5 sep. 2007

Frågor om tungomålstalande

Till alla läsare från Pingstkyrkan respektive andra frikyrkliga:

Jag ruvar på lite frågor om tungomålstalande,
det som låter obegripligt och som man gör främst inom frikyrkor, till minne av den första pingsten, dvs då lärjungarna plötsligt uppfylldes av helig Ande, och började tala på olika länders språk, språk som de inte någon gång hade lärt sig.

I Katolska kyrkans katekes står det att det ibland fortfarande kan inträffa

* Tror man verkligen att detta fortfarande händer?

* Kan det ske på kommando? Inom en viss tidsbegränsning?
Varför inte plötsligt då man borstar tänderna?

* Vad händer om någon i församlingen berättar att han/hon egentligen aldrig tror sig ha talat i tungor utan bara betett sig så av sociala skäl, rädsla för utstötning etc....
Får man vara kvar i församlingen om man inte har förmågan att tala i tungor?

* Är tungotal ett exempel på en 'nådegåva'? Vad är en nådegåva?

* Eller är det kanske helt enkelt så att man bara vill IMITERA den första pingsten genom att FÖRSÖKA tala i tungor, som en påminnelse?
(Analogi: Inom Reformerta kyrkan har man visst nattvard ENBART som symbolhandling. Man tror inte att brödet och vinet förvandlas till Kristi kropp och blod.)

* Motsatsen till tungotal: Finns det utrymme för en stunds tystnad & ro under Pingstkyrkans gudstjänster?

Typiska frågor från en okunnig?

Hjälp mig att få klarhet och upplysning, i alla fall kring några av frågorna.

:)

19 kommentarer:

Pastor Astor sa...

Tror man att det fortfarande förekommer?
Javisst!
Kan det ske på kommando?
Om du menar "kan en tungomålstalare tala när han vill?" så: javisst. Precis som han kan bestämma sig för att prata vanligt. Det där med att det skall vara extatiskt är nog mest en karikatyr av pingstvänner. Menar du "sker det på kommando i gudstjänsterna?" så: Det förekommer, men jag lyder aldrig och går aldrig till en sån församling mer än en gång.
Är tungotal ett krav för medlemskap?
Nej, självklart inte. Hur kan man kräva en gåva?
Finns det människor som fejkar?
Det gör det säkert. Medvetet eller omedvetet. Å andra sidan gör det ingen skada. Och vem skulle kunna bedöma äktheten? ”Din gallimatias är inte lika bra som min…”
Är tungotalet exempel på en nådegåva? Vad är det?
Ja, tungotal är en av nådegåvorna som Paulus omnämner i 1 Kor 12. Andra uppräkningar finns i Rom 12 och Ef. Nådegåvor (charismata) ges av Anden till församlingen, för församlingens uppbyggelse. De fungerar i mission (den lame vid sköna porten), i diakoni (utspisningen av de grekiska änkorna) och för gemenskapen (i tillbedjan, ledarskap, etc.). De är hjälpmedel till att göra församlingen till tecknet på Gudsrikets inbrytande i vår verklighet – Guds kraft ges för att understryka evangeliets budskap. Paulus skriver att ”hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta”. Jag tror därför att nådegåvouppräkningarna skall ses som EXEMPEL på hur Anden kan framträda, inte en definitiv ram för hur han FÅR uppträda. Lägg märke till att gästfrihet räknas i en av uppställningarna, till exempel.
Tungotalet verkar beskrivas på två sätt, dels som en form av profetia där en talar och någon annan genom anden uttolkar. Dels som ett bönespråk, där ”Anden ber med vår ande” – en form av kontemplation. Dessutom har vi Apostlagärningarnas beskrivning av pingsten där apostlarna uppenbarligen talade språk som representerades av åhörarna. Vi får inget besked om VAD som sades på dessa språk (vilket ju hade varit enormt spännande!). Teologiskt kan man se tungotalet på pingstdagen som en reversering av språkförbistringen – genom Jesu död och uppståndelse och Andens utgjutande är inte gudsfolket begränsat till judarna, utan är ett folk av alla folk och stammar – evangelium är ett glädjebudskap riktat till hela mänskligheten!
Alla dessa tre former av tungotal har jag själv erfarenhet av. Bönespråket är skönt att ta till när mina egna ord är slut, även i förbönssituationer. Profetiskt tungotal är bra i situationer där budskapet skulle kunna uppfattas som partiskt, eller helt enkelt är obekvämt – det är ett sätt att undvika att dödabudbäraren  För ett tiotal år sedan ledde jag en grupp unga ryssar till tro genom att tala tyska och bli översatt till ryska. Jag förkunnade ett tydligt evangelium och bad en omvändelsebön de bad efter i, därefter gav jag dem trons grunder. Alltihop tog ca 1 timme. Problemet är bara att jag KAN inte tala tyska. När jag funderar på hur det kändes, så var det som att tala på svenska, jag letade efter ord för att uttrycka mig så exakt som möjligt, bara att jag hade tillgng till ett språk jag normalt inte talar.
Finns plats för tystnad och ro?
Jag skulle säga att tystnad är något av det frikyrkan är sämst på. Samtidigt är jag inte säker på vad du har för bild av frikyrkogudstjänster. Det är inte så att vi står på huvudet och hjular nerför mittgången HELA tiden – kanske inte ens tillräckligt ;)

Daniel, EFK (Evangeliska frikyrkan – baptistiskt samfund)

Z sa...

Haha :)
Tack, Pastor Astor
&
välkommen.

Det var lite som jag tänkte då, att det kan missbrukas men i sig kan det vara fint, men
hur visste du att du talade tyska?
Var det en tysk-rysk tolk som kunde tyska som översatte?
Vilken spacig upplevelse i sådana fall!

Dag Selander sa...

Z: Har du nu fått svar från Pastor Astor, då har du en hel katekes som inte går av för hackor.

Daniel är en god lärare, och jag har bara att sätta min signatur under hans delande.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
* Kan det ske på kommando? Inom en viss tidsbegränsning? Varför inte plötsligt då man borstar tänderna?

SVAR: det är ingenting okontrollerat som kommer över en. Utan borstar du tändena och vill be så här, så gör det. Tandborsten och tungotalstalande är ju lite varandra med varann...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
* Eller är det kanske helt enkelt så att man bara vill IMITERA den första pingsten genom att FÖRSÖKA tala i tungor, som en påminnelse?
(Analogi: Inom Reformerta kyrkan har man visst nattvard ENBART som symbolhandling. Man tror inte att brödet och vinet förvandlas till Kristi kropp och blod.)~SVAR: näj
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Tungotal är först och främst en gåva till dig och mig så att vi kan ge uttryck för vårt hjärtas tacksamhet ELLER för bekymmer o sorg när de vanliga orden inte räcker till. DÅ är det bra att kunna koppla på.

Nineve sa...

Vill bara tillägga att vi har tungotal i svenska kyrkan också..som också är en fri kyrka.

Pastor Astor sa...

Jag prövade med "Do you talk english?" och när det inte fungerade sade jag "Sprechen sie Deutch?" och de gjorde en av dem, men inte jag... Då tänkte jag att nu får Gud hjälpa till, för de här killarna vill lära känna honom, och inte skall något så futtigt som språkbarriärer få stå i vägen? Sen gjorde jag det. :)

Johan Stenberg sa...

Jag skriver under på Pastor D.Astors utläggning.

Själv talar jag bara i tungor när jag är helt ensam hemma i min kammare.

micke sa...

Hej Z!

Det finns en del katolska rörelser som talar tungomål också, som t.ex. Communauté de l'Emmanuel eller Chemin neuf.
De finns tyvärr inte i Sverige.

Monica Olsson Kolkman sa...

En mycket personlig och ganska negativ vinkling om tungotal kommer h�r. I m�nga karismatiska krestar h�nder det att tungotalet ibland tas som "ett bevis" p� att man har anded�pts/f�tt den Helige Ande. Tyv�rr har jag sj�lv den erfarenheten. Jag har alltid avundats de som har f�tt g�van, men sj�lv aldrig f�tt den. D�remot vet jag numera att tungotal inte �r ett bevis f�r n�gonting, snarare ett s�tt att kommunicera med Gud. Ett s�tt bland andra.

Anonym sa...

Z: Ang. tystnad så började visst pingstväckelsen med att man helt enkelt satt tysta i en ring och väntade på Anden. Det skulle jag personligen trivts mycket bättre med än dagens möten!

Jag tror man bör komplettera Daniels framställning med att ALLA kan inte tala när de vill. Är det inte Lillemor Hallin (ordf. för de katolska karismatikerna) som skrivit att hon bara talat i tungor en enda gång (men tydligen ovanligt vackert). Å andra sidan tycks hon ha botat desto fler.

Daniel: Varför gå en omväg om tyskan? Skulle Gud ändå lära dig ett nytt språk hade det väl varit mer praktiskt med ryska direkt... :-) Sitter tyskan kvar förresten?

Länk till Arbetsgruppen för Karismatisk Förnyelse i Katolska kyrkan i Sverige finns här (eftersom Charlotte inte tycks ha hittat hit än): http://www.isidor.se/akks/DesktopDefault.aspx. Ni vet väl f ö om att Påvens personliga predikant är karismatiker?

Och, som sagt, det förekommer tungomålstalare i SvK också, inte minst i högkyrkligheten faktiskt. Oasrörelsen kan ni hitta här: http://www.oasrorelsen.se/.

/ D

Pastor Astor sa...

Varför omväg runt tyskan?
Jag tror att det har med tro att göra. Jag är helt enkelt så dum att jag såg tyskan som ett "överkomligt" mirakel, men ryskan som för stort. :)
Och, nej, det funkar inte längre. Det var bara där och då.

Z sa...

Micke & Nineve

Har hört att de har karismatiska katolska möten ute hos nunnorna på Rögle dominikankloster (Södra Sandby i Skåne) ibland.

Dessutom har de ekumeniska möten också.
Någon gång har de letts av Peter Halldorf.

jag tänker mig tungotalet precis som att man sjunger eller nynnar en ordlös, innerlig melodi: bara Gud vet vad man menar då.

:)

Tuve sa...

Hej igen Enkla Z (se kommentar hos Haggaj)
Tungotal förekommer också inom KK. Det finns många karismaitska rörelser inom KK där tungotal är vanligt. Du har nog redan fått många bra svar om vad det är och hur det kan användas (har inte hunnit mer än skumma). Det är som sagts en gåva och du kan be att få den. Många helgon (troligen de flesta, kanske alla?) har haft den. Padre Pio talade t ex perfekt amerikanska vid ett tillfälle då han billokerade sig till en amerikansk kvinna. Det finns många andra berättelser om då han talade språk som han inte behärskade och aldrig hört.
I Kristus - med Maria

Z sa...

Tuve
Hoppas du inte missade det jag skrev om att jag bodde på Kroksbäck i Malmö i åldern 4-7 med mina föräldrar. Du berättade om Ad Fontes i Lund.
Det hette visst Gemenskapen när jag var liten. Och barnen till dessa familjer frågade ofta nya lekkamrater om de var med i Gemenskapen.
Jag frågade mamma: "Nä, vi är katoliker, men de är också kristna, precis som vi"

I S:t Thomas i Lund har finns en grupp konvertiter som kommer från Ad Fontes. De brukar betona profeternas roll. Bra.

Padre Pio?
Now you're talking about one of my favourites

Tuve sa...

Hej igen
Dessa konvertiter är troligen gamla bekanta, åtminstone en del av dem. Du kan ju hälsa från mig och se om det är någon som reagerar :)
Hälsa även munkarna, särskilt Patrick och Pascal, om de är kvar.
Allt gott!
I Kristus - med Maria

Tuve sa...

Hej igen
JAg missade inte din kommentar hos Haggaj om att du bott i Kroksbäck på den tid då det begav sig. Lustigt...
Padre Pio är onekligen värd att vara en favorit! Har du sett PAdre Pio, the Miracle Man. Faktiskt en riktigt bra spelfilm om den gode padren.
I Kristus - med MAria

Z sa...

Nä, men jag ska kolla!

fridens påskliljor

Charlotte Therese sa...

Z, alla,

Jag svarade mycket kort på detta nånstans i Johans blogg igår, eftersom jag inte lyckades öppna kommentarerna här - idag funkade det som du ser - men nu har ju så många av er andra svarat så bra - så jag har nog inget mer att tillägga.

Annat än det att tungotalet kanske tydligare bör delas upp i två eller tre skilda kategorier (som antytts ovan).

1) Personligt bönespråk för den stilla kammaren, eller i gudstjänsten - kan även förekomma i form av sång i anden.

Denna gåva tror i alla fall jag att var och en som ber om det kan få. Men kanske man tror, utifrån undermålig eller rentav felaktig undervisning om det, att det ska gå till just på ett visst sätt - eller att bönen om det blir till en oerhört pressad situation, där någon ihärdig förebedjare försöker "tvinga" fram det (jag har tyvärr sett sånt förekomma i en del samanhang) - och att DETTA i själva verket är vad som blir till ett hinder - fast den som fått förbön eller bett om tungotalet själv faktiskt har fått gåvan...och bara inte vet hur det går till att använda den.

2) Profetiskt tungotal med tolkning - en ber i tungor och översättningen ges simultant till en annan som ögonblickligen plötsligt "vet" vad som sägs och talar ut det.

3) Riktiga språk - som man kan få gåvan att tala utan att i vanliga fall behärska dem - som i exemplet med tyskan ovan från Daniel - och på pingstdagen i Apg.

Särskilt 1, men även 2, är nog betydligt vanligare förekommande än 3. Men det hela beror ju på sammanhanget - när det verkligen behövs, och man ber om det, ingriper Gud....

Jag har själv erfarit alla tre - men 3 i mycket begränsad omfattning - bara i form av några enstaka ord som har kommit till mig och som jag inte har vetat vad de betyder - men när jag sagt dem har någon annan förstått - och det de betydde visade sig stämma.

Lustigt att ni skulle nämna Padre Pio - jag tänkte på honom i förmiddags, exakt samtidigt som ni skrev om detta - och jag brukar inte tänka på honom särskilt ofta, trots att han minst sagt hade ett fascinerande liv - men det var nu just apropå de senaste dagarnas spirande bloggekumenik...

Kanske han har något viktigt att säga oss?

Charlotte

RUDIE sa...

"Jag ruvar på lite frågor om tungomålstalande,

det som låter obegripligt och som man gör främst inom frikyrkor, till minne av den första pingsten, dvs då lärjungarna plötsligt uppfylldes av helig Ande, och började tala på olika länders språk, språk som de inte någon gång hade lärt sig."

Du har vel fått nok kommentarer om tungetal, så jeg har ikke noe å tilføye der.
Men da dere begynte å prate om den hellige Pio, så er han kansje mest kjent for stigmata. Og da tenkte jeg at kansje stigmata for meg kan sammenlignes med hva tungetale er for deg. Jeg syns stigmata er veldig merkelig, og så lurer jeg på hvorfor får de det? Kansje du eller Charlotte Terese kan skrive noe om det? Jeg leste om Pater pio her: http://www.katolsk.no/biografi/padrepio.htm
Veldig rart at blodet som rant ikke var hans, noe som ble bevist av leger. men jeg skjønner veldig lite av det :)

Z sa...

Rudie

Har någon gång fått informationen att filmen Stigmata med Jodie Foster (om jag minns rätt) är missvisande. Man får inte stigmata mot sin vilja, utan det är när en människa verkligen vill dela Jesu lidande på korset som detta kan ske.
En kvinna i Latinamerika, i en dokumentär blev ledsen för att stigmatan från 1991 inte vill komma tillbaka. Hon längtade varje Påskfirande. och så plötsligt en dag hände det i en kyrka. De lyckades spela in händelsen.

Skicka en kommentar

Sjung ut