Varför bloggar vi?

....Séra Jónatan har en intressant liten notis, där han berättar om sitt bloggande:
"Min blogg är inte tänkt att användas som allmänt diskussionsforum. Det är en öppen dagbok om allehanda ting som kan vara roligt att se sedan för mig"

Upptäcker att känslouttrycken är mycket vildare när folk skriver, än när folk pratar. Känner nämligen inte igen några formuleringar i den verkliga världen. Har nästan aldrig hört dessa kraftord på bussen, på arbetsplatser, vid studier etc....(Det är egentligen inte kraftorden jag saknar, utan det småhumoristiska) vad beror det på? Undertryckta känslor? Kanske,
men eftertankens kranka blekhet säger mig egentligen något annat:

Vi skriver överdrivet, för att det helt enkelt är bus-trist att lyssna på det talspråk vi använder till vardags.

Det är helt enkelt inte underhållande att läsa om vardagens samtal. Då är man fullt upptagen med att verka så balanserad och lagom som möjligt, för att inte bli ovän med någon eller för att kunna få förtroendeuppdrag. Dessa konversationer gör sig inte riktigt i skrift. (förutom på bloggen Tjuvlyssnat.se, där man endast infogar de absoluta guldkornen & hur ofta hör man sådant? .....sällan....). Vad tror ni?
Ska vi ta tag i det och vara lite roligare i verkligheten? Eller, förresten....pallar inte, kanske....?.

Varför bloggar jag? Jo, jag har sedan barndomen drömt om en kuriosatidning som blandar humor, bön och vetenskap med vissa djupa/roliga personliga betraktelser.
har alltid gillat tidningsartiklar med mycket text (något jag själv inte alltid hinner skriva) och satt ofta i tonåren på bibliotekens dagstidningsavdelningar bland en massa farbröder i roliga hattar samt damer med tjocka läsglasögon.
Läser hellre en kilometer tidningstext, än en bok på 100 sidor. Vet inte varför. Romaner o noveller är inte riktigt min grej. Tidningslayouter är attraktiva på något sätt.
.
Varför bloggar ni
(eller varför läser ni bloggar)?


Uppdatering: har förresten inte något särskilt emot noveller och essäer. De är oftast skrivna med en överraskande "twist": Tipsar gärna om Monicas skrivarblogg - noveller

Skrev tidigare detta om bloggning: Man blir tvungen att ta itu med sin existens

Photo credit: freefoto.com

Boktips: Den inre bönens väg

Någon tuff skjutjärnsrecensent blir jag, med stor säkerhet, aldrig. Skickade för ett par veckor sedan in världens nådigaste notis till Församlingsbladet:
.
Titel: Den inre bönens väg Författare: Wilfrid Stinissen, karmelitbroder i Norraby
Tryckt av: Schmidts boktryckeri AB, Helsingborg, 1978
.
"Jag har nu läst en liten bok av Wilfrid Stinissen: Den inre bönens väg. Blev omedelbart nyfiken då jag såg titeln och undrade om detta var en av alla dessa beskrivningar av meditations-metoder och tekniker. Blev sedan smått lättad då jag märkte att det egentligen handlade om hela livet i Gud, om förtröstan och längtan. Termen som Stinissen använder, är kontemplation: när man lever sina dagar i enkelhet och mottaglighet. Han refererar till erfarenheter nedskriva av helgonen Thérèse av Lisieux, Johannes av Korset samt Teresa av Avila.
.
Speciellt koncentrerar sig Stinissen på det han och Johannes av Korset kallar sinnenas natt, dvs den tid då den inre bönen och meditationen hos en människa övergår till den passiva bönen, kontemplationen. Men denna övergång är inte det minsta lugn, utan snarast ett dike, menar vår erfarne författare.
.
Själva förvandlingen, sinnenas natt, delas in i tre besvärliga faser som människan upplever. För att inte avslöja för mycket av den spännande beskrivningen, nämner jag endast namnet på dem:

"Världen blir grå",
"Ångesten hos människan som ryckts loss från sitt vanliga sätt att leva" och
"Jag kan inte längre meditera".
.
Stinissen konstaterar: "Kontakten med Gud är i början alltid förvirrande och förbistrande"
Att läsa denna mening gav mig ro och lättnad. Jag är inte ensam.
.
I andra hälften av Den inre bönens väg tar han upp en del av alla de positiva konsekvenserna av själens överlämnande åt Gud, och så pekar han på problemen med jäkt och förströddhet i vardagen. Vi får en del tips om hur vi kan förhålla oss till det dagliga arbetet. Undertecknad känner på sig att hon kommer att ha behov av detta lilla häfte resten av sitt liv. Undrar om jag någonsin når fram till den stora förtröstan och uppgivenhet inför Gud, som bokens författare och de nämnda helgonen erfarit."
.
.
.
De fast anställda kritikerna på våra dagstidningar behöver alltså inte oroa sig för konkurrens härifrån. Här kommer ytterligare pr: antalet sidor = 67
.
Photo source: freefoto.com

...& storleken på alltsammans blir....

En snabb guide..... Hur stort är universum? Har ni någon gång undrat hur forskarna kan ha ens ett hum om detta? "Vintergatan ligger i utkanten av universum" etc etc...

Jo, eftersom man har koll på dess ålder och ljushastigheten, så blir det lätt som en plätt(?) att sluta sig till radien.....mhmm... Den enkla formeln "hastigheten x tiden = sträckan" ska visst leda oss rätt, mot universums storlek. Vad menar man då? Jag vill att alla läsare förstår, och de som inte gör det, får gärna påkalla uppmärksamhet genom att kommentera.

* Well, man antar att ljuset endast kan ha färdats sedan Big Bang, inte tidigare..... och allra först

var visst hela baletten endast en liten, liten plutt, mindre än en miljarddels millimeter (vet inte riktigt vilka pang-uttryck man kan använda här....jo!: Det minsta någonsin!) Och eftersom universum utvidgats ända sedan Big Bang, för 13,7 miljarder år sedan.....så har ljusets fotoner/vågor nått max till dess "kanter".

Alltså: om man vet hur långt ljuset har färdats sedan Big Bang, vet man samtidigt vår radie:

* Ljusets resa sedan BB: 13,7 miljarder år x 300 000 kilometer/sekund

som blir 13,7 miljarder ljusår
(Ett ljusår = den sträcka som ljuset färdas på ett år. )

För att få ett riktigt tal, kan man räkna ut hur många kilometer ljuset färdas på ett år.


Hur många sekunder går det på ett år?

En timme = 60 x 60 sekunder = 3600 sekunder
Ett dygn = 24 timmar = 24 gånger 3600 sek. = 86400 sek.
Ett år = 365 dygn, för det mesta = 365 x 86400 sek. = 31536000 sekunder

Ett år hyser alltså ca 31 miljoner sekunder....jaha...

Hur långt reser då en liten stråle varje år? Om den åker 300 000 km på varje sekund, hur mycket blir det då på 31536000 sekunder?

Jo, 31536000 x 300 000 kilometer = 9460800000000 kilometer, som man brukar avrunda till

9461 miljarder kilometer, ett års ljusresa, alltså

Men sådana resor finns det alltså 13,7 miljarder av.....(allt materiellt blev visst till för 13,7 miljarder vintrar sedan). "Universe, founded 13,7 billion years B.C." ;)

13,7 miljarder år x 9461 miljarder km/år = *trumvirvel*......
129615,7 miljarder miljarder* kilometer

Men dess diameter, omfång är dubbla radien (27,4 miljarder ljusår) = två gånger summan = 2 x 129615,7 miljarder miljarder km = 259231,4 miljarder miljarder km.....

Teoretiskt sett, alltså.....

.....Fast i denna artikel finns en förklaring till varför man egentligen tänker sig världsalltet som uppemot 156 miljarder ljusår.....

.

* Först skrev jag, märkligt nog, bara "miljarder" i denna rad, tills Averater påpekade att jag missat 9 nollor....

Svd om ny bild från Mars. Sydsvenskan om svarta hål-forskning

Anekdot från helgen

De flesta präster i katolska församlingar i Sverige, kommer naturligen från utlandet. Detta pga att man i Sverige inte har fått lov att vara katolik särskilt länge. Det finns naturligtvis en hel del svenskättade präster, men än så länge importeras många från Polen, Latinamerika, Tyskland, Filippinerna, etc...Detta möjliggör även gudstjänster på de olika språken, för dem som önskar. Eftersom polackerna är i majoritet, har man på stora orter mässa på polska flera gånger per månad.
Högmässan firas dock alltid på svenska, och i vissa församlingar med inslag av latin. Även vardagens kvällsmässor körs helt på svenska.

Endast ett fåtal präster i Sverige har ungerskt ursprung, och därför blir det i mån av tid, frivillighet och budget, som de ibland istället flygs hit till Skåne (bl a mha lågprisflygbolaget Wizz air).

Själv tänker jag på svenska, osv, och känner inte det direkta behovet av mässor på ungerska, MEN jag har lyckats se bortom mig själv (amazing, äntligen) i denna fråga, och förstått att det till största del handlar om de ÄLDRE församlingsmedlemmarna, som gärna biktar sig på sitt hemspråk, samt gråter av glädje då de hör psalmerna från barndomen. Bl a mormor, då hon lyckas hälsa på i Sverige.
Därför svarade jag ja på frågan om jag ville vara samordnare för gruppen.

På lördagen 2 februari, skulle en av dessa mässor äga rum.

Vi har en hypernervig temperamentsfull kyrkoherde, (men hans predikningar är fantastiska!) och eftersom vi blivit lovade att få fira gudstjänsterna så ofta som en gång i månaden, ville jag verkligen inte göra något fel.
Vid ett tidigare tillfälle anmälde vi mässan två veckor i förväg istället för tre/fyra, och då exploderade vår kh: "Denna gruppen är den slarvigaste som finns. Det blir inga fler ungerska mässor!"

Vi fick vänta på att han skulle glömma bort detta och ändra sig. Alla försökte låtsas som om ingenting hade hänt.

* I fredags skulle jag hämta nycklarna till kyrkan inför lördagen, men ajajaj, detta glömde jag helt bort, av trötthet, (my bad).

Jag hade haft en lång fredag,
hade just fått uppgifter av en professor om vilka kurser som skulle läsas,
för att inte få ett nytt nej till sommaren, då jag åter ska söka forskartjänst, dessutom en del telefonsamtal, lite jobb, etc. Och så hade jag feber och ont överallt. Trist.

Kunde knappt sova på natten mellan fredag och lördag: "Nej, nu kommer vår padre att förbjuda oss att ha mässor på ungerska och de gamla tanterna kommer bli så ledsna, så ledsna! Suck"
Nästa dag fick jag ett tips från Doktorn: "Men låt honom i så fall säga detta, och ta det som ett svar. Förr eller senare kanske kyrkoherden inser att det var fel beslut, och tar tillbaka det."

Just det, tänkte jag. Jag får ta det svar jag får. Bad lite böner på natten.

På morgonen visade det sig att ingen behövde väcka någon kyrkoherde, Skönt. Det var nämligen dekanatsmöte i församlingssalen (hade ett vagt minne av att det skulle vara så) och dessa funktionärer släppte in oss. Thanks, ladies!

Vi försökte ordna med ljussättning, mikrofoner, sakristian, psalmböcker etc, så tyst och snabbt som möjligt.

Mässan gick bra; denne präst sjöng fint och bestämt. Hjälpte oss att hänga med. Han anade de flesta besökarnas rostiga och knaggliga ungerska. Predikade extremt länge, dock..... De gamla tanterna och farbröderna blev glada, de grät en skvätt. Vi firade dessutom Kyndelsmässodagen.

Vi visste att vi av hänsyn till mötet, inte kunde ha kyrkkaffe. Nåja, nästa gång.

När mässan var slut kom plötsligt kyrkoherden ut och tackade oss. "Hoppas det gick bra för er" "Du skötte dig så väl, Z" (en stor sten ramlade av axlarna, då jag hörde detta)

"Ursäkta, fader XX för att jag var så glömsk igår, att jag inte kom och hämtade kyrkans nycklar!"
"Jaså, ingen fara; när jag inte såg dig, antog jag att du fått reda på att folket från dekanatsmötet skulle släppa in. Jag låser nu dörrarna efter er, så det behöver ni inte tänka på. Krya på dig, förresten."

Ser man på, här hade jag gått omkring och oroat mig i onödan. Han var ju sjysst! Typiskt......

Image source: http://www.freefoto.com/

Ps. Ett av de sju svaren på Alephs utmaning är alltså: Jag ber ständigt om ursäkt för allt möjligt, många gånger per dag. Tröttsamt.

En existentiell fråga: vilka är ni, filosofiskt sett?

.
Jag skulle bli glad om ni läsare som känner för det, skrev varsin rad eller två om er tro.

Vilken religion/kristen gren, vilken riktning.

Vilken livsfilosofi?

Några ateister? Agnostiker?



Dagen: "Det som händer är både främmande och nära"
Photo source: NASA's Image satellite http://sv.wikipedia.org/wiki/Polarsken
Links to this post, from: Stora i-landsbekymmer för litet huvud (Hosannas krypin)

Vill ha klarhet i tröttsam debatt

Först vill jag idag, som utlovat, länka till Tuves intressanta frågeställning: Vad är kommunion?

Efter det så har jag en intern-kristen fråga på lager. När jag läser debatterna på det frikyrkliga forumet Aletheia, och den starka fokuseringen på vad man uppfattar som 'den farliga ekumeniken', uppkommer en tanke:

I bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, även kallad "Johannes vision", Apokalypsen, nämns den sk 'skökan i Babylon', som många anser egentligen syftar på staden Rom.

Jag tror att denna sköka i det specifika fallet syftar på Roms dåvarande överhet: nämligen kejsar Nero och hans administration; dessutom nämns odjurets tal, som jag också tolkar som en kod för hans namn.

Vad skulle krävas för att de frikyrkliga läsare som anser att skökan i själva verket är romersk-katolska kyrkan, ska ändra sig i frågan?

Går denna uppfattning/anklagelse överhuvudtaget att motbevisa?

Alltså: Hur ska katolska kyrkan göra för att inte kallas 'sköka' av många frikyrkliga?

(Kommentera endast den fetmarkerade frågan, tack!)

photo source: http://www.freefoto.com/ En bild på en bro.

Dagen skriver om den nya öppenheten hos Peter Halldorf
Peter Halldorf om den odelade kyrkan

Vems är bilden/musiken/filmen?

...några grundfrågor man kan ställa sig, angående fildelning, nedladdning av film/musik/program från nätet:

1. Betraktar jag det artister, regissörer, manusförfattare och fotografer gör, som hederligt arbete? Eller ska andra regler gälla för dessa grupper än för mindre konstnärliga yrken?

2. Tycker jag det är ok att någon tjänar pengar i 70 år efter att ha jobbat ett dygn i en studio? Ingen dålig timlön.

3. Många artister verkar så lugna och coola. De lägger helt sonika upp sitt material på nätet och lever istället på intäkter från turnéer/konserter, annat.... Hur kommer det sig?

Joshua_Tree: "Jag vet att det kommer som en chock för en självgod musikindustri som givit oss storheter som Spice Girls, Britney Spears och Ronan Keating, men det finns människor som skapar sin egen musik och delar med sig av den."

4. Hur kan man veta att de som noga vaktar sitt material, inte själva samplat och lånat vilt bland kollegor?

SvD, SvD
Gammalt inlägg om upphovsrätt: Vem skickar royalties till rockens upphovsmän?

Links to this post:
Idag begraver jag upphovsrätten (Rosetta Sten)
Howto: Blogga lagligt med fria bilder (De heligas samfund)


Photo credit: With the approval and courtesy from Lars Lillholt band www.larslilholtband.dk

Apologetik inför helgen....med frågor

...Hej go'vänner Dagens frågor blir en smula svåra för mig att formulera. De är inte, om jag ska använda ett modernt mediauttryck, "klockrena", utan trevande; texten följer inte ett färdigt "koncept" (ännu ett inne-ord), utan får utvecklas medan jag skriver. Hjälp mig gärna med formuleringarna:

En egenskap som vissa av oss beundrar med ateister/icke-troende, och som dessa gillar med sig själva, är att de,
när de gör en god gärning mot en medmänniska,
inte gör detta för att få, så att säga pluspoäng i Himlen, eller en genväg till frälsning,
utan helt enkelt för den andres skull.

Är det så enkelt egentligen? Hur tänker ni, ateister, & religiösa, som läser det här?

Jag vill börja med att påpeka att jag inte alls tycker det är ok när folk endast bryr sig om sin egen personliga frälsning, håller med ateisterna om att det är ego. Jag hoppas att vi strävar efter våra medmänniskors eviga liv också.


...men här kommer mina invändningar om himmels-belöningen:

Ateisten kan ju inte rimligen tro att människan har en fri vilja, i reell bemärkelse. man tänker väl Newtonskt, att allting har en rörelse-kraft-orsak, samt genetiska upphov. "Om man känner till alla positioner, vilka krafter som verkar på vilka massor och massorna i ett system under ett visst ögonblick, så kan man räkna ut positionerna för nästkommande ögonblick"

Fri vilja är väl något mystiskt, som vi religiösa tror att Gud givit oss individer.

Så jag undrar vad icke-religiösa menar med "goda intentioner". Finns sådana?
jag menar: de flesta hävdar väl att vi alltid, på något sätt, agerar egoistiskt, för våra egna geners bästa. Hur får man ihop detta påstående med att någon vill den andre väl (vad menas förresten med "vill"?)? Utan baktanke om belöning?


.....& nu hoppas jag att jag inte skrämt bort de modiga icke-religiösa besökarna från bloggen.....


Ps. En annan tycker att det här med fri vilja, är ett komplicerat kapitel över lag, men jag vägrar tro att jag inte har något ansvar här i världen.

photo source: http://www.muckrach.co.uk/

Ett av mina äldsta inlägg: Fri vilja - hur mäts det?

Bloggare som reagerat på detta inlägg:
Oh, du underbara, undersköna och underliga under av medvetenhet (Kaffepaus)

Vad är ekumenik?

Angående Böneveckan för kristen enhet

Vad är vi ute efter när vi ber för enhet i Kristus, här i världen?

Kanske: Att Han hjälper oss med en lösning vi själva inte förstår.
Det är det enda svaret jag kan komma på. För hur är det ställt egentligen?

1. Hur menar jag konkret att ekumeniken ska gå till? Vilket är målet jag jobbar mot:

Att alla kristna går med i min kyrka?

Att min kyrka anpassar sig till andra kyrkor, så att människor kan gå med i mitt samfund?

Att andra kyrkor anpassar sig till oss, så att vi kan konvertera till ett av de samfunden?

Att alla kristna en dag "inser" vilket samfund som är det bästa, och sedan ansluter sig till detta?


2. När har man uppnått ekumenik?

Vid kyrkors sammanslagning?

Då man delar nattvarden med varandra? Äter den stora måltiden tillsammans?

När man ber tillsammans under en av årets 52 veckor?


3. Bör man tänka på ekumeniken varje dag.....

...eller räcker det med en vecka under året?



Om ni frågar er samma sak som jag, i fråga 1, vilka blir svaren då?

UPPDATERING: Min egentliga fråga idag var:
Hur omsätts alla de vackra orden i praktiken?
Jag tror att Gud vill att vi klurar med, och jobbar på, detaljerna också.

Wikipedia om gemenskapen i Taizé

Photo source: Taizé prayer service at the Chapel of St. Anselm parish

Länkar: Zoltán, Theodor, Charlotte, Tuve, Dag, Rudie, Kaplansgården, Aletheia, Jan Thurin och Johan om ekumenik.

Till deltagarna i "På spåret".....

....denna rubrik är lite väl avslöjande; jag har alltså kollat på detta underhållningsprogram på Svt.... I senaste avsnittet (i fredags) ställdes en fråga som jag trodde att Jan Guillou skulle kunna svaret på, han som skrivit en del böcker om kristendomens historia (bl a om riddar Arn). Det gjorde han inte!
Men, men, jag kan annars själv inte ens en tjugondel av alla detaljer han säkert har koll på (enligt folk som läst hans böcker). Kul var det i alla fall, att beskåda denna förvirring. ;)

Frågorna handlade om Rio de Janeiro i det katolska Brasilien, och frågelekledaren Oldsberg bad dem nämna dagen på vilken karnevalens höjdpunkt och avslutning brukar infalla. Eftersom han inte frågade om "datum", kunde de tävlande sluta sig till att det handlade om ett flytande sådant.

Båda lagen gissade fel, på Trettondagen (som infaller samma datum varje år).

Ok, nu kommer en förklaring:

'Karneval' ska visst betyda något i stil med "Farväl till kött"

(Jämför med 'chili con carne' - 'chili med kött' resp.
'chili sin carne' - 'chili utan kött')

Och när säger man "farväl till kött", då?
Jo, på den sk Fet-tisdagen,
i år den 5 februari

Dagen efter fettisdagen kommer nämligen askonsdagen, som inleder den 40 dagar långa fastan, då man, till minne av Jesu fastande, samt som förberedelse inför påsken, dämpar sig och lever enklare än normalt, ger pengar till fattiga, om man kan, etc...
Egentligen ska man inte äta kött under perioden, bara på söndagar.

Man fastar inte på söndagar, eftersom de alltid representerar dagen för Kristi uppståndelse.

Fastlagsbullar, eller semlor, äter man, enligt gammal tradition, under de tre sista dagarna före askonsdagen.
Fastlagen = Fastlagssöndagen, Blåmåndagen (kärt barn har flera namn: fläskmåndagen, korvmåndagen, bullmåndagen), Fettisdagen

En annan berömd karneval hålls samma dag i bl a New Orleans. Denna fest heter Mardi Gras, franska för Fettisdagen. I New Orleans börjar karnevalssäsongen på trettondagsafton och fortsätter till midnatt på fettisdagen. (enligt wikipedia)

Om någon av fredagens fyra På spåret-deltagare läser det här, kan den personen informera de andra om rätt bokning för karnevalsresa till Rio.
5 februari, alltså.
Hoppas där är platser kvar.

Photo source:
Nouna Andersson http://www.nounaandersson.com/

Länk: Här har jag skrivit om Rio de Janeiro & Jesusstatyn

Bob, where are you?

Dear commentator Bob

I would like to apologize for inserting one of your photographs without asking for your permission.

My blog, for which i don't receive any money at all, i.e. not for commercial use, is mostly built up by pictures i find using the search engine Google images. I'll try to be more thorough when it comes to mentioning the picture sources.

I write this as a blog entry, since i wasn't able to find any email address this morning, when i searched through your page & blog. I couldn't even establish your surname.

I have now inserted the line: "Picture source: http://huronriver.pinckneymich.net/"
in the post. And will, of course, remove the photo, as soon as you tell me to.

Några duktiga nyhetsuppläsare?

Svt-s nyhetsprogram Aktuellt tappar visst en hel del tittare.

Funderar ibland kring trivialiteter som nyhetsuppläsare.....har svårt att koncentrera mig på själva informationen då de har starka färger på sig, illrött läppstift, etc
Sedan är jag lite putt på att vissa ser så förebrående ut, och som om de skulle börja gråta hela tiden (inte bara vid krigsrapporter utan även vid kommunalråds-inslag). Det är väl inte i första hand programledarens åsikter man är ute efter att se? grmpf....

Har ni någon favorituppläsare? Motivera gärna

Fotokälla: http://mobil.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=26909

Enda fördelen med växthuseffekten....

....är att uppvärmningen leder till att fler rödhakar övervintrar i landet.
Brukar ni regelbundet mata fåglarna utanför husknuten? I så fall blir de glada på Sveriges ornitologiska förening (SOF), om ni skickar in era observationer till dem, för de börjar nu med sin årliga fågelräkning. Förra året fick de visst läsa ca 10 000 brev från noggranna individer.



photo souce: http://www.birdwatcher.se/

Links to this post from:
Inbjudan till fågelpartaj (Charlotte-Therese)

Nu kanske Johan slipper äta upp sina jeans...

Johan S kommenterar hos Aletheia (under en diskussion om vem som blir republikanernas presidentkandidat i USA-valet i år) om att han inte tror på Huckabees avancemang:

"Om Huckabee står som slutsegrare, så ska jag äta upp mina slitna jeans med lönnsirap på ;)"

Det blev i alla fall aspiranten Mitt Romney som drog det längsta strået i sin hemstat Michigan, en delseger. Själv tror jag fortfarande lite på Huckabee, men lovade lyckligtvis inte förtäring av skor eller byxor vid eventuell förlust. Känner just nu lättnad.

Förresten: Efter 14 år: Gymnasieläraren i engelska är fortfarande skyldig mig och några polare: en sko, efter att vi dividerat om en övningsuppgift; "Om det står som ni säger i facit.....ja....då vet jag inte....då...ÄTER JAG UPP MIN SKO!"

UPPDATERING: Speciellt nu när Kaplansgården påpekat att Mike Huckabee är för dödsstraff, vill jag understryka att jag inte vill se honom som USAs president, men att jag tror att han har stor chans.

DN
Sydsvenskan

På bilden: en antik valurna
Picture source: http://www.atheneus.de/

Doppräst tappar humöret - med rätta?

Kommer inte på något att skriva om..... jo, intressanta ämnen finns alltid, men jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig idag..... botaniserar som vanligt på de olika tidnings-sajterna för att se om jag kan länka och genom Twingly öka mitt besöksantal (fast mitt ena nyårslöfte handlar om att inte koncentrera mig på denna statistik)....

Fastnade för notisen om prästen som skällde ut dopgästerna för att de fotograferade under dopceremonin, fastän han tidigare sagt åt dem att låta bli....ok......Han kan ju ha rätt i sak, fastän han är skränig till sättet.
Någon av gästerna uttryckte sig så här:
"Ceremonin hölls ju för barnets och familjens skull, inte för prästens"

Vad tycker ni om detta?


Ps. jag fortsätter under veckan att be för bloggarna, så ni är välkomna med fler intentioner

Photo source: http://www.holy-spirit-church.com/

Kvällsbön

Tänkte försöka be en maratonbön för bloggarna. I minst en timme sammanlagt (pust)

Om ni vill kan ni skriva ner era intentioner (det som ni ber om) i kommentarerna,

så tar jag med dem också.

Formeln som beskriver oredan i svarta hål....

....eller "Universum - en riktig högoddsare" Lite tips inför inlägget, för säkerhets skull:
* Med termen 'entropi' menas 'grad av oordning', 'antalet kombinationer' av någonting - t ex antalet sätt som strumporna kan ligga i oreda i byrålådan = MÅNGA sätt.... * Exempel: 10⁵ utläses 'tio-upphöjt-till-fem' (en etta med 5 nollor efter, 100 000, hundratusen)

.......möjligen undrar läsarna om jag kommit på hur matematikern Roger Penrose kommit fram till hur pass tunn den tråd som universum verkar balansera på, enligt honom, faktiskt är? Varför just 1/10¹⁰¹²³ som sannolikhet för att vi inte kollapsar i ett så kallat svart hål, som det stod om i Doktorns artikel?

...har letat en del och funnit att formeln han talar om heter 'Hawking-Beckensteins entropi-formel om svarta hål'. Mhmm.....

Oordningen i ett svart hål i rymden = S_bh = m² x 2pi (kG/hc)

Det som har allra mest betydelse i formeln, är bokstaven m, som står för massan hos detta svarta hål i rymden (i detta fall bir det hela universums massa eftersom alltihop skulle slukas). Massan är nämligen extremt stor jämfört med talet 2pi(kG/hc). Återstår alltså: massan i kvadrat (m²).

Hur mycket är massan då? Penrose räknar med överslagsräkning, dvs han är mest intresserad av antalet nollor efter ettorna, dvs exponenterna, för de är de allra största i sammanhanget (se Hans-Uno Bengtssons bok: Konsten att uppskatta omvärlden).

Om man räknar ihop antalet protoner, neutroner och fotoner, får man
10⁸⁰ st,
tror forskarna, dvs en etta med 80 st nollor efter.
men universum verkar inte bestå av en massa partikelstora småhål, den vanliga strömmen av partiklar till vår jord, bakgrundsstrålningen, är som en droppe i atlanten jämfört med t ex svarta hål i solens storlek.Universum kan då kollapsa på 10¹⁰⁰ sätt (jämför strumporna i lådan)

Man bör visst även räkna med att en hel del massa blir slukad av svarta hål, så efter ett tag är entropin per partikel = 10³¹ vilket , med 10^80 partiklar totalt i universum, blir en nätt summa på 10⁸⁰ gånger 10³¹ kombinationer av oreda = 10^(80+31) kombinationer = 10¹¹¹ styck.

Räknar man med att det hela kollapsar så småningom, så ökar entropin per partikel till 10⁴³ (en etta med 43 nollor efter, kan inte föreställa mig mängden). S blir då 10¹²³ =
10000000000000000000000000000000000000000
00000000000000000000000000000000000000000000000000
000000000000000000000000000000000
123 nollor, var det.....

Men detta tal ger oss partiklarnas volym och vi behöver hela rymden, dvs 10^123 är bara logaritmen, dvs exponenten för universums volym. Denna volym ger sedan den mer ackurata massan.
10^123 är alltså antalet nollor efter ettan. Och då blir talet just 10¹⁰¹²³

Det riktiga talet (egentligen e^(10^123)) kan, vid dessa storleksordningar, avrundas till 10^(10^123).

För att kunna finnas kvar balanserar vi på 1/S dvs ett ohyggligt litet tal 1/(10^10^123).

0, 000000000............. (10¹²³ nollor och sedan en ynka etta, ojojoj, den får inte plats i universum för alla nollor.....)......1

Den där ettan står och ugglar i sin ensamhet, långt utanför världsalltet.....

Ja, det blir inte lätt för mig att kolla Penroses överslagsräkning, men eftersom han är en så erkänd matematiker med t ex "Penrose process" uppkallad efter sig, så antar jag att han räknat rätt, enligt den information han har.

Det jag erfarit under tiden jag skrev denna artikel, är att det finns anledningar till att han är känd och prisbelönt. Krångligt värre var det.

Källa: The Emperor's New Mind, Penrose, pp 339-345, Penguin books, 1989 (rekommenderar verkligen denna länk; spännande läsning)

Fermis paradox - om liv på annan planet

Ni som läst en del inlägg här, har nog märkt av undertecknads förkärlek för teleskop/satelliter i solnedgången, och nu får man ännu en ursäkt till att infoga denna typ av bild....

....jag har nämligen funderat en del över förra inlägget, av Doktorn, där han bland annat redovisar vilken tunn tråd som universum verkar balansera på.

Sannolikheten att det inte kollapsar i ett svart hål är visst nästan exakt lika med noll. Har själv en gång läst matematikern Roger Penroses sannolikhetsberäkning, men kan nu inte hitta hans källor på nätet; hur fick han fram just det talet? Medan jag letar kan jag fokusera på annat, nämligen debatten bland kommentarerna till inlägget ifråga:

Johans fundering:
"Sannolikheten för att just vår livsform skall uppstå i ett givet universum kan ju tyckas minimal. Men sannolikheten för att någon livsform skall uppstå är betydligt större."

Detta resonemang låter följdriktigt och man är benägen att hålla med..... så när som på en invändning: erfarenheten. Hur förhåller det sig egentligen med våra resultat? Vi har ihärdigt mätt bakgrundsbruset från rymden ett tag nu, i jakten på diverse avvikelser. Det är egentligen pirrigt och spännande, men väntan ter sig lång.

Ni kanske känner till den berömda formeln för oddsen att hitta liv på annan plats i vår galax? :
N = R x f(p) x n(j) x f(l) x f(i) x f(t) x L

Dessa är faktorerna:
N= antal civilisationer i galaxen Vintergatan som kan kommunicera mellan solsystem (=talet vi letar efter), R= nya stjärnor per år i Vintergatan, f(p) = antalet stjärnor med planeter, bland dessa nybildade, n(j) = genomsnittligt antal jordlika planeter i ett solsystem, f(l) = andel planeter av jordtyp där det föds liv, f(i) = andel planeter där det uppstår intelligent liv, f(t) = andel planeter där det intelligenta livet utvecklar hög teknologi, L = genomsnittlig längd av en teknologisk civilisation, mätt i jordår

Dock vet vi inte värdet på dessa faktorer. Man känner bara till en enda civilisation, t ex, och hur länge den varar är mycket osäkert. Tänker också på bokstaven f(l); hur ska man kunna skriva ner detta statisktiskt? man känner till alldeles för lite om livet och universum. Visste vi hur stor sannolikhet det är för liv, likt det på Tellus (jorden), skulle vi nog omedelbart kasta oss över våra satelliter och peppra på med ännu mer signaler ut i världsrymden, som galningar....

Men vissa forskare har gjort olika antaganden om faktorernas värden. En siffra jag hört, som slutprodukt, är 9000: 9000 jordlika planeter i Vintergatan, alltså. Men man kan nog lika gärna få fram helt andra tal.

Hur som helst, själva formeln tror jag är en bra bit på vägen.

* ....och så kommer fysikern Enrico Fermi med sin paradox (redan år 1950), eftertankens kranka blekhet:
Med tanke på att Vintergatan uppskattningsvis hyser ett par hundra miljarder stjärnor (av vilka många är solar med planeter), + att man kan lägga till mer än hundra miljarder övriga galax-polare, blir tanken på livsformer utanför moder jord, allt annat än långsökt.

Fermi resonerar som så, att vi redan borde ha stött på eventuella andra livsformer på vår galax. (citerar från Allt om vetenskap nr. 5-2007):
"Inte nog med att antalet möjliga hemvister för liv i galaxen är överväldigande, eventuellt liv har dessutom haft all tid i världen på sig att bre ut sig"
.
Vi fick liv inom vårt postnummerområde så fort förhållandena tillät, vilket också borde gälla för vissa äldre solsystem i galaxen. Andra kulturer skulle ha ett försprång på åtskilliga miljarder år.
"Inte ens de mest pessimistiska beräkningarna av hur lång tid det skulle ta för en civilisation att kolonisera galaxen kommer i närheten av den tid dessa tidiga civilisationer i så fall haft till sitt förfogande"
Och detta torde gälla för alla möjliga livsformer.
.
Vintergatan borde, enligt Fermi, vid det här laget krylla av liv som åtminstone märks på våra instrument....



Källa:
Tidskriften Allt om vetenskap nr 5-2007 sid 72-80
Wikipedia

DN: "Universum tillgängligt över internet"
HD: Historiska nystarter (Big bang)

Teleologi eller blott statistik

Det teleologiska gudsbeviset gör gällande att naturen är så komplext och ändamålsenligt konstruerad att den fordrar en intelligent skapare. Argumentet finns i två huvudversioner: en organismisk variant, vars företrädare debatterar ivrigt mot en darwinism à la Dawkins, samt en kosmisk variant. Här vill jag (Doktorn) reflektera kring den senare och i mina ögon mer intressanta varianten.

Medan det kosmologiska gudsbeviset söker bevisa Guds existens utifrån någon mycket generell empirisk iakttagelse - exempelvis detta att något finns överhuvudtaget - söker den kosmiska varianten av det teleologiska gudsbeviset bevisa Guds existens utifrån mycket specifika empiriska iakttagelser rörande universums lagar, krafter eller initialtillstånd. Argumentet är att universums livsbefrämjande beskaffenhet endast kan förklaras i termer av en intelligent skapares avsikter. För att kunna bedöma detta argument bör vi påminna oss om några mycket specifika faktorer, som till synes är en förutsättning för att mänskligt liv alls ska kunna existera.

I sin utomordentliga bok Summa sex storheter: De grundläggande krafter som styr universum tar astrofysikern (till vänster) Martin Rees upp sex till synes finjusterade storheter, vilka är en förutsättning för mänskligt (och allt annat biologiskt) liv.

En av dessa storheter är ett enormt tal N: 10(36) (tio upphöjt i trettiosex). Detta tal representerar styrkan hos de elektriska krafter som håller samman atomerna delat med tyngdkraften mellan dessa atomer, och det säger att tyngdkraften är 10(36) gånger svagare än den elektriska kraften. Om den hade varit starkare, säg blott 10(30) gånger svagare än den elektriska kraften, hade den uteslutit stabila planetsystem, lett till ett universum i miniatyrstorlek och hämmat möjligheterna till evolution.

En annan storhet, E, uttrycker ett procenttal: 0,7, vilket motsvarar den procentuella andel av sin massa som väteatomer frigör i form av energi när de via fusionsreaktioner omvandlas till heliumatomer. Denna storhet bestämmer i själva verket hur alla grundämnen bildas av väte. Om dess värde hade varit 0,6 hade universum blott varit uppbyggt av väte, och om det hade varit 0,8 hade vatten ej kunnat bildas. Endast värdet E möjliggör en biosfär grundad på kol, vilket är en förutsättning för mänskligt liv.

Ännu en storhet, Ω, är av kosmologisk art och mäter materietätheten i det tidiga universum i förhållande till universums expansionsfart. Om Ω hade överstigit ett visst kritiskt värde 1 (i genomsnitt ca fem atomer per kubikmeter), hade universums utvidgning pga. gravita-tionskraften så småningom hejdats och vänt tillbaka. För att ett universum likt det vi observerar idag skall ha kunnat bildas krävs det att Ω strax efter big bang inte skilde sig från värdet 1 med mer än en biljarddel (en del på tio upphöjt i femton).

Till sist kan vi också nämna matematikern (till vänster) Roger Penroses hisnande tal. Han har beräknat sannolikheten för att ett expanderande universum likt vårt inte i förtid (innan liv har kunnat uppstå) kollapsar i svarta hål till en på 10(10(123)) (tio upphöjt i tio upphöjt i 123).

Det är mot bakgrund av dylika siffror som det teleologiska gudsbevisets kosmiska variant bör förstås. Vi behöver inte Penroses spektakulära uppskattning för att slås av det helt osannolika i att universum av en slump är sådant att biologiskt liv kan uppstå i det. Och om det inte rimligen kan vara en slump, vad återstår då än att förklara det hela med att en högintelligent skapare ligger bakom "de grundläggande krafter som styr universum"?

En som förmodligen inte ser någon annan förklaring är den f.d. ateistiske filosofen (till vänster) Antony Flew, som i en intervju år 2004 förklarade att han numera betraktar sig som teist, och det argument som han särskilt lyfte fram var just det teleologiska: "I think the argument to Intelligent Design [i sin kosmiska variant] is enormously stronger [now] than it was when I first met it."

Martin Rees öppnar dock för en annan förklaring, som varken formuleras i termer av slump eller Gud. Lösningen föreslås vara att betrakta möjligheten av ett multiversum. Om det finns en myriad världar, spekulerar Rees, som tilldelar olika värden till de grundläggande, till synes finjusterade storheterna, är det inget mysterium att någon av dem har tilldelat storheterna just de livsbefrämjande värden som vi kan observera i vårt kosmos. Rees föreslår alltså att det rent statistiskt sett snarast måste finnas ett universum där förutsättningarna är sådana att liv kan uppstå. Detta är nog också det alternativ som de allra flesta kosmologiskt intresserade tänkare ställs inför: antingen antar vi en Skapare, eller så antar vi ett multiversum (eller både och, om vi så önskar). Att hänvisa till slumpen är inte längre ett attraktivt alternativ.

Rees själv hyser multiversumhypotesen blott som en ”aning”, men han tror att den kommer att kunna prövas i framtiden. Om han har rätt i detta, kommer universums finjustering inte längre att ge det teleologiska gudsbeviset samma stöd, men även då skulle nog några av oss fascineras över att det alls finns ett multiversum som är kapabelt att generera ett livsbefrämjande universum likt vårt.

.

.

Blog reactions to this post:

I brist på vegetariskt inlägg (De heligas samfund)

Även mannen är diskriminerad i Sverige....

.....han har nämligen ingen lagenlig rätt att rädda sitt ofödda barn, eftersom det anses tillhöra kvinnans kropp. Mannen är helt rättslös i sammanhanget

och det är skamligt, tycker undertecknad.

Om kvinnan vill göra abort på barnet, men inte mannen, så blir det kvinnans val.

Han kan inte heller säga åt henne att göra abort om hon vill behålla det (Gudskelov).

Och, som Doktorn påpekar; oftast får mamman vårdnaden om barnen, vid vårdnadstvist.

Det är långt kvar till jämställdhet, något att be för.

(Mina två föregående inlägg, har genererat en del svar och känslor. Jag menade inte att såra, utan att ärligt uttrycka det jag anser. Det gav en sorts inre frid att plita ner dem. Nu vet i alla fall läsaren var jag står och vilka tankar som surrar i huvudet kring dessa frågor.

Och så erkänner jag att de som drabbats av de svåraste händelserna i livet, borde ha företräde till att skriva om teodicé.)

.

Ps. Utanför ämnet,

men vill ni ha tips på god vegetarisk fredagsmat? Titta in hos klippan Johan.

Det finns ett svar på teodicéproblemet

"Genom århundradena har teologerna försökt övervinna teodicéproblemet utan att lyckas."

står det i en inledande artikel om ateismen i Borås tidning
.
ok....alltså....jag förstår ju så klart inte hela universums problem, det gör bara Gud, och så är jag ingen teolog heller. Men har den här artikelförfattaren överhuvudtaget gjort någon research angående teodicéproblemet? (ungefär: "med en allsmäktig och genomgod Gud: hur kommer det sig att det finns så mycket hemskheter i världen: krig, naturkatastrofer, sjukdomar, död, besvikelser etc?")
För det finns nämligen ett svar från kyrkans håll: Det som händer beror på våra synder, arvssynden, ursynden, call it what you want, det som ständigt pågår.
.
"Men, men, har folk i fattiga länder syndat MER än de i västvärlden?" "är handikappade mer syndiga?"
Nej, nej, naturligtvis inte!! Det är allas vårt fel. Själva orättvisan är en konsekvens av människans arvssynd.
.
.
Obs. jag är fullt medveten om att kommentarerna till detta inlägg inte blir så nådiga, allihop, men jag var tvungen att vara ärlig.
Tipset om BT-artikeln kommer förresten från Allotetraploid
.
Picture source: http://huronriver.pinckneymich.net/
.
Blog reactions to this post:
Vill ni diskutera teodicéproblemet? (Hosannas krypin)
Commentator Bob, where are you? (Z)

så djupt rotad är alltså denna världsbild

....så här djupt ligger alltså den strukturella synden, nämligen diskriminering, och uppfattningen om att kvinnan bör stå under:

Forskare har tydligen noterat att i parrelationer där kvinnan tjänar mer än mannen, är risken större för skilsmässa, kanske för att det rubbar en hel världsbild. (Inga siffror redovisas dock i artikeln, inte heller undersöknings-metod)
Om mannen blir arbetslös ökar risken för skilsmässa, men inte om kvinnan blir det.
Tänk att det ska vara så svårt att tänka sig att kvinnan är lika mycket Guds avbild som mannen.

Jag tror att en stor del av kyrkans jobb handlar om att motverka diskriminering pga kön etc. Jobbet är hårt, och bör göras varje dag. Genom att i första hand uppfostra barnen till att inte diskriminera eller mobba någon alls.
Jag tror även att handikappade, mörkhyade, ofödda och äldre lider av denna strukturella synd hos människosläktet.

Tänk er en mörkhyad statsminister/president i rullstol. Omöjligt?

Självklart förstår man att antalet skilsmässor var väldigt lågt förr: mannens ord var husets lag, och inte ens kvinnor som mådde extremt dåligt, fick lova att lämna hemmet, det var förbjudet. Och senare ekonomiskt omöjligt. Hur ska man kunna skiljas om man inte har jobb och inkomst?

Ps. För två år sedan läste jag en studie om att skilsmässorna var färre i hem där mannen tar ut pappaledigt, så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Förstår inte varför så många av oss ska ha den "självklara bilden att mannen försörjer familjen". Den förväntningen stressar väl otroligt.

Ps.2 Jag säger alltså tvärtemot forskarna, som verkar antyda att: låt den diskriminerande/orättvisa världen ha sin gång, som att säga till mobbade barn:
"Men, snälla, låt dem få fortsätta reta/slå på er, så att de får fortsätta känna sig lugna och ha sin världsbild kvar"

DN
.
UPPDATERING: Jag ser att min liknelse ovan kan te sig tuff (den om mobbade barn), och jag ber om ursäkt för detta, men känner att jag måste ha med den för att verkligen skriva det jag tror. Har ni någon bättre liknelse, så tipsa mig gärna om den.

erfarenhet av Nåden

Folk brukar understryka att:

...en riktig vän ska man minsann kunna lita på!
....han/hon ska definitivt vara bra på att passa tider!
......personen ifråga ska aldrig svika eller glömma ett löfte!

......mest utslitna harangen: "man ska kunna höras per telefon mitt i natten efter tio år och kunna prata som om det var igår senast!"

......Man ska kunna avtala tid och avboka senast minst tre dagar i förväg, för att inte förspilla den andres tid.....
........Har man lovat så har man lovat etc etc etc

Dessa regler låter helt rätt i allmänhet, men:
Ovanstående tankar gör ofta att jag får magsår inför att bestämma möten. ;)

Därför var det så oväntat befriande efter det att jag, med en klump i halsen, en timme före festen, skulle ringa min väninna Anna för att meddela att vi inte kunde komma till hennes födelsekalas på en av mellandagarna. Vi var så upptagna hela månaden, att vi hade glömt bort att det just handlade om den kvällen. Pojkvännen svarade, och eftersom han är lika reko och snäll som hon, sade han bara: "Oj, nähä, kommer sakna er i kväll, Z, hoppas vi ses mycket snart"
Jag skickade henne ett ynka grattis-sms under kvällen, varpå hon svarade med ett urgulligt retur-meddelande

......vilken lättnad jag kände...en glimt av Nåd

.

.

.

Länkar till detta inlägg:

Nåden (En västernärkings bekännelser)

Bakom rubrikerna - om otillbörlig påverkan

Anders Piltz ser tillbaka på julen 2007:

"I min hemstad hade en av skolorna avslutning ute på skolgården med huttrande elever och lärare, för att de unga inte skulle utsättas för skadlig påverkan av själva kyrkolokalen.

En annan skola hade avslutningen i domkyrkan men med en kravmärkt präst som garanterat inte talade om Jesus och hans födelse. Inga religiösa övergrepp har således rapporterats i samband med terminsavslutningen."

ur dagens Dagenkrönika


----------------------------------- ROFL

Ps. Denna bonushumor går i linje med något jag hörde från vännen Andreas för länge sedan då jag frågade om det var sant att hans väninna (18 år) hade lämnats kvar i huset av föräldrarna en månad, utan pengar och mat. Han svarade: "Jag sammanfattar det så här:....det förelåg ingen risk för svält"

Photo source & licence

Gregorianska kalendern

Börjar året med en kalender-reflektion.....

* Kuriosa: Ordet 'kalende' ska visst ursprungligen betyda: 'första dagen i en månad'

Vi har nu i nästan hela världen en sk gregoriansk kalender som är mer anpassad efter solåret än den förra dvs den julianska från år 46 f. Kr., som fått sitt namn efter Julius Caesar. Wikipedia om juliansk tideräkning:

"innebar att året fastställdes till 365 dagar och att skottår med en extra dag skulle infalla vart fjärde år samt att månens faser inte längre skulle ha någon betydelse för kalendern"

Men, men, det där låter ju som våran EGEN lilla almanacka, ju.....
Skottdagen infördes för att 365 dagar är ungefär en fjärdedels dygn kortare än det tropiska året, dvs den tid det tar för jorden att rotera runt solen. Det tropiska året, solåret, är visst på 365,25 dygn.
.
Förklaring:
En fjärdedels dygn är ungefär lika med 6 timmar.
Om det på ett år saknas 6 timmar från det riktiga solåret, kommer det på fyra år att saknas 4 x 6 timmar dvs 24 timmar = ett helt dygn.
Efter fyra år får man alltså lägga till ett helt fräscht dygn för att komma ikapp solen :)

* Jojo, det är bara det att..... astronomerna kom på att "ungefär 1/4 dygn" INTE är det samma som "1/4 dygn"....

Men hur var det då? Jo, med julianska kalenderns skottårs-korrigering, blev året 0,0078 dygn för långt! (11 minuter och 14 sekunder). Skottåren gav alltså en överkompensering, en FÖR stor bonus......;)

När man sedan införde den gregorianska kalendern, fastställd av påven Gregorius XIII, år 1582, visste man att man, pga denna överkompensering, låg före den egentliga soltiden med ca 12,7 dygn, så för att korrigera hoppade man fram 11 dagar:

Dagen efter 4 oktober (1582) bestämde man helt sonika till 15 oktober (1582)!

* Det är bl a därför som vi "firar" årets mörkaste dag som 13 december (med ljusbringande Sankta Lucia). Enligt den julianska kalendern inföll detta just omkring den 13e. Lägg till elva-tolv dagar, så blir det jul istället (vår tids mörkaste del av året).

För fortsatt korrigering kom de praktiska gregorian-nissarna på följande enkla regel:

* Vart fjärde år är skottår, utom de som är jämnt delbara med 100. T ex saknade år 1900 en skottdag.

"MEN" tänker ni kanske nu: "År 2000 hade väl en klar och tydlig skottdag! Det minns jag"
Japp.
Och detta beror på att talet 2000 är jämnt delbart med 400.
De sekelskiften som är jämnt delbara med 400 fick behålla skottårsstatus.

Inom de ortodoxa kyrkorna (och även hos kopterna??) firar man fortfarande högtider enligt den julianska kalendern.
Räkna baklänges:

Lägg till "12,7" dagar på julafton:
Just det:
24 dec + 13 dagar = 6 januari

När vi firar trettondagen, har ryska & grekiska kyrkan julafton. Så barnen får julklapparna först nu på söndag (eller måndag, om det ska vara Juldagen)


* Bottom line:
Jag får alltså det totala intrycket att katolska kyrkan och Rom var, jämfört med resten av världen, VÄLDIGT snabba på att acceptera att jorden var rund. Tvärtemot det som film-Hollywood låter påskina.

Här i Sverige var man tydligen så rädd för allt vad Rom hette, att man väntade ett bra tag med att införa solenlig kalender. år 1753 togs det sista steget: Februaris elva sista dagar hoppades över. Genomförandet var dock inte populärt hos alla människor – många ansåg att man tog bort 11 dagar från deras liv. (men detta oroade kanske inte bara just svenskarna, utan även andra folk). ;)

Källa: Wikipedia (gregoriansk kalender) Wikipedia (gregorianska kalendern) Wikipedia (julianska kalendern)

SvD: "Nytt år, men varför just nu?", "Kalenderns dagar är inte räknade"

Ps. Den julianska kalendern flyttas lite hela tiden jämfört med vår: de har skottdag varje sekelskifte. Så jag vet inte om de om hundra år kommer att fira jul den 8 januari istället...

Photo source: clockmaker.ru