Den känsliga debattkonsten

Vill ni veta hur jag gör för att försöka att inte bli sårad eller arg ute på internet?

Jag är inte så modig av mig och behöver därför kunna spelreglerna för hur man debatterar, dessutom får jag vackert lära mig att besvara förolämpningar med saklighet och be om ursäkt, även om jag inte vet vem som orsakat missförståndet.
I våra ekumeniska diskussioner har jag upptäckt att det skett en del missförstånd. Tuve undrar om det ens är lönt att fortsätta med ekumeniska samtal....
Jag tror inte det är så farligt; det har bara smugit sig in en del besvärliga retorik-problem hos "oss"

* ....att börja tala med någon ny person på internätet....
.....innebär bland annat att man ofta inte alls vet hur den personen ser ut, känner sig eller har för bakgrund, livssituation; allt detta inverkar i verkliga livet, irl, varför skulle det inte göra det då man skriver?
Det som är vardagsjargong för den ene kan vara sårande för den andre. Man är olika.

* Den som skojar och raljerar om andra (många kändisbloggar) är oftast VÄLDIGT DÅLIGA på att ta skämt själva. DE har ingen självdistans. Tänk på det. Om någon skojar "tillbaks" med dem svarar de med elakaste, argaste mynt. Det där med "humor i debatten" och annat abstrakt de fräckaste skribenterna skriver ska man ta med en nypa salt.
Upplever att folk kan ta min humor då den är extremt artig och försiktig.
Innan jag insåg detta blev jag ofta missförstådd. Oj,oj

* Speciellt bland troende förekommer det ofta att någon ber de andra: "Låt oss be tillsammans, så att vi blir ense igen" resp "Låt oss sträva efter Jesu vilja"
Detta ser helt ok ut vid första anblick, men vissa har väldigt svårt att ta sådant. Att uppmana andra att be brukar ofta resultera i oförstånd. Tyvärr. Vi människor är känsliga.
En sak är vad man säger i kyrkan, och en annan vad man yppar i polemik. Prestige står högt.
Tips: Be själv, säg helst inget om det. Inte om du deltar i hett meningsutbyte, i alla fall.

* Det enda som fungerar är att: ta en fråga i taget. Annars blir det huller om buller och man angriper olika delar av argumenten och till slut kastar ur sig odefinierade beskyllningar mot varandra.
Det är svårt att bemöta t ex "Du är okänslig"
Mycket lättare gör man det för den andra om man istället börjar:
"Jag förstår inte varför du sade X och Y"

Definiera gärna X och Y.

* Eftersom jag har lika ont om tid som jag gillar att skriva, försöker jag kommentera kort och koncist (ibland blir det ändå låååångt ;) och det kan ni andra i diskussionen ofta uppfatta som strikt, brutalt etc...
Det är inte meningen.
Jag är inte bra på långa debatter.

* Om jag märker att jag talar olika språk jämfört med den andre, att vi använder tungomålet och begreppen på olika sätt, och detta händer ofta, så blir jag lite mer avvaktande och överseende. Hoppas detta inte tolkas som att jag inte bryr mig om vad den andre försöker säga.
Man är frestad att gå tillbaka till aktuell debatt hela tiden för att man känner sig upprörd, och riskerar prestigeförlust,
men jag har slutat med detta, för det är inte bra för hälsan, blodtryck.....etc
Oftast låter jag motparten få sista ordet. Vet inte om det är så bra, men det funkar för mig.

Mitt viktigaste tips är: Ta en fråga/ett argument i taget
Var saklig.
Men tillåt dig själv att ha lite frisk humor. Låt inte andras humör begränsa helt.

.
Svd behandlar idag en fråga där det typiskt blir pajkastning.