9 nov. 2007

Personlig helgfråga för den som känner för att svara

Hej Jag kommer inte på något speciellt att skriva om denna fredag.......
......mer än att jag funderat, mer än vanligt, på ämnet mirakler de senaste dagarna.

De får mig att känna hopp, miraklen, men själv har jag kanske inte precis "sett nå't" någon gång, mer än att jag är så glad för ett visst tillfrisknande, på nära håll, från i våras.
Kanske är man väldigt dålig på att uppskatta allt det goda som sker med en och all tur man har; man väntar på något "mer", att få se en ängel framför sig, höra Guds röst (i form av en mänsklig röst som talar svenska! ;)), etc.....ja, aldrig kan man va' nöjd......suck

Finns det nå'n läsare som har "sett nå't"/ "hört nå't"?
Eller varit med om något övernaturligen speciellt, så att er Gudstro stärkts?

(bilden hämtad härifrån)

14 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har inte varit med om ngt övernaturligt! Jag tycker hela livet och tillvaron är som ett stort mirakel.
Titta på och upplev ett nyfött barn och förundras - där har vi en skärva av Gud och en fläkt av evigheten!

//ninni

Rudie sa...

Det største underet jeg har opplevd er å bli kjent med Jesus.
Hans kjærlighet til oss her på jorden.
Jeg har også opplevd under i hverdagen. En gang som jeg hadde influensa og høy feber, så kjente jeg at Gud ba meg legge hånden på brystet. Og jeg kjente at hånden ble veldig varm, og det spredde seg ut i kroppen. Rett etterpå så var jeg helt frisk.

Eva-Maria sa...

Oj Z... jag har varit med m mycket och allt ska man inte berätta utan hålla för sig själv som en dyrbar hemlighet! :)

Men några saker kanske man kan säga... har vaknat två gånger mitt i natten och hört en röst tala enstaka bibelord som verkligen uppmuntrat i krisfyllda situationer. Jag har sett en eldslåga hoppa upp från Jesaja 42 och "smälla" mig i magen när jag läste och orden var "levande" på mågot sätt. och annat....

Dag Selander sa...

Året är 1970. Morgonmässa i Stjärnhussalen i Örebro. Innan personalsamlingen inleddes kl 9 samlades vi till mässa kl 8. Den här morgonen kom bara en av prästkollegorna, Wilhelm. Vi var alltså bara två samlade. Sammanlagt var vi väl fem präster.

Tjugo år senare talar jag med Wilhelm. På telefon. Han frågar mig:
- Ja, du Dag, du hörde vad som hände mig 1970?
- Nej.
- Det som hände i Stjärnhussalen?
- Nej, ingen aning. Vad var det som hände?
- Du kommer ihåg mitt haltande. Min polio. Den morgonen lämnade jag min käpp. Den morgon blev jag helad från mitt haltande. Mycket märkligt. Vilken glädje det varit för mig ska du tro. PÅ många sätt...

aneht florin sa...

Har både sett människor bli helade och varit med om flera helanden själv. Det största är ju naturligtvis frälsningen och det andra största för mig är detta:

Hade under tre år tid fruktansväda mardrömmar, syner, hallucinationer och varje natt under de tre åren var en plåga. Jag var så bunden i skräck på nätterna att jag inte ens vågade gå upp ur sängen på natten utom ett fåtal ggr. under de åren.
Första gången jag fick möta Guds kärlek blev jag helt fri från detta. Detta och den underbara upplevelsen av Guds kraft och kärlek den kvällen på ett möte,gjorde att jag började tro på Jesus. Det var 28 år sedan och jag har aldrig haft något av dessa mardrömmar m.m sedan dess.
Mvh aneht

Haggaj sa...

Z,
Jag har varit med om mirakel, en del av dem är precis som Eva-Maria säger något man håller för sig själv.

Men det jag är ute efter nu på mina senaste bloggpost http://haggaj.blogg.se/1194693379_guds_ingripanden_i_hi.html
är att vi skall få vara med om Gudsingripanden i våra liv allesammans!

Men en sak måste jag kanske berätta redan här och nu. Och det är att varje gång jag går till Gud med mina önskningar och bördor så märker jag att han skyddar mig och mina tankar på ett nästan militäriskt sätt*. (*skydd enligt Fil 4:7 betyder militärisk vakt)

Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. (Fil 4:6-7)

Jag berättade en gång för en kompis som var psykolog att jag kunde "bolla" mina problem med Gud. Men om jag lät bli att "bolla" dessa problem kändes det som när en jonglör tappade ned bollarna på marken. Jag fick börja om på nytt och eftersom jag fick bollarna i luften igen så mådde bättre.

När jag berättat för min vän psykologen blev han röd i ansiktet. Jag tänkte "oh vad pinsamt, nu kommer det nog med något om Freud". Min vän sa att "Du har ju hört talas om Freud" och jag kände vad var det jag tänkte.

Sedan sa han att "Du måste ju verkligen tro på Din Gud. Annars hade det inte fungerat. Sedan har Du ju gratis tid hos Din 'psykolog'. Och han är tillgänglig 24 timmar om dygnet.

Men det är inte det största. Enligt Freud så har psyket vissa försvarsmekanismer som hindrar att alla problem en människa har dyker upp i medveteandet hela tiden. Vissa trauman skulle t.ex ta all plats i medvetandet om denna försvarsmekanism inte fungerade. Men det finns ett problem med dess försvarsmekanismer. De skapar lock i medvetandet som i sin tur skapar perversioner. Varje lock hindra lite grann en normalt fugerande perseption. Flera lock kan skapa perversioner.

Men om det Bibelordet Du citerade stämmer så vaktas Dina tankar i Kristus. Då behöver Du inte dessa lock och får därmed inte heller dessa perversioner. Därmed borde Du kunna skanna av medvetandet utan perversioner.

Och om det finns en Gud då borde Du därmed kunna höra honom tala."

Och eftersom jag kunde bli kvitt mina problemtankar genom att "bolla" dem till Gud så det också ett vittnesbörd för mig själv och för honom.

Men Z, ska vi inte be Gud om att ingripa i våra liv så att vi kan vara helt tillgängliga för honom så att vi kan bli det som gör skillnad i världen där vi bor och verkar? Då får vi nog automatikst vara med om under och tecken i vår vardag.

Haggaj sa...

Z,
Jag har varit med om mirakel, en del av dem är precis som Eva-Maria säger något man håller för sig själv.

Men det jag är ute efter nu på mina senaste bloggpost http://haggaj.blogg.se/1194693379_guds_ingripanden_i_hi.html
är att vi skall få vara med om Gudsingripanden i våra liv allesammans!

Men en sak måste jag kanske berätta redan här och nu. Och det är att varje gång jag går till Gud med mina önskningar och bördor så märker jag att han skyddar mig och mina tankar på ett nästan militäriskt sätt*. (*skydd enligt Fil 4:7 betyder militärisk vakt)

Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. (Fil 4:6-7)

Jag berättade en gång för en kompis som var psykolog att jag kunde "bolla" mina problem med Gud. Men om jag lät bli att "bolla" dessa problem kändes det som när en jonglör tappade ned bollarna på marken. Jag fick börja om på nytt och eftersom jag fick bollarna i luften igen så mådde bättre.

När jag berättat för min vän psykologen blev han röd i ansiktet. Jag tänkte "oh vad pinsamt, nu kommer det nog med något om Freud". Min vän sa att "Du har ju hört talas om Freud" och jag kände vad var det jag tänkte.

Sedan sa han att "Du måste ju verkligen tro på Din Gud. Annars hade det inte fungerat. Sedan har Du ju gratis tid hos Din 'psykolog'. Och han är tillgänglig 24 timmar om dygnet.

Men det är inte det största. Enligt Freud så har psyket vissa försvarsmekanismer som hindrar att alla problem en människa har dyker upp i medveteandet hela tiden. Vissa trauman skulle t.ex ta all plats i medvetandet om denna försvarsmekanism inte fungerade. Men det finns ett problem med dess försvarsmekanismer. De skapar lock i medvetandet som i sin tur skapar perversioner. Varje lock hindra lite grann en normalt fugerande perseption. Flera lock kan skapa perversioner.

Men om det Bibelordet Du citerade stämmer så vaktas Dina tankar i Kristus. Då behöver Du inte dessa lock och får därmed inte heller dessa perversioner. Därmed borde Du kunna skanna av medvetandet utan perversioner.

Och om det finns en Gud då borde Du därmed kunna höra honom tala."

Och eftersom jag kunde bli kvitt mina problemtankar genom att "bolla" dem till Gud så det också ett vittnesbörd för mig själv och för honom.

Men Z, ska vi inte be Gud om att ingripa i våra liv så att vi kan vara helt tillgängliga för honom så att vi kan bli det som gör skillnad i världen där vi bor och verkar? Då får vi nog automatikst vara med om under och tecken i vår vardag.

Z sa...

Eva-Maria
Jo, vissa mirakel tycker jag är lite för generande att prata om. Men de är många, många. Gud räddar oss där också.

Dag
Helt fenomenalt

Aneht
Jag kan också känna en stor rädsla i mörkret, men det känns mycket bättre om jag somnat in till en aftonbön.

Haggaj
Några gånger då jag var barn bad jag till Gud: "Låt mig hellre vara sorgsen än glad, om jag måste, bara jag har inte förlorar kontakten med dig".
Och så kunde jag tänka på detta vid motgångar: "Aha, kanske vill Han "väcka" mig nu"
Samtidigt kan jag känna att jag kan få både glädjen och Gudskontakten, något jag inte vågade tänka förut

Z sa...

Rudie
Seriöst att du inledde med det största miraklet :)

Ninni
Poetiskt!

Hosanna sa...

Haggaj; Amen!

Eva-Maria sa...

Z,

Jag menade inte att vissa mirakel är för generande. Något sådant kan jag inte direkt komma på.

Men vissa saker tror jag ändå inte man bör tala om för alltför många i alla fall och kanske inte för någon alls då andra inte förstår vad det rör sig om. Gud handlar ju inte sällan med oss personligen och bara vi själva förstår vad händelsen egentligen betydde.

Har erfarit att jag berättat saker som jag insett har blivit totalt missförstått vilket också kan leda till att folk tror man gör sig märkvärdig. Det är bäst att vara fåordig förutom då sjuka människor som blivit mirakulöst friska förstås! Äran går ju till Gud då.

Annars kan människor lätt äras i samband med andliga upplevelser. Här undrar jag om inte helgon ibland får cred på Guds bekostnad!

X sa...

Den personliga erfarenheten av Gud har de flesta människor liggande som en skatt i sitt hjärta. Få berättar om det, därför att det upplevs som för intimt.
Ändå skall man inte söka själva erfarenheten av Gud, utan Gud själv. Det är ju Gud som är den viktiga och inte hans gåvor ;)

//X

Z sa...

X
jo, Gud finns ju där, även om jag inte upptäcker Honom. Han är det enda absoluta. Tyvärr är vissa av oss lite klena i tron, och vill se konkreta änglar på kökbordet som pratar med oss, innan vi känner oss trygga ;)

X sa...

Z,
Samtidigt. Varje skådande av Gud lämnar ett slags "sår". Hur skall en människa kunna leva ett vanligt liv på jorden efter ett sådant skådande?

Skicka en kommentar

Sjung ut