Hur långt bak i historien ska man titta?
När jag läser Fredrik Norbergs inlägg "Serberna, då?" börjar jag ännu en gång klura på följande:
1. Vilka människor har rätt till ett visst landområde? Att få bo på ett visst ställe?
De som kom först? De som fick flest barn, och därigenom blev en majoritet? Som invaderat mest framgångsrikt?
De som tillhör en viss religion? Språkgrupp? Tradition?
Och de klurigaste:
2. Hur långt tillbaka i tiden ska man gå för att fastställa vilka som har rätt till marken?
Vilket årtal? Vilket krig/slag? Vilket avtal?
3. Är någon egentligen skyldig för sina föräldrars/förfäders åtaganden och krigande? Ska hela länder straffas för gammal ost?
4. Var får den som har föräldrar från två olika läger, lov att bo?
Ursäkta alla frågor på en gång, men de förbryllar mig. Varför ska jag lita på en viss part i argumentationen, och inte den andre?
Links to this post from: Försvarstagna människor och länder (A Catholic Renewal)
SvD, Dagen :"Fler kristna flyr Irak", Dagen: "Krismöte i FN"
Photo credit: freefoto.com, with a Creative commons no-derivative license
13 kommentarer:
Z,
tyvärr finns det nog inget annat svar än: den starkaste tar allt.
Oavsett avtal, historia, religion, förfäder...
Sådan är denna värld.
Sedan går ju människor hur långt som helst för att motivera sitt handlande: ras, ideologi, etc.
Fenomenet är ju också ganska vanligt i GT, då Mose folk slår sig tillbaka till sina fäders länder...
Hmm, jag kanske ska ändra lite i ett kommande inlägg om Trianonfreden?
Väldigt relevanta frågor.
Jag kan känna med serberna i Kosovo. Precis som jag kan känna med de kristna minoriteterna i Turkiet och Nordafrika etc.
Till de kristna serberna skulle man gärna vilja säga: "Ni duger som ni är, även om ni inte härskar i Kosovo längre. Det finns en tid för att regera och en tid för att tjäna. Vad skulle Jesus ha gjort i era kläder".
På de frågor du ställer antar jag att det inte finns några svar.
Dessa frågor skaver hos massa människor världen över. Jag funderar på vad evangelium skulle vara till dessa människor. Är inte förlåtelse och försoning enda vägen att gå? Men det kan sannerligen inte vara en lätt väg.
Vi här i norden är ju förskonade från sånt även om Skåne/Danmark är ett intressant kapitel i vår historia. Intressant att det inte verkar finnas hat kvar i den konflikten. Hur lyckades man få bort det?
Joachim
Man slaktade snapphanarna som slogs för skånes befrielse...
Vid något tillfälle gick man från gård till gård och brände ner alla gårdarna i norra skåne. Endast en av dem klarade sig. Ägarna tände ett stort bål själva (men alltså inte huset) och lurade därmed svenskarna så att de trodde att huset redan var omhändertaget... Men det var väl ett antal hundra år sedan. Hur man sedan gick vidare vet jag inte säkert.
Det är ju värt att beakta att Kristian den gode (som grundade Kristanstad) kallas Kristian tyrann i Danmark (och säkerligen gjorde han det även i Skåne...).
Jag tror att det fortfarande finns de i Skåne som på allvar menar att Skåne borde återbördas till sitt ursprung... Men de är nog en rätt liten minoritet idag.
Men det är svåra frågor som man inte lätt kan besvaras... Sverige har ju genom sin belägenhet varit förskonat från omfattande folkvandringar och krig. Vi har som regel krigat på andras territorier... Men hur är det när ens förfäder har slagits eller förjagats från ett land, vilka känslor finns det då? Hur är det att vara tutsi i Rwanda idag? Eller Hutu med för den delen... Hur läker man sådana sår... Det kräver nog lång och varsam försoning...
Mycket bra frågor som jag också ställer mig bakom. Dessvärre har jag inga svar...
Z,
Jag svarar delvis på detta inlägg här - ur en annan synvinkel - och väcker samtidigt nya frågor.
Det blev alldeles för långt för att postas som en kommentar...
Charlotte
Eviga frågor med ett relativt trist men pragmatiskt svar. Precis som Zoltan skriver är det "den starkaste", dvs den med mest militär makt, diplomatiskt stöd i omvärlden osv, som får sin vilja igenom. Vi vet väl alla att historia är vad historieskrivaren gör den till.
Hoppas du accepterar att tillhöra min bloggförsamling:-)
Zoltan
Just det, den starkaste skriver historien:
FÖRUTOM helgonen, som var starka på annat sätt än genom kapital, social ställning, eller biceps :)
Men det är alltså otroligt svårt att stå på sig bland de totalitära mobberna samt de nationalistiska.
Tänker på Lappland. Borde inte det vara samernas land (det heter ju så)? Å andra sidan: är det rätt att ett hundratal personer får ensamhet på ett enormt område? Jag vet inte alls hur man ska tänka i denna fråga t ex.
Och Trianon-avtalets genomgång ser verkligen fram emot. En tipsrunda i Svd ställde frågan om var Frankrikes president Sarkozy lät viga sig och sin nya fru. Ett av alternativen var Trianon-palatset... kanske inte, gissade jag.
Johan, Joachim,
ja, man kan bara acceptera läget, och tålmodigt kämpa för bättre villkor,
Tuve
Trodde att det var tvärtom: Tyrann i Sverige och Den Gode i Danmark.
Ja, det är besvärligt när folk ska berätta så mycket och poetiskt om en mark som tillhört deras familj i generationer, när man själv inte haft det så, men det får man leva med.
Vilket är förresten Skånes egentliga ursprung?
Hosanna, Charlotte, Greenchili
Visst går det att lösa territoriala problem, bara man inser att det finns många aspekter, och att lynchmobber aldrig tänker längre än till 1 2 3 innan de sätter igång
Z,
Varsågod - här kommer en humorstafettpinne!
Hoppas att du antar "utmaningen" och gör bloggosfären till en lite gladare plats.... :-)
Charlotte
Charlotte,
har sett ditt inlägg och hoppas komma på något kul imorgon
det är intressant att jämföra sverige-danmarkkonflikten med israel-palestina konflikten.
Verkar finnas stora likheter mellan sveriges grymheter då och israels nu. och även mellan snapphanarnas terrorism och de palestinska terroristernas dito.
skillnaderna borde vara att vi i norden är likare än israeler/palestinier är.
Ytterligare en jämförelse man kan göra är med konflikten i nordirland. även där är parterna relativt lika. Fast i den konflikten har inte överheten (Storbrittannien) utfört lika mycket hemskheter och det verkar ha fått en fredlig lösning utan att bränna hus och hem.
Jag tror att som kristen har man ett stort ansvar (och möjlighet) att i sådana konflikter visa på att det viktiga är inte ens jordiska överhet utan ens himmelska. Det ka vara värt att notera att Jesus verkade i ett land ockuperat av en i många avseenden grym övermakt.
...och vad har romarna gjort för oss förutom vägar, vatten, säkerhet, utbildning etc -life of brian
Averater:
Ja, att det ska vara så svårt att komma överens med grannfolken. Ett mysterium av dignitet.
Kul att se någon på tv vinna en miljon,
MEN när grannen gör detsamma....
Skicka en kommentar
Sjung ut