18 maj 2007

Borta bra, men 346.127.577.18 bäst

Har ett eget privat "Gudsbevis", eller Gudsargument:

Jag kanske har selektivt minne, men jag upplever att jag på något sätt blivit "hjälpt" varje gång i mitt liv då jag varit i nöd och vänt mig till Gud, genom bön. Tror dock att jag behövt be mycket, i stor envishet, kanske en timme eller mer, men att jag då inte någon gång blivit "övergiven".

En annan konstig känsla: Det verkar som om bönen tar bort ensamheten: Ofta när jag tyst och enträget ber för mig själv, kommer det plötsligt fram någon jag känner (ok, Lund är inte en världsmetropol) och det blir ett intressant samtal. Varför just när jag ber? Och då jag känner mig ensam?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det där ska jag anamma.Använda.

Comment by Fröken Underbar

Anonym sa...

Människan har ett extremt selektivt minne och man minns (om man nu vill det) alltid med glädje vissa saker - dvs det rosa skimret lägger sig över ens ögon kring sånt man vill ska vara bra. Det är lite som med astrologi också släktmässigt - man kopplar samman saker som man läser med det man gjort och drar sen inte allt för kritiska slutsatser.

Det är iofs inte ett bevis mot något du skrev, men bara ett konstaterande att vi människor minns det vi vill minnas och gör de kopplingar vi vill göra - och att vi sällan är objektiva.

Comment by Nihonshu — May 9, 2007 @ 1:36 pm |

“Det var så fina somrar när jag var ung och vi hade alltid snö på vintern” är en välkänd klassiker i sammanhanget.

Comment by Nihonshu — May 9, 2007 @ 1:37 pm |

Som sagt dock, inte alls ett bevis mot något du skrev, bara en parantes kring det här med hur man minns saker. Ur mitt vetenskapliga perspektiv beror det på evolionära anledningar såklart - en psykologisk försvarsmekanism för att undvika depressioner gör att vi alla förtränger negativa saker och förstärker positiva.

Comment by Nihonshu — May 9, 2007 @ 1:40 pm |

Och jag stavar som en kratta ser jag.. och det lovar jag att jag har förträngt till i morgon.

Comment by Nihonshu

Z sa...

Jo, vissa envisas med att tro det bästa om varje situation.
Önskar jag var en av dem.
Och att jag inte såg ner på astrologer, som jag gör, utan respekterade dem. Det är bara så irriterande när någon säger: “Har läst att du är sådan och sådan”
;)

Comment by system administrator (z)

Skicka en kommentar

Sjung ut