När Jimi sjunger samma melodi som han spelar - paff-bra
Några korta ord om det vackra: En av komponenterna i skönhet är 'det oväntade', det överraskande.
När man är liten och börjar lära sig lite om musik sjunger man i regel unisont med de andra i barnkören. Alla vrålar t ex "Sankta Lucia" i samma toner (förhoppningsvis).
-
Senare får man höra om att sjunga i olika stämmor, dvs olika melodier som passar ihop med varandra. Och så kommer revolutionen i barnens och ungdomarnas liv: Ackompanjemang: På instrumenten spelar man flera toner samtidigt (awesome!) till sången och får det att låta så fantastiskt (förhoppningsvis).
-
Om någon sitter och klinkar på ett piano när de sjunger samma melodi, säger kanske folk runtomkring: Kompa istället!
Denna regel satt alltså i ryggmärgen på mig första gången jag hörde Jimi Hendrix: Gypsy Eyes Vilken överraskning. I refrängen gnäller gitarren samma melodi som Jimi sjunger! ("..Well I realize that I've been hypnotised, I love your gypsy eyes...")
-
Spelandet förstärker liksom hans röst. Briljant. Genialiskt.
Nästan samma effekt hörs i Castles Made Of Sand.
-
Känslan man får då man hör något nytt och överraskande, OCH bra, är obeskrivlig. Det hoppar till i hjärtat och pulsen skjuter i höjden, som i en Schrödingervåg..... Jag har ett förslag på nytt uttryck, som SAOB efterlyser i Svd: När någonting fint och bra verkligen överraskar. Något man inte kunnat föreställa sig kunde funka.
Det är onekligen:
paffbra!
.
Uppdatering: Signaturen Verdandis formulering är beskrivande:
"Du menar att han "wailar" unisont med rösten och gitarren?"
-
5 kommentarer:
Ok, vi får sprida uttrycket paffbra så kanske det kommer med i SAOL!
Även tveksamt om ordet "Schrödingervåg" finns med i SAOL! ;)
Är det förresten samma Schrödinger som han med katten? När jag hör hans namn får jag bara jobbiga flashbacks från grundutbildningen! ;)
Johan
Jo, det är han, guilty.
Med den tuffa vågekvationen som man ändå inte förstår. ;)
Synd att man inte vågar sätta upp ljudprov på låtarna man tipsar om. Är det förbjudet?
Ordet häpnadsveckande (eng amazing, astonishing, astounding) kan u användas för sig självt och då funkar det bara som ett positivt begrepp har jag för mig - och låter som en fungerande synonym till "paffbra" när man använder det utan påföljande negativa ord. Dvs: "Låten var verkligen häpnadsveckande" el "That song was astonishing"
Begrepp som "fantastiskt" och "häpnadsveckande" blir ju automatiskt positiva om man låter bli att skriva något negativt efteråt (fantastiskt dålig eller häpnadsveckande dåligt) - iaf vill jag minnas att språket funkar så.
Absolut -men hellre Häpnadsväckande, med ä - det är ju nämligen något som har väckt mig, skakat om mig, fått mig att höja på ögonbrynen etc( inte något man veckar!). Ursprungligen ett onomatopoetiskt verb med grundbetydelsen 'kraftigt dra in andan, flåsa'Något som man kanske automatiskt gör när man häpnar!
Sedan är det en annan sak att jag i vart fall aldrig skulle använda en positiv förstärkning framför ett negativt ord. Jämför exempelvis
"Tack vare att han bröt benet kunde han inte åka på semester" med "På grund av..."
Fantastiskt dåligt skulle jag nog undvika.Liksom skitgott.
Maria
Skicka en kommentar
Sjung ut