22 feb. 2008

Humorn som olja i maskineriet

....med mina två föregående artiklar försökte jag lösa en del av problemen med polariseringen mellan oss som säger att vi följer Kristus, frälsaren.* En del av er har kanske undrat över dessa tilltag: "Men måste man hålla med varandra i allt? Räcker det inte med bön för fred och försoning och ömsesidig respekt?"

Det gör det nog, men ibland har man lite svårt att skönja själva respekten. Vart har den gömt sig? Och så tror jag inte det är helt onaturligt att fråga sig hur vi, trots att vi tror att Jesus är sanningen själv,
kan ha oceaners avstånd mellan hur vi anser att denna tro bör manifesteras. Det är väl dags att börja umgås lite oftare.

Ett annat verktyg som kan hjälpa oss, verkar vara humorn. Skratten går visst över samfundsgränserna ibland. Jag tänker här bland annat på Charlottes skämt, samt Mackans i hennes kommentarrader.

Förresten: Mackans obetalbara replik till mitt förra inlägg:

" Ge upp något?
Jag tänker minsann sitta här i min uniform, med fanor och hornmusik och hålla fast vid den enda sanna läran. Ni andra får helt enkelt bli frälsningssoldater! ;) "

Kan säga att jag kände mig träffad.

För att inte helt sno dessa bloggrannars idé, tänkte jag låta bli att be er skriva roliga religiösa historier, utan frågan är lite mer generell än så:

Berätta om någon allmänt rolig företeelse i de olika samfunden (ex. påvens mössa) eller något komiskt ärketypiskt ni upptäckt på kristna bloggar. Vad får er att skratta till?




* Kanske lät den meningen kaxig, med vissa spår av hybris, men en DEL av lösningen var det väl? En miljarddel?

Links to this post: Visa ödmjukhet mot alla människor (Hosannas krypin)
................................ Humor och kristen tro - världens kortaste bloggpost? (Mackan)
................................... Med humorn som vapen (A Catholic Renewal)
............................................ Skratta tillsammans (Mackan)

Photo courtesy of freefoto.com Creative commons by-nc-nd license

53 kommentarer:

LeoH sa...

Det som ofta får mig att fnissa till, är den oerhörda allvarliga blick som vi kristna betraktar oss själva med.

I Svk:s blir allvaret ibland så stor att den blir betungande.

För något år sedan deltog jag i en kurs, Lekfolk leder Gudsstänst. Inför den avslutande mässan skulle vi deltagare bl. a öva ingångsprocessionen. När vi gått halvvägs in i kyrkan stoppade vår kursledare oss och frågade om vi visste vad en procession i kyrkan symboliserade. Vi var väl inte riktigt säkra. "Processionen skall symbolisera Gudsfolkets vandring mot paradiset. Vart ni var på väg vill jag inte säga, men inte var det paradiset. Var glada!"

Mackan sa...

Jag diskuterade faktiskt det här för en tid sedan med min gode vän Johan, som kan en hel del om Judisk humor.

Vi kom fram till en slags gemensam trosbekännelse - "Humorn är det bästa vapnet mot fanatism". Humorn innebär att vi kan se något ur någon annans synvinkel, och det är just det som fanatismen inte kan. Fanatikern sitter på "Sanningen". Punkt. Narrens uppgift är en annan, nämligen att ge oss sanningen från en annan synvinkel.

Oj, nu blev det filosofiskt. Och off topic?

Jag vet inte om det är OK att länka till sin egen blogg, här. (Du vet ju att jag har lite standup upplagt där om bl a frälsis...) Jag låter därför bli.

Men jag tyckte att terminologin inom Frälsningsarmén var jättekul när jag kom dit:

Vi säger ju inte att vi går till "kyrkan" på söndagen, utan till "kåren".
Vi säger inte "präst" eller "pastor" utan "officér".
Vi säger inte "gammal elak kärring" utan "strängmusikant". ;)

Annars fick jag en hädisk tanke när jag såg förre påvens (JPII) begravning...

"Oj! Det var det piggaste han sett ut på länge."

Och när man såg Ratzingers invigning tänkte jag (lika hädiskt) att "Ska de fortsätta välja så gamla lirare till påvar får de byta ut rökelsekaren mot syrgasmasker i framtiden."

Hoppas ingen tar illa upp. Min hjärna är felkalibrerad för passande tankar. Sorry.
(Hoppas ingen tar illa upp nu)

Hosanna sa...

Mackan; tack för ett stilla garv i en tröstlös tillvaro :)

Hosanna sa...

Svarar med hjälp av en bild.
Ett svenskkyrkligt sammanhang med präster och lekmän. Notera att prästerna är klädda i svart.

Efter samtal om ödmjukhet och lyhördhet så var det dags att gå in i matsalen för måltid... say no more... *s*

http://www.postimage.org/image.php?v=aV2oMbd9

HElena sa...

Religion utan humor blir verkligen fanatism.

Men skämten måste likväl ha en grund av respekt och kärlek till religionen. Det är därför de som älskar sin kyrka/samfund mest kan skämta om den mest.

Utan respekt och kärlek till den religion som man skämtar om blir det enbart satir och ironiska utbrott

Mackan sa...

Helena: Kan det vara så att det handlar mer om status egentligen, än om huruvida man är medlem i en speciell kyrka?

En person med låg status (svart, kvinna, homosexuell eller alla tre) torde kunna skämta om Kyrkan som institution (som står för makt), medan om en vit, manlig, präst skulle göra det omvända skulle det uppfattas som elakt. Och vara det också. Det skulle vara att använda humorn för att trycka ner någon.

Eller - jag vet inte. Men jag funderar lite... ;)

Charlotte Therese sa...

Mackan,

Om detta håller jag fullständigt med:

"Humorn är det bästa vapnet mot fanatism"...

Tyvärr förstår inte de som bäst skulle behöva höra skämten dem - eftersom de är just fanatiker som tar allt som rör tron gravallvarligt....

Håller inte med om att kvinnor kan skämta om Kyrkan som institution utan att det uppfattas som kritik/elakt.

Började förresten imorse att läsa din bok om humor (recension kommer senare på min blogg).

Fick flera påminnelser om sånt jag tänkt på tidigare... Så det kan finnas anledning att ta upp sånt allt eftersom.

Roligast i morse var en rad du skrev i förbigående.

Avslöjar inte mer här eftersom jag känner inspirationen rinna till för ett nytt humorinriktat blogginlägg... ;-)

Charlotte

Mackan sa...

CT: Det är klart att kvinnor kan (och bör) använda humorn för att föra fram kritik. När humorn kan användas för att lära oss att tänka nytt eller se på något gammalt på ett nytt sätt är det god humor, även om det används som kritik.

Men i min värld är det inte elakt bara för att det är kritiskt. När vi använder humorn ifrån ett "ovanifrån-perspektiv" blir det en kränkning. Men när vi häcklar, satiriserar (finns det ordet på svenska?) och ironiserar över sakernas tillstånd från ett underifrån-perspektiv så tycker jag att det är OK.

Charlotte Therese sa...

Mackan,

Ja, humor bör inte användas ovanifrån.

Men sanningen kan - och måste - sägas underifrån - med eller utan humor.

I en del sammanhang passar allvar bäst - när det handlar om riktigt otäcka saker.

Här kommer en humorutmaning till dig (vi kan om ni vill göra detta till en humorstafett som vandrar runt i bloggarna - där vi ger varandra ämnen).

Din utmaning - den första i den härmed instiftade humorstafetten (snart tradition):

Skriv om frånvaron av prästvigda kvinnor i katolska kyrkan på ett sätt så det blir roligt även för kvinnor som lider av denna frånvaro!

Du får vara gästskribent i min blogg med det inlägget om du får ihop något (maila över det så klistrar jag in)... :-)

Sen kan du skicka över stafettpinnen till någon annan bloggare om du vill och föreslå ett ämne som de ska skriva om på ett roligt sätt.

Nu har jag också fått ihop det jag tänkte i mitt blogginlägg idag om "Humorn som vapen" - den som vill kan ta en titt i sitt kylskåp och delta i en halvvetenskaplig humoristisk undersökning där...

Charlotte

Helena sa...

Mackan,
njae, jag känner många vita, manliga, präster som kan skämta om sin religion på ett mycket humoristiskt sätt.

Jag tror att mycket ligger i följande citat från Chesterton:

"Angels can fly because they take themselves lightly"

Haggaj sa...

Z,

Du får en liten historia om en jude som flyttat in bland katoliker av mig. (Hittat bland lite judehistorier på nätet.)

A Jewish man moves into a Catholic neighborhood. Every Friday the Catholics go crazy because, while they're morosely eating fish, the Jew is outside barbecuing steaks. So the Catholics work on the Jew to convert him. Finally, by threats and pleading, the Catholics succeed. They take the Jew to a priest who sprinkles holy water on the Jew and intones:
"Born a Jew .... Raised a Jew .... Now a Catholic."
The Catholics are ecstatic. No more delicious, but maddening smells every Friday evening. But the next Friday evening, the scent of barbecue wafts through the neighborhood. The Catholics all rush to the Jew's house to remind him of his new diet. They see him standing over the cooking steak. He is sprinkling water on the meat and saying:
"Born a cow .... Raised a cow .... Now a fish."

Z sa...

Leo
Ja, detta allvar....
Det är viktigt att vara seriös, men om man jämnt har en gravallvarlig blick, glömmer man en del av sin person, skrattet är en gåva från Gud, (liksom gråten).

Humorn är vårt avslappnade sätt att förhålla oss till våra fel och brister.

Mackan
....& jag som fått intrycket att de gamla soppkökstanterna och musikanterna, är så trevliga, speciellt efter vissa Hollywoodfilmer, men senast genom Kaurismäkis
"Mannen utan minne"

hehe, "felkalibrerad för passande tankar"
;)

Hosanna
De fina censurmärkena på ansiktena gjorde att jag inte riktigt uppfattade situationen på bilden i fråga (man ser inte minerna),
men skrattade då jag bestämde mig för att tolka det som att kyrkfolket trängdes som bara den, och inte gav varandra eller medmänniskorna ens en snäll blick.

Helena
Ja, riktig glädje i skrattandet uppnår man endast om man skämtar med en god vilja. :)

Mackan
Det där är klurigt. man kan nog nästan bara slå "underifrån" och om man, som du, är en frisk vit man från Sverige, finns det bara självironi kvar ;)

Charlotte
Vilken utmaning du har till Mcakan!

Haggaj
Haha, jag kom på sent omsider att jag nog var högst influerad av Aletheias (ditt) inlägg om religiösa åthävor

Helena sa...

Jag tänkte skriva ett skämt, även det judisk. Dvs, skrivet av judar.

Jag skriver skämtet därför att jag tycker det är ganska speciellt:

Två rabbiner stod och pratade med varandra.
- Vad skall jag göra, min son har blivit kristen?! frågar den ene rabbinen.
- Gör som Gud, svarade denne.
- Vad gjorde han?
- Skrev ett nytt testamente.

Charlotte Therese sa...

Din blogg är en av de tio bloggar som jag vill ge en extra uppmuntran!

Grattis - och keep up the good work!

Charlotte

Z sa...

Helena Tackar

Charlotte
Vet inte riktigt hur jag ska formulera ett inlägg som tackar er bloggvänner för superba bloggar, det blir idel superlativ, och man undrar ju om man berömmer personen eller bloggen :)

Johanna sa...

På tal om det senaste judeskämtet så kom jag och tänka på en liknande:

En from rabbi till Gud: "Vad ska jag göra, min son har blivit kristen?!"
Gud: "Jo, min med"

/Johanna G

Z sa...

Johanna
Den var bra

Z sa...

Undrar ni förresten varför jag infogat en stel Big Ben-bild?
Tänkte att England har stora talanger i humorgenren. John Clese m.fl. förtjänade bilden.

Hosanna sa...

z; helt rätt. De ilade i långa rader så att kaftanerna och talarerna frasade i vinden för att komma först, först, först in och välja plats i matsalen. Minerna var sammanbitna ;)

Zoltan sa...

Hu, så svårt att komma på något kul - jag som är så torr att jag självantänder...

Undrar nu bara varför det på svenska heter tros!bekännelse

Förstår inte varför vi ska bekänna vår tro på kvinnliga underkläder, men OK då...

RUDIE sa...

Den som ofta får mig att skratta är pater Arnfinn Haram. Sist idag så skrattade jag av när tiggarmunken (som han kallar sig själv) sade:
"Som katolsk kristen er det ikkje nok å vere ”dum og deilig”."

http://arnfinnharam.wordpress.com/

Mackan sa...

Zoltan: Det är inte bekännelsen till tron på damunderkläder. Det är bekännandet att vi bär damunderkläder.

Inte så konstigt egentligen, om man har kvinnliga präster...

Tänkte bara förtydliga.

Z sa...

Hosanna:
....påminner om huggsexan på mornarna vid busshållsplatsen: Vilka får sittplats?

Fast folk brukar ge sin plats åt äldre, dock.

Zoltan:
Haha, Torr så du självantänder? Men då har du något gemensamt med brittisk humor, som av många anses som den bästa i världen.

Gillar också melankolisk Finlands-/Norrlandshumor. Långsam men dråplig.

Rudie
:) hehehe

Mackan:
jag ska inte gå in på vilka andra kyrkliga uttryck jag undrat över

Mackan sa...

Z - jo GÖR det! Det kan bli riktigt kul! :)

Själv funderar jag mycket över varför så många (protestanter?) kallar Herrens måltid för "Nattvard", när den oftast serveras på förmiddagen? Och varför ett så ålderdomligt namn när de flesta idag skulle säga "kvällsmat"?

Charlotte Therese sa...

Z,

En blogg skrivs ju vanligen inte av sig självt - den präglas - på gott och ont av den som skriver.

Gillar någon en blogg så pass mycket att den får en utnämning så får väl bloggförfattaren sola sig lite i berömmet ett ögonblick - tids nog åskar det och haglar det rejält igen, om man inte hör till den mest medhårsstrykande bloggarsorten förstås.... :-)

Jag borde kanske ha gjort som du - gått en liten bloggrunda så fler kunde få vara med - för vissa andra busbra bloggar borde också ha fått vara med i min nominering... Ingen nämnd och ingen glömd - för säkerhets skull...

Mackan,

Bra förtydligande.... :-)

Men jag ångrar lite att jag inte spetsade till utmaningen än mer - gjorde den svårare - jag borde förstås ha frågat efter sånt som BÅDE katolskt hånade kvinnor och deras meningsmotståndare kan skratta åt tillsammans....

Jag tror skrattet fastnar i halsen på vissa nu. Å andra sidan har de kanske skrattat länge nog på bekostnad av dem som har en lite mindre fanatisk inställning till Gud och livet och Kyrkan och kvinnors roll i det hela....

Vidareutveckla gärna temat så fler kan skratta åt det om du vill - och återkom i min blogg som en uppföljare till humorstafetten...!

Det där med natt-vard är intressant.

Jfr. ordet middag - som egentligen ska ätas mitt på dan (det är ju vad ordet betyder) - men som i Sverige betecknar en måltid som vanligen äts på kvällen... Go figure!

Jag tror jag nyss har funnit ett ord för en delkallelse jag inte har definierat förut, men ofta gett uttryck för i skrattkrampande stackars vännners sällskap:

"Jag är Herrens ringa tjä-narr-inna"... ;-)

Charlotte

Zoltan sa...

Mackan,

men hur vet du att vissa verkligen bär damunderkläder? Har du kikat? (Sorry Z, nu är vi nära diket, eller hur?)

Det är skillnad på tro, och vetande, och jag läser tros(!)bekännelse, tills annat bevisats... Jag stödjer inte Mackans tolkning. Det heter ju inte kalsongbekännelse, eller hur?

Ha!

Mackan sa...

Zoltan - jag har en väldigt logisk förklaring på det där.

Nej, jag har inte tittat efter.

Jag har i stället utgått ifrån att jag inte är som de flesta andra människor, speciellt inte som dem i kyrkan. Det finns till och med ett antal som skulle kalla mig för en dålig kristen.

Så jag har utgått från mig själv, vet att jag har kalsonger men att jag antagligen gör fel.

Alltså trosbekännelse.

Johanna sa...

Ett tips:
Starta då en kalsongförsamling istället!
Församlingen utan trosproblem ;)

/Johanna G

Z sa...

Zoltan, Mackan, Johanna G

Jag säger bara:
no comment from here

Jo, förresten: Tänk så pinsamt när ni kommer träffa varandra irl. I kyrkan. Läsandes Credo.
;)
(även Mackan hälsar väl på i RKK/SvK ibland?)

Johanna sa...

Z:
Tror annars att du just löste problemet genom att byta ut den förargliga svenska ordkonstruktionen "trosbekännelse" till det mer internationella "credo", för i själva trosbekännelsen så bekänner man ju faktiskt "Jag tror på...", inte "Jag trosbekänner..."

Mackan sa...

Z - jag besöker alldeles för sällan både SvK (som jag faktiskt gick ur för några år sedan. Dubbelanslutning var inget för mig, men är rätt vanligt bland frikyrkliga annars) och RKK har jag egentligen aldrig besökt om man inte räknar in en retreat på Rögle kloster. Pinsamt men sant.

Däremot händer det att vi läser credot :)

Johanna - jag tror att du har helt rätt i att vi borde starta en ny församling. Hela Trosrörelsen kan behöva en motvikt.

-----

Tänk så pinsamt när ni kommer träffa varandra irl. I kyrkan.

Ojdå... Har jag missförstått något nu igen? Oh, goodness me... Tur att Gud är nådefull.

Jag har inte kunnat orden tidigare, alla har mumlat så jag har inte uppfattat dem heller. Så inom mig har jag sjungit Sisqo's "The thong song"...

(Felkalibrerad hjärna igen... Förlåt.)

Johanna sa...

Mackan:
Måste väl ändå vara bättre att inse att man har en "felprogramerad hjärna" än att gå runt och inbilla sig att man vet en massa sker? Eller...?

Z:
Förresten kom jag på sen sak till:
Jag har inga problem med troshumor - inte i någon bemärkelse - så varför skulle jag tycka det är pinsamt att träffa någon irl bara på grund av detta??

Själv "använder" jag mig väl förhoppningsvis av både tro och trosor dagligen. Dock så byter jag helst trosor dagligen också, men min tro hade jag nog inte tänkt byta. Inte någonsin! Varken nu i livet eller i evigheten (undra om det rent praktiskt skulle vara möjligt att byta tro i evigheten... *tänker*)

Förresten är jag i grund och botten frikyrklig jag med, även om jag ganska ofta vistas inom SvK. Men frälsis har jag däremot aldrig besökt. Måste nog göra det förr eller senare. Ser det som en stor blind fläck på min inre samfundskarta...

/Johanna G

Mackan sa...

Johanna - vet nu inte var du finns med ditt liv, men om du har vägarna förbi Malmö någon gång så tar jag dig gärna med till vår kår (församling, för alla som inte kan FA-tugget).

Det är ingen stor och imponerande kår, men vi har i alla fall alltid kaffe på söndagen. Och en gång i månaden äter vi lunch tillsammans i jublande, uppriktig glädje också.

Du (liksom alla andra här) är varmt välkomna.

(Och jag är alltså med i Frälsis på Limhamn).

Och det där med att inbilla sig att man kan en massa saker - jag kan omöjligt tro det om mina syskon. Ni är alltför helgade och självmedvetna för en sådan sak. Liksom jag, alltså.

-----

Följande är inte ett skämt, men dock lite komiskt.

Jag har en rätt störande betingad reflex. När vi någon gång haft väldigt mycket lovsånger där "strömmar av regn faller över oss", "vattnet bryter igenom", där Anden ska "komma över oss, likt ett regn, likt ett vårregn", där vi "vill leva där Din flod rinner fram" och "bo under ett vattenfall"... Well, då blir jag... helt enkelt... Ja... Kissnödig.

Jag klarar högst några få sånger om vatten, sedan måste jag gå och skvala lite själv.

Irriterande. Och jag känner mig lika oandlig varje gång.

Är jag ensam om det här?

Johanna sa...

Mackan:
Jag ska förhoppningsvis ner till Lund en sväng i sommar, annars bor jag uppe i Uppsala, så det är lite långt att svänga förbi Malmö i vanliga fall. Men lovar att höra av mig när/om det blir läge.

Du och jag kanske lägger lite olika värderingar i att "gå runt och inbilla sig att man vet saker", för det är jag nämligen 100% övertygad om att jag gör. Men då är det ju väldigt skönt att höra någon säga "men du, så här är det faktiskt" (och helst bevisa det också) och så är saken ur världen. Och jag förhoppningsvis något visare i sanning.

Tycker snarare det låter som om du bör känna dig väldigt andlig. Har hört att det är ganska vanligt att man blir kissnödig när man hör/ser vatten rinna. Har själv upplevt det i vissa perioder. Så om du upplever det i samband med lovsången så får du se det som ett tecken på att Gud är närvarande och häller ut sitt vatten över församlingen (och dig!) och att du blir kissnödig för att du är tillräckligt känslig för att uppfatta det :)

Charlotte Therese sa...

Eftersom detta samtal pågår mellan kristna så skulle det inte förvåna mig alltför mycket om det snart blir bråk om vem som ska ha cred' för tros-spetsfyndigheterna....

;-)

Charlotte

Mackan sa...

Charlotte Spetstrosor?

Vem som kom på dogmen är heller inte lika viktigt som vem som har rätt.

;)

Z sa...

Ok, I rest my case

Johanna, bra liknelse

Johanna sa...

Haha. Jag vet, jag är bra!

Förresten, är du säker på att det är du som ska lägga ner och inte vi övriga? Det är ju trots allt din blogg...

Z sa...

...hm...jag vet inte,
visst vill jag gärna avsluta underbältes-delen så smått, men jag kommer inte på någon dräpande slutkommentar.

Johanna sa...

Charlotte:
Vet inte hur ni katoliker gör, men bland protestanter är det nog ganska vanligt att "ge Gud äran", för att slipper man bråka om det. Ni får väl fråga påvet om det, vett ja! ;)

Z:
Hum, knepigt. Men å andra sidan - och nu rättfärdigar jag mig själv - så skapade Gud oss från topp till tå. Inklusive det där i mitten som avgör om vi är pojkar/män eller flickor/kvinnor, så Han kan ju knappast skämmas för det. Och tron har Han ju en viss del i. *förlåt, underdrift* Enda frågan som återstår är alltså huruvida Han har något att göra med med (skapandet av) trosor och kalsonger...

/Johanna G

Ps. Förlåt, kunde inte låta bli.

Charlotte Therese sa...

Mackan,

X-akt så kunde man dubbeltolka credo-underlaget.

Ja, naturligtvis är det allra viktigast i kristna kretsar att ha RÄTT.

Så viktigt är det att många ser rött om någon annan skulle visa sig ha än mer rätt.

Johanna,

Inte tänker du väl ge Gud äran för mänskliga persedeluppfinningar?

Förmodligen var de resultatet av någon påves sedesamma påbud.

Och nu kom jag att tänka på en mycket opassande vits om påvens badbyxor - men jag tiger som muren....

Den kan endast berättas framåt midnatt i slutna katolska sällskap efter minst ett glas vin.

Omöjligt bland helnyktert frikyrkofolk alltså... Sorry...

Charlotte

Charlotte Therese sa...

Hörrni, ska vi inte vara schyssta och hjälpa Z med några lämpliga dräpande slutrepliker så hon slipper våra allra sämsta skämt snart....?

Z, jag lider verkligen med dig *mödosamt återhållet skratt* men det kan vara svårt att låta bli att fortsätta spinna på påbörjade trådar....

Charlotte

Zoltan sa...

Slutreplik?

Varför inte: nu får det vara någon ände i trosorna!

Men jag tycker vi låter detta pågå tills vi nått 400+ kommentarer, eller tills Z stänger av oss!

Ämnet är ju avsevärt mer givande än den konfekt Aletheias centrifug av kristenheten presenterat.

Här blir man ju glad!

Z sa...

Får gå hem och äta nu,
men imorgon kommer jag tillbaks, och då blir det andra
bullar!

Nämligen:
Rannsakan och fastespäkning för hela bunten.

Helena sa...

Ärligt talat, upp ur kalsongerna/trosorna nu!

Z sa...

Helena

Ja, till slut kan ju folk få för sig att vi i kyrkorna bara har en enda lustighet att nämna. Ett enda uttryck! Lite synd om oss i så fall
;)

Mackan sa...

I en "gamla sångboken" (före 1990) stod det i texten till en välkänd sång:

Namnet framför andra namn är Jesus,
ej skönare på jorden fanns.
Ty intet annat namn kan giva frälsning,
intet annat namn än Hans.


Inom FA tyckte många (ungdomar, främst) att det där var jättekul och man sjöng ofta just egennamnet "Hans" än pronominet "hans"...

I nya sångboken står det med liten begynnelsebokstav för att förtydliga. :)

Sedär! Jag skrev "sångbok", i stället för "kal-"... Det ska nog gå att höja klassen även här!

Charlotte Therese sa...

Z,

Andra bullar idag alltså...

Det var ju bra att det rör sig om fastebullar (semlor?!) och inte bannbullor.

Charlotte

Z sa...

Mackan
Du lyckades nästan!

Och apropå 'Hans', har du också hört om Trygga Rä'kan (ingen vara)?

(who am i kidding: en komiker har hört det allra mesta)

Oj, kollade på wikipedia: it's more than official:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Trygga_r%C3%A4kan

Charlotte:

& du lyckades HELT med att övergå till nya skämt! Bannbullor tänkte jag inte ens på.

När jag på högstadiet fick höra att påven och patriarken kastat bannbullor på varandra kring år 1054,
så tog jag det lite väl bokstavligt:
Föreställde mig att det skulle göra ont att få en sådan på huvudet. Och varför var då den andre potentaten så dum att han stod i närheten?

hm....

Mackan sa...

Z: Jupps, liksom att det är saligt att samla citron. (Samlas i tron).

(Och att "sorlande motellen, sjunga Gud är god!"

Ur "Morgon mellan fjällen"

Orginalraden är:

Morgon mellan fjällen, hör hur bäck och flod,
porlande, mot hällen, sjunger Gud är god.)

Har också iofs en liten kompis som ganska nyligen fyllde 6 år. När han var fyra berättade han med stort allvar om Moses i vasken. :) Gulligt, kan jag försäkra.

Anna sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Helena sa...

Varning internt katolskt skämt!

Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är
vart jag mig i världen vänder
står en katolik och visar tänder...

Charlotte Therese sa...

Z,

Ja, det lyckades visst till slut att nå över bältet.

Mackan,

Kommer att tänka på en psalm som handlar om kyrkans kor....

Muuuuh.... (favorit i repris)

Helena,

Den "bönen" var allt sann...

Huvva.

Charlotte

Skicka en kommentar

Sjung ut