Helgfrågan - om ett litet välkänt begrepp

Citerar från Zoltans kommentar till förra inlägget:


1. Vad betecknar en typisk fanatiker?


.......å så följdfrågorna:

2. Nämn en fanatiker (känd personlighet i historien/samhället)
Varför tycker du att just han/hon är en fanatiker?

3. Är fanatism = religiös fanatism, enligt dig?
Eller var även t ex Stalin en fanatiker?

4. Att kalla någon 'fanatiker' verkar vara ett väl beprövat debattknep. Har du någon gång fått höra att du skulle tillhöra gruppen fanatiker?


Tack på förhand; jag är nyfiken

Ps. Dagens bloggtips: Dels Hosannas rara kaktus-bild, och dels Alephs krönika "Fria viljan ännu en gång"

Blir konfys....

....över dessa, som det tycks, motsägelsefulla tankar:
Å ena sidan säger vissa kristendomskritiker, som exempelvis Dawkins:

"Ni troende vill stoppa in en gud i alla skrymslen som naturvetenskapen ännu inte lyckats fylla. Därmed stoppar ni forskningen."
(Vi kristna tror ju t ex att Gud skapat universum)


Å andra sidan hör man följande påstående från exakt samma personer: "Universum har INGEN orsak"


Är inte "Finns ingen orsak" en minst lika stor dogmatisk stopp-skylt som "Gud är orsaken" ?


Ps 1. Någonstans i marginalen/sidebar-en har jag stoppat in en undersökning: "Har du fått bönesvar någon gång?" (max ett svar per läsare, tack) Ps 2: Fortsatta resonemang i Gud och förnuft-debatten samt bland tillhörande kommentarer

SvD Under strecket: Om tvivlets tidevarv
Länk(ar) till detta inlägg: Tommy tycker oooom mig, å ja' vet det é sa-ha-ha-hant (Mackan)

Överraskning under predikan

Under påsknattens mässa (påskvakan) var det diakon B:s tur att stå i predikstolen. Plötsligt ringde en mobiltelefon, högt och ljudligt. Vi tittade oss omkring i bänkarna;

jag kände att det knöt sig i magen; av medlidande med den församlingsmedlem som eventuellt skulle bli utskälld, inte av den snälle B, utan från någon av de koncelebrerande prästerna/ministranterna. Men, till vår förvåning var det diakonens egen telefon som ljöd. Intressant.

Han svarade: "Nej, jag kan inte prata just nu. Nej, nej, låt mig vara! Jag talar i kyrkan" och lade på luren. Vi började ana ett litet skådespel....
Predikan inleddes:
"Jo, jag vill alltså visa att man inte bör bli störd under djupa, heliga.....Pling! Pling"
En ny ringsignal som avbröt honom.

"Nej, jag kan alltså inte prata, vill inte ha någonting, det är natt nu, förresten"
efter 15 sekunder, ännu en demonstrativ avbrytande signal:

"Alltså, jag...vad?....besked?...nej, jag vill inte köpa....nej, nej...va, sa du?....nej, inga positiva besked, tack!....eh....va?...oj... Glad Påsk!...."

Sedan förklarade sig diakonen. Han menade att det var viktigt att ha telefonen påkopplad just denna högtid, att låta sig störas.
Kyrkklockorna får ringa, trots att de boende runtomkring inte gillar det. Det är Guds påminnelse till världen. Jesus är uppstånden. Kristendomen är på många sätt, en "störande" religion.

B menade att våra fromma tankar och instängdhet "Du stör mig i min fina kontemplation" ibland kan vara i vägen för att ta emot glada budskap. Översteprästerna på Jesu tid var så upptagna med att vänta på Messias, att de inte kunde se honom när han kom, och sedan, t o m gjorde sig av med honom!
B påminde om att det genom historien de senaste 2000 åren funnits många imperier och maktgalningar, men att ingen av dessa överlevt, som kyrkan.
.......han tyckte vi skulle ringa våra vänner i mobilens adresslista, mitt i natten, och önska dem en Glad Påsk.

Tack för detta modgivande budskap :)

Dagen, Dagen,
Svd
Photo source: http://campus.udayton.edu/mary/footsteps/holyfootstep2.html

Ps. Gud och förnuft-debatten med signaturen Moridin, är nu återupptagen efter påskhelgen.

Tvivel

Har förut omnämnt Moder Teresas 50 år långa trostvivel....suck....bör ha varit extremt besvärligt för henne. "Trons natt" kan alltså vara i ett halvsekel. Mina djupa funderingar kring detta har kanske gett lite hopp och förståelse inför morgondagen: Långfredag.

När Jesus, på korset ropar ut till sin Fader: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"

Jag tänker att någon av de värsta plågorna här i livet måste vara känslan av övergivenhet, tvivlet på Guds närvaro, tvivlet på Hans existens, tvivlet på ett Himmelrike och att livet segrar till slut.
Liksom Jesus är 100 % Gud, så är han också 100 % människa, mer människa än någon annan:

Han tog alltså på sig alla lidanden som en människa kan känna, även tvivlet. På jorden var han inte allvetande.
Det Gud tillåter att vi utsätts för, har han även själv påtagit sig. Som kristen blir det alltså svårt att anklaga Gud för att sitta uppe i något moln och uppifrån bestämma över oss i sin bekvämlighet: Han vet nämligen hur vi har det, måste jag erkänna.

Kommer Moder Teresa att utropas till tvivlarens och den icke-troendes skyddspatron?



Tvivel: "Om samtal med ateister"

Dagens tips: "Korsvägen - en personlig betraktelse" (bloggen Art and Morality)

Photo credit: freefoto.com License type: by-nc-nd

Dymmelonsdag - utan ad hominem?

....försöker att fixa en glåpords-befriad plats på det skeptiska debattforumet Vetenskap och Folkbildning. Får se hur det går:
Ämnet: "Varför anses det oförnuftigt att tro på Gud?"

Jag tar förresten emot alla möjliga tips på argument, på vägen :)

Annars kan man spana in kristna Credoakademiens diskussion om
"Det ontologiska Gudsbeviset" . Mycket intressant.

Uppdatering:
Zoltan: Argument för Guds existens - Del1: Slumpen

Fotnot 1: Ad hominem-argument = personangrepp
Fotnot 2: Dymmelonsdag är det kristna namnet på denna dag, som föregår Skärtorsdagen.

Foto: freefoto.com License type: by-nc-nd

Saint Paddy och druiderna

Många helgonnamn associeras till fromhet & bön,
....medan andra får en att tänka på öl, whiskey, pubar....;) Sankt Patrick, Irlands apostel och skyddshelgon dog visst den 17 mars år 461 eller 493, och var en flitig missionär. Det cirkulerar många legender kring hans person, bland annat ska han ha förbannat alla ormar så att de helt försvann från den gröna ön. Nu råkar ormar inte ens ha kommit till Irland sedan senaste istiden för 10 000 somrar sedan, men det är en annan femma.

I wikipedia står om en tolkning av hans orm-uttalande. Han ska egentligen ha riktat sig mot en druid-sekt, som använde ormliknande symboler.

En annan legend handlar om hur Patrick, mha en treklöver, pedagogiskt visade Trenighetens symbolik för folket.

Liksom andra helgon genomled han en hel del. Vid sextonårs ålder tillfångatogs han, fördes till Irland för att arbeta som slav, herde, i 6 år, innan han lyckades fly.

Blev sedan diakon och slutligen biskop.

Man har hittat texter av den helige Patrick, där han beskriver sina visioner, som ledde till att han på allvar började missionera kristen tro.

Utdrag:
"I saw a man coming, as it were from Ireland. His name was Victoricus, and he carried many letters, and he gave me one of them. I read the heading: "The Voice of the Irish". As I began the letter, I imagined in that moment that I heard the voice of those very people who were near the wood of Foclut, which is beside the western sea—and they cried out, as with one voice: "We appeal to you, holy servant boy, to come and walk among us."[12]

Läs gärna mer om honom. Här står t ex om att han visst konverterade hela Irland på ca 40 år.

Bland annat har jag nu lärt mig att man redan på 700-talet började skicka ut kristna missionärer från Irland. Ser man på.

Uppdatering:

S:t Patricks mest kända bön, står nedskriven hos Kolportören

Photo source 1: http://kidsister.wordpress.com/category/quotes/

Photo source 2: by author 'Man vyi', released into the public domain,

Picture from Slemish, mountain in County Antrim where St Patrick is reputed to have shepherded as a slave

Att de stod ut...

Vill tacka prästerskapet + personalen i Vår Frälsares församling för att de stod ut med att jag i lördags morse satt i ett av deras kontor för att slut-öva Ave Maria-sången (minst 11 ggr) som jag skulle sjunga på en väns upptagning/konfirmation. Själva kyrkorummet var redan upptaget av annan solist + organisten, som repeterade inför påsken.

Håhåjaja, när jag kom fram på morgonen var jag lite väl hes, åt äpple, som vissa påstår är bättre för stämbanden än Fisherman's Friend-tabletter. Hur skulle det här gå? Kommer församlingen att höra de svagaste pianissimo-partierna? Just de med den vackraste harmonin? Tja, Jesus hör väl allt.... Sjöng några gånger, bad en bön, och tonen klarnade. Skönt. Damerna berömde mig efter själva mässan och diakonen undrade om jag hade en mikrofon gömd i håret. Gitarren hade man avgjort kunnat lägga ännu mer tid på att stämma. Tur jag höll mig i skinnet och spelade tyst.

Efteråt blev vi bjudna på fin mat av konfirmanden och hans fadder. Shakespeare Pub nere i Höllviken. Lääängesedan man var i området. Tiden verkar ha stått stilla på denna krog. Ur högtalarna strömmade Beatles' musik, varvat med John Fogerty. Så otroligt skönt. Jag är född i fel tid: inte så förtjust i trummaskiner, techno, hip hop, etc. Det bär emot utan levande trummis och gitarrist, helst även pianist.

Tyvärr blev jag yr av att så glupskt ha hävt i mig lika mycket mat i min fågelmage som de andra i sällskapet, som väger minst 20 kg mer. Jag förklarade för konfirmanden att jag just demonstrerat en av de sju kardinalsynderna: frosseri. Han skrattade och lovade att undvika detta.

Undrade om det kändes annorlunda för honom att ha blivit katolik, men det var tydligen som vanligt: helt naturligt, menade den nye församlingsmedlemmen. Han uppskattade den stora uppslutningen.

* Har ett litet tips jag lärt mig:
Många körmedlemmar, speciellt i sopranstämman, klagar över att deras familjer där hemma inte orkar höra på dem då de övar i hemmet....

Då kan man sjunga svagt för att skona de närmaste. Det är genom den svaga, mjuka sången som man lär sig ta vackra toner, påpekar en viss körledare. Vilken tur. Vilken maximal tur.

Photo from fotoakuten.se

Vad får er att tro?

Trots att jag ofta bedyrar att jag helt erkänner evolutionen och inte håller med Intelligent design-folket (men möjligen teleologerna, ändå, ibland....), så kan jag inte låta bli denna utmaning: Vilka sinnesintryck (förutom folks vittnesbörd) får mig att tro att Gud finns?

Ett fenomen som ger mig enormt hopp, är livets och universums totala oförutsägbarhet (det händer även hemska saker, naturligtvis, men jag menar på det hela taget): Alla dessa överraskningar.
Hur mycket vi än tror oss veta om en händelse eller ett förlopp, verkar vi inte någonsin kunna göra exakta förutsägelser; vi känner väl inte till alla myriarder av aspekter. Nya dyker upp hela tiden, trots svettig forskning dygnet runt. Detta gör mig hoppfull: tänk så otroligt trist om vi hade "kunnat göra" någont enda förlopp helt förutsägbart.

Varför tror ni på Gud? :)

Photo credit: freefoto.com

En ball insändare

Tidningen Metros insändarsida kan göra mig pigg av skratt, redan på pendelbussen då klockan visar ruskigt bittida. Känner mig förpliktigad att visa upp ett guldkorn, saxat ur dagens tidning
Från signaturen 'Magnus':

" Fartkamerorna hör hemma i en diktatur
Vad #&*%* har hänt med Sverige och svenska folket?
Är det bara jag som kan se att vi bor i en diktatur? Till exempel när de s*&%# kamerorna längs vägarna sattes upp så var det med motiveringen att det skulle rädda liv och inte dra in en massa pengar till staten, vem som nu trodde på det.

Jag är inte negativ till dem tro inte det; de är bra på ställen där olyckor kan hända, så att man saktar ner.

Men när de sätter upp kameror i tätort och på ställen där trafikolyckor aldrig har inträffat, då börjar det bli av en enda anledning och det är att suga näringen ur vanliga arbetare som inte alltid kan hålla hastigheten av olika anledningar på väg till eller från jobbet.

De enda som jag vill ha kommentarer ifrån är bilister och inte från tåsvettsindiander som åker buss och tåg. Skål! "

Photo credit: freefoto.com

En dogm och en kanelbulle, tack

Goddagens, denna undran riktar sig till alla läsare:


Vad tycker ni om ordet dogm?
Hur låter det?

Photo credit: fotoakuten.se

Hur ska man formulera frågan om livets uppkomst?

När vi trevar med frågeställningar som:

"Hur uppstod livet?" eller "Varför finns liv på jorden?"

...så kommer åhöraren att uppfatta dem efter sitt eget tycke, humör, resp. föreställningar. Och debatten förefaller först intressant, men präglas antagligen av missförstånd kring vad den undrande faktiskt menade.

Det tycks som om man - vad gäller själva biologin/kemin - hade en tydligare, precisare fråga, dold i bakhuvudet, vilken? Mina försök:


* Varför började en viss typ av molekyl (dna) plötsligt att kopiera sig självt?

* Hur uppstod dna/rna-molekylen?

* Varför kan endast just denna typ av molekyl själv-mångfaldigas?


Någon som har en idé om detta?
Eller en bättre fråga?

Ps. Fler obesvarade frågor finns listade hos Zoltan samt hos Kaffepaus

UPPDATERING: Jag ändrade i rubriken där det tidigare stod "Vilken är den korrekt formulerade frågan...." eftersom Jónatan påpekade att ingen fråga kan vara ensamt korrekt.

Photo credit: freefoto.com License: by-nc-nd

Kyrko-skämt

Skriver det här också:

En präst skojade en gång om kyrkan:

Tänk många tankar, intensivt,

Skriv ner ytterst lite,

.....och säg absolut ingenting!

Nåden föder Rätten och Rätten föder Nåden....

I kyrkan och inom lagstiftningen brukar vi ofta tala om Nåd och Rätt,
Överseende, resp. Rättfärdighet.

Hos Charlotte har debatten gått het, i ett inlägg som egentligen skulle handla om roliga ämnen, och mitt i all besvärlig pajkastning lyckades en liten nyhet sippra in, speciellt för mig som inte är lika bra på att minnas olika texter i Bibeln... om man uttrycker det milt.

Minutz3 påpekar
att Jesus i evangeliet säger att inte kommit för att upphäva Lagen, utan för att fullborda den.

Mackan citerar: (Från Johannes 3: 16-17):
"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom."

Kommer på en grej (kanske inte min idé först) när jag läser detta:
man kan omformulera den gamla devisen som lyder att man både behöver lag och nåd.

Kanske går det längre än så:

Nåden kanske rent av bygger upp Lagen och Lagen bygger upp Nåden,
i vissa fall. Är det därför dessa fenomen inte kan separeras?

1.
Lagen ger nåd:
När man bestämmer att var sjunde dag ska vara en vilodag, för alla, inklusive tjänarna och slavarna,
så känns detta som en otrolig nåd/barmhärtighet, för just dem som får jobba och slita som mest.
De hade inte betalda helger, som nu, eller semestrar.
Vilken lättnad.

2.
Nåden ger lag
Att slavägaren/husbonden började känna medlidande och barmhärtighet gentemot sin underordnade,
kan vara den största orsaken till att man fick justera lagarna till att dessa också var människor och likvärdiga alla andra.
Det blev en grundlag.


Ps. I slutändan hoppas jag ändå på Guds oändliga nåd, för om bara rätten gällde, skulle vi vara illa ute.

Picture: by-nc-dn-license from http://freefoto.com/

Hur ska super-delegaterna resonera?

På Slate's delegate calculator kan man lätt få reda på hur många av demokraternas delegater (representanter) från varje amerikansk delstat som går till Hillary resp Barack. Bara att ratta in andelen med musknappen.

En del journalister har redan listat ut att Hillary får problem, statistiskt sett.
Även om man tilldelar henne tunga procentuella vinster i alla de återstående primärvalen, har Clinton svårt att nå upp till Obamas delegat-andel. Testa gärna själv t ex med att ge henne en 57-43 vinst i varje återstående delstat....

Det behövs visst en 62-38 seger i varenda en, för att hon ska få "people's vote"....
(Obama leder idag med många delegater)

Visst, till slut avgör väl de sk superdelegaterna (partibossarna), men skulle de verkligen gå emot folkets röster? Det har inte republikanerna gjort i McCains fall, vilket ger ett starkt förtroende-försprång för dem.




Ps. Utanför ämnet: Behöver hjälp:
Finns det någon musikalisk pysselglad personlighet som skulle vilja föreslå de ackord som bäst passar till denna mini-aria av Cesar Franck (Ave Maria)?
En vän bad mig sjunga på hans konfirmation/upptagning nästa lördag, och eftersom vi inte har organist under fastan, så tänkte jag lägga till några späda gitarrharmonier, mest för att hålla takten.

Photo source: fotoakuten.se

De har också sina fördelar....

.....ateisterna har det bra; här kommer några små punkter som jag erkänner (hoppas mina icke-religiösa läsare kan ta detta med en klackspark; ett humorinlägg på uppmaning från humorstafetten)

1. Man slipper en skäggig gubbe på ett moln, nogsamt illustrerad bland annat av Michelangelo i Sixtinska kapellet i Rom. Vem vill ha vitskäggiga gubbar, när det istället finns t-shirtar med inskriptionen: "Jag är skeptisk". Mycket snyggare, mer estetiskt helt enkelt. Svarta bläckplumpar på vitt bomullstyg. Ni behöver knappt ens klicka på länken för att förstå exakt hur de ser ut ;)

2. Man slipper aftonbönen, jag menar: vem vill ha aftonbön, när det finns andra roliga sätt att försöka sova: t ex det fantastiskt inspirerande:
att räkna skäggiga får som hoppar över ett supersintressant stängsel.
eller: Gå ut på internätet och natt-tjafsa några rundor till ;)

3. Ingen bordsbön: bara att hugga i läckerheterna utan någon onödig konstpaus. Smaska på ;)

4. Istället för någon hinsides tillvaro kan man koncentrera sig på DETTA livet. Den som har flest äventyrs-erfarenheter vid dödsbädden vinner. "Oj, jag glömde besöka det där is- och öl-diskot i Kamtjatka. Ajaj, så stressande, jag har alltså missat en utmaning. Vilken kris."

5. Inget grubblande kring ens existens. Men liksom, ba', jag finns ju, inget att fästa sig vid. Vem är väl jag....

6. Slipper tråkiga psalmer på söndagarna, slipper lång predikan, slipper gregoriansk sång, slipper trosbekännelse, statyer och ikoner. Vem behöver så'nt? "Mossiga" ikoner? Slipper jobbiga typer som skakar hand/kramas efteråt i vapenhuset. Slipper sta'ns billigaste kafé (kyrkkaffet) Slipper folk som saknar en när man inte är där....

Istället kan man sova eller åka till valfri galleria och kolla nya kläder/sportartiklar/byggmaterial/smycken till leda om man så behagar. Och samtidigt blir man fördelaktigt underhållen med vacker skvalmusik i butikerna: "Last Christmas" med George Michael t ex, för 17654e gången (den var säkert bra de första 20 gångerna, minns inte). Underbart ;) Eller Opus låt: "Life is life". Eller "Memory, not a sound from the pavement..." från musikalen Chess, allt i dämpad hissmusikton.

7. Man slipper den här onödiga romantiska synen på livet och kan koncentrera sig på väsentligheterna. Ex. man kan debattera kring huruvida en person som tror på Darwins evolutionsteori ÄNDÅ borde kallas kreationist, eftersom hon tror att själva universum har ett Upphov ;)

8. Det bästa av allt: den bekväma sitsen: man kan närsomhelst, pysa ut hur mycket klagomål och gnäll som helst, mot precis alla kyrkorna på en gång och är fri från onödigt tjafs som ekumenik/nattvardssyn o dylikt, för man tillhör som bekant inte någon av dem och slipper följaktligen alla tillstymmelser till ansvar.


Låter skoj ;)


Ps. Jag har en profetisk prognos: Ducka, kommentarerna blir inte så nådiga
Ps2. Utmanar ingen här heller. Humor är besvärligt, inget att rekommendera...

Photo: shopping-mall parking lot from freefoto.com

SvD om sekulariseringen