"Tron som söker ett sätt att förstå"

Har märkt att det inte nödvändigtvis är själva argumenten i en debatt som är tröttande, utan taktlösheten, tonfallet, hetsen, missförstånden och prestige-stressen. Zoltan och Monica klurar på dessa missförstånd.

Funderade kring detta under dagens lunchmässa i kapellet....under förbönerna nämner fader Pascal plötsligt den helige Anselm av Canterbury.....wow....vänta lite, är det hans dag idag? 21 april? Där ser man.

Kände mig lite stärkt av att höra om filosoferande biskopen Anselm som på 1000-talet kämpade för att låta Gudstron ingå i förnuftet också. Han menade att själva förnuftet är ett Gudsbevis i sig. Well, hoppas det.

Även om Anselm mest var känd för sitt ontologiska argument, så blev vikten av hans 'objektiva försoningslära' (inspirerad av bl a Augustinus) ännu större. Wikipedia summerar:

"Den objektiva eller juridiska försoningsläran, bygger på att Guds känsla för rättfärdighet kräver att den som bryter mot hans regler får ett straff. Eftersom de syndande människorna aldrig klarar av att uppfylla Guds krav på rättfärdighet, förtjänar de att straffas, men eftersom Gud samtidigt älskar dem vill han inte utdöma straffet. Gud är således i konflikt mellan sin egen kompromisslösa rättfärdighet och stora kärlek.
Lösningen på dilemmat blir att Gud själv blir människa i Jesus Kristus och tar på sig straffet."


Dessutom kommer här Anselms egen fina bön, :) Har inte lyckats hitta någon svensk översättning:

"Almighty God, merciful Father, and my good Lord, have mercy on me, a sinner.
Grant me forgiveness of my sins.
Make me guard against and overcome all snares, temptations, and harmful pleasures. May I shun utterly in word and in deed, whatever you forbid, and do and keep whatever you command. Let me believe and hope, love and live, according to your purpose and your will.

Give me heart-piercing goodness and humility; discerning abstinence and mortification of the flesh. Help me to love you and pray to you, praise you and meditate upon you. May I act and think in all things according to your will, purely, soberly, devoutly, and with a true and effective mind. Let me know your commandments, and love them, carry them out readily, and bring them into effect. Always, Lord, let me go on with humility to better things and never grow slack. Lord, do not give me over either to my human ignorance and weakness or to my own deserts, or to anything, other than your loving dealing with me. Do you yourself in kindness dispose of me, my thought and actions, according to your good pleasure, so that your will may always be done by me and in me and concerning me. Deliver me from all evil and lead me to eternal life through the Lord.”

Image source: magicstatistics.com

Doktorn om Materiens mysterium

William av Ockham - blir ofta namedroppad

Ett namn som ofta nämns i vetenskaps- religions-, ekonomi- och mediedebatter i det moderna Svea konungarike, är Ockham, i uttrycket 'Ockhams rakkniv'.

Uttrycket vill säga att man inte ska krångla till saker i onödan, att man inte ska anta fler företeelser eller ting än nödvändigt för att förklara en observation. En utmärkt princip, inte minst om man har ont om tid och resurser.

Denna allmänna maxim har ställt till det lite i diskussioner, där folk självsäkert har slängt uttrycket i ansiktet på varandra: "Men, hallå! Använd Ockhams rakkniv" eller "Enkelt! Ockhams rakkniv".

Och så har den andra parten antingen slutat argumentera eller kastat samma argument tillbaka. Ordet 'Ockham' har blivit offer för en sorts namedropping, inflation och vidskeplighet (man tror att man är säker och överlägsen, bara man nämner Ockham: Då förstår åhörarna att man ju står på vetenskapens sida. Dessutom förstår latmaskarna att man är på det enklas sida ;) ). Om man gör begreppet helt till sitt eget, kan man grumla sikten ordentligt för läsare/åhörare.

Orden 'Ockhams rakkniv' har sannerligen blivit ett tvättäkta debattknep.

Exempel
(hoppas inte Jonas Birgersson tar illa upp, undertecknad har också gjort bort sig med sin enorma kaxighet):

år 2000 var jag och många andra på ett föredrag i Lund som hölls av dåvarande vd för Framtidsfabriken, Jonas Birgersson. Han sade bl a att han har en revolution på gång för Sverige (bredband), ritade rätt mycket på en whiteboard och jag minns inte riktigt följd-linjen på hans förklaringar, men han var mäkta stressad och otålig över Telia och andra stora tele-kommunikationsföretag.

Minns ett par repliker:

"Hur kan man ta betalt för tid?"

"Enkelt, Ockhams rakkniv!"
"Som ni ser, Ockhams rakkniv, igen!"

Sedan kom vissa enormt självsäkra angrepp på staden Malmö:
"Ja, man ser ju att tågen mest går till Lund och inte åt andra hållet, mot Malmö!"
"Jobbade en sommar på hemtjänsten i Malmö! Blä! Dit återvänder jag inte igen!"

Jaha, startkapitalet, tänkte jag. Det tjänades alltså i Malmö.


Sista repliken jag kommer ihåg:
"Jag är värd en sisådär... 27 miljarder, i runda slängar"
(Har berättat detta för min far som än idag kallar honom 27miljarders-killen)

Det var lite svårt att argumentera emot Jonas B, eftersom aktierna just var på toppen. Dessutom började nästan alla hans svar till åhörarfrågor med "Men det förstår man väl att...."


Wordcount 'Ockhams rakkniv': 6-7 gånger nämndes det nog, minst. Med stora utropstecken.

I pausen och efteråt frågade jag några IT-killar om Birgersson. Vad pysslar hans företag med?

"De gör hemsidor. Inget annat. Jag undrar hur det kommer att gå för de har ännu inte uppvisat minsta vinst".

Ja, sedan sjönk aktien som en sten etc etc

Jag vill inte ännu en gång gräva i andras olycka, så jag säger inte mer om Framfab. Numera har visst Birgersson något nytt och det går säkert hyfsat bra. Har inte koll på detta. Han och hans aktieägare lärde sig förmodligen en läxa. Önskar dem lycka till.

Vad jag ville ha sagt var att: det GÅR att använda uttrycket 'Ockhams rakkniv' uppåt väggarna vilseledande.

Wikipedia skriver om franciskanermunken William av Ockham

(1285-1348, född i Ockham, död i München):

"Utgångspunkten för hans tänkande är kritiken av den realistiska kunskapsteorin. Enligt Wilhelm av Ockham har allmänbegreppen ingen verklig existens utanför medvetandet och är bara tecken för tingen, inte tingen själva, se den så kallade universaliestriden"

Vad jag fastnade för var också hans tanke om gudsbevis:
"Guds existens kan enligt Ockhams syn inte omedelbart härledas ur gudsbegreppet, som Anselm av Canterbury försökt. Inte heller kan den bevisas kosmologiskt. Den enda kunskapskällan för att veta något om Gud är därför uppenbarelsen. Guds allmakt gör allting möjligt för honom"


Intressant

Materiens mysterium

Att materien existerar, är mystiskt. Så mystiskt, att det förtjänar ett inlägg på bloggen.

Tack Z, för att jag får gästspela på din fina sida!

Låt "materia" stå för allt som har massa/energi. Med hjälp av principen om energins bevarande, som bl.a. säger att energi inte kan nyskapas, kan vi på goda grunder sluta oss till att mängden materia i universum är konstant. Det är dock inte klart huruvida energiprincipen gäller för universum i stort. Saken kompliceras av att universum expanderar. I takt med universums utvidgning töjs den kosmiska bakgrundsstrålningen ut, vilket innebär att den förlorar energi. Å andra sidan ökar gravitationsenergin genom samma utvidgning. Men oavsett om mängden energi i universum är konstant eller ej, måste det alltid ha funnits någon energi, ty ingen materia kan väl bildas utan att någon energi redan är närvarande?

Alltså: det tycks alltid ha funnits materia. Varför? För att det alltid har funnits? Men det är inget svar på frågan, utan blott ett upprepande av det som frågan förutsätter. Givet att man inte vill anta en ickemateriell orsak/skapare till materien, blir svaret "slump" eller "logisk nödvändighet". Båda dessa alternativ är besvärande: det första, just eftersom det inte ger någon förklaring, och det andra, eftersom materien knappast kan vara logiskt nödvändig.

Enda utvägen ur dilemmat blir att anta en ickemateriell orsak till materien. Men då uppstår direkt frågan: Varför fanns/finns detta ting? Om man inte blott vill skjuta upp den existentiellt intressanta frågan ett steg, krävs att det antagna, ickemateriella tinget existerar med nämnda logiska nödvändighet. Hurdant skulle ett sådant ting kunna tänkas vara? Själv känner jag bara till en rimlig möjlighet: Gud, en ickemateriell ande, kapabel att skapa materia ur intet, vars själva väsen inkluderar logiskt nödvändig existens.

Det är inte lätt att förstå detta med logiskt nödvändig existens. Om något sådant inte finns i verkligheten, kan vi blott konstatera att materiens existens är en slump, något som inte kan förklaras. De av oss som tror att det trots allt finns en förklaring, men som inte bara vill skjuta upp den existentiella grundfrågan, har att välja mellan att antingen anse materien själv vara logiskt nödvändig, eller att anta en logiskt nödvändig, ickemateriell orsak till densamma.

Eller har någon ett annat förslag?

Hälsningar Doktorn, som bugar inför den riktige doktorn: Anselm av Canterbury.


Blog reactions to this post:
Vad är en bra definition på liv? (Vetenskapsnytt)
Religion vs Teorin om Allting (Nymodernism - Aleph)

Är EXISTENS en EGENSKAP?

Anselm av Canterbury menar alltså att det är en bättre egenskap att finnas BÅDE i verkligheten och i fantasin, än bara i fantasin. Det är en högre existens.

Och eftersom man kan tänka sig det Högsta tänkbara väsenet (Gud) i fantasin, så finns detta väsen även i verkligheten!

Detta argument verkar stå och falla med.......

........en liten, liten fråga som filosofer & andra lirare brottats med & klurat på under århundraden:

EXISTENS, är det en EGENSKAP?

Kan man existera på ett bättre/sämre vis?

Om värdet på en egenskap kan vara 0-10 (10 = tia = fullkomligt), så tänker jag mig "Guds-vektorn" så här:

10, 10, 10, 10, 10, 10 etc.

(Det bästa av alla förmågor, egenskaper och talanger som finns)

bäst på detta, bäst på något annat, bäst på det, bäst på det, godast, vackrast, starkast, kärleksfullast, etc......

Dock med ett tillägg: En första siffra, existensbiten, som kan vara 1 eller 0, beroende på om Han finns i verkligheten eller inte:

(den berömda Finns Gud? - biten)

1 eller 0, 10, 10, 10, 10, 10, 10,..........

Själv sätter jag en etta först, medan icketroende sätter en nolla

En sak är säker:

Utan existens kan man inte ha några egenskaper alls.

Existens är förutsättningen för alla egenskaper.

* klurigt *