Lite lagom kristen.....
I lördags fick Doktorn och jag möjlighet att träffa bloggpolaren Excelsis, som var på Skåne-besök. Toppen! Vi körde lång-fika på McDonald's (*duckar*) och berättade lite om oss själva i godan ro.
Hoppas vi ses snart igen, Excelsis, i mer ordnade former :). Vi har tyvärr inget alibi, dvs bildbevis, för vi hade inga kameror på oss, men next time, kanske.
Under senare delen av sejouren kom vi in på frågan om tron i vardagen. Hur mycket ska man offra för sina principer egentligen? Vem är en god kristen?
Märkte senare att Johanna G hade funderat kring denna känsliga fråga:
Skulle jag verkligen vara beredd att utstå förföljelse och tortyr, ja till och med vara beredd att lida martyrdöden för min bekännelses skull? Självklart skulle jag vilja säga "Javisst!" på den frågan, men sen har jag ju redan i dagens situation - där bekännelsen på sin höjd innebär att jag blir förlöjligad och att folk ser ner på mig - svårt att rakryggad bekänna allt.
Intressant inlägg. Visst har man läst artiklar och notiser om diskussioner mellan den som tycker religion är löjligt och den som är djupt religiös, men dessa debatter utspelar sig framför tv-kamerorna, vanligen mellan professorer (en ateist mot en kristen, t ex), mellan professorer och pastorer, etc.
Jag har ofta undrat hur dessa personer gör i vardagen. Det är sällan jag själv yttrar något om min tro på dagarna, förutom med kyrkfolk
Grubblat massor på detta med att alla egentligen är kallade till att bli helgon, etc, och skulle så gärna vilja tillföra någonting.....hmmmm......kanske kan jag se det från ett annat håll:
Många kristna har inget val. De måste utstå förföljelse och förlöjligande ute i världen. På många håll blir man fängslad och avrättad enbart för att man är präst/biskop/nunna.
När man tänker på det skäms man lite....eller...ja, mycket.
Vissas vardag är det vi härborta funderar på om vi kanske möjligen skulle smutta på lite grann.
Vad tycker ni förresten om folk som ger bort sin egen säng till en hemlös för att själv sova på det kalla golvet? Ett stort knippe helgonförklarade har gjort så i historien.
Jag menar att detta är överkurs, och väldigt annorlunda,
men det ska definitivt inte förlöjligas eller pekas finger åt, för då åker min puls upp off the scale.
Ska inte en människa få lov att ge bort vad hon vill?
På VoF: Jesu offer
Bloggtips: Närvaroattacker (Excelsis): Martyrium
Dagen, Dagen,
Photo info: An almost burnt-down lit candle on a candle holder, Author: J. Samuel Burner
Permission: Creative Commons Attribution 2.0
Märkte senare att Johanna G hade funderat kring denna känsliga fråga:
Skulle jag verkligen vara beredd att utstå förföljelse och tortyr, ja till och med vara beredd att lida martyrdöden för min bekännelses skull? Självklart skulle jag vilja säga "Javisst!" på den frågan, men sen har jag ju redan i dagens situation - där bekännelsen på sin höjd innebär att jag blir förlöjligad och att folk ser ner på mig - svårt att rakryggad bekänna allt.
Intressant inlägg. Visst har man läst artiklar och notiser om diskussioner mellan den som tycker religion är löjligt och den som är djupt religiös, men dessa debatter utspelar sig framför tv-kamerorna, vanligen mellan professorer (en ateist mot en kristen, t ex), mellan professorer och pastorer, etc.
Jag har ofta undrat hur dessa personer gör i vardagen. Det är sällan jag själv yttrar något om min tro på dagarna, förutom med kyrkfolk
Grubblat massor på detta med att alla egentligen är kallade till att bli helgon, etc, och skulle så gärna vilja tillföra någonting.....hmmmm......kanske kan jag se det från ett annat håll:
Många kristna har inget val. De måste utstå förföljelse och förlöjligande ute i världen. På många håll blir man fängslad och avrättad enbart för att man är präst/biskop/nunna.
När man tänker på det skäms man lite....eller...ja, mycket.
Vissas vardag är det vi härborta funderar på om vi kanske möjligen skulle smutta på lite grann.
Vad tycker ni förresten om folk som ger bort sin egen säng till en hemlös för att själv sova på det kalla golvet? Ett stort knippe helgonförklarade har gjort så i historien.
Jag menar att detta är överkurs, och väldigt annorlunda,
men det ska definitivt inte förlöjligas eller pekas finger åt, för då åker min puls upp off the scale.
Ska inte en människa få lov att ge bort vad hon vill?
På VoF: Jesu offer
Bloggtips: Närvaroattacker (Excelsis): Martyrium
Dagen, Dagen,
Photo info: An almost burnt-down lit candle on a candle holder, Author: J. Samuel Burner
Permission: Creative Commons Attribution 2.0
Åt h-te med Disney, Coca-Cola och hela den amerikaniserade tingel-tangel-glamjulen!
Se bara de till förväxling lika varuhustomtarna. Alla med samma dräkt och lösskägg från den stora leksakskedjan. Rött, rött.
T.o.m. Sweco lanserar teorin att tomten bor i Kirgizistan!
Och baserar hela teorin på att det är det optimala stället att bo om man ska hinna besöka alla jordens barn.
Vem tror att alla jordens barn får besök av tomten?
Nej! Det är bara rika och välmående västerländska barn som får tomte-besök!
Och eftersom jag själv är släkt i rakt nedstigande led till den hedniske gamla gårdstomten, kan jag avslöja att:
Det finns inte bara EN tomte! Den som tror det måste vara en fukommlig idiot! Naturligtvis är vi flera. Ja ganska många för att hinna med de barn som ska ha besök.
Vi har INGA flygande renar!
(även om det skulle varit väldigt praktiskt) Allt det där var ett påfund av Disney. Det gjorde sig väl bättre på film helt enkelt.
Inte heller klättrar vi i skorstenar! Nej sånt överlåter vi åt sotare och Amerikanska tomtar.
Förmodligen är anledningen till att den Amerikanske tomten kommer genom skorstenen att han kommer på natten till den 25:e.
Eftersom alla sover och dörren, p.g.a. den höga brottsligheten är låst, har han inte något annat val.."
.