....och allihopa kommer naturligtvis från samma rika del av världen....

Tycker om att debattera med ateister och med andra troende - t ex mer konservativa än jag resp. mer liberala än jag. (I alla fall de trevliga.)
Svd har en artikel om den nya debatten om religionens vara eller ickevara. Om man är icketroende tycker man kanske att tro och religion är en enda stor bluff. Det har jag viss förståelse för. Gud kan inte samtidigt både finnas och inte finnas, så jag förstår att debatten är...hmm.....lite het.

Tack och lov är inte Guds existens motbevisad. Till syvende och sist är det vi troende själva som har bestämt oss för en sanning. Vi tror att kärleken kommer från Honom.

Men när är min tro som allra starkast, då? Vet ej. Är den någonsin jättestark? Hoppas.

Det enda jag känner mig säker på är att tro-känslan är som djupast då jag ber, i synnerhet vid bön om nåd och hjälp i en svår situation.
Ex1. Om jag nästa morgon ska träffa en person jag är nervös inför/i konflikt med/ som är arg på mig. Då släpper jag inte koncentrationen kvällen innan. Jag ber under en längre tid, mer intensivt, mer kontinuerligt än annars. Jag sitter inte och grubblar på ifall Gud existerar (som jag gör när jag mår bra, är mätt, glad, filosoferande, lugn, osv.). Har inte tid. Är då fullt upptagen med rådande situation!
Ex2. Om någon jag tycker om är allvarligt sjuk och ska opereras. Bönen blir mindre sällsynt då och kan hålla på i timmar.

Svenska Dagbladet har satt upp några bilder med Carola Häggkvist, Bo Stömstedt + ett antal herrar som står på motsatt sida i debatten. Rakt motsatt. Jag säger inte att dessa västerlänningar inte har känt på lidande och nöd, som jag och alla andra, men tror de inte att folk från u-länder lever MYCKET tightare än vi, med föräldrarlösa stora barnskaror som får tigga ihop sina pengar, folk i krig som varje morgon undrar om de får återse sina familjer, tortyr pga åsikter, etc etc.?

Kunde inte även dessa personer få uttala sig om Gudstro och om vi ska avskaffa religionsfrihet här i världen eller inte? De som bara har bönen?


Ps. Brasklapp: Det kanske är Svd som helt enkelt har valt att bara sätta in bilder på de amerikanska och västeuropeiska bättre beställda religionskritikerna och att det egentligen finns massor med sådana i Asien och Afrika också. Vet ej.

EDIT: Just Björn Ulvaeus gav mig förut uppfattningen att han visste vad lidande innebär!

Jag antar att han skrivit hela texten till musikalen Kristina från Duvemåla.
En sång hon sjunger i sitt lidande och besvärligheter låter
"Du måste finnas, Du MÅSTE......"

Till gruppen ABBA har han definitivt copyright på alla ord:
"Thank You for the music,
the songs I'm singing...."

Vem är det han tackar?

Jag säger inte att man inte kan tappa tron, ändra åsikter här i livet. Undrar bara varför just Björn så frenetiskt klagar på religion, något som präglar hans egna gamla texter?


Blog reactions to this post:
En ny Hedeniusdebatt? (Allotetraploid)

Hur vet man?

Skulle vilja skriva lite om "white man's perspective", som Nihonshu behandlar i sin blogg då han ställer 10 frågor till kristna.
-
Teodicé-problemet (som lyder: "med en god och allsmäktig Gud, varför finns det så mycket tråkigheter i världen?"),
brukar jag ibland försöka besvara med: att vi inte lever i himmelriket, här är det inte fullkomligt och att människan, på något sätt har valt att gå ner från paradiset, hit till världen. "Varför drabbas då de enkla, fattiga länderna mest och inte den dekadenta västvärlden"? är en vanlig fråga från både ateister och troende.
-
Mitt svar är att själva fenomenet orättvisa, är en del av denna ofullkomliga värld.
Men att vi har som uppgift att hjälpa fattiga, hemlösa och sjuka. Varje dag, egentligen (i mån av tid och ork)
Men då får jag motfrågan:
"Så allt handlar alltså om oss? Vite mannens perspektiv, som vanligt? Ska u-länderna lida för att vi ska få en uppgift? Leker Gud med världen?"
Ok, jag vet inte exakt varför det finns lidande, det vore hybris att tro, men jag skulle vilja ställa en motfråga:
-
Att vilja ta bort religion från människors närhet (som vissa organisationer verkar vilja):
Är inte DET vite mannens perspektiv (eller rättare sagt: rika västs perspektiv), så säg?
-
Vem skulle vilja säga till en sjuk och döende att: Sluta be för ett liv efter detta. Det finns ändå inte. Inget hopp till dig!
-
Eller till en mycket fattig familj som inte har några karriärsutsikter, utbildning, boende långt från civilisationen:
Vi vet bäst. Ni ska inte hålla på och be. Det hjälper inte.
-
Om nu vissa svaga, fattiga och sjuka finner tröst och hopp med en viss metod (bön), varför uppmana dem att sluta?
Vi kan inte föreställa oss deras vardag. Vi har det inte så.
-
-
-
Klargörande:
Dessa frågor har jag inte bara fått från Nihonshu, utan från många, inkl. mig själv (egna funderingar).


Blog rections to this post:
Nöd och lidande kring religion (Nihonshu)