Den goda effekten av att skriva blogg - även modeblogg

När man registrerar sin blogg på diverse topplistor, får man välja kategori. Filosofi/religion, samt Vardagsbetraktelser är bara två av dem (andra val: sport, musik, politik, vetenskap, mode....)

Men jag misstänker att nästa alla bloggare/dagboksskribenter pysslar mer eller mindre med existentiella frågor.
Oj, oj, oj.... Till och med värsta nöjesskribenterna och modebloggarna "faller dit". Ofta, tror jag.
Och speciellt de som har en blogg som ska peka på det som kan gå fel med religion, extremism etc... Dessa skriver ju nästan hela tiden om just existensen. Aktiva skeptiker glömmer inte dessa frågor och är därför ofta pålitliga att diskutera med.

Det går knappt ens att förklara vad det är som händer med en då man börjar skriva om sig själv. Funderingarna sätter igång, smyger sig på så fort man satt sig vid tangentbordet. It's a kind of magic, som Freddie Mercury skulle säga.

Tramseriet och maskerna från dagens sociala liv (från det jag sett på tv av bloggaren, eller då jag träffat skribenten ifråga IRL) märker jag inte av på samma sätt då jag läser folks bloggar och krönikor. jag känner inte igen bilden av dessa personer. Efter ett tag börjar alla grunna på livet, vad man kanske felat, om den och den personen möjligen blev lissen då man sade det och det,
huruvida det kanske var lite småtaskigt att ge en person ett öknamn under flera år av grundskoletiden. Att familjen nog ändå är viktigast....

Allt kommer upp till ytan.

Att skriva blogg är en stor frestelse, men den leder alltså inte bara till tidsslöseri och bekräftelsebehov tror jag.
Utan även till självrannsakan, viss ödmjukhet osv....

Man kan inte vara djup hela tiden, utan ungefär vart femte inlägg blir roligt, även hos värsta svartrockspoeten.

Min tes är alltså att nästan alla bloggar blir livsfilosofi/religion-bloggar, i viss mån, efter ett tag :) De konvergerar.