29 okt. 2008

Vad man inte kan bevisa/motbevisa, men som ändå kan vara sant.

Den nystartade kristna tankesmedjan Clapham-institutet avslutar sin debattartikel i Borås Tidning, på följande sätt:
.
De andra pusselbitarna i den subatomära verkligheten förutsäger att Higgs partikel borde finnas där. Därför kan vi förvänta oss att den existerar även om ingen har sett den. Om denna slutsats gäller ”gudspartikeln”, torde den i än högre grad gälla Gud själv.

Jag tror att andemeningen är ungefär denna: "Det finns annat än Gudshypotesen som många människor anser är sant, och kan vara det, trots att inga bevis/motbevis finns, eller ens någonsin kan ges"

Synd att de i så fall använder Higgs-partikeln som liknelse.
(Förbundet Humanisterna tar fasta på detta och svarar direkt)

Tänker att Clapham-gänget missar en viktig poäng som de faktiskt kunde spela på om de resonerade lite mer kring begreppen och valde ett annat kort istället för Higgs-kortet. Här kommer mitt förslag:

Higgs-ets existens kan kanske motbevisas med någon metod, om det inte finns. Jag spånar och skojar lite här med följande scenario: man kan t ex kanske tänka sig att en helt ny typ av partikel kommer att hittas som med säkerhet fastställt inte kan existera samtidigt som ett Higgs-fält, eller nå't (kanske något för komiker, exempelvis Saturday Night Live, att skämta om i några sketcher (-: Skulle vara kul att se ).Med andra ord är Higgs-teorin med stor sannolikhet falsifierbar.

Men vad som INTE torde vara falsifierbart, om de vill jämföra med Guds-hypotesen, är att det kan finnas andra universa, som är oberoende av, och osynliga/oundersökningsbara från, vårt universum.

Även om det går hundratals år och man fortfarande inte kan se ett spår av något som i undersökningar tyder på ett multiversum, så kan vissa personer ändå hävda att det existerar, utan att de för den sakens skull måste ha fel. Forskare som är multiversum-anhängare kan hävda att det existerar enligt en matematisk/fysikalisk modell som vi ännu inte har tänkt på.

.
Image: Holmberg II / UGC 4305
Source:
http://gallery.spitzer.caltech.edu/Imagegallery/image.php?image_name=sig07-025
Author:NASA/JPL-Caltech/K. Gordon (Space Telescope Science Institute) and SINGS Team
This file is in the
public domain because it was created by NASA.

28 okt. 2008

7 paragrafer om undertecknad


Hmhm....Utmaningar är bara så....utmanande.... "Tack" till Teija, Kristina, Charlotte-Therese, (kommer kanske snart på vem dem fjärde utmanaren var) ;) Jag förlåter er.

§1. Statistik är min huvudsyssla; därför är jag smått otålig över att veta lika lite om vad slump faktiskt är som ni.
Jag grämer mig så pass att jag försöker läsa det mesta jag kommer över om slump. Blir snart för yr för mitt bästa av grunnandet.

§2. Är helnördig vad gäller språk och grammatik.

§3. Ber till Gud om kvällarna, för att han ska hjälpa mig bli en snällare person!

§4. Dricker läsk varenda dag, utom fredag.

§5. Mycket lättroad vad gäller skämt, har svårt att hålla mig när jag råkar höra folk på bussen skämta med varandra. Erkänner härmed att jag läser bloggar mest pga de finurliga humoristiska inläggen.

§6. Kan inte vissla. Bara knaggligt och svagt...

§7. Bryr mig tyvärr alldeles för lite om den aktuella börskraschen och finanskrisen. Är det ok att vara en muntergök även nuförtiden?

Photo by: Kor!An (Talk contribs)

24 okt. 2008

En vagt memorerad anekdot

En dominikanbroder berättade för ett tag sedan om klostret i Frankrike som han hade bott i. På kvällarna brukade han klart föredra att ha tyst och lugnt omkring sig, för att kunna be vesper och kompletorium så fokuserat och meditativt som möjligt. Han ville sitta i godan ro och tala med Herren om dagen som gått, arbetet, om gemenskapen med de andra bröderna, samt kunna promenera i trädgården. Han visste dock inte alltid riktigt vad han skulle fokusera speciellt på, kontemplera, och tyckte sig behöva mer och mer tid för att lugna ner sig och komma i rätt stämning. Han viskade ofta bönerna, istället för att sjunga eller läsa upp dem, för att vara så diskret som möjligt.

På andra sidan gården såg han ofta att ljuset var tänt och att en av bröderna talade högljutt, och då och då inbjöd gäster till den delen av huset. Ibland lämnade de klostret precis före kvällsmaten; hur kan man då hinna förbereda sig för aftonbön, undrade vår vän. Emellanåt spelade denne granne på det gemensamma pianot och klinkade på ända till kompletoriet. Det lät en del.
Vår hjälte tyckte också om pianospel men inte på det här sättet.

En dag kom en provinsmästare (eller var det en biskop?) på besök, och då kände vår vän en stor lättnad. Nu skulle han kunna prata med någon som verkligen förstod. Hans egen abbot hade tidigare hållit med honom, men inte tyckt att problemet varit av den angivna.....magnituden.

Samma kväll hade han en glad pratsund på tu man han med denna gästande chef, om ditten och datten, världens tillstånd, politik, filosofi, musik, etc. Brodern såg sin chans och började beklaga sig över sin granne... Mästaren tänkte efter, han hade inte fått uppgifter om andras klagomål, eller ens abbotens:

"Hmm...menar du alltså att det är för mycket ljud som strömmar från rummet i fråga? För mycket ljus? Släcker han lampan för sent? För mycket glädje?

Kanske är det något annat som du egentligen oroar dig över? Att han funnit denna glädje i hjärtat som du själv också skulle vilja ha? Är det möjligen där som skon klämmer?"

Brodern började fundera och tog motvilligt till sig den överraskande reflektionen, men kände sig efteråt lättad, för någonstans inom sig visste han att denne grannbroder omöjligen skulle kunna göra honom nöjd, oavsett tystnad. Det var han själv som behövde bli lycklig i sin vardag, och med sina val.


Skrev ner detta från minnet av en liten liten berättelse; detaljerna stämmer nog ganska dåligt.

Fick inspirationen till inlägget från Johanna G, som skrev om avundsjuka.

photo & copy; MIROSLAV VAJDIĆ for openphoto.net CC:Attribution-ShareAlike

22 okt. 2008

Är det professorer som skrivit detta?

Angående den globala uppvärmningen: Jag säger inte att jag vet vart klimatet är på väg någonstans, men man blir ju lite...... putt & så över snitsiga felslut:

Från NyTeknik "Kyotoprotokollet bygger på ett falsarium"
[*teaterviskar* på ren svenska: falsarium = bluff]:

Hur stor är stegringen? Svar 0,6°C. Så noga kan vi inte avläsa våra termometrar och därför är knappast ökningen alarmerande.
Forskarna vet i dag alldeles för lite om hur klimatfaktorer påverkar eller motverkar varandra.
De kan inte säga om det blir varmare eller kallare om 14 dagar men påstår bestämt att det blir 2 eller 4°C varmare om 100 år.



Oj, oj Man vet inte var man ska börja...här var det förhastade slutsatser med mängdrabatt:

1. ....så noga kan inte den vanliga analoga hustermometern avläsas

(men väl forskares mätinstrument)

2. En medeltemperatur är något helt annat än t ex
"den omärkliga skillnanden mellan 20,0 C och 20,6 C under en viss eftermiddag". I en medeltemperatur ingår fluktuationer (t ex vissa års extra heta somrar) vars amplitud är större än denna medelhöjning. Det kan vara skillnaden mellan att stå ut och att krevera för en pensionär i Sydeuropa . Men det visste väl artikelförfattarna om redan? Empati med dem som inte bor just här?

3. Näst sista meningen kan inte bemötas förrän källa till påståendet anges.

4. Sista meningen i citatet är just så kort och snitsigt formulerad att jag förstår en av anledningarna till att irrläror påstås få bättre fäste bland människor, än krångliga seriösa förklaringar.

Att förutse vädret om 14 dagar är en sak. Om 14 dagar kan man analysera bokförd statistik från de senaste två veckorna. Idag har vi statistik på mer än de senaste hundra årens alla dagar. Att mäta trender och göra prognoser är två olika saker. Trots att man inte kan göra en riktigt god 14-dygnsprognos vad gäller temperatur, så kan man med stor precision (konfidensintervall) förutspå inom vilket intervall denna temperatur kommer att ligga. Ring SMHI och kolla.


Photo: Picture of milk thermometers taken by en:User:Tijuana Brass.
Licensed under the GFDL

21 okt. 2008

Träffande!

Josh om fikarums-samtal:

"....Det är smått obegripligt egentligen, för på tu man hand är många av dessa människor resonabla. I fikarummen uppstår någon slags lynchmobbsmentalitet där samtliga slutar tänka själva och låter sig ledas och eldas på av den som härjar mest....."

Pontus:

"....Många gånger har jag suttit i kyrkan och frestats att försöka verka lite mer from och övertygad än vad jag egentligen är. Kanske har jag stönat lite extra mycket när vi bett tillsammans, kanske har jag med munnen tackat för mer än vad mitt hjärta känner. Jesus varnade oss för just den typen av hyckleri (Matt 6:5)...."


Läs också med fördel en viss kommentar av Charlotte-Therese, hos Monica

Photo source: DocteurCosmos
Permission: GNU Free Documentation License

18 okt. 2008

En seglivad myt

Tänkte påpeka något självklart, men som inte alltid kommer fram i den heta debatten. En överväldigande del av läsarna kommer kanske tänka "ja, men det visste jag ju redan", men jag har inte sett någon bloggare eller tidning ta upp det hittills (Skönt, då finns det något kvar för mig att skriva om ;) )

Ofta sägs det i abortdebatten att motståndarna har religiösa skäl, men:

Alla ateister är inte automatiskt för dagens liberala abortlagstiftning.

Jag har träffat minst två starka ateister hittills som noggrannt påpekat sin ståndpunkt och varit lite modstulna av att klumpas ihop med den stora massan som inte delar deras åsikter. De har känt på fördomen från alla möjliga människor, både kristna och ateister.


Bloggtips: Johan S: Perspektiv på katolsk statistik, På vacklande ben: Fosterutveckling och abort

Photo: Tautropfen auf Spinnennetz, By user: Friedrich Böhringer (Talk contribs)
License: Creative Commons Attribution ShareAlike 2.5

16 okt. 2008

Bloggare finns på riktigt

I förrgår eftermiddag var jag mäkta nervös, satt på Öresundståget mot Helsingborg, hade avtalat möte med en Skåneturistande bloggpolarinna jag aldrig hade träffat förut. Händerna skakade och hjärtat bankade. Kan inte riktigt förklara varför.

"Åh, nej, hon kommer tycka att jag är tråkig, pinsam, hon kommer inte att förstå min skånska dialekt.....de berömda guturala lätena.....vi kanske kommer att stressa iväg till klostret hon ska besöka....hon kanske vill äta en bit mat på ett riktigt dyrt ställe.....vill väl inte veta av Knutpunkten (centralen)....efter att man gjort ett första intryck kan man inte göra det igen....men egentligen är jag högst förväntansfull"

..."Mina damer och herrar, nu är vi framme i Helsingborg, hoppas ni som ska stiga av har haft en trevlig resa"....
Satt på en bänk ett tag och väntade, gick fram till en kvinna med blommig kjol enligt beskrivningen jag fått "Hej, ursäkta mig, heter du möjligen Charlotte?" "Ja, Ann-Charlotte!"
Nå, det verkade fel, vi fnissade och hon önskade mig lycka till med lokaliserandet.

Plötsligt såg jag några omega-3-kapsel-försäljare (ni vet sådana som prackar på folk prenumerationer, som man sedan aldrig kan säga upp) som hade klamrat sig fast i en tjej med blommig kjol. Aha, tänkte jag och gick fram för att rädda henne.
"Har ni vetenskapliga belägg för att omega-3-olja är bra för hälsan?" log jag brett.
Charlotte kände igen mig från ett foto och vi sprang ifrån prångel-månglarna.

Sedan blev det imperiet: maratonfika på McDonald's, med fin utsikt över oktobereftermiddagen, en del skratt, filosofi, berättelser om oss själva, bloggteknikaliteter osv.

Skoj!


Pga buskablygsel ville inte Charlotte vara med på foto, så det blev en amtörmässig utsiktsbild istället. Klickar man på den, syns solskenet bättre.

13 okt. 2008

Osämja och nationalitet

Jag vill börja med att applådera tidningen Dagen för att den blivit bättre på att bevaka de gamla kyrkorna, dem som de flesta (förföljda) kristna i världen trots allt tillhör.

Sedan en reflektion efter läsningen av två av den senaste tidens artiklar:
Jag noterar att det råder stora spänningar mellan olika orientaliska samfund. Dessa spänningar verkar egentligen bero på motsättningar mellan nationella/etniska grupper.

Vad säger ni: funkar systemet med nationella kyrkor?
Försvara det gärna, för jag har, trots alla fina kyrkbyggnader, nästan gett upp tålamodet...


Dagen: Ryska ortodoxa kyrkan lämnar ekumeniskt samarbete

Dagen: Kloster på Gravkyrkans tak kan rasa
...och det kan inte repareras på grund av bråk om äganderätten



Photo: Deir Es-Sultan (chapel on the Church of The Holy Sepulchre, Jerusalem)
Author: Deror avi

The copyright holder of this file allows anyone to use it for any purpose, provided that the copyright holder is properly attributed. Redistribution, derivative work, commercial use, and all other use is permitted.

9 okt. 2008

Föräldrar/vuxna bör uppmana till empati

Jag blir berörd av en insändare i Dagen. Författaren Dag Öhrlund skriver om den skriande bristen på empati, bland olika grupper i samhället,

men han visar inte endast en nattsvart beskrivning av läget (mobbing, hänsynslöshet, våld) utan är hoppfull inför att ämnet etik finns på skolschemat

"Det är bra, ty någonstans på vår resa mot framtiden har en del av självklarheterna försvunnit."

Jag anser att det finns en ännu viktigare komponent, hos föräldrarna. Barn som har föräldrar som visar upp förakt för vissa grupper i samhället, samt inte aktivt uppmanar dem till medkänsla med kamrater och omgivning (och kollar upp emellanåt så att det följs), kommer inte att finna vägen till empati i första taget.

Inget skolschema i världen kan kompensera för det.


Photo: The mill "Vester Mølle" on Ærø Island, Denmark
By User:Erik Christensen Permission: GNU Free Documentation License

6 okt. 2008

Murphy ville bara varna för slarv

Mången individ har hört den slitna klyschan 'Murphys lag', som i vardagen mest verkar innebära att: "allt som kan gå fel, kommer att gå fel". Jag har själv en kassakö-magnet som gör att jag automatiskt väljer den långsammaste kön bland alternativen i affären.
När jag ska ta upp min nyckelknippa med fyra liknande nycklar på, blir den som passar i dörren "alltid" den sista.

Enligt Wikipedia var Murphys ursprungliga formulering:
"Om det finns två eller fler sätt att göra något på, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet".

Kanske har ni även hört om ursprunget till praxisen:
nämligen om att Edward A. Murphy (1918-1990) var en ingenjör inom det amerikanska flygvapnet. Hans specialité var säkerhetssystemen, och han ska visst ha varit en perfektionist som ville förebygga minsta tänkbara risk (en bra egenskap på hans position, thank you!)

För att förstå varifrån denna worst-case-lag emanerar, behöver man läsa några ord om raketsläden:
Det är helt enkelt en testplattform som glider fram och tillbaka på ett par skenor, och används för att studera acceleration av den flygutrustning som ansågs för farlig för att testas direkt i pilotbemannade flygplan (istället användes dummy-dockor).

Under testen ville man bl a mäta de sk g-krafterna så väl som möjligt, och mätintrumentet bestod, om jag förstått rätt, av 16 st tvåsidiga sensorer. Det räckte med att en enda av alla dessa sensorer var kopplad åt rätt håll för att arrangemanget skulle funka. Det fanns med andra ord ett stort utrymme för slarv och glömska.

Vid ett test med en riktig schimpans (antar att den klarade sig) i förarsätet missades mätning och gav noll-utslag. Tydligen hade varje sensor monterats åt fel håll.....

Murphy fick under påföljande presskonferens skylla på sin assistent:

"If that guy has any way of making a mistake, he will."


Berätta gärna om era egna tolkningar av lagen.


Photo description:
Daisy Track, a test track for an air-powered rocket sled used at Holloman Air Force Base. Now located at the New Mexico Museum of Space History at Alamogordo, New Mexico.
Author:
AllenS "I, the copyright holder of this work, hereby release it into the public domain. This applies worldwide."

3 okt. 2008

"Åh, nej, bussen åker till Norge!"

Ska försöka återge en liten episod som Doktorn berättade om igår. Han satt på bussen på vägen hem och bakom honom satt en liten, liten flicka med sin mor.

"Mamma! mamma! varför kör bussen en annan väg, för??"

"Jo, du förstår, det är ombyggnad och därför tar vi en omväg..."

Men då snyftade den lilla ordentligt

"Nej, nej! Det är inte sant mamma! Jag vet att den kör till Norge!
Bussen kör till Norge! Buhuhu....snyft....


Gulligt och dråpligt, men Doktorn kände inte att det var läge för at skratta i den situationen. Har ni några barn-anekdoter färskt i minnet?


Klicka på fotot om ni vill se något vackert.
Photo: View of Polar circle from Hurtigruten ship. Winter 2006-2007 Author: Janter
Permission: GNU Free Documentation License

1 okt. 2008

Personlighet och kristendom - bara en fundering

Ibland när man samtalar med religions-kritiska debattörer, så kan man få för sig att argumentera utifrån antalet hjälporganisationer ute i världen. Det finns många kristna sådana, skolor för fattiga barn som drivs av nunnor, etc....

En motreaktion mot detta brukar vara ett konstaterande om att kyrkan är bra på att dra till sig hjälpsamma individer. Kan jag iofs gå med på.

Samt att dessa människor hade varit lika hjälpsamma om de inte hade varit kristna....ok.....I get it... Det hela beror på personligheten.

Om man anser detta, kan man då möjligen tänka sig att gå lika långt i filosoferandet när det gäller det motsatta, i konsekvensens namn?

Dvs, de som krigar och plågar sina medmänniskor i Guds namn, missbrukar just Guds namn, det mäktigaste av alla namn, för att få stöd för sina allmänt negativa och våldsamma personlighetsdrag? De kunde lika gärna ha använt en viss politik, om folket hade varit ateister.
.

Dagen, Dagen, Dagen
Humanistbloggen: "...är de solidariska för att de är kristna...?...."