31 juli 2008

Om att plocka upp sitt eget skräp

Förrförra veckan skrev jag ett litet inlägg inspirerat av mamma. Gissa vem som nu också har blogg-förslag: farsan, så här kommer en miljö-fråga från honom

Under de senaste åren har man funnit en hel del gamla icke-briserade bomber från världskrigen, ute i Europas storstäder. Nu senast handlade det visst om en halv-tons-bjässe, som hittades av byggarbetare i Budapest; ca 10 000 personer fick evakueras, för säkerhets skull. Bortforsling och sanering är ingen lätt eller billig historia.

Eftersom vi människor - speciellt politiker av alla kulörer - ofta och varmt talar om att vara miljövänliga, samt att göra rent efter oss:

Kan inte de som släppt bomberna i fråga (t ex allierade och ryssar) själva pallra sig iväg till platserna ifråga och plocka upp skräpet de släppt? Jag talar även om alla farliga landminor ute i världen.

Eller: helt enkelt betala för saneringen? Kan det va' så svårt?

Ska bomber och granater undantas från regeln om att plocka upp sina egna miljögifter?


Photo description: Geological museum, Budapest, Source: Made by user Gvarady

28 juli 2008

Stridbar ateist ger ett litet erkännande :-)

"I do not deny that religion has inspired great art and music, which does much to enrich our lives. I personally have spent many happy hours viewing religious art in the great museums of the world and listening to sacred music in concert halls and recordings.

I cannot think of anything more beautiful or more touching (or amazing) than Michelangelo's Pieta in St. Peter's in Rome. In my youth i thrilled at singing Bach's "Magnificat", Handel's Messiah, and Brahm's Requiem as a member of a church choir"

ur Victor Stengers bok God, The Failed Hypothesis,

Photo description: Saint Thomas Church in Leipzig, where Bach was the organ player. Source: Dirk Goldhahn.

24 juli 2008

Allmänt om reliker, och vad som stämmer och inte stämmer

Den heliga stolen - Vatikanen - intar en försiktig hållning gentemot alla reliker som ligger i kyrkorna (oftast under altaret).
Man menar att det inte spelar så stor roll huruvida en viss benbit, eller hårtuss verkligen kommer från det angivna helgonet; om en viss relik hjälper människor att komma till tro, eller förstärker deras tro, så vill man inte förstöra detta goda.

Ok, jag är med på det resonemanget, i alla fall vad gäller reliker där mycket talar för att de är äkta.

Men de som inte rimligen kan vara det?

Jag tänker på vad som händer när en troende blir skeptisk, som läser om dessa "omöjliga" reliker, samt om stigmatiseringar (Kristi sårmärken på den egna kroppen, skärsår) som visar sig vara orsakade av personen själv, etc..

Vad händer när man läser en del om sådant?

Börjar man inte fråga sig en naturlig följdfråga: "Hm...vad är det MER som inte stämmer inom kyrkan?" "Något i Bibeln? Något i evangelierna?" "Det som står om Jesu liv?"

Personligen vet jag inte alls om kyrkan vinner på att godkänna (eller i alla fall inte ge kritik till) alla möjliga "reliker" och påstådda stigmata. Vem tjänar i längden på om folk tror att kyrkan inte är sanningsenlig?

Blev ganska så berörd av denna avslutning i Skeptic Dictionarys artikel om falsk stigmata:

What could be more special than being chosen to suffer the Savior's wounds and torments? What could please God more than being a living proof of God's existence?
Well, being honest and truthful might be a good start.


En riktig tankeställare för mig.

Vad tycker ni?


Ps. Stigmata jag tror på är de som skett med Padre Pio.
En relik jag anser med stor sannolikhet är äkta, är Turin-svepningen. Det har gjorts nya undersökningar av dukens pollen bl a, som är 2000 år gamla och kommer från blommor som endast växer kring Jerusalem. Delarna från 1300-talet, är troligen tillvävda till originalet.
.

Photo by Ian Britton, principal photographer for Freefoto.com

22 juli 2008

Spela blues med glädje och rytm

Kan vi vara överens om att blues är trist?
undrar en röst i debatten

Undertecknad får en klump i halsen, svarar, och stoppar till och med in ett gudsbevis på köpet:

På ett sätt, ja: om den är lååååångsam och "billig" dvs om utövaren inte har ansträngt sig utan bara tänkt:

"Ja men, jag kör väl lite långsamma komp i ackorden E7, A7, och B7; det är ju ändå rätt harmoni...."
(inga namn nämnda). Detta händer tyvärr alltsom oftast i bluestältet på Malmöfestivalen.

Analogi: De flesta vaniljglass-typer smakar ingenting, T ex: GB, med ursäkten "Men det är ju bara vaniljglass" Vilken skymf mot den aromrika vaniljstången!

Eller någon som vräker på med sin ensamma gitarr och inte sjunger fint. Keyboard/piano är viktigt i ljudbilden, anser jag. Såvida man inte spelar asbra, tight och perfekt synkat, som ZZ Top, t ex. Då kanske man kommer undan utan vacker sång eller piano.

Sonny Boy Williamson gör många rätt enligt undertecknads humbla mening!
http://youtube.com/watch?v=EZKjm2kUBgc - "All My Love In Vain" - rena Gudsbeviset.
Han sjunger med en behaglig mjuk låg manlig, stark ton, spelar kunglig piano, etc

Hellre bara piano än bara gitarr, säger jag, och hellre lite snabbare, nämligen rhythm n blues

John Mayall lyckas med ett underbart sound med sitt elpiano.
(Han befäster min övertygelse om blues som världens bästa musikgenre)
http://youtube.com/watch?v=u5e0hwbxtrE
http://youtube.com/watch?v=a9lxHeqPkeE
.

Photo by: Andreas Sichelstiel
for Wikipedia.org, Licence: CC Attribution Share Alike
Description: Gibson Les Paul Guitar, detail

17 juli 2008

"Saliga är de som är fattiga i anden....


....ty dem hör Himmelriket till" säger Jesus i evangeliet.

Hur får man ihop detta med alla uppmaningar om förkovring, saklighet, skepticism, noggrannhet, studier, etc?
.
.
Idén till detta inlägg kommer från mamma.
.

15 juli 2008

Lite foton från Bulgarien/Varna


Dormition of the Theotokos, heter staden Varnas katedral, på engelska. Ungefär: "Gudaföderskans insomnande" på svenska. Ännu finare inuti, med massor av väggmålningar (och stor ikonostas).

Det var lite för varmt att gå omkring i Varna, så man fick i princip hålla sig till området runt kyrkan.



Vi besökte ruinerna efter munkklostret Aladzha (mellan Varna och Golden Sands).

Förutom den sköna gröna omgivande skogen, fanns ett minimuseum med foton på upphittade ikoner, samt några pedagogiska bilder, som den här. Så här bodde alltså munkarna. (Klicka gärna på bilderna, för förstoring)




Teckningen på grotthålans vägg i berget visar att detta var matsalen för flera hundra år sedan.









Hotell-receptionisten upplyste om att det ju faktiskt finns en kyrka i charter-byn Golden Sands: "Johannes Döparens födelse".
Kyrkan nådde inte ens "upp till knäna" på hotellen och casinona... men fin och gullig var den allt.










Bilderna är uppladdade från Doktorns dator. Jag tror att de två översta är tagna av Doktorn, och de två nedersta av undertecknad.

Ja, det var ju ett märkligt agerande....

......av just kristdemokraterna, att allesamman i riksdagsgruppen röstade för en lag som underminerar religionsfrihet;
nämligen förslaget om att få avlyssna och spana på någon utan minsta misstanke, bara på måfå, inga domstolsutslag.
Nu visar det sig, föga förvånande, att FRA avlyssnat Livets ord.
Intressant att notera är också det faktum att många av dessa riksdagsmän är från frikyrkan/Pingstkyrkan/Livets Ord.

Hrmpf...& dubbel-hrmpf....
Är Ulf Ekman och Livets ord ett hot mot rikets säkerhet, kanske? Var de det på 90-talet, för att de bedrev mission i Ryssland?

Många fördomar hade jag (liksom större delen av Sveriges befolkning) gentemot Livets ord, men inte att de hotade Sverige i alla fall.

Så här skrev jag förut:
"Tror ni att vi kommer kunna behålla den religionsfrihet och åsiktsfrihet vi har i landet (klassiska kännetecken för liberalism), om vi inte kan gå säkra för avlyssning?"



Nä, nu får en väl sluta gnälla, och gå på lunch....

Svd,

Ps. Många svenska bloggande FRA-motståndare är väldigt skeptiska till religion överhuvudtaget, men utan att ha spanat in en enda av bloggarna, kan jag i detta fallet redan gissa att de INTE samtycker med avlyssningen av livets Ord.

Uppdatering: Mackan tar det som vanligt med lite humor

Photo source: http://en.wikipedia.org/wiki/Parliament_of_Sweden

14 juli 2008

Vem bryr sig om en liten pendlare?

De olika dagstidningarna intervjuar pendlare om hur de kommer att klara en eventuell busstrejk i Skåne (som i så fall börjar vid midnatt, natten till onsdag). Men jag tror inte att svaren är representativa. Endast en av fyra publicerade uppger att de får problem att ta sig till jobbet, men sanningen är nog att ca 75 % av pendlarna får problem. Alla har inte bil/cykel.

Jag får gå i 60-70 minuter till tågstationen i morgon bitti, samt samma sträcka och tid hem igen. Detsamma gäller alla andra dagar under busstrejken.

För både arbetsgivare och strejkande innebär dessa förhandlingar att mycket prestige står på spel. Undrar om någon av dem ägnar en liten tanke åt pendlarna som drabbas, eller om denna berömda prestige går före.

Vilken prestige jag menar? Jo, den här: "Nu har vi sagt att det ska vara så, så då blir det så! Om vi viker en tum, tror de andra att vi är oseriösa"




Jag ska be till Gud att det inte blir strejk i Skåne på onsdag.


Sydsvenskan, Sydsvenskan, SvD, Info om strejken på Skånetrafiken.se, som påpekar att de inte är någon part i konflikten.

Photo source: Skånetrafiken

11 juli 2008

Vad är skillnanden....


.....mellan en sanning och en absolut/ultimat sanning?
.



.
.
.
Photo of Montauk Point Lighthouse, by user Wolfgang Wander,

8 juli 2008

Vad innebär förlåtelse?

För att få lite rätsida på diskussionerna kring botgöring och kompensation, kan man först fråga sig:

Vad innebär det att 'förlåta någon'? Vad gör man faktiskt då?


Har ni någon bra definition?
Svaret får gärna vara av praktisk art.


Och jag är även nyfiken på icke-kristnas svar



Ps. Dagens bloggtips: Inre bön, där Sleepaz berättar om när han blev frälst

Tidningen Dagen: Om att förlåta en politiker

4 juli 2008

Avlat, botgöring & två sorters ånger

Ibland försöker jag grubbla fram egna argument för de olika punkterna i katolska kyrkans katekes (KKK). Antar att det är viktigt att göra egna tankeansträngningar och försöka använda eget förnuft och egen känsla, för att få det hela att (obs: tröttsamt modeord följer) landa i en själv.
Med anledning av en diskussion bland Tuves kommentarer, får jag dela med mig lite:

Vad menar Jesus med avlat och botgöring? Jag tänker att de egentligen är ungefär samma sak. En avlat är en boteftergift. Först, ett citat:

* Anders Piltz i Signum: "I Katolska kyrkans katekes heter det sålunda:

Avlat innebär att det timliga straff som man ådragit sig genom synd som redan har utplånats blir efterskänkt inför Gud” (nr 1471).

Avlaten utvecklades från början ur fornkyrkans botinstitut, där de som begått allvarliga synder – som t.ex. avfall från tron, mord, incest och äktenskapsbrott – brukade åläggas utföra mycket stränga botövningar innan de återupptogs i den kyrkliga gemenskapen. Dessa kyrkliga straff eller botövningar kunde t.ex. bestå av långa pilgrimsfärder, stränga fastor etc.
Avlatens införande under medeltiden innebar ett gradvis mildrande av fornkyrkans stränga botdisciplin.
Istället för att göra en lång pilgrimsfärd kunde man t.ex. förrätta vissa böner i för detta ändamål särskilt utsedda kyrkor. Det var i samband med detta mildrande av den kyrkliga botdisciplinen som man började tala om att man fick ”avlat” för de syndastraff som man ådragit sig.
"


* Det timliga straff som kyrkan och Piltz talar om, är tiden i skärselden, dvs den tid som krävs för försoning inför Gud, reparationen av det brustna förhållandet.

Om man har svårt att förstå det här med avlat, har man i regel också problem med begreppet botgöring:
"Gud har väl redan förlåtit mina synder så fort jag gjort dem/bett om förlåtelse ?"
"Varför behöva göra något mer när jag redan är förlåten?"

Bra fråga: För våra små synder räcker det att be om förlåtelse.

Men när man blivit förlåten för en stor synd, har man ännu inte upprättat relationen.

Om man gjort en kompis illa, och fått förlåtelse: Ska man inte göra någonting mer då, för att försöka undvika att göra om synden? För att visa att man menar allvar?

* Det finns tydligen två sorters ånger:

1. Den psykiska stressen: "Åh nej, varför gjorde jag så igen?" "Ajaj! Jobbigt! Typiskt mig!"

Känner ni igen det? Jag gör.

2. Den totala förkrosselsen, där man på fullaste allvar lovar att aldrig någonsin göra om denna synd.

Nummer 2. verkar nästan omöjlig, men är tydligen den heligaste formen.


* Alltså:
När prästen delar ut en bot till mig, ser jag det som en beskrivning av vad jag ska tänka på för att inte göra om misstaget gentemot Gud/medmänniskor igen.

Resultatet är minst sagt varierande, men jag är åtminstone intellektuellt medveten om VAD riktig ånger innebär.


Diskutera gärna

photo © MIROSLAV VAJDIĆ for openphoto.net CC: Attribution-ShareAlike

2 juli 2008

Finaste kyrkobyggnaden?

Vilken är den finaste kyrka/katedral ni sett? (infoga gärna en länk)

Själv föredrar jag mest små kapell och träkyrkor, men så är jag ju också lite märklig.
Sankt Nikolai i Ystad är behaglig, mysig och med enkel men stor skönhet:
http://www.stnikolai-ystad.se/a/index.php?option=com_content&task=view&id=15&Itemid=29 Hittar tyvärr ingen infogbar bild med Google.



Ett större verk som trollbinder:
Kan inte glömma Nôtre Dame de la Garde i Marseille, Frankrike.

Var 6 år gammal då jag såg den men minns ändå den klarblå molnfria himlen med solens strålar rakt på det benvita tornet, och så havet bredvid. Lycka.














Och så önskar man att man fick se Barcelonas katedral "La Sagrada Familia". Ser på bilder ut som ett pärle-sandslott gjort precis vid vattenbrynet.
















.
.

Photo source2:

1 juli 2008

För liten text?

Tycker ni att bloggen är svår att läsa?

Justera med hjälp av muspekarens "hjul" (mellan höger och vänster musknapp).
Tryck ner tangenten Ctrl samtidigt som ni snurrar på hjulet,
förstoras, respektive förminskas, texten beroende på rotations-riktning.

Tack för tipset, Per.
.

Photo by: Stéphane Magnenat, License: Creative commons