2 okt. 2007

Hur kan en människa vara en 'bild'?

God eftermiddag......nu smyger språkpolisen..... eller vänta.....begreppspolisen.....fram igen......

Eftersom jag är religiös har jag ofta undrat över tv:s och tidningars sätt att slänga sig med ordet ikon. En ikon föreställer jag mig, är en BILD av någonting/en målning/foto, eller som ikonkonstnären kallar det: ett FÖNSTER. I kyrkans fall, ett fönster mot himmelriket.
En icke-religiös ikon kan jag tänka mig att Mona Lisa-tavlan är t ex.

Men kan en ikon vara en människa?

Popstjärnan Madonna fick på en intervju frågan om vad hon tyckte om att ha blivit en 'gayikon'.
Hon tittade förvånat mot reportern och förklarade att det inte spelade någon roll vem som lyssnar på hennes musik eller ser på föreställningarna.

Andra gånger har både hon och andra kändisar omnämnts som 'stilikoner'.

Che Guevara kallas 'ikon' i dagens Svd-artikel "Ikonen består", en recension av Björn Kumms bok "Che", och jag förstår ju vad som egentligen menas, men....

Vet inte, men det känns konstigt; varför inte använda det gamla hederliga 'förebild' eller 'symbol'? Är det jag som inte hänger med ;) ?

Kallar man någon för "foto" kanske? "Du är ett riktigt målfoto?"

En person är väl ingen bild?

10 kommentarer:

Eva-Maria sa...

Intressant att du tog upp detta Z!

Men förhåller vi oss till dessa stilikoner som om de vore verkliga människor eller personer?

Kanske finns det fog för att kalla dem ikoner dvs det säger något om oss och inte något enbart om personen som kallas för ikon. I alla fall är ju fokuset inte på personen utan den yttre bild man får. Denna bild är viktigare än personen bakom.

Kanske skapar vi lika mycket ikonen som personen själv som blir ikonen? Någon som kan tjäna som hjälp att i ens inre nå den fantastiska värld man tror att ikonen lever i...

Z sa...

Eva-Maria,
ja jag upplever ordet 'ikon' som något statiskt, medan 'symbolen' och 'kändisen' har mer svängrum
Ikonen består av oljefärg, trä/metall etc medan symboler och förebilder kan vara av kött och blod t ex.

Är man hopplöst konservativ?

Eva-Maria sa...

Ja det stämmer att ikon är något mer statiskt än symbol och kändis.

Har aldrig tänkt på saken tidigare men det låter ju onekligen mer omänskligt att liknas vid en ikon.

Men vad han/hon får för benämning kanske beror på det upplevda avståndet till personen.

En svensk som syns mycket i media och som dessutom ännu lever blir väl inte lika lätt ikon som en död person. En ikon blir man väl också lättare i folks ögon om den (ikonen) bara är synlig i media mer sällan och då bara i samma roller´där de inte talar så mycket så att man kan identifiera denne som en person som man själv.

En kändis som uppträder ofta i media i flera roller dvs i sitt jobb, i ett pratprogram och kanske på stan bland allmänheten blir nog inte ikon. Kändisen är för verklig för det.

Tror att just verklighetsgraden slutligen bestämmer vem som är ikon och vem som är kändis och symbol. Just symbol är kanske för övrigt steget mot ikon?

Du frågar om du är hopplöst konservativ. Är det fel att vara konservativ? Det gäller väl att "konservera" allt som är gott och förkasta allt det dåliga... ;)

Charlotte Therese sa...

Z,

Jag kommer att svara dig imorgon i min blogg - i form av en dikt jag skrev förut, och som jag kom att tänka på när jag läste detta.

Det blir lite mycket med tre inlägg idag, därför väntar jag tills imorgon... :-)

Charlotte

Maria sa...

Jag tycker inte alls att det är särskilt konstigt att tänka sig en msk som en ikon. Den främsta bilden för oss kristna är ju just bilden av en msk - Kristus


Vi vördar ju bilden/ ikonen av Kristus just för att Gud har inkarnerats och blivit mänsklig. Det är själva skälet till bildens plats i vår religion.

Att man sedan använder ordet i överförd bemärkelse är ju inte heller särskilt märkligt.

Du Z skriver att du uppfattar ikonen som ngt statiskt. Det kan jag inte alls hålla med om. Bilden är en bild självklart, men just ikonen öppnar sig inåt och är allt annat än fixerad.

När man i överförd bemärkelse talar om en ikon, t ex en stilikon har det ju också uppenbara likheter med ikoner i traditionell, religiös mening som har igenkännbara former och målas efter bestämda regler. På liknande sätt avbildas den person som blir en stilikon på ett tämligen statiskt och efterbildande sätt. Ikonen kan således uppfattas som statisk, till form men inte till innehåll.

När stilikonen byter stil byter också fansen stil, är det inte så?

Maria

Z sa...

"På liknande sätt avbildas den person som blir en stilikon på ett tämligen statiskt och efterbildande sätt."

Tack, Maria, det här fick mig att hålla med er andra lite grann i alla fall.

Jag tänkte så här: Ikonen målas med speciell oljefärg, metaller (bladguld etc) om jag inte har fel för mig.

Skulle man kalla någon "ett foto"?
"Du är ett stilfoto"?

Ok, fotografier kanske inte alltid är så genomtänkta och rituellt gjorda som ikoner, det erkännes.

Kanske ges min ovilja till att använda ordet om kändisar och andra människor av följande:

1. Ordet påminner om "idol" (avgud), med samma vokaler och lika många bokstäver. Det förvillar mig nog. Samt att jag tänker på helgon och Jesus Kristus vid ikon-begreppet.

2. Tror inte att man någon gång använde ordet "ikon" om en människa förr i tiden, t ex i gamla texter.

Charlotte Therese sa...

Z,

Nu har jag kommenterat detta i min blogg!

Charlotte

D sa...

Z
Först höll jag med, men nu har jag tänkt ett varv till:

"2. Tror inte att man någon gång använde ordet "ikon" om en människa förr i tiden, t ex i gamla texter."

Fel. Det ju just precis det Bibeln gör, alltifrån Skapelseberättelsens "låt oss göra människor till vår "ikon"", via utläggningar om Kristus som Guds "ikon" i 2 Kor, Kol och Hebr, och om mannen som "ikon" av Gud i 1 Kor, till 2 Kor's "alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma "ikon"". För att bara nämna några exempel.

Det är ju just därför Kyrkan, trots "bildförbudet", tillät ikoner, slog det mig medan jag satt och slog upp. Det grekiska GT (som alltså är en judisk översättning från 200-talet fKr) använder i Dekalogen ordet "eidolon" (avgud[abild]), INTE ordet "eikon" ([av]bild). Det är alltså AVGUDABILDER som är förbjudna, inte bilder/avbilder/ikoner av annat slag. Hur skulle de kunna vara förbjudna när varje människas själva syfte är att bli en ikon av Gud?

Så ur kristen synvinkel är det alltså just MÄNNISKAN (i allmänhet, och Kristus i synnerhet) som är den ursprungliga "ikonen", medan "bildikonen" bara är en ikon i sekundär, härledd, betydelse, en ikon av en ikon så att säga.

Tänk vad man kommer på när man börjar slå i grundtexter! Det här hade jag aldrig tänkt på förut. När jag först läste vad du skrev i förrgår så höll jag som sagt med (jag har också drag av språkpolis...); det var först när jag läste Marias kommentar och det jag citerade av dig ovan som det plötsligt slog mig: ... vänta nu ... "ikon" är väl bibelgrekiska för "avbild"...?

Sedan håller jag ju fortfarande helt och hållet med dig i så motto att jag inte gillar när man tar teologiska begrepp och förvandlar dem till platt sekulär oigenkännlighet!

Z sa...

D

Du har helt rätt i att ikoner, kyrkans ikoner, inte är avgudabilder, men ikon som benämning på en kändis....?....inte avgudabild?

Jag förstår att var man menade i bibeln var en viss typ av bild, en ikon, vilket är helt rätt och helt i sin ordning...

Funderar fortfrande.....

Kanske tycker jag att "idol" är rätt ord på kändisar etc, dvs en sorts avgudabilder eller att man helt sonika använder 'symbol'.

Men ikon reserverar jag gärna för Gud och helgon...

tänker mer......

Anonym sa...

DEUT 4:14 Och mig bjöd HERREN då att jag skulle lära eder stadgar och rätter, för att I skullen göra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga det i besittning.
DEUT 4:15 Och eftersom I icke sågen någon gestalt den dag då HERREN talade till eder på Horeb ur elden, därför mån I nu noga hava akt på eder själva.
DEUT 4:16 så att I icke tagen eder till, vad fördärvligt är, genom att göra eder någon beläte, något slags avgudabild, något bild av man eller av kvinna.
DEUT 4:17 eller någon bild av något fyrfotadjur eller av någon bevingad fågel som flyger under himmelen,
DEUT 4:18 eller av något kräldjur på marken eller av någon fisk i vattnet under jorden.
DEUT 4:19 Och när du lyfter dina ögon upp till himmelen och ser solen, månen och stjärnorna, himmelens hela härskara, då må du icke heller låta förföra dig

Skicka en kommentar

Sjung ut