...plötslig tystnad som förvirrar...

Har ni varit med om någon mystisk person någon gång, som plötsligt drar sig bort från er helt, och ni inte har någon aning om vad som har hänt?

I närheten av jobbet/i anslutning, har jag ofta stött på en trevlig tjej från Iran (utbytesstudent, söker forskartjänst inom astronomi), vi fikade ofta när vi råkade ha fått syn på varandra, och det var några minuters ledig tid, kanske två gånger i veckan, vid kaffeautomaten, samt åt mat vi hade med oss. Talade hela tiden engelska med varandra. Hon berättade ofta att hon var så lycklig över att få träffa en troende människa i Sverige, vilket hon nästan trodde var omöjligt, vi filosoferade kring universum och allt, kring vetenskapliga nya upptäckter, främst inom astronomi och universums eventuella form, kvantmekanik, jag hjälpte henne med ett par statistikuppgifter hon hade, med att snabbt förklara Kolgomorov-Smirnov-test. Med att rita grafer bl a. Hon anmälde ofta att hon ville hälsa på i min kyrkokör, men det har inte blivit av att hon kommit, jag talade med vår kantor om det var ok att en muslim kom, en muslim som inte bär slöja, så det lär inte se kontroversiellt ut i kyrkan. Jag förklarade att hon ville ha ett religiöst ställe att besöka och inte hade känt sig riktigt välkommen ännu i moskén, när hon åkte dit till Malmö. "javisst, inga problem! din väninna är såklart välkommen". Lite genant var det att hon aldrig dök upp eller följde med då det kom till kritan och klockan hade blivit halv sju. Bara några timmar tidigare hade det låtit: "I really don't want to miss your choir tonight! Can i come with you?" Hände säkert tolv-femton gånger under år 2009.

Vi talade ofta om förra årets upplopp i hennes hemland, efter det överraskande parlamentsvalet, om hennes mamma, om persiska språket, vi var två tjejer, en kanadensiska och jag, som ibland satt och tröstade iranskan när det var som mest kris med familjerelationer och ekonomi och allt. Om hon någonsin skulle få träffa någon svensk kille att leva med, etc.

Plötsligt några veckor före jul, slutade hon tala med mig, såg lite uttråkad, irriterad ut när hon såg mig, när jag hälsade, gick förbi, sade hon och hennes sällskap visserligen 'Hi' kort, men det var allt. Jag kände på mig att något var fel, och började rannsaka mig själv. Vad kan jag ha gjort för fel? minns inte att jag någonsin sagt något konstigt till henne och verkligen inte om henne, till andra. Vad gjorde jag för fel? Det hela upplevdes aningen overkligt

Det lite snöpliga är att jag inte har någon rätt att be om en förklaring, vi är inte gamla vänner eller så, så jag har endast skickat en fråga om detta på sms och per epost. kanske har hon fått höra någon missuppfattning om mig? Ringer inte, för hon svarade inte ofta på telefon förr (när jag ringde upp en gång i veckan), så det skulle nog verkligen inte bli något svar nu heller. Går inte heller fram till henne och frågar, dels eftersom hon undviker mig, och dels eftersom jag inte vill vara påhängsen på en person som trots allt är en främling (vi har inte träffats på fritiden någon enda gång hittills trots att vi talat med varandra ett otal gånger under förra året). Dessutom har det framkommit av tidigare samtal att hon inte riktigt vågar säga nej till människor och är mycket känslig för folk som tar upp hennes tid på olika sätt. Väldigt hjärtlig och pratig, men kan kanske egentligen inte ta, om någon annan är det tillbaka, ens lite grann?

Men visst är situationen förvirrande, man undrar ju hur det är med henne också. )-:

Nåväl, jag hoppas i varje fall att hon mår bra av att få bli lämnad helt i fred av mig, ifall hon av någon anledning upplevde mig som för mycket (normalt brukar folk påstå att de hör alldeles för lite från mig). Kanske är det svårt att rakt ut säga till en medmänniska att "Jag har tröttnat lite på dig nu, tyvärr".

Hmm...undrar varför jag reflekterat så pass mycket över den här historien som jag har, trots att jag har andra individer att umgås med i vardagen. Varför ger man oåtkomliga personer med vaga motstridiga meddelanden, en så stor del av sina funderingar, egentligen?

Günter utforskar sociala öknar

Det kanske är lite väl lättköpt inom avdelningen seriöst bloggande, att hylla dem som är kända för att vara mest korrekta, stå på de utsattas sida, de fattigas, göra riskfyllda undersökningar om deras liv, kolla hur vi människor egentligen beter oss mot varandra i vardagen, etc. Men jag struntar i att jag är vanlig nu och säger Grattis, journalisten Günter Wallraff! till en lång fantastisk karriär hittills.

Hans senaste gig innebar tydligen att han reste runt i Tyskland målad som svarthyad. Dessförinnan höll han på att frysa ihjäl på vintern som "hemlös" sovandes i för klen ryggsäck.
Ur DN.se-s artikel:

Frågan är varför Günter Wallraff frivilligt utsätter sig för detta. Han skulle ju kunna vila på sina lagrar och leva ett gott liv som ekonomiskt oberoende.

– Att upphöra vore ett svek mot dem jag har engagerat mig för och mot alla dem som hjälpt mig, säger han.

Han tillägger att det inte är något vanligt yrke han ägnar sig åt, medger att det gränsar till besatthet.

– Det är också roligt, det handlar om äventyrslust. Andra utforskar öknar eller bestiger berg, jag utforskar sociala öknar, säger han.

Ett kryphål in till himmelriket? Halka in på ett bananskal?

Debattören Filippa är en skojig typ (ofta kan man få skrattkramp av vad hon åstadkommer i författarväg). Ett av hennes alster är dock även lite allvarligt vad gäller livsåskådning och intellekt, med en klar liten pik. Efter många minuter av skrattgråt blev jag tvungen att tänka efter lite. Hennes inlägg börjar så här:

"Jag har möjligen hittat ett kryphål in i himmelriket även åt intellektuellt hederliga människor! Det kan vara för bra för att vara sant, men just nu känns det som ett sensationellt teologiskt rön. Jag tänkte därför höra framförallt med er kristna som redan innan ni dött tror hej vilt, för att se om jag kan ha kommit något revolutionerande på spåren...."

Säg mig, tycker ni att ovanstående ironi innehåller någon form av halmgubbeattackering? Slåss Filippa mot väderkvarnar? Eller säger en hel del kristna att man inte kommer till himlen om man inte tror på Gud?

*slår upp stället där tvivlande lärjungen Tomas ber om att få känna på såren i Jesu hand, efter korset, för att förvissa sig om att han verkligen uppstått från döden, att det verkligen är Jesus som han pratar med* (Joh: 20:24)

Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte." En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid åt er alla." Därefter sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!" Då svarade Tomas: "Min Herre och min Gud." Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror."

Kan tänkas att många tolkar den sista meningen med 'salig' som att andra inte kan bli frälsta, men jag får för mig att det inte är så Jesus menar.

Egentligen ser jag att Filippa även tar upp frågan om huruvida det är intellektuellt hederligt att tro på något man inte "sett direkt", eller kan formulera förnuftiga skäl för (som ateisten går med på), men det får bli överkurs att ta upp det också, för den som kommenterar här nedan.

Ps. lästips: Sleepaz: Frälst genom tro?

SMHI glömmer att det gör ont att träffas av små kristaller ("småspik") /kalla mikrovattendroppar

Det har visst blossat upp någon typ av debatt och myt-avfärdande från bestämda meteorologer om att en viss minus-temperatur känns kallare i Skåne än norrut.

SMHI och Pär Holmgren erkänner visserligen att det oftare blåser här nere i samband med kyla, luft som rör på sig tenderar att dra iväg den runt huden uppvärmda luften, men han säger samtidigt att den extra luftfuktighet vi har härnere inte ger nämnvärt större värmeledningsförmåga för luften (värme som leds bort från huden). ...ja, ja...det stämmer säkert

Men jag menar att SMHI hursomhelst missar en viktig aspekt. När man säger att det "känns kallare" i söder så menar man "Det-gör-mer-ont-i-huden" vilket nog beror på att man (ansiktet, händerna) träffas av "småspik" hela tiden, dvs små små små iskristaller eller kalla små små vattendroppar (mer vattenånga/frusna miskroskopiska vattendroppar/iskristaller i luften) som man behöver omvandla till ånga igen, vilket kräver energi. Ju fler kalla droppar/kristaller som träffar huden per sekund, desto jobbigare upplevelse.

Samma temperatur i syd är "mer obehaglig".

Pär H i Aftonbladet, Aftonbladet (läsarna om sina upplevelser), Sydsvenskan,

Scienceforums: Why does wet cold air feel so much colder than dry cold air?

Ps. Marcus S uttrycker liknande fast på ett utförligt sätt, det är svårare för kroppen att värma upp/kyla ner fast material med högt energiinnehåll, än löst/mjukt material som har lågt energiinnehåll. Det kostar energi för kroppen att omvandla det kalla vattnet från vattendroppar till ånga (och från is till vatten). Han tar upp ett analogt exempel med en ugn. Man blir klart mer bränd av att röra vid heta stålgallret än av att röra vid det heta brödet (eller luften) i ugnen.

Om att gå emot majoritetens åsikter

David skriver om flockmentalitet och att man kan bli misstänksam om "alla tror samma sak"; man ska vara vaksam mot det som "alla" menar är sant. I många fall är detta nog ett vettigt råd.

Fast jag undrar, lite vid sidan om: Vad tycker ni gäller vid obalans i bildningen, angående vetenskapliga komplicerade teorier? Om en klar majoritet av forskarsamhället anser att teori X stämmer, och man själv inte har någon utbildning eller insatthet inom området ifråga:

Ska man då inte anta denna teori själv, för att/trots att, konsensus håller på den? Bör man säga att man inte vet om man tror att X stämmer? Är det mest hederligt?

Eller borde man anta ståndpunkten X (t ex att rumtiden är krökt) tills vidare, just pga en klar majoritet som är insatta i ämnet hävdar den?


Ps. Som på beställning: Olle Häggström, professor i matematisk statistik, råkar ha skrivit en finfin utredande artikel i vilken han påminner om att ännu bättre än att försöka utreda konsensus, och bland vilken typ av forskare detta råder, är att som oinsatt söka efter vad som publiceras i den vetenskapliga tidskrifts-litteraturen.

Bloggvärlden/diskussionsfora vs. katastrofer

Varning: Det här blir lite av ett Svensson-tråkmånsinlägg.

Det har skett en stor förödande jordbävning på Haiti och jag vill förklara lite grann om varför jag som mediaaktör (bloggägare) numera inte brukar beröra sådana ämnen (förutom kanske för att skriva en kort bön för de drabbade, eller en hälsning). Det hela känns nämligen lite kymigt.

En stor del av vårt bloggskrivande här i världen handlar om underhållning, vi vill briljera, vara roliga, humoristiska, intressanta, visa hur duktiga skribenter vi är, ironisera över korkade politiker, korkade myndighetspersoner, korkade filmstjärnor, korkade x, korkade y,....bla bla, berätta om medias dubbelmoral, etc...

...och detta går fint tycker jag, när det handlar om FRAfrågan, om nationalekonomi, om kreationism, om upphovsrätt, skivbolag...tuffa hippa tongångar kryddade med svordomar, man är "ball", "outsider", "kvick"..."har koll på något som politiker borde ha fattat för länge sedan", "Blir hjälteförklarad av våra bloggläsare för att vi skriver så förbenat underhållande och häftigt"....
Let's face it, mycket i bloggvärlden handlar om att det pirrar till av spänning när vi får bekräftelse eller "vinner" en debatt...

Och det är skoj. Men när man kommer till ämnet katastrofer...då går det inte längre för mig...jag skäms för mycket för att skriva något debattinlägg i ämnet Haiti-jordbävningen, använda den som ett slagträ i en diskussion om vem eller vilken grupp som bryr sig mest om de nödställda, om vilken politiker som gjort sämst ifrån sig under hjälparbetet, om vilka charterbolag som fräckt nog har resor till området mitt i stort trauma och svår nöd vägg i vägg...om vilka tokar som sagt elaka saker om haitier....om de dråpliga domedagsprofeterna.


....jag skulle iofs kunna ta upp ämnena, om jag visste att jag gjorde det för att jag verkligen brydde mig om Haitis folk, och inte för att det är ett dramatiskt och tacksamt ämne för tidningar/bloggar etc, där man lätt kan utnyttja katastrofen för att driva igenom en poäng, eller för att få extra många läsare, eller ta chansen att framstå som vass skribent.


Jag skäms för mycket för att debattera om aktuella katastrofer. Jag är inte säker på mina motiv.

Kanske att jag kan göra det några månader efter att de hänt istället.


mvh
/Z


Ps. Detta är inte riktat mot debattörer som känner på sig att de har seriösa avsikter.

Dagen: Märklig polemik i katastrofens spår

En fråga till internetdebattörer

Vilka är de sämsta mest dråpliga debattknep ni skådat? Utnötande? Luriga?

Min "favorit" är fenomenet att avsluta varje inlägg/kommentar man gör i replikväxlingen med ett frågetecken, vilket får debattmotståndaren att hela tiden känna sig aningen pressad. En riktig fälla. Ingenting gnager så som ett frågetecken riktat mot en själv.

"Du svarade inte på min fråga" låter i allmänhet oskyldigt, man verkar gå fri från alla möjliga trakasserianklagelser, bara man formulerar det man säger som en fråga. "Är det möjligen så att du....?" En förolämpning som avslutas med en punkt kan man skaka av sig, "ja, tro som du vill, andra läsare kommer att se att du är barnslig", men en förolämpning som avslutas med frågetecken...eller en antydan..."det låter som om du ser människor som maskiner"....blir rejält stressande (oavsett om personen ställt frågan på genomtänkta grunder, eller bara för att "trolla"/provocera ett tag/slänga ur sig saker för att retas)...varför är det så?

ok, egentligen anar jag den psykologiska mekanismen bakom provokationen....man känner sig pressad att svara...annars kan andra läsare börja undra varför man inte svarade på frågan om man är stalinist/nazist/kreationist/inte bryr sig om människor/är militant vegan, etc... "Tystnad...aha...kanske visste frågan var den tog?"....etc....

Hoppas att vi i fortsättningen kan undvika att gå på den lätta, och sluta svara på tramsiga "trolliga" frågor som inte har grund, pga oro för vårt anseende, eller vad det nu kan vara.

Begrepps-analys - vad är det man varnar för, egentligen:

Under de senaste månaderna har jag lagt en hel del tid på miljöbloggande på Uppsalainitiativet, tyckt det varit roligt med att pyssla med att ta reda på varför stratosfären kyls, etc... Under tiden som jag varit frånvarande från det personliga bloggandet, har lite begreppsanalys vuxit fram inom mig. Många konflikter innehåller en stor portion onödiga missförstånd pga att man inte är överens om vad orden betyder, eller tar fel, blandar ihop, och de drabbade känner av det mest (och kan kanske inte heller uttrycka vad som känns fel med uttalandena ifråga.

* Många ateistiska debattörer känner sig hårt och orättvist anklagade då ateistiska regimer som beskrivs t ex är Stalins Sovjet eller Franska revolutionens skräckvälde, etc...

"Ateismen är ju ingen politisk riktning!"

Nä, det är så sant. En ateist har i sig ingenting gemensamt med en totalitär regim.

Vad man kritiserar och varnar för är kanske istället religions-bekämpande/religions-intoleranta regimer. Kanske vill man varna bl a Humanisterna (och bl a Richard Dawkins et al) för ett sluttande plan som kan bli fallet ifall man skulle överdriva kontrollen av religiösa.

I början känns det bra, att förbjuda omskärelse av flickor (gärna av pojkar också, för min del), ge barnen rättigheter, minska kvinnoförtryck. Minska tvångsäktenskap. Låter bra, någonting jag gärna hjälper till med.

"Kyrkklockor låter för högt".... också sant ibland. Att inskränka församlingarna att endast ringa i tio minuter på hela veckan låter dock som lite kontrollsamhälle, tycker jag. Liksom att vilja förbjuda privatskolor med religiös prägel. Att ge arbetsgivare fördomar mot kristna så att de inte anställer dem. Att plötsligt okunnigt påstå att kristna inte skulle vara duktiga vetenskapsmän, när t ex Max Planck och James Maxwell, samt Georges Lemaitre var djupt gudstroende, etc...
(detta vet jag alltså inte om Humanisterna sagt, det är inte riktat till dem, utan det är vad jag hört/läst i debatter om religion). Jag har talat med en del personer som inte sagt någonting alls om sin tro på jobbet, av rädsla för att bli petade.
Allt detta slår mot troende medborgares integritet.

Etc. (detaljerna kan diskuteras fram och tillbaka, men man anar säkert att någonstans går det för långt, mer och mer åt Storebror-hållet)

Det är alltså regeringar och samhällssystem som försöker skriva folk på näsan om vad de ska tro och inte tro som kan ge totalitaritetsproblem/risk för angivar-samhälle (gäller såväl religionsbekämpande som t ex katolska/protestantiska regimer i historien som gjort livet svårt för andra läger). Obs. Om man jämför regimer som förbjudit gudstro med dem som förbjudit alla religioner utom en, så verkar de förra ha "aningens" fler avrättade oliktänkande och oliktänkande fängelsekunder.

Naturligtvis inte ateistiska (eller kristna) regeringsmedlemmar eller riksdagsmän i sig.

En sekulär regim är inte samma sak som en trosintolerant.
Trosintoleranta personer är endast en delmängd av ateisterna.

Ps. Beklagar verkligen att Zoltan känner att han behöver lägga ner sitt bloggande, samt att Johan S lagt sitt på is. men men...hoppas man får träffa dem offline snart, vilket är mer äkta vara än nätet.

En liten blänkare på decenniets första dag

"Argh, inte nog med att hon inte pallat skriva ett enda inlägg här på sin kristna blogg under minst ett halvår, nu är hon dessutom medlem i Humanisternas blogg! Nä nu!"

Om man tittar i min profil kan man för närvarande se att jag är medlem i Humanistbloggen, men lugn kära läsare,
jag är endast med tillfälligt för att piffa upp dess layout lite grann. Några av Humanisterna och jag är engagerade i samma miljöblogg Uppsalainitiativet (visdom kan komma från alla möjliga föreningar, och i frågan om global uppvärmning råkar dessa herrar och jag vara i högsta grad överens), och jag har genom denna kontakt blivit ombedd att fixa till några rent estetiska detaljer, vilket jag gärna hjälper till med.

Gott nytt år på er allihop (-:

/Z

Uppdatering: För allmän beskådan: en skärmbild av Humanistbloggen i ny version
Bildkälla

När allting började: kosmos eller kaos?

Av Doktorn

Bästa bloggare, just när ni trodde att sidan Z hade gått under jorden dyker det upp en intressant frågeställning: Var den stora smällen - big bang - ett maximalt ordnat eller maximalt oordnat tillstånd (eller kanske något mittemellan)?

Frågan är intressant, inte bara eftersom namnkunniga fysiker har olika syn på saken, utan också för dess koppling till det kosmiska finjusteringsargumentet för Guds existens. Om vi påträffar ett maximalt oordnat sakernas tillstånd kanske vi inte direkt drar slutsatsen att en superintelligent designer ligger bakom? Om vi däremot stöter på ett maximalt ordnat tillstånd hamnar ju frågan om design i ett nytt ljus.

Intressant att notera är alltså att namnkunniga fysiker har olika syn på saken. Ulf Danielsson (Stjärnor och äpplen som faller) är en av dem som tycks mena att ursprunget - big bang-singulariteten - var maximalt ordnat, ty han talar om att "det måste ha funnits ett skapelseögonblick - ett ögonblick av högsta ordning som blev startskottet för en resa mot förfallet" (s. 310). "Förfallet" ifråga handlar om termodynamikens andra lag, som säger att entropin (oordningen) i ett slutet system alltid kommer att öka; eftersom universum i absolut mening är ett slutet system (det finns inget "utanför" universum) kommer oordningen i universum alltid att öka; alltså måste det ha varit bättre förr, och allra bäst i begynnelsen!

Victor Stenger (God: the Failed Hypothesis) är av en radikalt annan åsikt. Han menar att big bang-singulariteten var ett totalt kaos. Orsaken till att entropin trots det har ökat alltsedan starten (ty även Stenger tror ju på termodynamikens andra lag) beror på att universums radie ökar i takt med att det expanderar, och ju större radie, ju mer oordning får plats! Enligt Stenger blir det alltså relativt sett bättre ju längre tiden går, trots att den totala mängden oordning ständigt ökar i universum.

Stengers förståelse av saken är nog ganska vanlig bland fysiker. Men är den korrekt, eller ligger sanningen närmare Danielssons modell?

En annan fysiker/matematiker, Roger Penrose, har enligt min mening avgjort frågan till Danielssons favör. I The Emperor's New Mind (och säkert även på andra ställen) tar han upp den typ av resonemang som Stenger för fram. "A little consideration", skriver han, "tells us that this cannot be the correct explanation" (s. 329).

Anta nämligen att universum upphör att expandera och istället krymper samman och slutar sina dagar i den stora krossen: the big crunch. Om detta scenario är så mycket som fysikaliskt möjligt är Stengers entropimodell falsk, ty oordningen kan ju inte vara större i big crunch-singulariteten än i big bang-singulariteten, och hur skulle den då ha kunnat öka i universum alltsedan big bang?

Nu verkar det som att big crunch-scenariot aldrig kommer att realiseras (eftersom den mörka energin tydligen gör så att universums expansion snarare accelererar än saktar ned), men för Penroses argument räcker det att det är ett fysikaliskt möjligt scenario.

Vi verkar alltså ha goda skäl att tro att kosmos kommer före kaos, att universum började i ett tillstånd av maximal ordning snarare än maximal oordning. Därmed inte sagt att det måste vara skapat av Gud; poängen är bara att det kosmiska finjusteringsargumentet inte verkar kunna avfärdas med hänvisning till något slags kaosmodell av big bang.

(Bildkälla)

"I'm going to Lou's'ana".. - Det här med humor och fattigdom

Satt och tittade och lyssnade på ett underbart youtube-klipp med gamle Lightning Hopkins, i vilket han öste på med sin gitarr-boogie på ett hyfsat enkelt stålsträngat akustiskt instrument

Hopkins: Mojo Hand

så angenäma ackord (speciellt på tiderna 0.17-0.21 resp 1.09 - 1.13), vilken rytm, och ascool sång, i synnerhet när han börjar stroferna.

Under de sista sekunderna ser det ut som om han tappar en tandprotes, vilket fick vänner (och även undertecknad) som bevittnande klippet, att skratta ordentligt, till tårar i vissa fall.

Jag mådde inte riktigt bra av situationen.

Dels så är ju Hopkins hjälten, dels så var han svart i USA, men främst så förknippar jag den äldre blueskulturen med fattigdom och vardagens dråpligheter och umbäranden.

Googlade reda på att killen faktiskt tappade sitt gitarr-plektrum, som han haft i munnen av praktiska skäl, då han inte behövde det under den låten. Lite lättad nu...och smått generad.

Vad tycker ni om att skratta åt den som har...hål på byxorna...fula glasögon...löständer
Är det helt ok i vuxen ålder, under rubriken att man inte ska begränsa sig i onödan, eller skaver det lite?


Ps. Hur går det därute i sommaren?

Flum, flum

"....Näe! jag tror inte på någon Gud, absolut inte, däremot tror jag på ett kärleksfullt och allsmäktigt väsen som vill människornas bästa, och som är universums hela upphov!
Det tror jag minsann! Det är min privata tro."


Har ni hört sådant förut? Det har undertecknad. Jag tror inte att folk vill bli förknippade med vissa ord, för det har de hört är bakåtsträvande, men gärna något ekvivalent.

Man pratar hellre om etiskt handlande, än om moral (moral låter ju som moralkaka/moraltant)

Hur står det till med definitionerna?

Vet svensken vad h*n tycker, egentligen?

Vad tror ni?

Pausfågel....

precis som Johan Stenberg har jag en bloggpaus fram till Påsk.

Skriv gärna förslag på ämnen jag kan behandla om några veckor :)

Vilken bok....eh...önskar du att du hade läst?

BBC har gjort en liten, liten enkät där de frågat om vilka böcker folk ljuger om att de läst. Här är listan på de vanligaste:

1. "1984" av George Orwell
2. "Krig och fred" av Leo Tolstoj
3. "Odysseus" av James Joyce
4. Bibeln
5. "Madame Bovary" av Gustave Flaubert
6. "Kosmos - en kort historik" av Stephen Hawking
7. "Midnattsbarnen" av Salman Rushdie
8. "På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust
9. "Min far hade en dröm" av Barack Obama
10. "Den själviska genen" av Richard Dawkins


Själv har jag bara läst ut 6. Kosmos-boken, + olika bibeldelar vid olika tillfällen, vissa apokryfer (alltså inte "bibeln från pärm till pärm"). Läst Kallocain, som visst ska vara som "1984" så jag kasnke inte har missat något i det hänseendet.

Ähum...om jag formulerar frågan så här:

1. Vilken bok ....önskar du att du hade läst?


Några "skämsböcker" som jag verkligen läst, men inte brukar nämna:

19 st Kitty-böcker, De fem-serien, några Philip Marlowe, 5-6 st Sherlock Holmes

(deckare anses inte alltid akademiskt korrekt, har fått några överseende leenden som reaktion när jag nämnt Holmes)

2. Vilka är era skämsböcker?


(Fråga 3. Någon manlig läsare som möjligen läst....en Kitty-bok?)

Lunch med bloggare

.
Träffat Johanna,
ett namn fick ett ansikte,
"löste" världsproblem

:)

.

Photo author: Vanderdecken

Image released into the public domain.

Jag blir så glad när folk avgår!

Thank you, Anders Björck:

"Anders Björck avgår i förtid som högste kontrollant av Sveriges underrättelsetjänst. Han slutar i protest mot FRA-lagarna som han anser leder till en ineffektiv underrättelsetjänst med sämre skydd för integriteten"

Jag har själv inte orkat rapportera som jag lovat, med veckoinlägg om hur det går i FRA-frågan. Den har osat katt ända från början, from the very get-go, som jag ser det. Vid det här laget inte helt obekant för läsarna ;)

Min största oro har varit för de personer som

1. kommer att ändra stilen i sitt internet-skrivande...."usch om det kom ut att jag tänkte så"

2. Människor som har regelbundna kontakter med folk i "osäkra" länder, dvs folk som har släktingar där. Det kan ingen lura i mig att inte de skulle råka bli avlyssnade ibland, de också.


Blir så glad över personer som har lite guts kvar någonstans i fickan.

Mackan Andersson: "Han får dagens credpoäng."

....duger den som gissningsbild?....

Nu har Charlotte-Therese utmanat mig två gånger, trots vetskapen om mina problem med fantasi och annat, och förra gången hittade jag inte någon "skäms-låt", eftersom min musiksmak är exquisite hur man än räknar på det,

.

men denna gång kan jag stå till tjänst: det handlar om att fiska upp den fjärde bilden i datorns mapp.....vems nylle visar sig på detta foto?

Hej Vem kan redogöra för evolutionen?

Nu är det, förutom andra hälften av aposteln Paulus år,
även Charles Darwins år (2009), eftersom hans bok "Om arternas uppkomst" utkom för 150 år sedan.

Ofta skyller man folks okunnighet om, och skepticism kring, evolutionen och den naturliga selektionen,
på kreationism och sk Intelligent design,
men jag kan tänka mig att något annat också ligger bakom:

Evolutionens processer har på sina håll mycket komplicerade detaljer, som det behövs en hel del utbildning för att förstå och kunna redogöra för. Detta har en geolog/medicinare förklarat för mig. Internet är fullt av renodlade klåpar-"informationssidor" som antingen förenklar in absurdum, och inte erkänner att antalet faktorer är många och tar tid att redogöra för,
eller som helt enkelt skriver felaktigheter.

Tips: Läs på seriösa sidor, t ex universitetssidor, om ämnet.

När jag nu sagt detta, är jag ändå nyfiken på era tankar ;)

Hur skulle ni beskriva evolutionen? Med egna ord?

.

.

Ps. Pekkas Darwin-tips

Dagen om britterna och evolutionsteorin
Svd,

Photo attribution: Phyzome (Talk contribs)

Terms: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ulmus_rubra_flower_buds.jpg

Ett universellt tungomål och en kopp kaffe, tack

Igår eftermiddag råkade jag på en äldre herre som jag känner lite flyktigt, men han är alltså urtrevlig, så mycket har jag förstått. Vi tog en kort fika. Pga min idétorka dristade jag mig till att fråga honom om han möjligen hade något förslag till blogginlägg....vad ska jag skriva om till mina läsare, något filosofiskt?....om astronomi...? (hans huvudfält)

Han tyckte att jag skulle ställa er en fråga om kommunikationen i universum. Visst lät det lite ...out there...men å andra sidan är ju rymden....just.... out there:

Vilket tror ni är det universella språket?

Matematik, logik, primtal, ljusets absoluta hastighet, naturkonstanterna,
alla fotoners samhörighet,
böner, musik...något annat?

You name it




Photo attribution: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Satellite_dish_(Television).jpg

Undvika lidandet

"The truth that many people never understand, until it is too late,
is that the more you try to avoid suffering the more you suffer because smaller and more insignificant things begin to torture you in proportion to your fear of being hurt. "

Thomas Merton

Dessa visa men skrämmande ord är naturligtvis alltid aktuella, och den sista raden låter nästan klämkäck,
men den lurar inte mig,
utan som jag ser det, avslöjar den mer än bara vishet,
nämligen författarens egna erfarenheter, och kamp mot sig själv, att länge försöka vara vanlig trots att det inte alls var hans natur/kallelse.

Han talar nog om det stora tålamod han behövde i sitt liv.

......hhhhhhh......

Att ännu inte ha fått kommentars-inmatningen reparerad känns......intressant.

Medan jag muttrar på kan ni väl kolla in ett kommentarsfält som funkar, med besked:

Zoltan diskuterar tålmodigt:
http://yrvaken.wordpress.com/2008/12/26/underdog/


Uppdatering 9 januari: Blogger har reparerat skadan :)

...it would look good on your resumé, but not on mine.....

Vad sägs om att börja året med lite gnäll?
Tänkte ta upp en liten spaning jag haft angående starke religionskritikern Richard Dawkins.
Kanske är detaljerna och namnen nedan inte helt korrekta, men det spelar inte så stor roll för sammanhanget, ni får väl rätta mig.

Kristne filosofen William Craig ska visst ha bett Dawkins om en debatt för några år sedan, men då blivit nekad med hänvisningen: "It would look good on your resumé but not on mine", dvs det skulle öka på Craigs meriter, men inte på Dawkins'.
Jag förstår innebörden: Om man framför kristna ståndpunkter i den allmänna intellektuella debatten, så får de intellektuellt erkännande.

Min spaning är följande: jag har sett en del Dawkins-program på bl a Kunskapskanalen, där han intervjuar och debatterar med diverse lunatics/"särlingar" som använder ordet Gud, till höger och vänster, 6000-års-kreationister, fundamentalister i Mellanöstern, galna predikanter i USA, etc...

Att ha tv-sända samtal med dessa var visst inga problem för Dawkins. Det såg inte illa ut på hans resumé-lista, tänker han säkert.
Vad som ser illa ut är att han i sina kristendomskritiska program inte tar med en utlovad dialog med filosofen Alister McGrath, samt andra intellektuella kristna: Det får Dawkins att i mina ögon framstå som någon som är rädd att visa upp intellektuella religiösa i tv: Det skulle inte ge så mycket vatten på hans egen kvarn.

Intervjuer av Aftonbladet-typ är nog mer Dawkins' melodi?

En hälsning så här i december....

Hej, vänner,
det har varit lite mycket att fixa och jobba med på sista tiden, samt att fantasin legat i ett undanskymt hörn och dammat. För att slippa bloggpaus, har jag plitat ner endast ett inlägg i veckan, och hoppas kunna utöka detta under Nådens År 2009 :)
Jag har absolut inte glömt er, speciellt har jag glatt mig åt alla offline-träffar med er; tror jag är uppe i sju-åtta detekterade bloggare, och hoppas kunna lokalisera fler mycket snart.

Ha en välsignad och skön julhelg samt ett fantastiskt år 2009



/Z

(& Doktorn hälsar)

Unmistakeable?

....Om ni undrar om den låga bloggarfrekvensen från detta tangentbord, så beror den inte enbart på avsaknad av tid, utan även på avsaknad av fantasi, samt att jag använt bloggartiden till att förklara att det fanns kristna även före år 325, dvs före kejsar Konstantins tid; lite jobbigt har det varit, men samtidigt lärorikt; mitt googlande har lett mig fram till väldens äldsta fresker föreställande Jesus Kristus (svårt att ta fel på de bilderna, enligt min mening) :)


(man kan klicka på 230-tals-freskerna, för att se motiven bättre)
.
.
.
.

Återkommer så snart jag fått kläm på hur jag ska formulera Gödels ofullständighetsteorem på ett enkelt sätt; det kan vara bra att använda i Gudsdebatter.
.
.
.
Ps. Fresker från huskyrkan i ökenbyn Dura Europos

Senaste mötesprotokollet

§1. Efter en lång dag blev det en mysig fika igår, på Viggos hamburgercafé, med humanisten och grannbloggaren Anders R. Han visade sig vara en riktigt sympatisk person, med en viss portion humor också.

§2. Han berättade bl om neurofysiologi, om sin familj, samt om planerna på att starta en division: Unga Humanister i Skåne. Intressant. Vi var rätt så överens om att religiöst förtryck inte är bra (en plattityd...) och så avhandlades fri vilja kombinerat med Guds allmakt, universums upphov, samt andra små detaljer, som statistik t ex.

§3. Och så anslöt Doktorn, efter en timme, så att vi kunde sitta och filosofera ännu mer.

Vi höll på att bli lite väl nördiga ett tag, när det handlade om resonemang kring Monty Hall-leken ("varför byta låda?"), men vi lyckades balansera det på en rimlig, social nivå.

Det här får vi göra om, Anders :)


§4. Ps. Det hjälpte också till att Viggos spelade rock n roll/rhythm n blues (Ray Charles bl a) hela tiden, i en hyfsat dämpad ljudnivå.