man kunde ha en folkvald representativ person istället" är en invändning.

Själv tror jag att det är svårt att hitta en rikscharmör, som vet att föra sig på det sättet, som kan Sveriges litteraturhistoria, utövar olika traditionella aktiviteter, talar ganska ödmjukt, lugnt, inte använder svordomar, blir så pass blödig då han/hon tänker på fjällen & Dalsland & Vättern etc....

Som går omkring på museum i timmar och glor intresserat.

Som verkligen verkar gilla psalmsång, konst, design, runalfabetet, folkdräkter, talar tröstande vid kriser, står ut med att bara se söt ut i timmar....Speciellt Sverige är känt för sin moderna kungafamilj som världen ser varje år vid Nobelprisutdelningen och middagen.

Vem samlar folket på nationaldagen?

Detta behöver man nästan vara född och uppfostrad till. För att få med alla detaljerna och smidigheten. Och leendet. Varje dag. Tänker på Carl XVI Gustav & dronning Margrethe.

Och ska vi just nu avskaffa monarkin, nu då vi ÄNTLIGEN fått jämställd tronföljd? Snubbla på målet? Hur kul är det?

Men..... det värsta är att antirojalister i många fall har rätt, många kungar och kejsare har missbrukat sin makt och, framför allt, inte avgått i tid, i historien. Och all inavel, sedan, då kungligheterna inte kunnat gifta sig med den de var förälskade i. Skumt, mycket skumt, indeed.
Får slipa vidare på min kunga-apologetik, som ej är helt genomtänkt och mest romantiskt motiverad egentligen. Och jag inser att de flesta kommentatörer undrar hur jag tänkt.

Tänk om det där landet i väster, som består av Storbritannien + Nordirland skulle behöva byta namn till United Republic.
hmmm......



Ps.Det är de svaga
kultur-monarkierna
jag samtycker till.
Men de är få.

Soffor o CHIPSPÅSAR ger nya gnostiker

Har hört en definition på 'gnostikerna': Det var de som ansåg att själen - eller sinnet, tankarna, medvetandet - bör skiljas från kroppen.

Två huvudgrupper:

-

1. De som menade att det bara är att festa på, njuta järnet och därigenom slita ut kroppen och hälsan, för att slutligen nå frälsning.

2. Den andra fåran ville att man skulle slita ut kroppen genom att späka sig och lida för att slutligen nå frälsning.

Genom gnosis - kunskap - skulle man få fullständig upplysning & harmoni och kroppen (utom hjärnan) verkade mest innebära ett störande moment, som hindrar upplysningen.

Dagens gnostiker går nog inte så långt......

Några få av mina vänner kallar jag 'gnostiker' eller 'teoretiker'.

En liten mystisk, ofta oåtkomlig, klick som framför allt annat sitter framför datorn och spelar spel, tittar på tv.........eller läser böcker/artiklar exakt hela dagen.

Laidback är nog bara förnamnet.

De diggar inte fysisk aktivitet och tillbringar en stor del av tiden sittande. Några gånger om året ringer man och frågar om de lever. När man hälsat på dem har kvällens tema varit kaffe, öl, trivial pursuit och diskussion. :)

Jag tror att vissa av oss människor vill leva våra liv genom hjärnan och ögonen.

Känner ni någon gnostisk figur?

Det finns så mycket dataspel, programmeringskod, skrifter, teorier, bilder etc. här på jorden och alldeles för lite tid.

En datalog föreslog på allvar att det i världen egentligen borde räcka med en massa ihopkopplade hjärnor, utan kroppar...... för då kan man ju utbyta all information man behöver......

Man behöver nog inte hänga läpp för att man inte rör på sig;

Då tillhör man plötsligt en egen filosofisk gren.
Det engelska ordet 'know' kommer från 'gnosis'.

....för att inte bli en fullständig gnostiker gör jag diverse armövningar och försöker promenera. Om inte annat kan jag råka ha turen att se en uggleunge i ett ståtligt gammalt träd. Eller en azurmes.

Intelligent design & Dawkins kanske påminner om varann?

...Kom på en sak....

Intelligent design-människor och Richard Dawkins-folket begår nog samma misstag.

-

Intelligent design:

"Ni biologer som talar om evolution har fel, därför att de flesta arter har funnits hela tiden och de bara "uppstår", som i ett mirakel, trollslag. Systematiska mirakel. Evolution är "rubbish." "

Dawkins:

"Varför ska barnen tvunget lära sig så mycket om sina föräldrars religion? Den är "rubbish" och det är mycket rationellare att sluta tro på spagettimonstret/Gud/jultomten/tekoppar som roterar kring solen osv.... "

-

Båda lägger sig i den andres fält, och förenklar den andres fält, därav dessa ytterst skeva formuleringar. Visst får man uttala sig utanför det egna expertisområdet. Vi lever i ett fritt land, som tur är. Men tänk på att resultatet av uppsatsen/artikeln/boken blir därefter.
Det känns som om de två grupperna helt glömmer att respektera den andres mångåriga arbete.

En biolog är ingen teolog.

En teolog är ingen biolog.

Nog kan man hävda att Gud inte finns, men argumenten formuleras mycket bättre av ateister som läst in en hel del universitetspoäng i teologi. De har en förståelse om VARFÖR folk tror.

Ni får verkligen rätta mig om Dawkins läst en hel del teologi. Jag kan inte mycket om honom, men de teologer jag mött i Lund som inte tror på Gud, formulerar sig mer.... nyanserat....

-

Kan inte Gud ha skapat evolutionen?
-

Blogg-reaktioner:
Teologerna och sanningen (Allotetraploid)