Att spamma vännerna om ens egna whereabouts

Om en ny uppfinning som spridit sig som en löpeld över Sverige: Facebook.

* Är inte med där själv men har fått uppfattningen att :
Man skapar ett konto, där man sätter in foton på sig själv och från resor osv... Antagligen skriver man en hel del text också. Denna del av uppfinningen är den bästa.

* Men...Man kan lägga till diverse "vänner" på facebook, dvs folk som kommer att få email så fort något har hänt på ens konto, så fort man har ändrat eller lagt till nya bilder. Om man besitter minsta självbevarelsedrift får man nog skaffa en mailadress speciellt för facebook, så att man kan samla alla tusentals email från ens vänner där. För jag antar att det ofta ändras i detta "album" ?

Svd skriver idag om något jag också tänkt: Att facebook med största fördel används för exhibitionism (lite som våra bloggar.....). Visst, det goda med det hela kan vara att man hittar gamla barndomsvänner, klasspolare,..... jag kommer säkert registrera mig om ett tag, för jag får ca ett email om dagen från en ny person, som skrivit:

"I've added you as a friend on Facebook"
Känner mig nästan taskig som inte besvarat detta ännu. Pressen....
Det hela låter jobbigt och krävande ;)

Dessa vänner vill jag ju ha i alla fall! Men räcker det inte med gamla hederliga email? Med foton bifogade? Hoppas de fortfarande hör av sig på detta 1990-tals-vis.... Jag är väldigt nyfiken på hur de har det: men inte allihopa på samma gång.

* Från Svd-artikeln:
"Med tanke på hur trendnervösa vi svenskar är har vi nog flugit vidare till nästa stora grej om bara några månader. Fast kanske är vårt bekräftelsebehov så stort att vi hänger kvar ett tag till?"

Vet inte alls åt vilket håll det kommer gå. Vad tror ni?

* .......har ett annat liknande tips, som verkar mysigare: Flickr - Photo Sharing
Här finns inte samma "friends-adding". Jag får inte en massa mail från vänner som är registrerade på flickr utan kan gå in på deras sida när jag känner för det. Jag behöver inte bli medlem :)
Snygga foton. Lugnt. I eget mak.
.
.