8 nov. 2007

Väl rutet, professorn

Just det, precis som professor Enkvist skriver i Svd (Dagen.se länkar): Sluta genast upp med skolflummet!
Detta skulle socialdemokraterna ha tänkt på för läääänge sedan.

Enda chansen för ett arbetarklassbarn eller en elev som inte har de rätta nätverkskompisarna, att komma framåt i karriären, är om han/hon seriöst får lära sig de "osynliga" koderna och vad som krävs.
Hur ska man annars klara sig om man inte kommer från en akademiker-familj? Varifrån ska man då få kunskaperna till en klassresa? Till ett forskarjobb, t ex?

Tuffare lärare är de mindre bemedlade elevernas enda chans.

(Fotot kommer härifrån)

11 kommentarer:

Aleph sa...

Tja, en skärpning behövs överlag i skolorna, kan jag hålla med om. Men vadå sociala koder - och varför förutsätta att det är abetarklassens sociala koder som inte kan accepteras eller ens betraktas som bra?

Själv arbetargrabb kan jag tycka att medelklassen är löjligt - och i alla händelser onödigt - rädd för konfrontationer och "rakt språk". Och gudbevars, att visa sig lagom förbaskad i ett vanligt vardagssammanhang - där kommer nästan dödsstraff på tapeten! Som om man sätter likhetstecken mellan att vara arg och tappa kontrollen och inte vara rationell...

Löjligt, löjligt, löjligt. Och inte särskilt meningsfullt ;-)

Maria sa...

Hej Aleph,

Jag är mycket intresserad av att veta vad du konkret menar när du skriver:
"medelklassen är löjligt - och i alla händelser onödigt - rädd för konfrontationer och "rakt språk". Och gudbevars, att visa sig lagom förbaskad i ett vanligt vardagssammanhang - där kommer nästan dödsstraff på tapeten! Som om man sätter likhetstecken mellan att vara arg och tappa kontrollen och inte vara rationell...

Löjligt, löjligt, löjligt. Och inte särskilt meningsfullt ;-)"

Vad har det med kunskap, bildning och klassresa att göra?
Jag uppfattar det som att arbetarklassens sociala koder och regler har tagits på allvar. Däremot har man numera inom "arbetarklassen" ( hur du nu definierar den?) helt andra sociala mönster, koder och regler. Bla ett bildningsförakt som tidigare generationer skulle häpnat över.

Hälsningar från Maria

arbetarbarn men akademiker

Z sa...

Aleph

Vad jag menar är följande:

En hel del lärare vågar inte berätta sanningen för sina elever, t ex: "Nej, du stavar som en kratta, och skriver med syntax-fel" för att eleven är så bråkig, hotfull och skrikig.

Sedan, när han/hon skriver ansökningar för att få jobb, så är alla rekryterare rörande överens om att detta ger ett väldigt "oproffsigt" intryck, och ratar den sökande, som inte förstår varför ingen arbetgivare är nyfiken på honom/henne.

Sån't gör mig arg.

Anonym sa...

Vänta nu här... Är det inte väldigt viktigt bland yrkesakademiker upp till 35-40-årsåldern att vara vänsterpolitisk, att ogilla regeringen Reinfeldt och att ta "den lilla människans" parti? Detta har jag alltid tolkat som resterna efter "arbetarklassens" övertagande av akademien för 30, 40 år sedan...

Aleph sa...

Z: Vi får nog hålla skillnad på verklighet och halmgubbar här. Svenska skolan är fortfarande en av de främsta i världen och svenska skolbarn bland de mest allmänbildade - utom i retoriken hos vissa högermänniskor som inte vill svälja något som socialdemokraterna åstadkommit. Vilket i sig är löjligt ;-)

Vilken arbetaryngling skulle inte inse att dålig stavning i en jobbansökan skulle ligga honom till last? Det som ligger honom till last är snarare uppförande, sätt att tala och uttrycka sig, vid speciellt en jobbintervju. Inte för att det objektivt och vettigt sett är fel att uttrycka sig så, utan för att man automatiskt sätter likhetstecken mellan arbetarklassattityd och opålitlighet, dålig uppfostran o.s.v.

Och som sagt, det är löjligt hur svårt medelklassen har att handskas med varje öppet uttryck för irritation och "aggressiva" gränssättninga i stil med "Nu skiter jag i att diskutera detta mer, jag förklarade redan från början vad som gäller på min arbetsplats. Tack och hej". Istället ska man ha oändlig långa, tomma diskussioner där maktkampen istället består av arrogans och snorkerier, en maktkamp som inte är ett dugg mer rationell än den förra, snarare tvärtom. Vissa saker är helt enkelt självklara, och egentligen självklara även för mottjafsana, hur mycket man än medelklassigt försöker evighetsdiskutera dem...

För övrigt. Själv kan jag häpna över hur grammatiskt och välformulerat tonåringar skriver nu för tiden, ofta betydligt bättre än vuxna och medelålders. Så var det inte när jag själv var så gammal. Antagligen för att de är så vana vid skrift genom internet, är min slutsats.

Z sa...

Aleph

I hear you, i den här trevlighetskulturen etc... (typiskt här i Lund) är vi lite väl överkänsliga, och har svårt att komma över då någon ryter till, eller använder korta termer, som t ex "Lägg av!".

Men detta kan jag inte ändra på. Vi har olika toleransnivåer, och är på olika humör, från dag till dag. Människan är nyckfull.
Trevlightes- och diskussionskoderna kan jag inte ändra på.

Men jag tycker att det är en gåva att ge ett barn/en elev, kunskaper.
Och jag erkänner helt klart att det avgiftsfria skolsystemet i Sverige (av sossarna) är bäst på många sätt,
men jag tror inte att barnen gör sig förtjänta av att få agera ut alla möjliga aggressioner på lärarna.
De tar upp lektionstiden för sig själva (för att inte tala om klasskompisarna), så att kunskapen inte kommer eleverna till del,
dvs de sågar av den gren de sitter på,
men det vet de inte om, för de är för unga.

Dag Selander sa...

Z: Enkvists slutkläm om respekten inför lärare och skola måste återupprättas.

Visst det är helt rätt och väl rutet! Men hur görs detta?

Det handlar om samma medicin som vad att ghöra med det eskalernade våldet. Riksdagens samtliga ledamöter måste helomvända och med lagstiftning återupprätta det man med lagstiftning rivit ned under de senaste 75 åren.

Aleph sa...

Z: Det du skriver om disciplin är vi egentligen helt överens om. Förekomsten av verbalt eller fysiskt _våld_ mot lärarna ska väl inte ska överdrivas, även om de finns, men däremot finns så mycket slapphet, nonchalans, "prövningar" av lärarnas tålamod och gränser, sms-ande och pladder under lektionstid. Och en oändlig massa skitsnack om lärarna på rasterna. All denna avsaknad av normal vett och etikett handlar från början till slut om ren respektlöshet. Den svenska skolan och skolbarnen skulle väl antagligen prestera _ännu_ bättre om vi slapp detta. Kanske komma upp i nivå med japanska skolor? Som i och för sig också har en baksida (självmord t.ex.)

Å andra sidan, är detta verkligen ett "arbetarklassproblem"? Vi drar omedvetet reflexmässigt den slutsatsen, men snorungar har en tendens att bete sig idiotiskt så fort det finns möjlighet. Se bara på brats"kulturen".

Arbetarbarn är annars bra på disciplin, bara den finns ;-) "Maktstrukturerna" är ofta väldigt tydliga i ett arbetarklasshem. Föräldrarna bestämmer, mor- och farföräldrarna ska i alla fall respekteras hur gaggiga de än blivit, om en vuxen säger ifrån är det det som gäller. Sedan skyfflas de in i den svenska flumskolan...

Maria sa...

Hej igen,

"Svenska skolan är fortfarande en av de främsta i världen och svenska skolbarn bland de mest allmänbildade "

Enligt vilken jämförelsenorm då?

Jag kan ge dig otaliga exempel från min egen verklighet ( gymnasieskolan) att så inte är fallet, men det smäller ju knappast särskilt högt och har inte ngn tyngd vad jag "tycker". Tittar man på ex Pisaundersökningen har vi knappast anledning att slå oss för bröstet, men självklart ligger vi bra till om man jämför med utvecklingsländer.

Poängen hos Enkvist är emellertid knappast den att svenska elever är särskilt svagbegåvade, däremot att den svenska skolan är dåligt organiserad ur inlärningssynpunkt.

Vad gäller disciplin och ordning upplever jag inte det som det stora problemet.Snarare att vi bygger murar mellan människor genom att så många är så totalt utestängda från kunskapssamhället, att vi inte längre har gemensamma referensramar och att detta faktum blir en nytta och lika effektivt sätt att stigmatisera ngn som ett ekonomiskt rangordningssystem.

När jag talar om referensramar menar jag inte heller ngt högkulturellt finlir " de känner inte längre till Thomas Mann eller har läst Hemsöborna"-snacket. Idag rör det sig snarare om Emil i Lönneberga och Fem myror.
Självklart har alla sina egna referensramar, etniska och kulturella, men i en klass på låt säga 32 elever kan du inte referera till 32 människors erfarenheter på en och sammagång. Det bygger ingen gemenskap,det bidrar inte till demokratibyggandet. Det blir 32 små sateliter som cirklar i var sin bana utan kontakt med ngn annan.

Det är absolut inte hopplöst. Min erfarenhet säger mig att de flesta är hungriga på kunskap och sammanhang, men att identifiera problemen med den svenska skolan är ett sätt att börja göra ngt åt desamma.

Maria

Z sa...

Nej, Aleph, du har rätt, det finns nog många överklassungar och medelklassungar som uppför sig illa, men dessa kan senare "köpas ut på arbetsmarknaden" ändå, eftersom föräldrarna känner en hel del arbetsgivare och kan betala för dyra högskoleutbildningar om sonen/dotterna inte kommer in på de som är "gratis".

Detta har inte fattiga föräldrar medel till.
Världen är orättvis.

Många måste kämpa extra hårt och extra höga krav ställs på den som inte har några marginaler eller föräldrar som köpt dem obligationer/aktier.

Kort sagt: om en fattigs barn uppför sig illa, kan han inte ordna till saker och ting. Det kan en inflytelserik bankdirektör göra, eftersom han förmodligen har ett stort kontaktnät i societén. Svågerpolitik.

Aleph sa...

Maria: Jag vet faktiskt inte (för en gångs skull ;-) med vad jag kan belägga mitt påstående om att svenska skolbarn är bland de mest allmänbildade, och är inte riktigt pigg på att börja leta. Jag hänvisar till det "alla vet". Sedan bruka det alltid finnas en och annan källa som säger det diametralt motsatta mot konsensus. Inte akademiskt gångbar argumenterin, men tja...

Skicka en kommentar

Sjung ut