Varför finns bevisbördor, tror ni?

Jag har en fundering kring det som diskuteras i kommentarerna till Doktorns inlägg Bevisbördan i frågan om Guds existens. Varför blir blir debatten mellan Anonym och Doktorn komplicerad? Ämnet verkar klurigt, och jag vill gärna utreda vad vi redan ser som självklart när vi börjar diskutera: är det samma saker?

1. Vad är bevisbörda för någonting? Definiera gärna.

2. Vilken är den ursprungliga idén med bevisbörda? Vad tror ni?

3. Kan man utifrån själva definitionen av bevisbörda/argumentbörda, sluta sig till vilken av parterna som har densamma?


I nästa inlägg lovar jag att förklara varför jag ställer dessa frågor. UPPDATERING: Jag kanske redan förklarar i kommentarerna nedan.
.

Photo: "Autumn colors vs evergreen", By user: Fir0002 Licence: GNU Free Documentation

Behöver inte ha rätt på alla.....

Jag testade två olika svar på den ena av de åtta quiz-frågorna, och omdömet blev sjysst nog likadant:

You Are Incredibly Logical

Move over Spock - you're the new master of logic You think rationally, clearly, and quickly. A seasoned problem solver, your mind is like a computer!

How Logical Are You?

Tipset kommer från Orsakverkan

Vad var det som började för 13,7 miljarder vårar sedan?

Ibland funderar jag på följande oklarheter. De är kanske inga paradoxer, men det känns som om några led i argumentationen kan ha hoppats över:

Om forskarna bestämt hävdar att vi inte vet vad 'tid' är för någonting: Hur vet man då att tiden inte alltid funnits? Vad var det för entitet som började existera vid Big bang?

Och om man nu anser att det finns många universa (många 'alltihop'?), hur kan man då fastslå att tiden har en början? Vilken tid lever/levde de många okända 'grannarna' i?

Den där sköna biten...

.....alltså, en annan är ju för dålig på att (vilja) anta utmaningar - ni vet de här kedjebreven oss bloggare emellan. Har knappt klarat någon uppgift som grannbloggare hittills har ålagt mig. Öken. Men den här gången får jag skärpa mig eftersom det tydligen handlar om att sprida kärlek genom musik TheRealMymlan startade kalaset och Emma Opassande hängde på. Mackan var den som länkade hit och gav mig huvudbry... ;)

Nåväl, jag får börja. Minnet är speciellt, även om det kanske låter alldagligt. Jag hade bestämt mig för att sörja efter någon olycklig kärlek och åkte till vackra Helsingborg för att ensam uppleva en solig söndagseftermiddag. Jag minns att jag stod på en utsiktsplats, Terrasstrapporna nedanför den medeltida borgen Kärnan, och blickade nedåt, ut mot havet, mot färjorna, mot Helsingör.
.....hade tagit med mig något band (farsans?) i min gamla Walkman, och i hörlurarna hördes Jeff Lynnes (Electric Light Orchestra) fina stämma, tonsäkerhet, och genialiska arrangemang.

Får ibland tårar av glädje, inte av sorg, då jag hör hans version av den klassiska gamla balladen Stormy Weather. Exquisite.

Trots titeln tänker jag på blå himmel, solnedgång och trevliga människor, goda vänner, samt på dagar som går från sorgliga till glada. Kanske på grund av det lunkande, coola tempot. Lyssna och njut, vänner. Stormy Weather blir inte bättre än så här:

http://www.youtube.com/watch?v=sv48OwxXOTs

Ps. Mackan, du undrade om det möjligen skulle handla om bluesharmonier, som brukligt i min blogg, och jodå, visst hör man spåren av de berömda ackorden E7, A7 och H7, någonstans.

Jag önskar förresten att Hosanna, Pekka, samt Charlotte-Therese ville dela med sig av lite musik som får dem att tänka på kärlek :), gärna med ett par rader som förklarar.

Två aktuella citat jag får svårt att glömma....

....speciellt detta första, som jag inte minns exakt. Imorse på tv-nyheterna visades ett inslag om den tragiska flygkraschen i Spanien igår, där ungefär 150 människor dog. Jag tänker på en samlad sörjande pappa, på flygplatsen, som försökte förklara för reportern:

Reportern: "Det måste kännas fruktansvärt?"

Pappan: "Ja, tänk dig att du ska hämta din son som fyller 23 år idag, på flygplatsen, och så får du reda på att han inte finns mer...."

Detta ska jag komma ihåg.


Det andra citatet kommer från debaclet om den pekande handen vid tryckknappen på styrlådorna vid övergångsställena (handen pekar mot Jesus, enligt tillverkaren Prisma Teknik). De har fått en hel del reaktioner efter tidningen dagens artikel. VDn berättar:

"-Det var en som skrev till mig att han skulle sluta trycka och då skulle jag bli ansvarig för om han blev ihjälkörd. Jag svarade att jag önskade att han skulle vara noga med att se sig för, men att han har kvar ett problem:
"Varje gång du skriver dagens datum så bekräftar du att den du kallar sagofiguren Jesus är utgångspunkt för vår tideräkning, då får du sluta skriva datum också!""

Busschaufförer undrar om de berömda okynnes-knapp-tryckningarna

Tjoflöjt. Johan S har tydligen åkt med en guldklimp till bussförare, som log mot alla, hälsade vänligt, körde försiktigt, etc.. Yes, sådana finns också. Man minns dem dessutom till utseendet, och blir lite glad då just de kör. Good for you, Johan.

Jag har en spaning och ett underlättande tips till busschaufförer, angående de besvärliga Stanna-knapparna. Man har varit med om del otrevliga stunder och spänningar då chaffisen stått och skrikit bakåt:

"Någon envisas med att trycka på knapparna och sabotera. Nu har jag stannat vid hållplatsen; vill någon stiga av eller inte?" "Vem är det som vill av?" "Nå??" "Nå??". Resenärerna blir på något sätt kollektivt anklagade. Gnh. Vi står och glor på varandra i den pinsamma tystnaden "Var det du?" "Eller jag?" Varje gång chauffören startar låter det "Pling! Pling! Pling!" (Märk väl: Inte bara det normala ensamma "Pling"), utan att det betyder att någon vill gå av vid nästa hållplats. Hmmm......

Efter ett par sådana bråk-färder har jag upptäckt problemet; det är INGEN ALLS som står och busar.

Utan vad som händer är att de sk touch-knapparna är överkänsliga, ni vet....de platta runda knapparna för barnvagns-/handikapp-avstigning. De där lirarna sitter på bussväggen och inte på någon stång. En gång stod jag nära en sådan och råkade nudda den: "Pling! Pling! Pling!" lät det högljutt och markerat. Tog en stund innan jag insåg vad jag hade gjort! Som tur är, hade aktuell förare inte ätit vrål-flingor till frukost just den morgonen, men jag började smått lägga ihop två och två....

Kära busschaufförer: De som busar och sabbar på bussarna sitter i regel allra längst bak och står inte vid "rullstols-knapparna". Var brukar klottret vara någonstans, t ex? De är alltså oskyldiga som lamm i dessa fall.

Nästa gång ni hör energiska "Pling Pling Pling!" vid varje start, så kan ni kanske tänka på dessa hi-tech-touch-buttons med häftiga lysdioder på (lyser i två färger dessutom, om jag minns rätt). Någon råkar förmodligen, utan att själv vara medveten om det, röra vid en sådan överkänslig en, med en kavaj-knapp, en väsk-flärp, kanten på en barnvagn, eller med ett hårstrå.....

Tack på förhand. Vi ses :)




Någon annan som har ett brinnande viktigt meddelande till lokaltrafiken?


Ps. Google translate har gjort en obetalbar översättning på detta inlägg.

Twinglar järnet för att ha skuggan av en chans att locka hit någon läsare med nämnda yrke, men jag betvivlar starkt att följande artiklar är frekventerade: Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Svd, Svd, Svd, DN, DN

Image source 1: Skånetrafiken, Image source 2: Västtrafik

Vad var idén med de olympiska spelen?

På högmässan i Mariavalls kloster i söndags, bad nunnorna bl a för de olympiska spelen.

...& mitt i all hype, medial uppmärksamhet, proffsträning, politik, superdräkter och stress, kan man lugnt fråga sig:

Vad var tanken med de första antika olympiska spelen ?

Vad tror ni?
.

OS-bevakning: SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN (Johan Esk: "Nu petar Phelps ner Federer från tronen")

Photo description: Palaestra at Olympia, Author: mdoege@compuserve.com Permission: GNU Free Documentation License

Psaltaren 102:7

Jag liknar en uggla i öknen, är som en uv bland ruiner.

.

Photo description: Tawny owl [kattuggla], Strix aluco

By: User:Akumiszcza, Licence: GNU

"Argument" om politisk korrekthet....

"Jag tycker si och så, för jag vill inte vara politiskt korrekt. Jag är trött på politisk korrekthet"

.....är inget argument i sig, för ens ståndpunkt.

Bättre kan man väl allt?

Andra uttalanden som är släkt med ovanstående:

"I Sverige finns det visst bara plats för en åsikt åt gången"
"Alla måste inte tycka likadant, så jag anser minsann följande:......"

Hoppas folk motiverar sina åsikter med lite mer substans än bara trots-argumentet. Eller vad säger ni?


Photo description: A group of puffins (lunnefåglar), one with spread wings (photo taken n. Farne Islands, England) Author: Matthias Meckel, Permission(Reusing this image): GNU FDL

Skenande blodtryck i nätdebatter....

.....börjar helt oskyldigt med att man känner att "någon har fel, ute på internet". Jag måste rätta personen, så att inte andra läsare får fel uppfattning om hur saker och ting verkligen förhåller sig! Nu med en gång!

Men när det hettar till och man börjar anklaga varandra(s argument) för att vara knäppa/idiotiska, så sker en liten sak som påminner om speldjävulen, har jag märkt..... man kan kalla fenomenet prestige-trollet. Det kommer smygande....

Den ena parten märker inte att skrupler lyser med sin frånvaro hos den andra, samt att den andra verkar ha hur mycket tid som helst. Ingen syssla på dagarna?

Och så ödslar man onödig tiddeli-tid på denna omogna individ, för man vill inte att h*n får sista ordet inför andra läsare..... men vakna lite här, kära vänner:

Den jobbigaste typen kommer alltid att skriva sista ordet. Inse. Även i en fysikdiskussion på nätet mellan en fysikprofessor och en omogen troublemaker, så kommer troublemakern att 'vinna', det vill säga: fläka upp sista kommentaren, för h*n har förmodligen inget annat för sig.

Ju snabbare man inser detta, och ger den andre sista ordet, desto bättre för en själv: man sparar tid till arbete/studier/familj/livet, samt återfår normalt blodtryck.

En gång för ett år sedan skrev någon
"Ja, men du är ju en idiot som säger...." Jag svarade ungefär
"Vet nu inte vad jag ska säga. Jag blev lite tyst ett tag. Tack för dina synpunkter"
därför att jag omedelbart förstod att häftiga debatter inte var något för mig, inget jag var bra på. Jag är inte kvick nog, inte smart nog, dessutom har jag principer om vilka ord jag använder. Dessa principer och spärrar har uppenbarligen inte motparten.
Dessutom är erfarenheten att påpekar man den andres glåpord, får man "vadå, har jag inte rätt att säga vad jag vill?", och mer maraton-tjafs, tillbaka.

Och det är en grov missuppfattning att anta att troublemakern är av tuffare virke/mer hårdhudad, än man själv är:
skulle h*n inte känna sig sårad/förolämpad, etc, så skulle h*n aldrig använda glåpord, eller vara så energisk med att svara tillbaks hela tiden. Har ni tänkt på det?

Det är skrupler h*n saknar. Inte känslor.

Nästa gång ni tappar tålamodet och känner "system overloaded", pröva med att ge den andre sista ordet, och tänk för er själv "Tja, h*n har nog ändå inget annat att pyssla med i livet än detta bråk"

:)

Ps. Helgardering: Långa intressanta diskussioner är däremot spännande. Lite polemik ska man väl tåla, bara man låter hälsan få leva ifred.


Photo Description: American Pipit / Anthus rubescens På svenska: Hedpiplärka
Author: Wolfgang Wander, Licensing: GNU Free Documentation license,

Får en känsla av att det inte är städerskor det handlar om.....

.....när frikyrkopredikanten John Bevere talar om att vissa får en högre position i Himmelriket än andra, och att det är hierarkier som gäller.

Tidningen Dagen skriver ofta om nya glada hoppfulla predikant-talanger, och man vill gärna glädjas med dem, men det är något som ofta skaver med det intryck man får. Ett intryck om framgångsteologi. Låt mig försöka sätta fingret på det....lite...originella.....i deras budskap.

Jesus säger att de som räknas lägst här på jorden, kommer först i Himlen. Ju.

Och man måste i det här sammanhanget komma ihåg att han ger auktoritet till en ledare för att betjäna, inte för att härska över andra.
säger Bevere

Så långt allt väl...men stopp och belägg i alla fall:
....här sker ett litet omärkligt, men ändå underförstått hoppeli-hopp: är ledarna på jorden de samma som står högst i Himlen?

Och hela artikeln verkar handla om hur ledare ska vara och inget om resterande 95% av befolkningen. Man får en känsla av att detta utspel om hierarkier i Himlen, har med ledarskapet här på jorden att göra.

Han och många andra predikanter verkar glömma bort de verkliga tjänarna, som inte har/strävar efter, titlar, kändisskap eller bekräftelse i form av en massa människor som berättar hur bra de är hela tiden, samt står och lyssnar på dem minst en gång i veckan.


Synpunkter på följande evangelieord, mottages tacksamt:

Matt 19:30
"Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist."


Dagens bloggtips: Vad är ett helgon? (Närvaroattacker) ,
samt få ett fniss hos Mackan: Intervjuer, vigslar och Göran Skytte

Photo source: freefoto.com

Om att plocka upp sitt eget skräp

Förrförra veckan skrev jag ett litet inlägg inspirerat av mamma. Gissa vem som nu också har blogg-förslag: farsan, så här kommer en miljö-fråga från honom

Under de senaste åren har man funnit en hel del gamla icke-briserade bomber från världskrigen, ute i Europas storstäder. Nu senast handlade det visst om en halv-tons-bjässe, som hittades av byggarbetare i Budapest; ca 10 000 personer fick evakueras, för säkerhets skull. Bortforsling och sanering är ingen lätt eller billig historia.

Eftersom vi människor - speciellt politiker av alla kulörer - ofta och varmt talar om att vara miljövänliga, samt att göra rent efter oss:

Kan inte de som släppt bomberna i fråga (t ex allierade och ryssar) själva pallra sig iväg till platserna ifråga och plocka upp skräpet de släppt? Jag talar även om alla farliga landminor ute i världen.

Eller: helt enkelt betala för saneringen? Kan det va' så svårt?

Ska bomber och granater undantas från regeln om att plocka upp sina egna miljögifter?


Photo description: Geological museum, Budapest, Source: Made by user Gvarady

Spela blues med glädje och rytm

Kan vi vara överens om att blues är trist?
undrar en röst i debatten

Undertecknad får en klump i halsen, svarar, och stoppar till och med in ett gudsbevis på köpet:

På ett sätt, ja: om den är lååååångsam och "billig" dvs om utövaren inte har ansträngt sig utan bara tänkt:

"Ja men, jag kör väl lite långsamma komp i ackorden E7, A7, och B7; det är ju ändå rätt harmoni...."
(inga namn nämnda). Detta händer tyvärr alltsom oftast i bluestältet på Malmöfestivalen.

Analogi: De flesta vaniljglass-typer smakar ingenting, T ex: GB, med ursäkten "Men det är ju bara vaniljglass" Vilken skymf mot den aromrika vaniljstången!

Eller någon som vräker på med sin ensamma gitarr och inte sjunger fint. Keyboard/piano är viktigt i ljudbilden, anser jag. Såvida man inte spelar asbra, tight och perfekt synkat, som ZZ Top, t ex. Då kanske man kommer undan utan vacker sång eller piano.

Sonny Boy Williamson gör många rätt enligt undertecknads humbla mening!
http://youtube.com/watch?v=EZKjm2kUBgc - "All My Love In Vain" - rena Gudsbeviset.
Han sjunger med en behaglig mjuk låg manlig, stark ton, spelar kunglig piano, etc

Hellre bara piano än bara gitarr, säger jag, och hellre lite snabbare, nämligen rhythm n blues

John Mayall lyckas med ett underbart sound med sitt elpiano.
(Han befäster min övertygelse om blues som världens bästa musikgenre)
http://youtube.com/watch?v=u5e0hwbxtrE
http://youtube.com/watch?v=a9lxHeqPkeE
.

Photo by: Andreas Sichelstiel for Wikipedia.org, Licence: CC Attribution Share Alike
Description: Gibson Les Paul Guitar, detail

"Saliga är de som är fattiga i anden....

....ty dem hör Himmelriket till" säger Jesus i evangeliet.

Hur får man ihop detta med alla uppmaningar om förkovring, saklighet, skepticism, noggrannhet, studier, etc?
.
.
Idén till detta inlägg kommer från mamma.

.

Photo by Ian Britton for freefoto.com

Lite foton från Bulgarien/Varna

Dormition of the Theotokos, heter staden Varnas katedral, på engelska. Ungefär: "Gudaföderskans insomnande" på svenska. Ännu finare inuti, med massor av väggmålningar (och stor ikonostas).

Det var lite för varmt att gå omkring i Varna, så man fick i princip hålla sig till området runt kyrkan.



Vi besökte ruinerna efter munkklostret Aladzha (mellan Varna och Golden Sands).

Förutom den sköna gröna omgivande skogen, fanns ett minimuseum med foton på upphittade ikoner, samt några pedagogiska bilder, som den här. Så här bodde alltså munkarna. (Klicka gärna på bilderna, för förstoring)




Teckningen på grotthålans vägg i berget visar att detta var matsalen för flera hundra år sedan.









Hotell-receptionisten upplyste om att det ju faktiskt finns en kyrka i charter-byn Golden Sands: "Johannes Döparens födelse".
Kyrkan nådde inte ens "upp till knäna" på hotellen och casinona... men fin och gullig var den allt.










Bilderna är uppladdade från Doktorns dator. Jag tror att de två översta är tagna av Doktorn, och de två nedersta av undertecknad.

Ja, det var ju ett märkligt agerande....

......av just kristdemokraterna, att allesamman i riksdagsgruppen röstade för en lag som underminerar religionsfrihet;
nämligen förslaget om att få avlyssna och spana på någon utan minsta misstanke, bara på måfå, inga domstolsutslag.
Nu visar det sig, föga förvånande, att FRA avlyssnat Livets ord.
Intressant att notera är också det faktum att många av dessa riksdagsmän är från frikyrkan/Pingstkyrkan/Livets Ord.

Hrmpf...& dubbel-hrmpf....
Är Ulf Ekman och Livets ord ett hot mot rikets säkerhet, kanske? Var de det på 90-talet, för att de bedrev mission i Ryssland?

Många fördomar hade jag (liksom större delen av Sveriges befolkning) gentemot Livets ord, men inte att de hotade Sverige i alla fall.

Så här skrev jag förut:
"Tror ni att vi kommer kunna behålla den religionsfrihet och åsiktsfrihet vi har i landet (klassiska kännetecken för liberalism), om vi inte kan gå säkra för avlyssning?"



Nä, nu får en väl sluta gnälla, och gå på lunch....

Svd,

Ps. Många svenska bloggande FRA-motståndare är väldigt skeptiska till religion överhuvudtaget, men utan att ha spanat in en enda av bloggarna, kan jag i detta fallet redan gissa att de INTE samtycker med avlyssningen av livets Ord.

Uppdatering: Mackan tar det som vanligt med lite humor

Photo source: http://en.wikipedia.org/wiki/Parliament_of_Sweden

Vem bryr sig om en liten pendlare?

De olika dagstidningarna intervjuar pendlare om hur de kommer att klara en eventuell busstrejk i Skåne (som i så fall börjar vid midnatt, natten till onsdag). Men jag tror inte att svaren är representativa. Endast en av fyra publicerade uppger att de får problem att ta sig till jobbet, men sanningen är nog att ca 75 % av pendlarna får problem. Alla har inte bil/cykel.

Jag får gå i 60-70 minuter till tågstationen i morgon bitti, samt samma sträcka och tid hem igen. Detsamma gäller alla andra dagar under busstrejken.

För både arbetsgivare och strejkande innebär dessa förhandlingar att mycket prestige står på spel. Undrar om någon av dem ägnar en liten tanke åt pendlarna som drabbas, eller om denna berömda prestige går före.

Vilken prestige jag menar? Jo, den här: "Nu har vi sagt att det ska vara så, så då blir det så! Om vi viker en tum, tror de andra att vi är oseriösa"




Jag ska be till Gud att det inte blir strejk i Skåne på onsdag.


Sydsvenskan, Sydsvenskan, SvD, Info om strejken på Skånetrafiken.se, som påpekar att de inte är någon part i konflikten.

Photo source: Skånetrafiken

Vad är skillnanden....

.....mellan en sanning och en absolut/ultimat sanning?

.

.

.

.

Photo of Montauk Point Lighthouse, by user Wolfgang Wander,

License: GNU Free Documentation

Vad innebär förlåtelse?

För att få lite rätsida på diskussionerna kring botgöring och kompensation, kan man först fråga sig:

Vad innebär det att 'förlåta någon'? Vad gör man faktiskt då?


Har ni någon bra definition?
Svaret får gärna vara av praktisk art.


Och jag är även nyfiken på icke-kristnas svar



Ps. Dagens bloggtips: Inre bön, där Sleepaz berättar om när han blev frälst

Tidningen Dagen: Om att förlåta en politiker

Avlat, botgöring & två sorters ånger

Ibland försöker jag grubbla fram egna argument för de olika punkterna i katolska kyrkans katekes (KKK). Antar att det är viktigt att göra egna tankeansträngningar och försöka använda eget förnuft och egen känsla, för att få det hela att (obs: tröttsamt modeord följer) landa i en själv.
Med anledning av en diskussion bland Tuves kommentarer, får jag dela med mig lite:

Vad menar Jesus med avlat och botgöring? Jag tänker att de egentligen är ungefär samma sak. En avlat är en boteftergift. Först, ett citat:

* Anders Piltz i Signum: "I Katolska kyrkans katekes heter det sålunda:

”Avlat innebär att det timliga straff som man ådragit sig genom synd som redan har utplånats blir efterskänkt inför Gud” (nr 1471).

Avlaten utvecklades från början ur fornkyrkans botinstitut, där de som begått allvarliga synder – som t.ex. avfall från tron, mord, incest och äktenskapsbrott – brukade åläggas utföra mycket stränga botövningar innan de återupptogs i den kyrkliga gemenskapen. Dessa kyrkliga straff eller botövningar kunde t.ex. bestå av långa pilgrimsfärder, stränga fastor etc.
Avlatens införande under medeltiden innebar ett gradvis mildrande av fornkyrkans stränga botdisciplin.
Istället för att göra en lång pilgrimsfärd kunde man t.ex. förrätta vissa böner i för detta ändamål särskilt utsedda kyrkor. Det var i samband med detta mildrande av den kyrkliga botdisciplinen som man började tala om att man fick ”avlat” för de syndastraff som man ådragit sig."


* Det timliga straff som kyrkan och Piltz talar om, är tiden i skärselden, dvs den tid som krävs för försoning inför Gud, reparationen av det brustna förhållandet.

Om man har svårt att förstå det här med avlat, har man i regel också problem med begreppet botgöring:
"Gud har väl redan förlåtit mina synder så fort jag gjort dem/bett om förlåtelse ?"
"Varför behöva göra något mer när jag redan är förlåten?"

Bra fråga: För våra små synder räcker det att be om förlåtelse.

Men när man blivit förlåten för en stor synd, har man ännu inte upprättat relationen.

Om man gjort en kompis illa, och fått förlåtelse: Ska man inte göra någonting mer då, för att försöka undvika att göra om synden? För att visa att man menar allvar?

* Det finns tydligen två sorters ånger:

1. Den psykiska stressen: "Åh nej, varför gjorde jag så igen?" "Ajaj! Jobbigt! Typiskt mig!"

Känner ni igen det? Jag gör.

2. Den totala förkrosselsen, där man på fullaste allvar lovar att aldrig någonsin göra om denna synd.

Nummer 2. verkar nästan omöjlig, men är tydligen den heligaste formen.


* Alltså:
När prästen delar ut en bot till mig, ser jag det som en beskrivning av vad jag ska tänka på för att inte göra om misstaget gentemot Gud/medmänniskor igen.

Resultatet är minst sagt varierande, men jag är åtminstone intellektuellt medveten om VAD riktig ånger innebär.


Diskutera gärna

photo © MIROSLAV VAJDIĆ for openphoto.net CC: Attribution-ShareAlike

Finaste kyrkobyggnaden?

Vilken är den finaste kyrka/katedral ni sett? (infoga gärna en länk)

Själv föredrar jag mest små kapell och träkyrkor, men så är jag ju också lite märklig.
Sankt Nikolai i Ystad är behaglig, mysig och med enkel men stor skönhet:
http://www.stnikolai-ystad.se/a/index.php?option=com_content&task=view&id=15&Itemid=29 Hittar tyvärr ingen infogbar bild med Google.

Ett större verk som trollbinder:

Kan inte glömma Nôtre Dame de la Garde i Marseille, Frankrike.

Var 6 år gammal då jag såg den men minns ändå den klarblå molnfria himlen med solens strålar rakt på det benvita tornet, och så havet bredvid. Lycka.

Och så önskar man att man fick se Barcelonas katedral "La Sagrada Familia". Ser på bilder ut som ett pärle-sandslott gjort precis vid vattenbrynet.

.

Dagen: Stöldvåg drabbar kyrkor i Europa, Dagen: Stöldskydd kostar SvK 350 miljoner, SvD: Soff-strid i Plåtkyrkan

.

Photo source1: http://www.imeem.com/groups/ms0xAVzv/forums/f29OEp0r/NVKIrhvR/france/

Photo source2:

För liten text?

Tycker ni att bloggen är svår att läsa?

Justera med hjälp av muspekarens "hjul" (mellan höger och vänster musknapp).
Tryck ner tangenten Ctrl samtidigt som ni snurrar på hjulet,
så förstoras, respektive förminskas, texten beroende på rotations-riktning.

Tack för tipset, Per.
.

Photo by: Stéphane Magnenat, License: Creative commons

Engelskan anpassas till aktuell samtalspartner

Hej igen till blogguniversum och tack för era kommentarer :)

Direkt efter hemkomsten från Svarta havs-kusten tänkte jag komma med en liten spaning.

I Bulgarien används, som bekant, det ryska alfabetet, som påminner om det grekiska. Det var inte speciellt svårt att läsa de stora skyltarna, bara efter några dagar Att man sedan oftast hade svårt att förstå ändå beror på att språket självt är slaviskt och inte så väldans likt klassisk grekiska.... Alla skyltar visar inte "Telefon" eller "Toalett".....
Jag ska återkomma till detta i ett annat inlägg men först tänkte jag ta upp det här med tydlighet.

Något som är pinsamt uppenbart när man är utomlands, utanför Storbritannien, och tilltalar någon på engelska,
är att man blir onödigt otydlig då man drar fram sin diftongrika brittiska och vill stila med ordval och nyanser.....inte att rekommendera, såvida man inte känner för snobbig oförståddhet.

Ni kanske vet vad jag menar och nickar med finurliga leenden.

Tänker på när man skulle fråga hotell-receptionisten om en uttags-maskin....hehe....inte kunde man posha till det med:

-Excuse me , madame. Do you by any chance know where I might reach the nearest withdrawal machine?

Den frasen skulle förmodligen vara en "big no-no". Eller hur?
Med största säkerhet skulle första motreplik bli: "What?"

Utan det blev istället: - Excuse me. Do you know about a bank machine? Money machine?

Och man fick svar på direkten.

Ett annat exempel:

Skulle fråga en dam om var närmaste kyrka låg. Började med att nämna "church" för att sedan dra mig till minnes från en annan resa att kyrka heter "cerkva" på kroatiska och att bulgariskan verkar vara en släkting:
"Cerkva?"
men mitt uttal var visst inte det bästa så jag fick tänka snabbt och visa med ett korstecken inför damen
"Aha!" "Cerkva" och så pekade hon mot målet.


Har ni egna minnen från när ni fått ödmjuka och förtydliga eran engelska eller andra språkkunskaper? ;)


Photo from wikipedia, by user Japus, GNU Free Documentation licence
Description: The cathedral in Varna: "The Dormition of the Theotokos"

Tack Camilla Lindberg...

....folkpartistisk riksdagsledamot, som var den ende borgerlige som röstade nej till det modifierade avlyssningsförslaget igår kväll.

Nu blev det inte som du och många av oss andra ville; vi får respektera riksdagens, om än något akuta, beslut.

Men det tar inte bort äran från dig. Du var tuff och handlade enligt din egen övertygelse istället för partilojalitetens. En riktig liberal.


Joshen: Blommor till folkets hjälte
SvD: ETT borgerligt nej

Märkligt.... ska man nu tänka annorlunda?

I går kväll visades en liten intervju med mannen som säger sig ligga bakom idén om FRA-lagen. FRAs förre direktör. Han upplevde 90-talets digitala revolution och märkte att det inte fanns några klara restriktioner mot myndighetens spaning.

Så han ville begränsa den okontrollerade, ivägskenande övervakningen.

Låter t o m bra. För nu kan man alltså se hela propositionen som en FÖRSTÄRKNING av medborgarens integritet.

Varför sade inte regering och politiker någonting om detta? Om syftet med lagen?

Nå, kanske för att det hela låter lite osäkert:

"Kära väljare. Vi har en myndighet om bedrivit okontrollerad övervakningsverksamhet på medborgarna i åratal och vi har själva inte närmre koll på saken. Därför föreslår vi nu en lag som reglerar avlyssningen."

Kanske hade folk då istället föreslagit en nedläggning av berörda myndighet: det verkar ju ha gått troll i den.

Svd, Dagen, Dagen, SvD: Förstår de vad de håller på med?,