Såg Roy Anderssons nya
"Du levande"
igår. Den verkade handla om folks drömmar och de visade bland annat en tonårstjej och hennes fantasi om att gifta sig med en gitarrist, Micke.
Denne Micke spelade så fint att jag njöt i biosalongen. Lät lite som Jeff Beck, med sina distinkta melodiösa ballader. Var tolv år då jag hörde detta första gången, blev såld direkt.
Man ska inte skratta åt miljö-engagemang, men visst kan man ha kul åt vissa intressanta formuleringar
Inför helgen kommer här ett litet citat av bloggrannen Dag Selander, han funderar i Johans blogg på Frälsningsarméns bojkott av buteljerat vatten (Johan tycker man gott kunde bojkotta läsk och vin också, i konsekvensens namn):
"Storm i ett vattenglas. Det går kanske inte heller längre för sig. Får väl klara mig på kondensprodukterna i höstvärmen…"
Jag skrattade i en halvtimme, tänkte på analogin med folk som bara äter fallfrukt.
Borde sluta dricka så mycket läsk.....
Photo source: http://img.alibaba.com/
Skön melodi.......
Magnifik kör.....
Märklig stålmannen-video....
Denna låt är minst lika bra som Georgia On My Mind, men mindre känd i Sverige.
Ofta då media presenterar resultat av opinionsundersökningar för partisympatier, skriver de om förändringar t ex "+ 0,3 procentenheter" eller "- 0,7 procentenheter" med ett typiskt tillägg:
Svenska Dagbladet och DN konstaterar att folkets och journalisternas åsikter går isär.
....en statistiker som jag börjar genast fundera:
Nej, detta kan tyckas naturligt: journalistkåren är en liten minoritet av befolkningen. Undersköterskor och personliga assistenter - som var Sveriges vanligaste yrke 2003, (fotomodell ovanligast) - kanske mer har åsikter som överensstämmer med majoritetens, om man räknar allihopas, vill säga. ;)
Ok, nu ska jag vara lite mer seriös....
Vet ni vad? Inte ens journalister verkar tycka som journalister!
Var en gång på en middag där flera stycken läste på journalisthögskolan, samt någon på Skurups skrivarskola, som senare skulle söka till journalistutbildning, de också.
De berättade väldigt ärligt om sina politiska åsikter, om sin syn på världen etc....
En tjej och en kille förklarade att de själva var häpna över hur lite de höll med om då de läste vanliga dagstidningar, så kallad seriös media.
Det var extra intressant att den ena av dem var vänsterorienterad och den andre högerliberal, det var andra saker de inte höll med om och de upplevde att själva nyhetsrapporteringen innehöll logiska kullerbyttor och plattityder samt att de mycket sällan tog ställning för samma part i tvister och krig, som vissa tidningar verkar göra. Och de tog upp flera exempel.
Så om undersökningen om journalisters och folks åsikter nu har jämförts, tycker jag att det vore på sin plats med lite interna anonyma enkäter bland reportrar och mediafolk, för att de själva ska, på något sätt, förstå, hur mycket det är de kanske själva inte vågar yppa på redaktionerna, bland kollegerna. Eller vilka åsikter de har fått putsa till rejält för att få jobb på tidningen/kanalen. Även journalisterna är rädda för att inte hålla sig inom en viss ram, tror jag.
.
Många kallar detta för att avara "politiskt korrekt", men den definitionen säger inte allt tycker jag. Politiskt korrekt behöver inte vara fel i alla lägen.
Politiskt korrekt, enligt Z:s definition: 
Att stå på den partens sida som media anser är den "svagare", mest utsatta, trendiga
I vissa frågor råkar ju ens egen syn sammanfalla med medias, men i andra fall är den diametralt motsatt. Jag tycker egentligen det är lite fånigt att ha som mål att:
"aldrig vara politiskt korrekt"
alternativt
"att alltid vara det"
Då går man väl emot sig själv.
Vad tycker ni?
Att religionen och tron är det mest privata hos människan, är något som Anders Piltz skrev om i en Dagen-krönika häromdagen (kommer man tyvärr endast åt om man är prenumerant).
Men han konstaterade att det i princip är omöjligt att vara troende utan att det manifesteras i ens liv och handlingar.
Ska man till exempel säga till de protesterande buddhistmunkarna och -nunnorna i Rangoon, Burma att de ska sluta upp med att manifestera sina religiösa övertygelser och höra upp med demonstrationerna mot militärdiktatur-regimen?
Undrar vad humanisterna säger i det här fallet?
Jag vill inte "klämma åt någon" utan jag är verkligen nyfiken på svaret och ett samtal kring detta.
Uppdatering: Jag ser att LeoH har skrivit samma sak.....
Och jag som trodde att jag fått idéerna från Piltz, men även Leo var alltså före mig....
.
Blog reactions to this post:
Vad hjärtat är fullt av (Everyday life)
Vill ni veta hur jag gör för att försöka att inte bli sårad eller arg ute på internet?
Att koncentrationen av plastik-kliniker är hög i Hollywood/Los Angeles, känns inte som någon hemlighet.
Jag blir alltid lika imponerad av detta:
....två papper som är värda ungefär lika mycket idag.
...& apropå ord som inte riktigt är desamma på amerikanska och brittisk engelska:
I England kan man med fördel be någon att hämta något genom:
"Will you please fetch me the......?"
Men inte gärna i USA där "fetch" mer används som kommando till hundar:
"Can he fetch?" betyder väl: "Kan hunden apportera, hämta pinne?" "Apport, Fido!"
Var försiktig med 'fetch' i USA Tips: "Would you bring me...."
Johan S har en fin idé om att bygga en sida som kan heta något i stil med frågor-till-katoliker-från-pingstvänner.se där man kan samla en massa frågor och svar från våra kommentarsfält, så att man kan hänvisa till dem, då man fått samma fråga för femte gången ;) Dessutom kan den hjälpa pingstvänner som vill veta vilka svar som ännu inte givits.
Forskare har kommit på att barn med hyperaktivitets-syndrom, t ex AD/HD är bättre på att koncentrera sig och läsa läxor då de hör tv-brus.
Intressant....... Jag kommer att tänka på Fredrik Lindströms programserie Värsta språket, där han i ett avsnitt undrade varför man i princip överallt i världen säger "SSchhhh!"
då man vill att folk sänker ljudnivån. En teori var tydligen att det är samma ljud som man hör då man är i mammas mage, ljudet i livmodern, att man undermedvetet kommer ihåg detta och att det känns lite lugnande.
Kanske är lite brus överhuvudtaget lugnande för den överaktive. T ex från tv-n.
Intressant
http://www.youtube.com/watch?v=RJtjtZB-_pU
Denna gången ska den väl kunna spelas, filen. :) :)
Fantastiskt. Jag är född minst 25 år för sent.
Fick föräldrarna njuta av sådant? Oj.
En liten snapsvisa
(valfri melodi, dock samma på båda raderna):
Det hängde hästkött på vägga'
Det var så färskt så det gnägga'
Minns fröken Evy från 7:e klass som ofta gav oss långa texter, i vilka vi skulle sätta ut ordklass för varje ord + satsdelar. Pust.
.
Mina klara favoriter är ADVERBEN, samt satsdelen adverbial,
Adverben känns humoristiska, kluriga, abstrakta, poetiska och....
De ord man inte kan placera in i klass-fack är oftast...just....adverb
------------------------------- DÄRFÖR
nämligen
------------------ huvaligen
.
------------------------------------ När?
------------- i förrgår
.
.
----------------------------- tilbörligt och rätt...........
.
.
------------------------------------------- på bästa sätt!
.
.
.
-------------------------- i ett huj
---------------------------------------- sannerligen
.
.
------------------------------------------ i god tro
.
.
------------------- veckovis........................
------------------------------------------------------------- på studs........
.
.
--------------------------------------- ögonaböj
.
.
-------------------------- med hårdhandskarna
----------------- på plats
---------------------------- tämligen
------------------------------------------- erbarmligen.....
.
.
---------------------------- tids nog
---------------------------------------------------------------------- med en nypa salt
.
.
------------------------------------------ imorgon
.
-------------------------------------------------------- nästa vecka?........
.
.
bevisligen & förslagsvis
.
.
Fick ett mail från ekonominyheterna.se, från chefredaktören, förmodligen ett massmail, men kul. Han vill att vi bloggare ska bli först med att höra om att ekonominyheterna.se har anslutit till twinglys blogglänkar-tjänst.
Bra. Jag visste inte ens om ekonominyheterna.se förut.
Jag svarade och tackade. Förklarade att min blogg mest handlar om filosofi, religion och vetenskap i kuriosaform, men att jag säkert kunde ge någon etik-kommentar ibland. Eller ge något tips.
Tittade in för att se om där står något intressant.
Bland annat uppmanas till massor med dollarköp eftersom att denna valuta nu står så lågt i kurs.
Det är just här mina problem börjar:
Jag reagerar nog på fel sätt i den finansiella världen:
Jag tycker synd om dollarn;
varför ska det spekuleras med den?
"De dåliga siffrorna från den amerikanska ekonomin, och uttalanden från Fed, pekar på att avmattningen fortsätter, och det minskar förtroendet för dollarn ytterligare”, säger Johan Javeus, chef för valutaanalys på SEB till Dagens Industri."
Jaha
USDollar har jag annars en positiv bild av: Den står för tillväxt, nytänkande, amerikanska invandrare som knegar på, sliter, småföretagare som lyckas, make it big.....etc....
Hoppas de som nu köper upp amerikanskt gör någonting vettigt av det och tänker efter.
.
Pingar nu hos twingly och väntar......
.
Jag skrev en kommentar till Andy, som jag gärna vill dela med mig av.
I århundraden har Norden med protestanter/frikyrkliga varit åtskilt från kontinentens katoliker och vice versa. Vi har fått mycket lite "information" om varandra. Katoliker fick mycket länge inte ens bo i Sverige! Hur ska man då få relevanta data?
Speciellt de senaste 30 åren har informationen kommit från anrika och noggranna......
.......Expressen, Aftonbladet, Verdens gang, ofta med krigsrubriker,
SAMT ÄVEN: korta tv-snuttar med exorcism och tungotal taget ur sitt sammanhang från Livets Ord.
Detta formade hela min dåvarande uppfattning om Livets Ord!
Jag gissar att de flesta, liksom undertecknad, fått i princip all info om katolska lekmannaorden Opus Dei från författaren Dan Brown och hans "Da Vinci-koden" samt från Hollywood.
Har träffat ett par normala och trevliga Opus-are (jag är själv inte med) några gånger och har fått revidera min uppfattning. När de berättar märker jag en enorm skillnad mot kvällstidningarnas "bevakning". Va? Talar vi om samma Opus Dei? Jag blev väldigt förvånad.
.
Exakt lika förvånad som då jag för första gången (för ett par år sedan) talade med Livets Ord-are.
.
Ville bara skriva detta för att sammanfatta vad som hänt: Vi kanske har öppnat ögonen för andra kristna.
.
.
Blog reactions to this post:
Frågor om meningen med ekumeniken (Ave Maris Stella)
Obs! Opus Dei grundades först på 1920-talet! (Många som surfat fram till detta inlägg skriver sökord som t ex "opus dei antiken" eller liknande. Grav missuppfatning som man får särskilt om man läst Dan Browns böcker!
Jag har två andra kluriga frågor. De berör ett ännu hetare ämne: abort.
Jag ber er ännu en gång att hålla er till själva frågorna, för annars blir det lite väl besvärligt. Vid en lång debatt blir det svårt att hitta de kommentarer som faktiskt svarade. Och tänk gärna ett par timmar innan svarskommentaren skrivs, så blir det mer filosofiskt intressant.
Min enkät lyder:
§1. När tycker du själv att du blev ett "jag"?
§2. Med början vid vilken tidpunkt tycker du själv att det hade varit fel att abortera just dig?
Varför just då? Och inte dagen före?
.
Hörde dem för ett tag sedan från Doktorn,
och ju mer jag funderar, desto mer intressanta blir de.
Blog reactions to this post:
Geléklumpen som blev jag (All I Want - av Monica)
Photo source: www.livsmedelssverige.org
Jag skrev tidigare om religionskritiska boken "Brev till en kristen nation" (av Sam Harris) att det är den första bok som förlaget Fri Tanke ger ut. Den blir idag recenserad i DN, av Hanne Kjöller.
Jag fastnade för detta i hennes text:
"Enligt Harris är en ateist en person som anser att de 260 miljoner amerikaner "som 'aldrig tvivlat på Guds existens' borde lägga fram bevis för denna existens". Problemet är inte att Harris har fel i sin definition, utan att han tycker sig ha rätt.
.
Varför får inte människor tro vad de vill utan att behöva leda det i bevis inför denne ateismens självutnämnde överstepräst?"
.
Och
"Döende som ber böner inför sin död beskrivs som "stackare" som "talade med en fantasikompis medan de dog"."
.
Jag är mycket nyfiken på hur kaxige Harris kommer att agera då han själv lider i denna situation. Ingen vet hur vi kommer att resonera vid lidande och inför döden. Inte Harris heller.
.
En viss frisk och rörelsefri dag resonerar man på ett sätt, sedan sätts man i en ny situation, den svages, och då blir det oftast helt annat ljud i skällan.
Jag vill också understryka att Harris har fel i sin definition av ateister: De flesta kräver inte bevis från varje troende.
.
Ställer upp några punkter med celibat-argument, som jag hört genom åren:
§1 --Ekonomisk aspekt
Även om man har ett aldrig så jämställt samhälle, där kvinnan arbetar och sköter huvuddelen av familjeförsörjningen (katolska präster har mycket låg "lön"), så kan det ju bli så att hon föder 3-4 barn på raken. Och kan då inte dra in pengar under den tiden. Mannen blir då tvungen att ta över försörjningen som kyrkans pengar inte räcker till.
.
Följdfråga: Men hur går det ihop i andra samfund?
Jo, i Svenska Kyrkan...
...kommer det att finnas präster så länge det finns ett visst antal medlemmar som betalar kyrkoavgift: Denna kyrkoavgift går bland annat till deras löner, som är löner som man kan leva på.
I Pingstkyrkan...
...betalas mycket mer än 1 % av lönen i kyrkoavgift: Hela 10% betalas. Detta går till stor del till pastorernas familjer: Annars skulle det inte gå ihop för en kyrka med så många färre medlemmar än SvK.
.
§2-- Henry VIII....
.... lät avrätta, förutom ett antal fruar, också ett antal präster som hde vägrat att avslöja bikthemligheten, dvs vad kungens fruar hade sagt under bikten.
I många diktaturer har man upptäckt buggnings-utrustning i biktbåsen, som regimen planterat in.
Mååååååånga präster har valt att sona med sina liv för att inte bryta en tystnadsplikt
Ensam är stark.
Har man fru och barn...
...så kan ju maffian, eller brottslingarna som sitter i regeringen, hota med att döda eller att skada ens familj. Det är lätt:
Familjen är en persons svaga punkt.
I Sverige blir ofta domare och nämndemän hotade av olika brotts-ligor. De brukar berätta för ämbetsmannen att de vet vilken skola hans/hennes barn går i, etc....
Besvärliga hot.
.
§3-- Mindre allvarlig bikthemlighet:
Prästen och hans fru har en intim relation, som sig bör.
Jag vill vara säker på att lojaliteten ligger hos den som berättat något i hemlighet för prästen, inte hos frun i denna fråga.
.
§4-- Någon ringer sent på kvällen eller natten till prästen, för akut bikt /de sjukas smörjelse etc....
Detta klarar säkert hustrun och barnen av.....
.....om det inte händer flera gånger i veckan....
som kan hända i olika perioder, speciellt för en landsortspräst, som inte blir avlastad i första taget.
.
§5-- "Men vad har du att bikta som är så allvarligt om det kommer ut?"
Jag vet inte. Jag kommer inte på något speciellt på rak arm som jag har erkänt i bikt som inte olika regimer skulle gilla, eller prästens fru skulle ogilla att höra.
Men svaret är uppenbart:
Jag är inte ensam i denna värld.
Det finns många som i bikt kan råka säga ytterst känsliga saker, även politiskt, speciellt i Latinamerika, samt Kina, Nordkorea (om de överhuvudtaget får ha en endaste liten kyrka där, jag vet inte), Vitryssland, Turkmenistan..... etc....
.
§6-- Solidaritet, medkänsla
Det finns en hel del personer i en by, t ex, som är rörelsehindrade och inte kan ha sex, eller bara helt enkelt känner att ingen vill ha dem (att gifta sig med).
Samt homosexuella, som enligt kyrkan ska leva i celibat.
Dessa kan då veta att det finns minst en i byn (kyrkoherden i katolska kyrkan) som också gör samma avkall, som lever som han lär.
Det är nämligen lätt att peka på någon och säga: "Du ska leva i celibat" (utan att själv göra det)
eller
"Synd om dig att du inte har möjlighet att få någon" (utan att leva ensam själv)
.
Det hela får mycket större tyngd och trovärdighet om man som präst vet vad man talar om
.
Därför är jag konservativ i denna fråga,
men jag vet att det är ett stort offer och att många inte håller med.
.
Min vän Ola vill gärna att jag skriver en artikel om kvinnopräster eftersom vi har motsatta åsikter i frågan, han är motståndare.
Jag har länge funderat på hur jag ska göra. I denna fråga håller jag med Charlotte-Therese.
Jag tror inte att katolska kyrkan mår bra i längden av en 100%-ig könskvotering. Jag är fullt medveten om att många av er läsare har en annan åsikt.
Jag orkar inte med en lång debatt just nu utan har valt att ställa en enda fråga - det är på det viset jag debatterar som bäst - och jag hoppas verkligen att läsarna håller sig till just denna fråga.
Jag vill nämligen veta var skon klämmer egentligen:
Kvinnor som förvaltare av sakrament eller kvinnor som innehavare av ämbeten och yrken överhuvudtaget. Here we go:
Om du hade levt på exempelvis 1700-talet och någon hade frågat dig: Vad tycker du?
Borde kvinnor få bli: läkare, lärare, politiker, direktörer, chefer, föreläsare på universitet.....
Vad tror du att du hade svarat, back then?
Denna fråga ställs till alla, inte bara mig själv. ;) Kanske skriver jag detta spörsmål i brev till påven och biskopskollegiet också. Vi får se.
Jag vill helst att ni väntar ett tag (några timmar) efter att ni läst detta, kontemplerar över frågan etc.
När man svarar snabbt blir debatten ofta för het och ogenomtänkt.
Om ni inte får fler svar av mig, så betyder det att jag låtit debatten gå helt fri. Enda anledningen till att jag tar upp ämnet överhuvudtaget är för att visa var jag står. Skriver inte mer om saken förrän jag kommit på någon ny klurig fråga.
.
(Imorgon ska jag berätta om varför katolska prästers celibat är så viktigt för mig.
I en enda fråga vill jag alltså ha en förändring i kyrkan, men är mer konservativ än Rom angående celibat....go figure, that's me)
.
Jag tänkte skriva en post om detta...men Karin Långström-Vinge hann före:
Håller helt med, Amanda vinner Idol.
Förhoppningsvis, i alla fall.
Hon slår ner som en BOMB i det o-bluesiga Norden. Oj, oj, oj, vad det lät bra.
Fick en tår i ögat av hennes framträdande. Så stensäkert. Hon spelade "That's Allright, Mama".
Vill gärna ge frikyrkorna ett stort erkännande: Så underbart med amerikansk gospel, rhythm n blues (ofta med kristet tema) etc
Vi andra behöver verkligen lära oss av er musik!
oj oj oj vad bra denna låt är,!!! och om jag minns rätt nämner den inte ens Gud, bara "prayer" vid något ställe:
Hursomhelst, det handlar om en kille som vill tacka sin goda och hårt arbetande moder för att hon såg till att familjen med 14 barn överlevde trots att pappan stack. Han sjunger bl a om att de (syskonen) ofta lägger blommor vid mammans grav. En glad sång i Elvis-stuk :)
Blev så glad då jag såg Nyhetsmorgon på TV4 häromveckan.
Förläggaren Eva Ortmark presenterade sitt nya bokförlag Fri Tanke,
samt första boken
Brev till en kristen nation
"Det är viktigt att religionen belyses kritiskt i skolundervisningen"
De - hon, Björn Ulvaeus & Christer Sturmark - ska visst ge ut en massa religionskritiska böcker. No news there.
Men det nya var ett litet erkännande.
Redan då intervjun började tyckte man sig höra lite... eh..osäkerhet (kanske bara något jag inbillade mig) kring ateismen, men eftersom Ortmark på något sätt trodde att rationellt tänkande gick emot Gudstro i sig, så förstår jag varför hon inte riktigt gav någon slagkraftig agitation. Nej, hon var lugn och ingav ett sansat intryck.
Nu kommer det intressanta:
"Jo,....jag ...har.. ju också....tvivlat i min... ateism...."
mumlade hon fram,
nästan viskande vid ett tillfälle. (Om jag minns rätt hade programledaren frågat om tvivel var exklusivt för troende.)
Det är alltså inte bara troende som tvivlar, utan även ateister gör det. Stundtals.
Kul :)
Till råga på allt visar det sig efter Scandic-bibel-affären att.....
.......det tydligen finns kristna/troende/religionsvänliga bland personalen, hotelldirektörerna och ägarna..
(Något man glömt i debatten)
Här gick man omkring och trodde att de flesta kände sig kränkta pga att det finns biblar i byrålådorna på hotellrummen.....
.....men de flesta kanske istället saknar dessa böcker. Ser man på.
.
Hejsan svejsan
I våra blogg-ekumeniska samtal/diskussioner upplever jag dessa flitiga deltagare:
Johan Stenberg De Heligas samfund
(Hos Johan pågår lejonparten av debatterna)
Charlotte-Thérèse A Catholic Renewal
Dag Selander Missional Xperiences
Andy - by Andy (Glandberger)
Haggaj
Rudie
Tuve - Ave Maris Stella
LeoH - Tankar i natten
Signaturen D
Signaturen Maria
Signaturen Eva-Maria
Daniel - My Two Cents
Signaturen Sven-Erik Sköld
Hosanna
Monica - All I Want
.
Vill verkligen påpeka att Charlotte-Therese gör något viktigt med sin konst:
bl a ikonmålning.
Har ni tänkt på vad som har hänt sedan denna konstriktning blev så gör-det-själv-populär bland många svenskar?
JO:
Plötsligt blir det inte lika farligt längre med Jungfru Maria och helgonen, eller hur?
"Nej, ...men...de är ju så vackra att måla....."
Just det.
Vad har hänt i Sverige egentligen? Spännande :)
Jag känner flera från Svenska Kyrkan som pysslar med detta på sin fritid
.
Blog reactions:
Ikoner och kyrkoförnyelse (A Catholic Renewal)
Avdelningen kluriga frågor, som behöver ställas......
Om den sk bibelkoden:
Det här inlägget har jag ruvat på länge..... ;)
Jag kanske är en realdeal tråkmåns, men...
....jag har väldigt svårt att intressera mig för när någon berättar för mig hur optimalt, praktiskt och bäst de har ordnat saker åt sig själv. En väninna från kören (som jag annars gillar :)) brukar mala på om att hon köpt de allra bästa varorna, blommorna, exakt det perfekta församlingssals-bordet ("som kyrkoherden hade MAGE att inte orka ta emot! Vadå inte tid???? För mitt fina bord????"), fått de bästa ersättningarna för diverse skador......etc......suck. Hon och de flesta gelikar blir dessutom väldigt ofta besvikna:
på produkter, resor, detaljer, det som är det minsta opraktiskt......
.......har de tänkt på det?
Ni får ursäkta mig, men jag blir allmänt lite misstänksam när folk noggrannt berättar om att de vill ha det allra bästa av precis allt. (Materiellt, jobb, hus, trädgård, resor, exakt rätt dykarresor, etc..) Till och med sina pilgrimsfärder och retreats har de blivit extremt noggranna med för att kunna skryta om.
Det är just därför jag har svårt att läsa modebloggar och kändisbloggar där kändisen ifråga blottar sin tomhet genom inlägg som:
"Idag åt vi på hippa restaurangen X, ansjovis, kaviar och hallonparfait.
Sedan: Ett hemligt mediamöte. Jag hade dessa kläder på mig (foto).
Ska träffa chefredaktören Viggo Cavling för ett nytt projekt i en stor nöjestidning.
Nu: Snabbt iväg till Spy Bar."
Och så får de massor med kommentarer. Många gillar sådant, så jag är nog en liten outsider.
Här kommer en läskig uppmaning (vet inte om någon någonsin yppat den förr):
Man behöver inte ha det bästa av precis allt
Denna strävan kan göra en till en lite tråkig personlighet. Socialt blir det lite mer spännande om inte allt är förköpt och genomplanerat för bästa möjliga upplevelse.
Däremot kan jag tycka att det är roligt om nöjes- eller modeskribenten puttar in lite skvaller, lite samhällsspaningar, satir....... Då kommer kryddan och "zesten" som tv-kockarna så ofta nämner.
Göran Skytte skriver idag om de bortskämda barnen till dem som jobbat fram välfärdssamhället. Vi tar mycket för givet idag.
"allt ditt är mitt, men du har ingen rätt att kräva något av mig."
Tack och lov verkar inte Skytte vara med i nyttomaximerings-gänget.
Översta bilden: En juicepress av Philippe Starck
Nedan: Maseratis bumerang-baklyktor
Har samlat lite bibelställen som för mig klart markerar att Petrus har en speciell ställning bland apostlarna. Till att börja med nämns han nästan alltid först bland dem.
* Vid uppståndelsen:
"Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er. (Mark 16: 5-7)"
Petrus och Johannes sprang till den tomma graven efter kvinnornas vittnesmål. Johannes hann fram först, men stod då kvar och väntade tills Petrus kom fram: Han lät Petrus gå före för att se världens största mysterium. Det, ni.
* JN 21:15 När de hade ätit, sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes' son, älskar du mig mer än dessa göra?" Han svarade honom: "Ja, Herre; du vet att jag har dig kär." Då sade han till honom: "Föd mina lamm."
JN 21:16 Åter frågade han honom, för andra gången: "Simon, Johannes' son, älskar du mig?" Han svarade honom: "Ja, Herre; du vet att jag har dig kär." Då sade han till honom: "Var en herde för mina får."
JN 21:17 För tredje gången frågade han honom: "Simon, Johannes' son, har du mig kär?" Petrus blev bedrövad över att han för tredje gången frågade honom: "Har du mig kär?" Och han svarade honom: "Herre, du vet allting; du vet att jag har dig kär." Då sade Jesus till honom: "Föd mina får.
* Jesus sade till Simon: "Jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka (Matt. 16:18).
Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen" (Matt. 16:19).
Detta håller nog många icke-katoliker med om. Men de har frågat varför just biskopen av Rom ska vara Petrus' efterträdare:
* Han var ledare för de första kristna i Rom. Han blev också korsfäst och begraven i den staden. Paulus berättar om ett kyrkomöte, där Petrus fick tala sist och därmed "avgöra saken".
Till allt det som står om Petrus i evangelierna, får man som läsare, förhålla sig på något sätt.
Ps.
Doktorn var den som räknade upp alla dessa händelser för mig. Jag mindes bara två av dem.
Nedre bilden: blomman Sankte Pärs nycklar:
Betyder det någonting, egentligen, att Jesus säger till Sankte Pär att han får nycklarna till himmelen?
.
Blog reactions:
Intressant dialog mellan pingstvänner och RKKare (Ave Maris Stella)
Påven och biskoparna som apostlarnas efterträdare (De Heligas Samfund)
Frångår från och med nu helt mina regler om att inte ta in Youtube-filmer. Trots att jag inte har högtalare och inte riktigt vet om jag publicerar rätt låt. The Artist Formerly Known....ja, suck, ni vet han..har bestämt sig för att stämma företaget och han är så mäktig och rik. Får han t ex Bruce springsteen med sig är det väl snart slut med Youtube. Jag anar oråd. Ugglor i mossen.
Njut medan det går....av Kim Wilde. Hon låter alldeles fantastiskt.
Jag har ett litet tips till den som inte vill bli sårad på nätet.
När man bestämmer sig för att länka till en ny blogg, kan man skriva detta till bloggägaren ifråga, men...
....undvik gärna följdfrågan: "Vill du länka tillbaka till mig?"
Speciellt om ni är oroliga och känsliga typer som jag är. Man kan känna sig sårad av svaret. Jag garderar mig så här, skriver helt enkelt bara:
"Vad bra din blogg är. Kan inte värja mig: Länkar hit"
Så får adressaten göra vad han/hon vill med denna information.
För ett tag sedan skrev jag en lista på vad jag tyckte att en hederlig abortmotståndare bör tänka på. Denna artikel blev populär och just därför fick jag efter ett tag dåligt samvete:
Nu är det dags för symmetri, Tuves länkning hit påminner mig om denna uppgift:
Det är dags att ifrågasätta abortliberalen också. Rätt ska vara rätt, därför att abortdiskussionen handlar till syvende och sist om liv och död.
Mina funderingar handlar främst om gränsdragningar och konsekvenser. Varför känner en abortmotståndare sig förbisedd? Här kommer en liten lista från mig och folk jag lyssnat på genom åren:
.
1.
Moderns lidande under och av graviditeten,
blandas ofta ihop med frågan om man är människa eller ej under fosterstadiet.
Det är två olika ämnen.
Dessa separeras tyvärr sällan under dagens debatter.
(Detta är egentligen min viktigaste punkt här på listan)
2.
Abortgränsdragningen handlar om när det börjar räknas som orättfärdigt släckande av liv. Vi säger att den är på 18 veckor. Kanske 12 veckor i annat land, 10 veckor i tredje...etc
Dessutom brukar man bedöma från fall till fall.
Jaha
Det betyder att man fått mänskliga rättigheter vid olika tidpunkter, fredlös i en kommun, aktad i en annan, vid exakt samma ålder (när man är foster).
Man har alltså störst chans att överleva, som foster, i kommunen med tidigaste gränsdragningen.....låter som en actionfilm.
3.
Vad händer någon minut före "18 veckor"? Vad är man då? En grönsak? Är det måndagen som räknas som start?
Hur går det till egentligen? Detta bör noggranna abortliberaler faktiskt fråga sig och ta itu med.
4.
Är man inte värdig att leva om någon säger att "man inte kommer att bli älskad?"
"Det är lika bra att inte föda ett barn som ändå inte kommer att bli älskat"
Men.... man kan ju ge bort barnet till någon som kommer att ge det kärlek.
Då blir det ju älskat.
5.
Downs syndrom
Nej, det är absolut inte det minsta smidigt att ta hand om ett barn med Downs, nej.
Men detta är också en separat fråga från
huruvida det klarar överlevnad.
6.
Vad tycks om abort pga fel kön på fostret? Jag gillar det verkligen inte. I vissa samhällen i Kina och Indien finns nästan inga kvinnor.
Där har man aborterat friska foster.
Friska foster är ju faktiskt det vi i allmänhet pratar om här i väst också, i debatten.....
Nu ska jag erkänna att jag inte är en "äkta" abortmotståndare:
Tycker abort låter onödigt,
förutom vid fara för moderns liv, incest, våldtäkt
Ville bara presentera andra sidans skevheter. För mer ödmjukhet i debatten.
Fredagsfunderingar...
Är jag fullständigt naiv? Med stort N?
Som fortfarande ibland ber för lilla Madeleine McCanns liv?
Vid det här laget är väl de ALLRA flesta övertygade om att hon är död.
Se'n finns det vissa galningar.....som undertecknad, som fortfarande hoppas att hon lever... Nåja.
I envis bön har jag lärt mig att inte ge upp. Om man ber tillräckligt länge. Men vid det här laget är det väl ändå kört?
Japp, man har svårt att glömma och att släppa vissa saker.
Men vem vet, det kanske finns någon läsare där ute som är lika konstig och envis som jag.....
Uppdatering:
Jag har aldrig haft så många läsare som idag, pga twinglande till en mycket frekventerad SvD-artikel.
Till dem som snubblat hit för första gången:
jag vill visa att bönen hjälper, åtminstone mot ensamheten, speciellt om man i afton vet att man ber samtidigt som många andra.
Bönen kan ofta kännas besvärlig och omtumlande (ett hårt jobb men värt varenda sekund!), men tänk på att ni inte är ensamma.
När man registrerar sin blogg på diverse topplistor, får man välja kategori. Filosofi/religion, samt Vardagsbetraktelser är bara två av dem (andra val: sport, musik, politik, vetenskap, mode....)
Men jag misstänker att nästa alla bloggare/dagboksskribenter pysslar mer eller mindre med existentiella frågor.
Oj, oj, oj.... Till och med värsta nöjesskribenterna och modebloggarna "faller dit". Ofta, tror jag.
Och speciellt de som har en blogg som ska peka på det som kan gå fel med religion, extremism etc... Dessa skriver ju nästan hela tiden om just existensen. Aktiva skeptiker glömmer inte dessa frågor och är därför ofta pålitliga att diskutera med.
Det går knappt ens att förklara vad det är som händer med en då man börjar skriva om sig själv. Funderingarna sätter igång, smyger sig på så fort man satt sig vid tangentbordet. It's a kind of magic, som Freddie Mercury skulle säga.
Tramseriet och maskerna från dagens sociala liv (från det jag sett på tv av bloggaren, eller då jag träffat skribenten ifråga IRL) märker jag inte av på samma sätt då jag läser folks bloggar och krönikor. jag känner inte igen bilden av dessa personer. Efter ett tag börjar alla grunna på livet, vad man kanske felat, om den och den personen möjligen blev lissen då man sade det och det,
huruvida det kanske var lite småtaskigt att ge en person ett öknamn under flera år av grundskoletiden. Att familjen nog ändå är viktigast....
Allt kommer upp till ytan.
Att skriva blogg är en stor frestelse, men den leder alltså inte bara till tidsslöseri och bekräftelsebehov tror jag.
Utan även till självrannsakan, viss ödmjukhet osv....
Man kan inte vara djup hela tiden, utan ungefär vart femte inlägg blir roligt, även hos värsta svartrockspoeten.
Min tes är alltså att nästan alla bloggar blir livsfilosofi/religion-bloggar, i viss mån, efter ett tag :) De konvergerar.
Anrika Svenska Dagbladet har nallat ett uttryck från programmet Idol:
Före 9/11 betraktade jag Sting som en bra musiker men alldeles för politiskt korrekt. Nu förstår jag honom mer:
För 6 år sedan inträffade en stor tragedi, terrordåden i New York, Pennsylvania & Washington.
Av någon konstig anledning minns jag popstjärnan och artisten Sting mest, i kölvattnet av denna händelse.
Han och bandet spelade en konsert i New York den dagen (11 sept 2001).Fick under dagen höra om händelserna och konfererade en stund, bestämde sig sedan för att genomföra konserten med ett lugnare tempo än planerat.
Sting spelade "Fragile" och jag minns hans milda och tysta ton, samt mellansnacket:
"In this moment, with all the pain that we are feeling....." nästan viskade han fram.
Konserten sändes på tv några månader senare.
Efteråt undrar jag hur någon kunde uppfatta situationen så väl redan samma dag, och "känna in" vad folk behövde. Imponerad är jag. Just när jag så tv-sändningen glömde jag för en stund all rädsla för krig, spänningar, polarisering...
Glömmer inte Stings insats.
Hade förut en vän, J, som jag helt enkelt fick sluta umgås med: han är väldigt dominant och arg om han blir emotsagd. Ofta skojade och raljerade han över kristnas tro. Jag blev trött på att höra okvädesord och det känns stressigt att vara apologet varenda sekund. Dessutom var jag för feg för att påpeka saker. Fick helt enkelt lägga av.
Men jag erkänner att han hade en hel del vettiga saker att säga, på sitt eget lite bryska vis:
J hade ett skivbolag och så gjorde han skivomslag/layout åt artisterna.
En sak han påpekade var att man skulle tänka efter innan man på sitt omslag skrev med stora bokstäver: "Dedicated to our beloved friend........" "R.I.P........" " To my grandma"
Han brukade istället tipsa dem om att hålla sådana kommentarer till baksidorna, lite lågmält. Han menade att man ska tänka efter innan man "tillägnar" åt någon, t ex åt en avliden person: Vilket är syftet, egentligen?
Vill man minnas en god vän?
Om man verkligen menar det där, kan man skriva med små, små bokstäver.
Annars blir det lite väl mycket skryt över det hela:
"Jag är så god och empatisk och omtänksam!, titta här....jag bryr mig mycket om mina medmänniskor"
Med jättebokstäver ser det mest ut som tomt prat och namedroppande.
Erinrar mig J:s råd då jag ser en massa "R.I.P.: (t ex Pavarotti)" skrivet med stora rubrikbokstäver på folks hemsidor och bloggar. I regel handlar det om en kändis som man aldrig har träffat:
Tänker man ägna en liten lugn stund på kvällen sedan åt att tänka på denne avlidne person som man namntappat?
Inte?
Damon Rasti (som grundade populära bloggen Tjuvlyssnat.se) tar upp ämnet.
Idag står det i Svd om Body Shops grundare som avlidit.
En annan som gått hädan är skådespelerskan Jane Wyman.
Dessutom hedras Anna Lindh på 4årsdagen av hennes död.
Hoppas de visas respekt på nätet.
Fotnot: R.I.P. betyder Rest in peace, Vila i frid
Är lite trött och vilar ut från gårdagens feber. Försöker att inte gå nära någon.....
Tramsar till det lite och sätter upp bilder på mina favoritflaggor, med de finaste färgkombinationerna och kontrasterna:
Börjar med Vatikanens banér....
...som passar fint ihop med Cyperns emblem
Genialisk nyans på Libyens flagga. Vackert.
Irland:
Grönt, vitt, orange, behagligt för ögonen
Hos schweizarna: vackert och enkelt på samma gång.
Snyggt och elegant av Swiss Air att täcka hela flygplanssvansen med flaggan:
Norges flagga passar så fint till deras vackra natur
Australien: Classy
Blir alltid glad då de visar flaggan vid Hong-Kong-börsindex på ekonominyheterna
Sist men inte minst: Färöarnas kombination.....
.jpg)
