"Trevligt inlägg! En fråga dyker upp i huvudet på mig. Hur tänker du angående uppståndelsen. Skulle du inte hålla med om att om man följer dagens vetenskapliga teorier bara lite grann så verkar det extremt osannolikt att en död människa kan bli levande igen, hur menar du att det har gått till? Samma sak tänker jag med mirakel som ofta motsäger väldigt många fysiska krafter. Menar du att de inte stämmer eller att de delvis stämmer?
-
En annan fråga är om Guds väsen. Hur tror du att gud ser ut? Kan man se honom, lever han i tid och rum, och om inte, hur påverkar han då tid och rum? Vilket kön är Gud? Är ditt koncept av Gud samma som det man får om man läser gamla testamentet? Går det att svara på sådana frågor (jag har aldrig stält dem till någon förr). "
Får helt enkelt kavla upp ärmarna och försöka skriva en deklaration. Återigen: den kommer inte att tillfredsställa, eftersom den innehåller mirakel och "gaps" (jag ska komma till dessa) och dessutom kommer orden 'jag tror' att användas tröttsamt mycket, för jag kan inte veta om det finns någon kristen som helt håller med mig. (-;
Börjar med det som jag skrev i kommentarraderna.
Jag ser på bibelns två delar GT och NT (gamla & nya testamentet) på lite olika sätt.
Gamla testamentet
Kan tänka mig att en hel del av miraklen stämmer, men vad jag har svårt för är alltså människors (författarnas) beräkningar och mått. Tror inte att någon blev 750 bast (Noak), tror att endast Svarta havet översvämmades (syndafloden) och tror inte på släkttavlorna bakåt till Adam och 6000årsperspektivet.
Däremot ser jag GT som ett meddelande om att Gud steg ner i tiden för att börja föra dialog med människorna. Anders undrar om det är denna typ av Gud, den gammaltestamentliga, jag tror på. jag tror det är samma Gud, men att människorna tolkat honom delvis fel och att man kom närmre rätt Gudsbild på Jesu tid.
Nya testamentet
(den del som handlar om Jesus och info om den Treenige Guden):
Här kommer min tro in om historiska sanningar osv. därför att jag ser det som att man kommer nära Sanningen (tror att minst tre av fyra evangelieförfattare har träffat Jesus).
Jag har inga andra belägg för detta än dessa skrifter och vittnesmål, samt en känsla inom mig, speciellt då jag ber eller då jag känner kärlek bland människor jag möter. Klent?
Här följer ett skamfilat ord: 'gaps', mina stoppklossar, om ni så vill.
Jag har nämligen förstått vad som menas med dessa begrepp i debatten och jag vill inte hymla:
Ex. Jesus gick på vatten.
Jag tror att Han gjorde det på ett sätt som inte människan kan komma åt eller härma.
Anders undrar om Jesu uppståndelse från de döda:
Japp. Jag tror att Han dog och sedan levde igen. Hur det gick till? Jag har tyvärr samma fjuttiga svar som i föregående exempel. Jag tror inte att man kan finna Jesu kropp på jorden.
Fråga från stycke två:
"Hur tror du att gud ser ut? Kan man se honom, lever han i tid och rum, och om inte, hur påverkar han då tid och rum? Vilket kön är Gud?"
Det enda jag, som valt att vara troende, kan vara säker på, är att Gud inkarnerad som människa (Jesus Kristus) ser ut som en människa, närmare bestämt, en man. Kan man se honom (Fadern)?
Det ska man inte kunna, för att kunna tro istället, men man har alltså kunnat se honom gå här i tiden, universum, på jorden. Men enligt evangelietexten har vi människor numera istället den tredje Gudspersonen, den Helige Anden till vår hjälp.
Jag tror att Han (Gud) har skapat tid och rum.
Tror att Gud är könlös, men i Jesu mänskliga natur: en man.
-
(Har förresten hört en fin betraktelse av
Anders Piltz om varför Han blev just man:
Presenterar en ny manlighet: en mild person som tar hand om gamla sjuka, ofta talar med kvinnor, bryr sig, etc....).
Den treenige Guden jag erkänner har alltså ett väsen men tre personer.
Lurigt? Ständigt mediteras över detta mysterium, t ex i olika kloster.
Vad är en person egentligen? Vad är ett väsen?
-
Sammanfattningsvis kan man säga att det jag tar på störst allvar bland texterna är de fyra evangelierna (Markus, Matteus, Lukas, Johannes), samt den niceanska trosbekännelsen, den som är gemensan för de klassiska kristna kyrkorna: anglikaner, katoliker, ortodoxa, kopter, lutheraner (bl a Svenska kyrkan) & pingstvänner.
Skriver ner den här nedan för säkerhets skull.
-
" Jag tror på en Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
-
och på en Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår frälsnings skull har nedstigit från himmelen. Och Han har antagit kött, genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; Han har ock blivit korsfäst för oss, under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; på tredje dagen har Han uppstått, efter skrifterna, och uppstigit till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på Hans rike skall icke vara någon ände;
-
och på den Helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, som tillika med Fadern och Sonen, tillbedes och förhärligas, och som har talat genom profeterna;
-
och på en helig, katolsk/allmännelig och apostolisk kyrka.
Jag bekänner ett dop, till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den kommande världens liv. Amen. "
-
Hur jag får ihop detta med vetenskapen?
-
Jag tror helt enkelt att naturlagar, evolution, entropilagar etc. är status quo och att Gud ibland ingriper för att att rädda någon i nöd, t ex efter bön. Har fortfarande inga bevis utan har valt att tro på människors skrifter och utsagor.
-
Nu kommer kanske följdfrågan:
Varför har då en god Gud skapat själva evolutionen som verkar vara kantad med diverse lidanden? (teodicéproblemet)
-
"Går det att svara på sådana frågor (jag har aldrig ställt dem till någon förr)?. "
Nyttiga frågor för mig i alla fall: fick inventera en del inombords samt i hjärnkontoret.
Om det gick att svara på frågorna får ni läsare bedöma.
För en riktig djupdykning hänvisar jag till teologer/präster/filosofer.