7 jan 2008

Teleologi eller blott statistik

Det teleologiska gudsbeviset gör gällande att naturen är så komplext och ändamålsenligt konstruerad att den fordrar en intelligent skapare. Argumentet finns i två huvudversioner: en organismisk variant, vars företrädare debatterar ivrigt mot en darwinism à la Dawkins, samt en kosmisk variant. Här vill jag (Doktorn) reflektera kring den senare och i mina ögon mer intressanta varianten.

Medan det kosmologiska gudsbeviset söker bevisa Guds existens utifrån någon mycket generell empirisk iakttagelse - exempelvis detta att något finns överhuvudtaget - söker den kosmiska varianten av det teleologiska gudsbeviset bevisa Guds existens utifrån mycket specifika empiriska iakttagelser rörande universums lagar, krafter eller initialtillstånd. Argumentet är att universums livsbefrämjande beskaffenhet endast kan förklaras i termer av en intelligent skapares avsikter. För att kunna bedöma detta argument bör vi påminna oss om några mycket specifika faktorer, som till synes är en förutsättning för att mänskligt liv alls ska kunna existera.

I sin utomordentliga bok Summa sex storheter: De grundläggande krafter som styr universum tar astrofysikern (till vänster) Martin Rees upp sex till synes finjusterade storheter, vilka är en förutsättning för mänskligt (och allt annat biologiskt) liv.

En av dessa storheter är ett enormt tal N: 10(36) (tio upphöjt i trettiosex). Detta tal representerar styrkan hos de elektriska krafter som håller samman atomerna delat med tyngdkraften mellan dessa atomer, och det säger att tyngdkraften är 10(36) gånger svagare än den elektriska kraften. Om den hade varit starkare, säg blott 10(30) gånger svagare än den elektriska kraften, hade den uteslutit stabila planetsystem, lett till ett universum i miniatyrstorlek och hämmat möjligheterna till evolution.

En annan storhet, E, uttrycker ett procenttal: 0,7, vilket motsvarar den procentuella andel av sin massa som väteatomer frigör i form av energi när de via fusionsreaktioner omvandlas till heliumatomer. Denna storhet bestämmer i själva verket hur alla grundämnen bildas av väte. Om dess värde hade varit 0,6 hade universum blott varit uppbyggt av väte, och om det hade varit 0,8 hade vatten ej kunnat bildas. Endast värdet E möjliggör en biosfär grundad på kol, vilket är en förutsättning för mänskligt liv.

Ännu en storhet, Ω, är av kosmologisk art och mäter materietätheten i det tidiga universum i förhållande till universums expansionsfart. Om Ω hade överstigit ett visst kritiskt värde 1 (i genomsnitt ca fem atomer per kubikmeter), hade universums utvidgning pga. gravita-tionskraften så småningom hejdats och vänt tillbaka. För att ett universum likt det vi observerar idag skall ha kunnat bildas krävs det att Ω strax efter big bang inte skilde sig från värdet 1 med mer än en biljarddel (en del på tio upphöjt i femton).

Till sist kan vi också nämna matematikern (till vänster) Roger Penroses hisnande tal. Han har beräknat sannolikheten för att ett expanderande universum likt vårt inte i förtid (innan liv har kunnat uppstå) kollapsar i svarta hål till en på 10(10(123)) (tio upphöjt i tio upphöjt i 123).

Det är mot bakgrund av dylika siffror som det teleologiska gudsbevisets kosmiska variant bör förstås. Vi behöver inte Penroses spektakulära uppskattning för att slås av det helt osannolika i att universum av en slump är sådant att biologiskt liv kan uppstå i det. Och om det inte rimligen kan vara en slump, vad återstår då än att förklara det hela med att en högintelligent skapare ligger bakom "de grundläggande krafter som styr universum"?

En som förmodligen inte ser någon annan förklaring är den f.d. ateistiske filosofen (till vänster) Antony Flew, som i en intervju år 2004 förklarade att han numera betraktar sig som teist, och det argument som han särskilt lyfte fram var just det teleologiska: "I think the argument to Intelligent Design [i sin kosmiska variant] is enormously stronger [now] than it was when I first met it."

Martin Rees öppnar dock för en annan förklaring, som varken formuleras i termer av slump eller Gud. Lösningen föreslås vara att betrakta möjligheten av ett multiversum. Om det finns en myriad världar, spekulerar Rees, som tilldelar olika värden till de grundläggande, till synes finjusterade storheterna, är det inget mysterium att någon av dem har tilldelat storheterna just de livsbefrämjande värden som vi kan observera i vårt kosmos. Rees föreslår alltså att det rent statistiskt sett snarast måste finnas ett universum där förutsättningarna är sådana att liv kan uppstå. Detta är nog också det alternativ som de allra flesta kosmologiskt intresserade tänkare ställs inför: antingen antar vi en Skapare, eller så antar vi ett multiversum (eller både och, om vi så önskar). Att hänvisa till slumpen är inte längre ett attraktivt alternativ.

Rees själv hyser multiversumhypotesen blott som en ”aning”, men han tror att den kommer att kunna prövas i framtiden. Om han har rätt i detta, kommer universums finjustering inte längre att ge det teleologiska gudsbeviset samma stöd, men även då skulle nog några av oss fascineras över att det alls finns ett multiversum som är kapabelt att generera ett livsbefrämjande universum likt vårt.
.
.
Blog reactions to this post:

12 kommentarer:

Z sa...

Mycket intressant!

vad säger du till dem som tror på en så kallad "evolution även bland döda ting", dvs att det exemplaret bland alla myriarder av undiversum-kandidater som var bäst, överlevde?

(fast nu komer jag plötsligt att tänka på att de andra universa inte behöver ha samma fysikaliska lagar som vårt, i sådana fall.....hmmmm....)

Tuve sa...

Jätteintressant Doktorn!
Tack för detta inlägg!

Johan Stenberg sa...

Som vanligt skriver du intressanta inlägg Doktorn!

En invänding mot sådana här resonemang skulle iofs kunna vara att vi utgår från det biologiska liv som har uppstått och evolverar i just det universum som har dessa egenskaper som du nämner. Vår form av liv är anpassad till detta universum.
Det är kanske mycket osannolikt att just vår form av liv skulle uppstå under andra situationer, men inte lika osannolikt att någon annan form av liv skulle kunna uppstå och utvecklas i andra miljöer.

Vårt universum är alltså ändamålsenligt för oss; men ett annat universum skulle kanske vara ändamålsenligt för andra livsformer.

JS sa...

Johan preciserar:

Sannolikheten för att just vår livsform skall uppstå i ett givet universum kan ju tyckas minimal. Men sannolikheten för att någon livsform skall uppstå är betydligt större.

David Nyström sa...

Intressant inlägg, tack!

Doktorn sa...

Tack för kommentarerna!

Z: Ja, jag kommer att tänka på fysikern Lee Smolin, som i sin bok Tre vägar till kvantgravitation tar upp hypotesen om kosmisk evolution. Han beräknar att sannolikheten för att universum av en slump skulle utvecklas till en plats med kolkemiska föreningar, vilka troligen behövs för att liv ska kunna uppstå, är mindre än en på 10(220). Detta tolkar Smolin som ett bevis för att universum är självorganiserande, att det följer ett naturligt urval på kosmologisk nivå. Det märkliga i hans resonemang är att det utesluter en alternativ teleologisk förklaring (i termer av ett gudomligt syfte) blott genom ett antagande: det finns inget utanför universum, stipulerar han, och universum är allt vi fysikaliskt kan iaktta. Och visst, om ickefysikaliska orsaker utesluts är det naturligtvis rimligt att anta att universum på något sätt är självorganiserande snarare än att det av en osannolik slump bara råkade leda till så gynnsamma förutsättningar för liv, men man kan inte ogiltigförklara det kosmiska design-argumentet blott genom att anta att något icke-fysikaliskt inte kan existera.

Hur som helst, även om det skulle vara så att vissa universa är bättre på att reproducera sig själva, följer inte härav att förutsättningarna för biologiskt liv skulle gynnas, såvida inte multiversum har en inneboende strävan efter att producera fram biologiskt liv - men en sådan inneboende strävan vore i sig mycket anmärkningsvärd och i behov av förklaring.

Johan Stenberg: Intressant invändning! Men om jag förstår forskarna rätt så är de till synes finjusterade livsvillkoren ifråga en förutsättning för allt biologiskt liv. De livsformer du spekulerar över måste alltså vara av ickebiologisk art, och vilka de skulle kunna vara har jag ingen aning om. Har du?

Aleph sa...

Äh, jag läste förra sommaren dels en uppsats, också publicerad på nätet, som förklarade att många andra universum, vars "grundvärden" inte är justerade som vårt, visst har möjlighet till biologiskt liv. Det fanns till och med ett dataprogram med simuleringar i anslutning till detta... (Uppsatsen bör inte vara svår att hitta.)

Och ytterligare en invändning är att andra sorters universum kan vara så väsensfrämmande i jämförelse med vårt, att biologiskt liv visserligen inte är möjligt, men istället möjliggör andra slags intelligenser eller reflekterande entiteter (som sedan sitter i sin värld och förvånar sig över att deras universum är justerat på ett sätt som möjliggör deras existens...) Med andra ord: oavsett hur ett unversum ter sig, kan sannolikheten för att intelligent liv eller något snarlikt existerar vara mycket god. Så det finns minst två alternativ till det teleologiska gudsbeviset: antingen detta, eller multiversum.

Doktorn sa...

Aleph: Den anonyma uppsatshänvisningen låter jag stå oemotsagd. Vad gäller möjligheten av alternativa ickebiologiska livsformer (vilka även Stenberg berör), vidhåller även jag att det är en möjlighet. T.ex. spekulerar Fred Adams och Greg Laughlin i boken Universums fem åldrar om ett framtida scenario, dominerat av svarta hål, där icke kolbaserade, "abstrakta" (s. 183) men ändå ofantligt massiva(s. 144) livsformer existerar. Enligt Penrose är ju sannolikheten för att ett universum inte kollapsar i svarta hål en på tio upphöjt i tio upphöjt i etthundratjugotre, så om man spekulerar om alternativa livsformer är det kanske nödvändigt att just spekulera över hur liv skulle kunna existera i eller i närheten av svarta hål. Men att de livsformer som Adams/Laughlin spekulerar om skulle vara rimliga, är omöjligt att säga. (Att något både skulle vara abstrakt och bestående av en miljon solmassor, som de båda författarna förslår, verkar dock orimligt.)

antiskeptikum sa...

Aleph tänker nog på fysikern Victor Stengers kritik (Philo vol 3, 2000)

Doktorn sa...

Tack för länken, antiskeptikum! Det var en intressant artikel. Möjligen kan jag skönja en viss osäkerhet. Låt oss för argumentets skull anta att Stengers dataprogram verkligen bevisar att ett långlivat universum (så pass långlivat att stjärnor hinner bildas) kan förverkligas utifrån (ganska) godtyckligt angivna fysikaliska parametrar. Varför behöver han då spekulera över andra typer av livsformer än de som vi känner till? Om ett långlivat universum bara är vad man kan förvänta sig, tvärt emot vad finjusteringsargumentet gör gällande, bör väl även våra kolbaserade livsformer vara just vad man kan förvänta sig. Likväl betonar han att "other possibilities than amino acid chemistry and DNA cannot be ruled out", samtidigt som han förklarar att det rör sig om "speculation only".

Z sa...

Antiskeptikum, tack & välkommen!

Ska för säkerhets skull påpeka för den som läser Antiskeptikums Stengers-artikel, att "unity" betyder ett, talet 1, helt enkelt.

Aleph

Synd att jag inte minns vilka som var Roger Penroses parametrar för att få fram sitt infiinitesimala sannolikhetstal, men om jag koncentrerar mig på det som du och Stengers skriver om universa som har andra grundvärden än våra:

Den elektriska kraften måste alltså, hos oss, vara 10^36 gånger starkare än tyngdkraften,
men Stengers simulerar lika olika sorters universa genom att blanda friskt bland dessa fyra storheter, sätter olika värden på dem:

a = the electromagnetic interaction strength e2/hc
as = the strong nuclear interaction strength at low energy
me = the mass of the electron
mp = the mass of the proton

......och så konstanterna:

"The constants h, c, G, kB are not considered parameters. They just define the units you choose to
use and can all be set to unity with no change in the physics.

Bohr radius:
rB = h (a me c)-1

Ground state of hydrogen atom:
EB = a2 me c2/2

Radius of nucleon:
rN = h(as mp c)-1

Ground state energy of a nucleon:
EN = as
2 mp c2/2

Dimensionless gravitational strength:
aG = G mp
2 (hc)-1 "

han försöker kalibrera så att det stämmer med våra randvillkor för att planeter inte ska kollapsa exempelvis, etc, och testar ca 100 universum-typer.

Vad han vill visa är,
att förhållandet mellan elektriska kraften och tyngdkraften fortfarande blir extremt högt.

antiskeptikum sa...

Doktorn: Jo han kritiserar naturligtvis argumentet ur alla vinklar han kan hitta.
Osäkra antaganden görs men man får väl komma ihåg att då gäller även att motsatsen till antagandet är osäkert (i detta fall att ingen annan livsform än kolbaserat är möjlig) För mig som saknar relevanta fack-kunskaper kan jag inte avgöra rimligheten i dessa till sin natur mycket spekulativa kunskapsområden.

Skicka en kommentar

Sjung ut