På förekommen anledning
Jag har ett litet tips till den som inte vill bli sårad på nätet.
När man bestämmer sig för att länka till en ny blogg, kan man skriva detta till bloggägaren ifråga, men...
....undvik gärna följdfrågan: "Vill du länka tillbaka till mig?"
Speciellt om ni är oroliga och känsliga typer som jag är. Man kan känna sig sårad av svaret. Jag garderar mig så här, skriver helt enkelt bara:
"Vad bra din blogg är. Kan inte värja mig: Länkar hit"
Så får adressaten göra vad han/hon vill med denna information.
2 kommentarer:
Jag är också lite känslig och måste erkänna att jag blir väldigt glad om jag upptäcker att någon har länkat till mig. Oftast länkar jag då tillbaka, av ren tacksamhet. MEN egentligen vill jag inte att andra länkar tillbaka av ren tacksamhet, jag vill att andra länkar till mig därför att de tycker om min blogg...
Låter som om jag snodde in mig där...
Vi har varit inne här och snurrat förut, ska man bara länka till andra som man står i kommunikation med (jag kommenterar hos dig, du hos mig...) eller ska man helt enkelt strunta i alla "regler" och länka hur sjutton man vill?!
Jag försöker länka till de bloggar jag regelbundet läser, oavsett vad jag tycker om dem.
Ps Ps. Många av de bloggar jag läser, tycker jag också är bra, inkl. denna...
Monica
Det är precis som i verkliga världen, eller hur?
Man vill ha kontakt, men ändå vara ärlig.
Vissa människor tycker jag är intressanta, men de kanske inte känner så för mig. Man faller för smicker, precis som irl ;)
Man kan ju tänka på att man själv är med och påverkar andras bloggar. Enkla bloggen ha jag fått slipa en del efter kommentarer och åsyn av er andras bloggar: inspiration, prestige...;)
Ultimata drömmen är väl massor med besökare och trevliga/kluriga kommentarer/debatter, TROTS att man bara skriver ett blogg-inlägg per vecka.
Bekräftelse var ordet.
Men sedan får man vackert finna sig i att bloggosfären lär en en hel del nytt......
Skicka en kommentar
Sjung ut