23 nov. 2007

Amanda klarar bluenote-skalan

Jag har tidigare berättat att jag, liksom Karin L-V, verkligen gillar att lyssna när Idoldeltagaren Amanda sjunger; varför gör jag detta? Hon hamnar väl falskt i tonerna ibland, snett utanför definitionsmängden?

Men när hon fixar det....får jag välbehags-gåshud......Jo, det är nämligen så, att mina öron är väldans svaga för "bluestoner" dvs när någon kan sjunga i den sk pentatoniska skalan.

Det är extremt få svenskar som klarar detta naturligt, eller ens orkar bry sig om det.
Kanske Mats Ronander....men sällan... Det skulle väl vara enstaka sekunder under Sven Zetterbergs sång.....

Superstjärnan Carola har lärt sig med åren; i förra programmet skulle hon instruera deltagarna i skön gospelsång. Men även hon undviker ibland Elvis-blues-shouten. Synd, för annars lät hon stundtals grym.
Och fastän den favorittippade Daniel förmodligen vinner (han kan ju sjunga precis vad som helst, utom just......naturliga osökta bluestoner),
så kan jag inte hjälpa att jag känner mest välbehag då Amanda Jensen får till det, då det inte blir falskt: När hon halvhest stoppar in precis rätt tonart och improviserar: När det verkligen låter rock n' roll.
......jag har aldrig förut hört någon svensk som klarat av att sätta pentatoniska skalan rätt, att få in den härliga spännande nyansen som gör att sången inte låter lika monoton. Det är tydligen svårt att låta så.

.....skrev denna post för att få det gjort ifall hon skulle bli utröstad ur tävlingen i kväll. Amanda är bara 18 år och jag hoppas att hon fortsätter med musik (framför allt: sången) och ger ut, producerar etc, så att jag och andra med likadana öron kan börja med, och överleva, musikradiolyssnande.....


Dagen: Idol-Christoffer sjunger för barnen
Tv4-idol: Rocktema

6 kommentarer:

Karl sa...

fast den pentatoniska skalan är ju bara en "enkel" moll-skala. Den innehåller egentligen inga bluestoner, och det är nog ganska många som kan sjunga inom den. Skulle man däremot höja den tredje tonen där (F:et) ett halvt tonsteg, så skulle jag säga att du har en blueston.

Z sa...

Karl
Jo, det är sant, men jag märker redan folks problem med det pentatoniska, och om man sedan lägger till F# et, så blir det helt omöjligt för de allra flesta sångare här uppe. Känslan sitter liksom inte där.

Är vrålnyfiken på Andreas' presentation av "Heaven's on Fire", samt "Roxanne" i Daniels tappning.
Kommer det låta skönt denna gången?

Anonym sa...

Hej!

Den pentatoniska skalan innehåller fem toner (därav namnet penta) och inga s.k. bluestoner överhuvudtaget. De finns både i dur och moll t.ex tonerna 1 3 4 5 7 av den diatoniska skalan = moll-penta. Annars får du skalan om du staplar fem kvinter på varandra, t.ex. F - C - G - D - A. På piano kan du spela de svarta tangentera.

Om du skulle läst sidan du länkar till på wiki skulle du också veta detta. Sök istället på "blue note" och du kan läsa om de sk blå tonerna: b3, b5, b7 - dvs sänkt ters, sänkt kvint eller sänkt septima.

Jag kan erkänna att jag aldrig sett ett enda avsnitt av Idol och har ingen aning om hur denna sångerska sjunger. Min poäng är dock att om man i sin sång enbart använder den pentatoniska skalan finns inga bluestoner, utan enbart de fem ovan nämnda. Det skulle antagligen låta ganska trist. Men vad vet jag...

Z sa...

Ok, Tommy,
men visst är pentatonisk skala en ingrediens (stod bl a i wikipedia-länken), det märker jag när jag spelar den tillsammans med andra toner (som ligger ett halvt steg över en av skaltonerna.

Ok, jag ändar rubriken från "pentatonisk skala" till "bluesskala" ;).
Blir bara så trist att jämnt hänvisa till tonika, subdominat, dominant jämnt....

Anonym sa...

Bra poäng men fel förklaring på varför det är bra. Det är just skala-tänkandet som ledit till att vi har den här tråkiga pusselbits-musiken idag.

Bluenoteskalan är en uppfinning för att förklara musikaliska uttryck på precis det gamla vanliga tråkiga sättet som vi alltid gjort. Det är bara att höra på Robert Johnsson så fattar du att det här med bluenoteskala är en abstraktion för att passa västerlandets musikaliska paradigm....

Z sa...

Anonym
Ja, vad det än är, så verkar de flesta av oss väldans tröga på det, här uppe i Norden, men inte Amanda.

Jag är så säker, för mjag har, sedan barndomen, alltid liksom magnetiskt dragit öronen mot denna typ av "märkliga melodier", som ingår i rock n roll och blues: Överhuvudtaget stora tonhopp, faktiskt

Skicka en kommentar

Sjung ut