Varför finns bevisbördor, tror ni?

Jag har en fundering kring det som diskuteras i kommentarerna till Doktorns inlägg Bevisbördan i frågan om Guds existens. Varför blir blir debatten mellan Anonym och Doktorn komplicerad? Ämnet verkar klurigt, och jag vill gärna utreda vad vi redan ser som självklart när vi börjar diskutera: är det samma saker?

1. Vad är bevisbörda för någonting? Definiera gärna.

2. Vilken är den ursprungliga idén med bevisbörda? Vad tror ni?

3. Kan man utifrån själva definitionen av bevisbörda/argumentbörda, sluta sig till vilken av parterna som har densamma?


I nästa inlägg lovar jag att förklara varför jag ställer dessa frågor. UPPDATERING: Jag kanske redan förklarar i kommentarerna nedan.
.

Photo: "Autumn colors vs evergreen", By user: Fir0002 Licence: GNU Free Documentation

Behöver inte ha rätt på alla.....

Jag testade två olika svar på den ena av de åtta quiz-frågorna, och omdömet blev sjysst nog likadant:

You Are Incredibly Logical

Move over Spock - you're the new master of logic You think rationally, clearly, and quickly. A seasoned problem solver, your mind is like a computer!

How Logical Are You?

Tipset kommer från Orsakverkan

Vad var det som började för 13,7 miljarder vårar sedan?

Ibland funderar jag på följande oklarheter. De är kanske inga paradoxer, men det känns som om några led i argumentationen kan ha hoppats över:

Om forskarna bestämt hävdar att vi inte vet vad 'tid' är för någonting: Hur vet man då att tiden inte alltid funnits? Vad var det för entitet som började existera vid Big bang?

Och om man nu anser att det finns många universa (många 'alltihop'?), hur kan man då fastslå att tiden har en början? Vilken tid lever/levde de många okända 'grannarna' i?

Den där sköna biten...

.....alltså, en annan är ju för dålig på att (vilja) anta utmaningar - ni vet de här kedjebreven oss bloggare emellan. Har knappt klarat någon uppgift som grannbloggare hittills har ålagt mig. Öken. Men den här gången får jag skärpa mig eftersom det tydligen handlar om att sprida kärlek genom musik TheRealMymlan startade kalaset och Emma Opassande hängde på. Mackan var den som länkade hit och gav mig huvudbry... ;)

Nåväl, jag får börja. Minnet är speciellt, även om det kanske låter alldagligt. Jag hade bestämt mig för att sörja efter någon olycklig kärlek och åkte till vackra Helsingborg för att ensam uppleva en solig söndagseftermiddag. Jag minns att jag stod på en utsiktsplats, Terrasstrapporna nedanför den medeltida borgen Kärnan, och blickade nedåt, ut mot havet, mot färjorna, mot Helsingör.
.....hade tagit med mig något band (farsans?) i min gamla Walkman, och i hörlurarna hördes Jeff Lynnes (Electric Light Orchestra) fina stämma, tonsäkerhet, och genialiska arrangemang.

Får ibland tårar av glädje, inte av sorg, då jag hör hans version av den klassiska gamla balladen Stormy Weather. Exquisite.

Trots titeln tänker jag på blå himmel, solnedgång och trevliga människor, goda vänner, samt på dagar som går från sorgliga till glada. Kanske på grund av det lunkande, coola tempot. Lyssna och njut, vänner. Stormy Weather blir inte bättre än så här:

http://www.youtube.com/watch?v=sv48OwxXOTs

Ps. Mackan, du undrade om det möjligen skulle handla om bluesharmonier, som brukligt i min blogg, och jodå, visst hör man spåren av de berömda ackorden E7, A7 och H7, någonstans.

Jag önskar förresten att Hosanna, Pekka, samt Charlotte-Therese ville dela med sig av lite musik som får dem att tänka på kärlek :), gärna med ett par rader som förklarar.

Två aktuella citat jag får svårt att glömma....

....speciellt detta första, som jag inte minns exakt. Imorse på tv-nyheterna visades ett inslag om den tragiska flygkraschen i Spanien igår, där ungefär 150 människor dog. Jag tänker på en samlad sörjande pappa, på flygplatsen, som försökte förklara för reportern:

Reportern: "Det måste kännas fruktansvärt?"

Pappan: "Ja, tänk dig att du ska hämta din son som fyller 23 år idag, på flygplatsen, och så får du reda på att han inte finns mer...."

Detta ska jag komma ihåg.


Det andra citatet kommer från debaclet om den pekande handen vid tryckknappen på styrlådorna vid övergångsställena (handen pekar mot Jesus, enligt tillverkaren Prisma Teknik). De har fått en hel del reaktioner efter tidningen dagens artikel. VDn berättar:

"-Det var en som skrev till mig att han skulle sluta trycka och då skulle jag bli ansvarig för om han blev ihjälkörd. Jag svarade att jag önskade att han skulle vara noga med att se sig för, men att han har kvar ett problem:
"Varje gång du skriver dagens datum så bekräftar du att den du kallar sagofiguren Jesus är utgångspunkt för vår tideräkning, då får du sluta skriva datum också!""

Busschaufförer undrar om de berömda okynnes-knapp-tryckningarna

Tjoflöjt. Johan S har tydligen åkt med en guldklimp till bussförare, som log mot alla, hälsade vänligt, körde försiktigt, etc.. Yes, sådana finns också. Man minns dem dessutom till utseendet, och blir lite glad då just de kör. Good for you, Johan.

Jag har en spaning och ett underlättande tips till busschaufförer, angående de besvärliga Stanna-knapparna. Man har varit med om del otrevliga stunder och spänningar då chaffisen stått och skrikit bakåt:

"Någon envisas med att trycka på knapparna och sabotera. Nu har jag stannat vid hållplatsen; vill någon stiga av eller inte?" "Vem är det som vill av?" "Nå??" "Nå??". Resenärerna blir på något sätt kollektivt anklagade. Gnh. Vi står och glor på varandra i den pinsamma tystnaden "Var det du?" "Eller jag?" Varje gång chauffören startar låter det "Pling! Pling! Pling!" (Märk väl: Inte bara det normala ensamma "Pling"), utan att det betyder att någon vill gå av vid nästa hållplats. Hmmm......

Efter ett par sådana bråk-färder har jag upptäckt problemet; det är INGEN ALLS som står och busar.

Utan vad som händer är att de sk touch-knapparna är överkänsliga, ni vet....de platta runda knapparna för barnvagns-/handikapp-avstigning. De där lirarna sitter på bussväggen och inte på någon stång. En gång stod jag nära en sådan och råkade nudda den: "Pling! Pling! Pling!" lät det högljutt och markerat. Tog en stund innan jag insåg vad jag hade gjort! Som tur är, hade aktuell förare inte ätit vrål-flingor till frukost just den morgonen, men jag började smått lägga ihop två och två....

Kära busschaufförer: De som busar och sabbar på bussarna sitter i regel allra längst bak och står inte vid "rullstols-knapparna". Var brukar klottret vara någonstans, t ex? De är alltså oskyldiga som lamm i dessa fall.

Nästa gång ni hör energiska "Pling Pling Pling!" vid varje start, så kan ni kanske tänka på dessa hi-tech-touch-buttons med häftiga lysdioder på (lyser i två färger dessutom, om jag minns rätt). Någon råkar förmodligen, utan att själv vara medveten om det, röra vid en sådan överkänslig en, med en kavaj-knapp, en väsk-flärp, kanten på en barnvagn, eller med ett hårstrå.....

Tack på förhand. Vi ses :)




Någon annan som har ett brinnande viktigt meddelande till lokaltrafiken?


Ps. Google translate har gjort en obetalbar översättning på detta inlägg.

Twinglar järnet för att ha skuggan av en chans att locka hit någon läsare med nämnda yrke, men jag betvivlar starkt att följande artiklar är frekventerade: Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Svd, Svd, Svd, DN, DN

Image source 1: Skånetrafiken, Image source 2: Västtrafik

Vad var idén med de olympiska spelen?

På högmässan i Mariavalls kloster i söndags, bad nunnorna bl a för de olympiska spelen.

...& mitt i all hype, medial uppmärksamhet, proffsträning, politik, superdräkter och stress, kan man lugnt fråga sig:

Vad var tanken med de första antika olympiska spelen ?

Vad tror ni?
.

OS-bevakning: SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN (Johan Esk: "Nu petar Phelps ner Federer från tronen")

Photo description: Palaestra at Olympia, Author: mdoege@compuserve.com Permission: GNU Free Documentation License

Psaltaren 102:7

Jag liknar en uggla i öknen, är som en uv bland ruiner.

.

Photo description: Tawny owl [kattuggla], Strix aluco

By: User:Akumiszcza, Licence: GNU

"Argument" om politisk korrekthet....

"Jag tycker si och så, för jag vill inte vara politiskt korrekt. Jag är trött på politisk korrekthet"

.....är inget argument i sig, för ens ståndpunkt.

Bättre kan man väl allt?

Andra uttalanden som är släkt med ovanstående:

"I Sverige finns det visst bara plats för en åsikt åt gången"
"Alla måste inte tycka likadant, så jag anser minsann följande:......"

Hoppas folk motiverar sina åsikter med lite mer substans än bara trots-argumentet. Eller vad säger ni?


Photo description: A group of puffins (lunnefåglar), one with spread wings (photo taken n. Farne Islands, England) Author: Matthias Meckel, Permission(Reusing this image): GNU FDL

Skenande blodtryck i nätdebatter....

.....börjar helt oskyldigt med att man känner att "någon har fel, ute på internet". Jag måste rätta personen, så att inte andra läsare får fel uppfattning om hur saker och ting verkligen förhåller sig! Nu med en gång!

Men när det hettar till och man börjar anklaga varandra(s argument) för att vara knäppa/idiotiska, så sker en liten sak som påminner om speldjävulen, har jag märkt..... man kan kalla fenomenet prestige-trollet. Det kommer smygande....

Den ena parten märker inte att skrupler lyser med sin frånvaro hos den andra, samt att den andra verkar ha hur mycket tid som helst. Ingen syssla på dagarna?

Och så ödslar man onödig tiddeli-tid på denna omogna individ, för man vill inte att h*n får sista ordet inför andra läsare..... men vakna lite här, kära vänner:

Den jobbigaste typen kommer alltid att skriva sista ordet. Inse. Även i en fysikdiskussion på nätet mellan en fysikprofessor och en omogen troublemaker, så kommer troublemakern att 'vinna', det vill säga: fläka upp sista kommentaren, för h*n har förmodligen inget annat för sig.

Ju snabbare man inser detta, och ger den andre sista ordet, desto bättre för en själv: man sparar tid till arbete/studier/familj/livet, samt återfår normalt blodtryck.

En gång för ett år sedan skrev någon
"Ja, men du är ju en idiot som säger...." Jag svarade ungefär
"Vet nu inte vad jag ska säga. Jag blev lite tyst ett tag. Tack för dina synpunkter"
därför att jag omedelbart förstod att häftiga debatter inte var något för mig, inget jag var bra på. Jag är inte kvick nog, inte smart nog, dessutom har jag principer om vilka ord jag använder. Dessa principer och spärrar har uppenbarligen inte motparten.
Dessutom är erfarenheten att påpekar man den andres glåpord, får man "vadå, har jag inte rätt att säga vad jag vill?", och mer maraton-tjafs, tillbaka.

Och det är en grov missuppfattning att anta att troublemakern är av tuffare virke/mer hårdhudad, än man själv är:
skulle h*n inte känna sig sårad/förolämpad, etc, så skulle h*n aldrig använda glåpord, eller vara så energisk med att svara tillbaks hela tiden. Har ni tänkt på det?

Det är skrupler h*n saknar. Inte känslor.

Nästa gång ni tappar tålamodet och känner "system overloaded", pröva med att ge den andre sista ordet, och tänk för er själv "Tja, h*n har nog ändå inget annat att pyssla med i livet än detta bråk"

:)

Ps. Helgardering: Långa intressanta diskussioner är däremot spännande. Lite polemik ska man väl tåla, bara man låter hälsan få leva ifred.


Photo Description: American Pipit / Anthus rubescens På svenska: Hedpiplärka
Author: Wolfgang Wander, Licensing: GNU Free Documentation license,

Får en känsla av att det inte är städerskor det handlar om.....

.....när frikyrkopredikanten John Bevere talar om att vissa får en högre position i Himmelriket än andra, och att det är hierarkier som gäller.

Tidningen Dagen skriver ofta om nya glada hoppfulla predikant-talanger, och man vill gärna glädjas med dem, men det är något som ofta skaver med det intryck man får. Ett intryck om framgångsteologi. Låt mig försöka sätta fingret på det....lite...originella.....i deras budskap.

Jesus säger att de som räknas lägst här på jorden, kommer först i Himlen. Ju.

Och man måste i det här sammanhanget komma ihåg att han ger auktoritet till en ledare för att betjäna, inte för att härska över andra.
säger Bevere

Så långt allt väl...men stopp och belägg i alla fall:
....här sker ett litet omärkligt, men ändå underförstått hoppeli-hopp: är ledarna på jorden de samma som står högst i Himlen?

Och hela artikeln verkar handla om hur ledare ska vara och inget om resterande 95% av befolkningen. Man får en känsla av att detta utspel om hierarkier i Himlen, har med ledarskapet här på jorden att göra.

Han och många andra predikanter verkar glömma bort de verkliga tjänarna, som inte har/strävar efter, titlar, kändisskap eller bekräftelse i form av en massa människor som berättar hur bra de är hela tiden, samt står och lyssnar på dem minst en gång i veckan.


Synpunkter på följande evangelieord, mottages tacksamt:

Matt 19:30
"Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist."


Dagens bloggtips: Vad är ett helgon? (Närvaroattacker) ,
samt få ett fniss hos Mackan: Intervjuer, vigslar och Göran Skytte

Photo source: freefoto.com